Team Anastasia

Här är Team Anastasia. Röda alpacka-halsdukar är inhandlade på marknaden. Från och med nu kommer det att bli svårt att lägga upp bilder på bloggen. Men vi skall göra textinläggen så målande som möjligt, då vi kommer att segla i en fantastisk natur. Patagonien.

Imorgon seglar vi söderut

Nu har vi fått tillstånd att segla i de Patagoniska kanalerna, dock bara den första sträckan. I Melinka måste vi återigen besöka Armadans kontor för en förnyad zarpe. Jag hade begärt för hela sträckan men fick bara den första, jag vet inte om det alltid är så, eller om vi inte kunde tillräcklig spanska.

Fiskebåtar i Porto Montt

Idag tog jag en promenad och fotade en del fiskebåtar, det finns många här i marina Oxxean, där vi ligger, och det finns ännu fler runt omkring. Jag vet inte varför de inte är ute och fiskar, men överallt jobbas det på underhåll och service.

Vi har även sett moderna norska fiskebåtar som sålts till Chile, med hemmahamn Valparaiso.

Mellandagar

Nu börjar avfärden mot ödemarkerna söderut att närma sig. Vi pilar runt i vår lilla hyrbil och handlar förnödenheter. Vi har köpt sjökort, fyller upp frysen och förråden. Imorgon skall vi lämna in ansökan om att få segla i deras farvatten (zarpe). Den lär ta ett dygn att få den tillbaks. Vi har börjat kika lite på väderrapporter. En allmän uppladdning, det skall bli så roligt att komma ut igen, Porto Montt är lite enahanda.

Annandagjul

Tack för alla julhälsningar.
Igår var det utflykt till fantastiska vattenfall och promenader. Ni kan se bilder på bildspelet. Idag har det åter varit en del underhållsarbete. Fick låna en symaskin av en annan långseglare, golvet i Internet-stugan blev då till ett segelmakeri. Slitaget efter sista sträckan som var 4300 NM är detsamma som 10 år med normal semestersegling.

Julafton

Det lugna julaftonsfirandet fick ett tråkigt slut då vi möttes av beskedet att Th´s pappa gått bort hemma i Sverige. Det var han som hade lärt oss vad som är värt att veta om segling, och han följde vår resa med stort intresse varje dag.
Bilden föreställer en segling på 1960-talet ombord på familjens s/y Arietta.

Erik & Samuels resa

För att ni skall få lite koll på vad vi har gjort innan vi mönstrade på Anastasia tänkte vi ge er en kort reseskildring från våra två veckor i Chile.

Efter inställda flighter och omdirigeringar av både oss och vårt bagage (åkte via Oslo...) kom vi ut från terminalen i Santiago. Mängden taxi- och busstjänster var överväldigande och vi fick vada genom de tjatande männen. Självklart tog vi en buss men lyckades där bli snuvade på några pesos med för lite växel.

Santiago var för oss en ganska hetsig stad, mest för att vi kanske inte hade några vildare storstäder att jämföra med. Vi gick överallt vilket gjorde att vi kunde se mycket, men redan efter några dagar började vi tänka på att dra till Valparaiso.


Dagen innan vi skulle åka vidare hade vi planerat att promenera upp för Cerro San Cristobal. Det är en kulle varifrån man ser hela Santiago, med en stor Jesusstaty på toppen. En kabelbana gick upp men många valde att ta den långa vägen till fots, bil eller cykel.

Trots alla hundratals turister lyckades vi hamna i en lucka med tre "crackpots". Den äldre prejade in Erik mot sidan vägen, viftade med kniv, skar av kameran och alla tre drog inom fem sekunder. Smått chockerade gick vi vidare och letade upp två Carabineros (poliser) som med travande engelska/spanska från vårt håll kunde hjälpa oss. Vi fick åka polisbil och spana, men fann inget av lagbrytarna. De skjutsade oss till stationen, en flugbefäst tråkig lokal med fyra förhörsbås, där vi fick skriva rapport.

Vi tog bussen till Valparaiso, hamnstaden två timmar från Santiago. Stan är belägen i en hyfsat stor vik med Vina del Mar, staden vilken är för Chile vad Marstrand är för västkusten, belägen endast en vik norrut. Valparaiso bestor till största delen av byggnader som klättrar upp för de branta slänterna som omger viken, vilket gav upphov till en hel del branta och slingriga gator och gränder. Under stekande hetta fick vi uppleva detta då vi inte hittade vårt Hostel på flera timmar.

Dagarna i Valparaiso spenderades mest åt en promenad till Vina del Mar, på marknader och att spana efter en ny kamera. En utekväll med en nyfunnen vän, Jonny från Brighton, fick vi både snacka med ölälskande polacker, chilenska sjömän - samt tid att spela dragspel med chilenska ungdomar.

Vår returbiljett till Santiago utnyttjades hyfsat snabbt. Vi hade näst tänkt ta en busstur söderut anordnad av ett backpackerhostel, vilket vi trodde skulle ge oss mycket värde för våra pesos. Den var dock full, så vår "lediga afton" i Santiago blev en planeringskväll. Vi valde att ta oss ner till Temuco, 9h med buss, för att ha det som utgångsläge till olika nationalparker i det chilenska sjödistriket.

När vi checkade ut från vårt hostel fick vi till och med en reskamrat. Det var Antón, en kanske 60-65 år gammal Schweizisk man som reste runt världen för att leta efter något bra ställe att pensionera sig på. Han hade varit ute i ett halvår och hade just landat efter en 12h flygresa. Han skulle precis checka in, men när han fick reda på att vi skulle söderut ändrade han sig med frasen "My clothes are too warm for this climate anyway". Antón frågade alla om allt och var annan minut stoppade han folk på gatan för att fråga hur långt det var till stationen, var man kunde få bäst käk och dylikt. Och han tvekade inte om det behövdes springa lite hit och dit - en riktig krutgubbe.



I Temuco besökte vi en regionalmarknad och spanade souvenirer, men fortsatte sedan till Pucon, en stad i närheten känd för sitt backpackerliv. Här var det ett bra utbud av härbärgen och aktiviteter. En kort dam övertygade oss att kolla in hennes nybyggda "Hospedaje" i närheten, och då det både var fint och billigt stannade vi där fyra nätter.


Pucon ligger magnefikt med Vulcan Villarica endast några kilometer bort, och ligger därmed hela tiden i ögonvran. Staden var turistisk med hade ändå en charm. Vi spenderade en dag till att cykla till Lago Calburga och en dag till att vandra i nationalparken Quinquehue.



Nästa långa bussfärd förde oss till Puerto Varas, en mindre stad i närheten av Puerto Montt. Bussen vi åkte med var faktiskt till Puerto Montt och släppte av oss på motorvägen intill Puerto Varas. Men som tur var fungerar bussystemen i Chile så att man endast vinkar in den buss man vill ta, var man än är, och vi kunde hoppa på en annan in till stan. Puerto Varas var vackert och vi spenderade två nätter här. Andra dagen tog vi en skumpig minibuss upp till Lagos los Saltos och nationalparken Vicente Perez Rosales.



En kort tur till Puerto Montt senare och väntan inför att mönstra på Anastasia började. Vi spenderade totalt tre nätter i Puerto Montt, hela tiden förlängandes våra vistelser på diverse hostel. En dagstur tog vi till Chiloe för att där se "Palafitos" - hus på styltor. Dessa visade sig inte vara mer häftiga än hus på styltor.



Slutgiltigen, den 19e, kunde vi vandra ner till Marina Oxxean och där träffa AK&TH. Som ni vet väntade många fler dagar i Puerto Montt, men nu hade vi båten och två kaptener som kunde dirigera vår tid. Vi har dessutom haft tid att uppdatera var karta en smula den ligger under "Samuel och Erik pa gang" till hoger




Gästbloggare Erik&Samuel

Jul på Anastasia

Julstöket ombord handlar mer om generatorer, kickstag och elsystem än om klappar och pynt. Inga julklappar (annat än varsin fräsch tandborste) delas ut och inredningen saknar det traditionella röda och gröna pyntet.

Ganska skönt faktiskt.

Lite julmat har vi dock försökt ordna ombord. Om några timmar åker Jansson's in i ugnen och en fläskstek (i stället för skinka) får vara huvudrätten. Sill från USA-IKEA, rödkål, köttbullar och ett valnötsbröd har också hittat sin väg till byssan.

AK har kryddat chilenskt tetrapackvin med en smaksatt sockerlag för att få lite glögg som vi bjuder några vänliga själar på marinan på. Detta serveras med pepparkakor (självklart från IKEA) och chocolate chip cookies (bakade av oss).


God Jul
önskar
Gästbloggare Erik & Samuel

Nya grannar

Allt medan vi tvättar, handlar, byter olja på maskinerna och kokar rödkål har vi fått ett par nya kompisar. Oftast ses dom ligga tillsammans på bojen utanför Marinan, ibland glider dom ner i vattnet för att simma en tur. Vi sjösatte gummibåten och åkte närmare för att fotografera, när vi närmade oss tittade mannen upp med en blick som sa ungefär: Här ser ni den vackraste frun i hela världen, nu behöver ni inte komma närmare. Han hade en imponerande kroppshydda, vilken man inte ifrågasätter.

Födelsedag i Puerto Montt

Vi skulle fira en födelsedag igår. Beställde bord på den bästa Fiskrestaurang som var rekommenderad. Vi tog in ett fat med "det beste av det beste" olika fiskar musslor skaldjur, ja ni ser hur vackert det var innan vi började äta. Vi rensade fatet och alla var nöjda.

Ankomst till Puerto Montt

Inklarering på måndag, då hade tipsen kommit från andra seglare i Marinan. -När folket från hälsoministeriet kommer då tar dom all färsk mat, även köttet i frysen. Hmm, inte bra. Tidigt måndagmorgon gick jag upp till tvätteriet med mina IKEA-kassar. Överst var tvätten och under var diverse godsaker jag inte ville bli av med. Jag lät dem sedan rensa ut gammal mat ifrån frys, kyl, och andra skåp, det var ju praktiskt att nån annan slängde det. Fyra myndighetsinstanser var ombord denna dag och alla hade sin uppgift. Passpolis, hälsoministeriet, armadan samt tullen.
Nu är vi officiellt i landet.

Another 22 days - and finally Puerto Montt

As can be seen from the map, the winds have been very uneven this leg of Anastasia's journey - contrary to the strong favourable winds that were reasonably expected, winds have often been weak, with a memorable night of becalmed, black, mirrorlike ocean reported on December 14th.
All in all 32 days at sea, often very trying for the patience.

The support team at home in Sweden has had a dark and weary December (lots of work) - sorry fo not keeping up better with the English summaries. Our role has been to wait eagerly for the blog report each day, and mark the position off on the map. Since the posts from French Polynesia usually arrived on the Net after SOLB (Swedish Old Lady Bedtime), it has been very noticeable that Anastasia has drawn nearer and nearer across the time zones.

We have also kept a lookout for reports from Erik and Samuel on Facebook and on their Googlemap - they've been waiting in Puerto Montt for a couple of days, and seem to have had no further mishaps after losing Erik's camera to a robber in Santiago del Chile on one of the first days.

Previous summaries:

Ten days at sea
Bora Bora - and the next phase
Society islands
The Fakarava week
Towards Tuamoto
Catching up
First two weeks of the Pacific
Leaving Alameda
Second week in Alameda

Nu aer vi i Puerto Montti, Chile

20 dec söndag Dag 32

Efter en lång insegling som började igårkväll är vi då förtöjda vid kaj.
Inseglingen som skedde vid rätt tidvatten gav oss i början en rejäl
skjuts, sen har vi kört för motor hela natten. Det var ca 55 NM.
En sådann lång resa vi gjort, både med båten och med oss själva. Vi hade
båda trott att denna etapp skulle bli helt annorlunda. Mycket vind hela
tiden, kanske flera dygn i rad med 200 dygnsdistans, stadig vind från en
konstant riktning. Det hela har varit tvärtom, svaga vindar, skiftande
hela tiden. Stiltje perioder. Detta har varit tålamodsprövande, vi har
helt enkelt fått lära känna en annan sida av oss själva, tålamodet. Jag
kan säga att det har inte räckt till varenda dag.
Men sammantaget har det varit fantastiska dagar med upplevelser,
delfinerna, valen, albatrosssen som gjorde oss sällskap många dagar.
Många böcker har vi plöjt, och god mat har vi ätit varje dag.
Tjoohoo vad detta känns bra.

Lat S 41 44°/ long W 074 20°

19 dec lördag Dag 31
Land i sikte ropade vi i morse, tyvärr så dog vinden igårkväll vid
solnedgången så under natten har vi harvat fram i under 5 knop, vilket
således inte räckte till tidvattnet vi satsade på igår. Men vi ser land,
det är alltid nåt. Vi har fått iväg ett mejl att dom som väntar iland
får boka sitt hostel en natt till. Jag skall inte sticka under stol med
att vi är frustrerade, för det är vi, mycket.

Lat S 40 37°/ long W 077 41°

18 dec fredag Dag 30
Nu är vi på upploppet, som det se ut nu med kurs och fart kommer vi
hinna till lågvattnet imorgon. Vilket innebär att vi kan vara förtöjda
på eftermiddagen. Det är ett smalt ställe (canal Chacao) som vi först
skall passera och där måste man då vara vid rätt tid. Tidvattnet
omöjliggör passage vid vissa tider. Efter det är vi så inne i
skärgården. Ön heter Isla Chiloe. Vi ser fram emot att komma fram och
känna fast mark under fötterna.

Lat S 40 00°/ long W 080 34°

17 dec torsdag Dag 29
Fyra veckor sen vi gav oss iväg från Papeete. Det är lång tid till
sjöss, har inte varit så länge till sjöss sedan jag seglade i Broströms
på den tiden Suezkanalen var stängd. Då tog det ca 30 dagar från Europa
till Fjärran Östern. Besättningen då var 30 personer, nu är vi två. Det
är inte utan man längtar efter en hel natts sömn.
Nu börjar vi dock nedräkningen som det ser ut nu blir det ankomst
lördag, vi planerar att hinna med ett tidvatten in på förmiddagen.

Lat S 39 16°/ long W 084 24°

16 dec onsdag Dag 28
Varför är ni vakna på nätterna frågar en del, det kommer ju ändå inga
andra båtar ?
Det är en berättigad fråga, varför har vi vakt på natten. I vattnen vi
seglar nu är det inte mycket trafik att ta hänsyn till, jag tror att vi
sett ett ljus en natt för någon vecka sedan. Men det är snarare för
seglingen vi håller oss vakna. Jag kan ta som exempel inatt när vi efter
en dag med hård vind och bottenrevat, plötsligt inte har ngn vind alls
och den dessutom skiftar riktning. Då är det bra att ngn är där och
trimmar segel, justerar autopiloten. Nu är vi i ett läge där vi inte
vill missa en enda knop, så mycket längtar vi till att vara framme. Vi
har ca 500 NM kvar.

Lat S 38 23°/ long W 087 42°

15 dec tisdag Dag 27
Inatt var det en alldeles stjärnklar natt, stjärnorna doppade ända nere
på horisonten, och det var ovanligt många stjärnfall. Det sägs att man
får önska sig något vid ett stjärnfall, man får heller inte tala om vad
man önskade sig, så det skall jag inte göra.
Men nu har vi i alla fall en bra vind här på förmiddagen…

Lat s 38 17°/ long W 090 30°

14 dec måndag Dag 26
Inatt har vi legat för stiltje på ett spegelblankt hav. Himmel och
horisont blev ett svart universum. Vi har en helt osannolik situation
där både väderrapporter och grib-filer talar om N-NW vindar, och
verkligheten är en annan. Tålamodet prövas och kvarvarande diesel
räknas. Naturen sätter oss på prövning och någongång kommer väl vinden
får vi hoppas.

Lat S 37 38°/ long W 091 01°

13 dec söndag Dag 25 GMT -4
Till oss kom ingen Lucia med kaffe och lussebullar. Däremot fick vi
påhälsning av Herr Albatross. Majestätisk, gigantisk, stilig, svävar
han fram stor och mäktig nästan helt utan ett vingslag. Man blir helt
betagen och står bara och njuter av hans flyguppvisning. Vid en av
lovarna runt oss är han så pass nära att man ser hans ansikte ( heter
det ansikte på fåglar?) Jag förundras över hans klumpiga näbb.
Senaste dygnets distans är låg, beror dels på att vi brassat klockan
igen (23) och dels på en usel vindriktning som tvingat oss till kryss.

Lat S 37 34°/ long W 093 08°

12 dec lördag Dag 24
Nattjobb. Som om det inte skulle räcka med lattan i seglet, så gick
linan som håller seglet sträckt akterut av i natt. Nu kör vi med revat
tills det är väderläge för att laga. Det brukar inte göra så mycket på
farten med första revet.
Nedräkningen har börjat, idag är vi under 1000 NM kvar (983), så skönt
det skall bli att komma in i hamn, sova en hel natt, gå en promenad,
känna fast mark under fötterna. Det bästa av allt skall bli att mönstra
på den nya besättningen, mi hijo y su amigo som redan befinner sig i
landet, om än inte i P. Montti. Vi har kontakt via mejl så att de hålls
uppdaterade med ankomstdatum.
Som ni ser har jag lyssnat igenom mina spanskalektioner på Ipod och
försöker översätta tankar till spanska.

Lat S 36 40°/ long W 096 10°

11 dec fredag Dag 23
Spänningen stiger och hej vad det går undan. Nu är det fulla
seglarställ, skvätt i sidan och salt på glasögonen. Under natten har vi
minskat betydligt på segelytan och gör ändå över 8 knop. Vi håller på
att passera en kallfront och på morgonen när vi såg att vinden vred från
NW – SW bestämde vi oss för att gippa, det ger en fördelaktigare kurs
mot målet. Efter frukost satte vi oss ute och kollade kurs, fart. Då
fick jag syn på att en av de genomgående lattorna i storseglet var på
väg ut ur sin ficka. Spännande minuter ute på däck när seglet skulle ner
utan skakning för att inte lattan skulle göra ett sista dyk ner i havet.
En sån latta är inte lätt att hitta i Puerto Montti. Med Th i ena änden
av seglet och jag i den andra drog vi för allt vad vi orka, jag sträckte
ut hela min längd + lite till och fick i sista stund greppet om latta
och segel. Nu får storen vila ett tag och vi länsar undan för inre
stagsegel.

Lat S 35 36°/ long W 99 16°

10 dec torsdag Dag 22
Tre veckor på havet, en vecka kvar ?. Ja det beror på vinden. Dygnet som
förflutit har varit okey igen med bra fart och riktning. Vi har nu
seglat 3195 NM och har 1301 kvar till Puerto Montti.
(San Diego-Marquesas var 2800 NM)
Jag läser i pilotboken hur man gör vid inklarering, det är "armadan" som
har hand ôm ett där. Armadan vad jag förstår är landets sjögående
militär. Man skall dessutom ansöka om tillstånd (zarpe) att segla i
deras kanaler och skärgård. Det är en fördel att ha alla papper klara
vid ankomst. Väl där, skall man varje dag rapportera var man befinner
sig och vart man skall gå. Det kan inte vara många att hålla reda på, då
tror jag att dom skulle ge upp systemet. Jag är glad att vi inte har det
så i Sverige, tänk en sommardag och hålla reda på alla snedseglare. Puuh

Lat S 35 02°/ long W 102 00°

9 dec onsdag dag 21 GMT -5
Anna-dagen grattis alla ni som har namsdag

Längst akterut har vi två stora förråd, ett på babord och ett på
styrbord sida. Lasaretten kallas de, en gammal benämning på förråd
akterutpå segelskepp. Där förvaras, reservtampar, fendrar, livbälten,
m.m. Där finns även Otto-autopilot. Han har jobbat på bra hela hösten
men började för några dagar sedan gnälla och skrika vid minsta
kurskorrigering. Vi upptäckte då att expansionskärlet med hans
hydraulolja satt lägre ner i båten än styrenheten. Vi fick därför göra
lite första hjälpen genom att hänga upp flaskan på en högre höjd så att
självtrycket fyller upp saknad olja. Det ser nu ut som vi har en
droppflaska hängande ovanför lasarettet. Otto är helnöjd.

Lat S34 58°/ long W 104 36°

8 dec tisdag Dag 20
Tid ett mått. En del säger att tid är pengar. En del tycker tiden rusar
och en del tycker tiden står still. Vi har nu snart varit ute i tre
veckor och det lär bli en till. Hur lång tid är egentligen fyra veckor?
Det kan vara en semestermånad.
Det kan vara tiden från advent till jul.
I vardagslivet skall man alltid hinna så mycket, hinna till banken,
hinna till affären, hinna dit och hinna hit, det är självklart att det
händer mycket på en dag, och ännu mer på en hel månad.

Vi tycker att tiden går mycket fort härombord, det beror förmodligen på
att det inte händer så mycket, dagarna är lika och vi har fokus på att
göra distans.
Det vi vill hinna här på en dag, hinns med.
Tiden går alltså fort hela tiden, vare sig man hinner mycket eller lite,
är hemma eller till sjöss. Nu blev det invecklat, och vad skulle jag
egentligen säga ?

Lat S 34 28°/ long W 107 15°

7 dec måndag Dag 19
När vinden är så måttlig att vi kör maskin är det bra att passa på att
laga segel. Vi har två segel på rulle. Focken och inre stagseglet. Båda
två har sk. offerduk som är av ett annat material än seglet och är den
biten som exponeras när seglet är ihoprullat. Solen tar styggt på allt,
särskilt trådarna som offerduken är sydd av. Där har sömmarna spruckit
och hänger och fladdrar. Jag gjorde en ansats med tejp, nål och tråd i
Papeete, och idag var det dags igen. Jag har suttit några timmar nu och
tejpat sytt och lappat. Det påminner mig om det ändlösa jobbet med att
stoppa, lappa och laga Y ´s älsklingsdocka som bara var tvunget att
överleva barndomen. Varje kväll när hon gjort sitt och Y sov, gick jag
ner och hämtade tygdockan och lagade en trasig kind eller näsa. Gullefin
överlevde.

Lat S 33 41°/ long W 110 03°

6dec söndag, Dag 18
STORM blev STILTJE, vi förstår oss ej på meteorologerna här i Stilla
Havet.
Fick påhälsning efter middagen igår, stormen lyser med sin frånvaro, men
det var annat fint besök. Vi hade en hel flock med delfiner hoppande
kring båten. Minns ni när vi senast såg en flock med delfiner ? Det var
en morgon i september utanför USA västkust, söder om Sankta Barbara.
Delfinerna som kom igår påstod att dom letat efter oss över hela Pacific
och nu äntligen hade de siktat oss igen. Vi utbytte artighetsfraser och
vi tittade på deras konster. Länge simmade de efter oss och ibland före,
vi höll en fart på 7 knop och de hade inga problem att hänga på. Finns
det liv finns det hopp.

Lat S 32 35°/ long W 112 52°

5 dec lördag Dag 17, dygnets snittfart 6,6 knop
Stormvarning läser jag I väderrapporten från Playa Ancha radio. Området
ligger ett par dagar österöver så mycket kan ju hända innan vi kommer
dit. Men vädret nu är föränderligt, hela natten har vi jobbat med
segelsättningen pga att vinden varit variabel, inte i riktning utan i
styrka. Vi har rullat ut litet segel, rullat in stort segel, tagit ett
rev i storen, tagit två rev i storen, sen har vinden mojnat och
proceduren gjorts åt andra hållet . Är det ett tecken på storm ? Vi får
väl se.

Lat S 32 30°/ long W 116 02°

4 dec fredag Dag 16, dygnets snittfart 6,75 knop
Under nattvakten satt jag och läste i vår pilotbok om Chile, hela vägen
från Puerto Montti till Tierra el fuego är det ca 1000 NM. Det finns
tusentals ankarplatser inom området. Det finns ett ställe 310´syd P
Montti som heter Laguna San Rafael, där ligger man i en lagun vid en
glaciär och det finns delfiner, pingviner och sjölejon. Låter helt
fantastiskt. Vidare namn som Magellans sund, Beagle kanalen, Eldslandet,
Kap Horn, namn som alltid lockat mig ända sen jag läste Joshua Slocums
Sailing alone around the world. Han hade under sin segling runt
Eldslandet problem med den inhemska befolkningen, när han ankrat för
natten lade han ut häftstift på däck för att ingen skulle komma ombord.
Det är nya tider nu och häftstift behövs ej, men den magnifika naturen
finns kvar.

Lat S 33 04°/ long W 119 10°

3 dec torsdag dag 15

Idag är det 14 dagar sen vi lämnade Tahiti. Jag har gjort en liten
summering:
Temperaturen har fallit från + 27 till +17 .
Vi har seglat 2171 NM.
Vi har sett 14 unika sol-upp och ned-gångar.
Vi har sett en fiskebåt.
Vi har sett fåglar varje dag.
Vi har druckit 28 koppar kaffe var.
Vi har legat hårdskotade för babord halsar 99% av tiden.
Vi har pga detta fått längre vänsterben.
Vi har sett en stor flygfisk i vitögat.

Lat S33 21°/ long W 121 27°

2 dec onsdag Dag 14 dygnets medelfart 6,25 knop
Vakna! kl är 0300 det är ljust ute som en gråkall november dag i
göteborg. Min vakt börjar alltid mitt i natten, det känns alltid lite
tufft att lämna kojen då, men det är helt fantastiskt när månen är uppe
vad den ger mycket ljus. Inatt passerade även ett fiskebåtssljus
horisonten. När jag kom upp hade Th monterat upp vår stora fotogenlampa
som vi köpte i USA. Han hade hängt upp den ovanför salongsbordet. Den
höjde mysfaktorn ytterligare. Det går ju inte att jämföra med de
tusentals Watt ni gör av med varje dag i Göteborg nu under december, men
här ute var det en stor händelse. Under ett par dagar nu har klimatet
ändrat sig från tropiskt till, jaa vanligt grådaskigt småkallt väder
helt enkelt.

Lat S 31 33°/ long W 123 30°

1 december, tisdag Dag 13 GMT -8 dygnets medelfart 6,8 knop
Igår var det hoppens dag, idag är det målens dag. Vi sätter medvetet och
omedvetet upp olika mål; seglat en tredjedel av sträckan, seglat hälften
o.s.v. När vi seglade till Franska Polynesien var det latituder vi
bockade av. Nu på denna sträckan prickar vi av longituderna. Nu har vi
ett par dagar sett fram emot att passera W120 grader, då kommer vi att
passera gränsen för Chiles SRR (sjöräddningsregion) samt deras
ekonomiska zon. Detta innebär att vi åtnjuter Chiles väderrapporter och
eftersom jag redan tagit hem dessa några dagar så tycker jag att de är
bra och lättlästa. De skriver ut precis var låg och högtryck befinner
sig. Dessutom kommer svärfar att kunna pricka av oss på sjökortet igen
då hans kort över Chile börjar vid W120 grader.
Om ett par dagar kommer vi även att ha seglat halva sträckan.

Lat S 29 49°/ long W 125 47°

30 nov måndag Dag 12 dygnets medelfart 6,5 knop
Efter ett mycket måttligt adventsfirande är det nu måndag och som ni
ser, Dag 12 på denna etapp. Idag är hoppets dag, vi hoppas på att få
fisk, många fiskrecept väntar men fisken lyser ännu med sin frånvaro. Vi
hoppas även på mer vind, på småtimmarna dog den ut igen, rackarns. Man
skall naturligtvis inte ropa på vargen , men lite vind till….Mare
Pacifico. Vi hoppas också att den vita vackra fågeln som försökt att
landa på vårt segel flera timmar på morgonen, nu har hittat en bättre
landningsplats. Vi hoppas att PET-flaskan som flöt förbi var islängd av
misstag, och inte var adresserad till oss. Flaskpost ?

Lat S 28 21°/ long W 128 14°

29 nov söndag Dag 11 dygnets medelfart 8,1 knop
Har med avsikt inte skrivit ut distansen Tahiti – Puerto Montti
tidigare eftersom den kommer variera beroende på våra vägval med hänsyn
till vädret. Ca 4000nm, vilket redan blivit längre. Vi har i alla fall
avverkat en tredjedel av sträckan nu.
Igårkväll åkte både långbyxor och täcke fram, har inte använt dem sedan
vi lämnade San Fransisco i september. Natttemperaturen ligger nu på +
20. Burr.
Det är 1:a advent idag och jag tyckte kapten kunde leda Hosianna sången,
men det blev inte mycket av med det.

Ten days at sea

Anastasia left Tahiti by the south pass on Friday November 20. If you check out the Google map, you can see the route backtracking through the Tuamotos in order to avoid a low pressure system to the south. Strong winds in a not a very favourable direction for the first seven days, almost no wind on the eighth. The last few days better winds.

Passed the Gambier Islands on day nine - then just the vast empty sea. Passing far, far south of Pitcairn. Even further from Easter Island. No fishing vessels, no nothing - only Anastasia. Making good speed on day ten.

Lat S 26 21°/ long W 131 05°

28 nov,lördag Dag 10 dygnets medelfart 7,4 knop
Det är förunderligt hur stort och ödsligt havet är. Tänk om man kunde ta
tillvara hela ytan på något sätt, eller en del. Ingen nyttjar här, det
är inga fiskebåtar det är absolut ingenting. Förutom vi som susar fram
med för tillfället bra fart. Det är lite hisnande känsla ibland.
För att inte tappa alla referenser och få lite gymnastik för hjärnan,
har vi infört frågesport på dagsschemat. En av de besökande vännerna
lämnade kvar MIG, frågespelet du tar med dig var du vill-när du vill.
Igår fick jag en fråga "Vilken upptäcktsresande är sundet mellan
Eldslandet och Sydamerikas fastland uppkallat efter ?"
Vi får se om vi passerar genom Magellan eller om det blir hela vägen
runt Kap Horn. Det får framtida väder utvisa.

Lat S 24 43°/ long W 133 46°

27 nov Dag 9
Som ni ser I rubriken börjar vi nu närma oss W130 grader, vilket innebär
att jag nu kan koppla upp Inmarsat C på satelliten West Atlantic. Det är
bra för att då kommer jag att kunna få de väderrapporter från Chile som
jag ännu inte sett. De väderrapporter som jag hitills fått på Inmarsat
är från Australien och slutar vid W 120, vilket innebär att de inte gett
någon framförhållning. Vädret på Inmarsat C kompletterat med
grib-filerna vi tar via satellittelefonen utgör vårt underlag för
route-planning. Nu ser vi ett par dagar framför oss med bra vindriktning
och bra vind.

Lat S 23 19,6°/ long W 135 48,8°

26 nov dag 8

För mycket vind – för lite vind. Nu förstår ni nog hur läget är nu. För
lite vind, just det. Om man jämför segling med att cykla under normala
förhållanden, kan man säga att idag färdas vi med samma hastighet som en
mycket långsam promenad. Vi har så långt kvar, det gäller att ha
tålamod och spara på dieseln. Vi har satt upp vårt lättvindssegel och
håller styrfart.

Lat S 21 31° / long W 137 17°

25 nov Dag 7
Jaha, då har vi varit på väg i sex dygn, vindarna har inte varit till
vår fördel, vi har legat hårdskotade för BB halsar nästan hela tiden.
Franska Polynesien är STORT, vi passerar Gambier om ca ett dygn och då
har vi Pitcairn (där myteristerna från Bounty gömde sig) ytterligare
långt österut. Nu har vi passerat söder om solens deklination, vilket
innebär att vi har solen nästan i zenit vid meridianpassagen och i
morgon får vi titta norrut i stället.
För övrigt så kraschlandade en flygfisk i sittbrunnen, mitt i natten.
Den var den största jag sett och landade med ett brak, när man satt och
mediterade i mörkret. Anna Karin vaknade av dunsen. Den var stor som en
riktigt fet makrill som hade räckt till hela familjen. Kanske man
förutom livlina skall ha hjälm i sittbrunn.

Lat S 19 08°/ long W 138 07°

24 nov Dag 6
Tryckfelsnisse har varit frame och gett gårdagens longitude fel siffror,
jag hoppas att det är tillrättat nu.

En månad kvar till julafton. I år tycker jag det är mycket skönt att
slippa julskyltning, tomtar, glitter och granar. Komma ihåg datumet för
att beställa den där bästa julskinkan i Saluhallen, för att sen dagarna
innan jul stå i en gigantisk kö för att hämta ut skinkan. Julklappar
är ju både kul att få och ge, men det tar också sin tid att få ihop.
Alla hemma har det mesta och det känns ofta som ett lyxproblem. I år är
vår julklapp till oss själva detta äventyr. Stämmer all vår planering
och vindarna bär kommer vi att segla in i Puerto Montti i tid innan
julafton, och då får vi två nya gastar ombord, det är årets julklapp
det.
Jag har börjat läsa i Pilotboken över de Patagoniska kanalerna , som har
sin nordliga begränsning i P. Montti och därefter sträcker sig ända ner
till Kap Horn. Det känns som det kommer att bli en fantastisk
naturupplevelse, öde och storslaget, att segla där.

Lat S 17 30°/ long W 140 15°

23 nov Dag 5
Brassat skeppsuret 1 tim, ligger nu på GMT -9
Färska grönsaker tar nu slut. Tomater och gurka tog slut igår, fick
slänga sista biten. Det håller inte länge ombord. Det som håller bra och
länge är lök och potatis. Det tillsammans med ris utgör basen i vår
mathållning. Igår var det t.ex strimlade kycklingfiléer med lök, vitlök
ingefära, morötter och teriyaki sås. Dagens middag börjar som
samtalsämne redan vid frukost. Jag kan erkänna att jag hade försökt få
fisk igår hela dagen , men var tvungen att ta fram annat från frysen. Om
våra bekymmer inte kommer att bli större än dagens fråga om middag, då
kommer vi att ha en bra resa.

Lat S 16 55°/ long W 142 52,4°

22 nov Dag 4
Söndagmorgon I Tuamoto, South Pacific, sol +28 grader, frukost ombord på
Anastasia,Vi ringer till hemmet via satelliten. Där är det söndagkväll,
släkten har knytkalas hemma, tjo och tjim, god mat lagas och äts. Där är
det mörkt och regn, dagen har varit genomgrå, temperaturen som den är i
ett november-Göteborg.
Vem vill vara där istället för här? Eller tvärtom.

Lat S 16 43°/ long W 145 33`

21 nov Dag 3
Nu tror vi att vi har lyckats runda lågtrycket som gav oss den ostliga
vinden rätt I näsan. Vi är inne i Tuamoto området igen och skall nu
börja gå mot OSO. Vi har en kalasvind idag och har ägnat oss åt
städning. Till sjöss (på den gamla goda tiden) var det alltid städning
på lördagförmiddag.
Två bruna smala, släta lite kusliga fåglar har trakasserat oss hela
dagen. De försöker landa i masttoppen, jag är rädd att dom skall ha
sönder Windexen, varför vi körde lite tryckluftstuta på dem. De
reagerade ej, döva ? Men när jag viftade med en gul handduk då blev dom
lite störda och gav sig iväg.

Lat S 17 53°/ long W 147 49,2°

20 nov Dag 2
En hard SO-lig vind rätt emot oss var vad vi hamnade I igår. Efter en
del detektivgöra med hemtagande av grib-filer, samt support från
kollegor på jobbet kunde vi få fram väderrapporter för området. Det
visar sig att lågtrycket ligger vid Pitcairn island och kommer att pumpa
upp massor av SO-lig vind, närmaste dygnen.
Vi valde en annan strategi, att ta oss norr om lågtrycket, varför vi
stävade ostvart inatt. På morgonsidan har vinden minskat och gått över
på en mer fördelaktig vinkel för oss. Inte den närmaste vägen, men vi
hoppas att detta är strategiskt bra.

Lat S 17 55° /long 149 36,3 °

19 november Avgång 09.00
Avg 0830 ut genom det södra passet. Varmt och svag Nw lig vind, när vi
fick fri vind visade det sig att det blåste SE 14 m/s först ett rev och
till slut låg vi med tre rev och stagsegel. Tyvärr så missade vi att
stänga en ventil så vi fick ner saltvatten i båten, vilket ger extra
arbete. Prioriterar komfort framför fart så vi får vila ordentligt.

Imorgon bär det av mot Chile

Nu är masten inspekterad, diesel och vattentankar toppade, frysen avfrostad och är full av nya goa köttbitar. Sjökojerna är bäddade, alla klirrande glas stuvade på säkra platser. Vi är redo.
Utklareringsdokumenten finns ombord, passen är stämplade, hamnavgiften betald. Nu är vi på väg. Ni som följer med...nu väntar nya spännande satellitbloggar utan foton och med konstig radbrytning.
Välkomna att följa med på nästa distans.

Regn

Var uppe tidigt för att arbeta med riggen, segel och byta diverse tampar och linor. Då tornade himlen upp sig och blev bara mörkare och mörkare. Framemot lunch var regnet ett faktum. För att inte missa tid tänkte vi att då går vi och handlar mat istället. När vi kom ut från Carefour med en fullastad kundvagn var det som himlen öppnat sig. Vi bäddade in kundvagnen i svart plast och gick snabbt de 500 metrarna till marinan. Det kändes som 5000meter.
Nu är vi iallafall i stort sett färdigbunkrade, och tillåter vädret imorgon gör vi det sista med segel och rigg. Idag träffade vi en båt som är på väg samma väg som vi, till Puerto Montti, Chile. Vi satt ett stund på eftermiddagen och snackade, han hade sin mamma och pappa som besättning.

Shopping i Papeete

Shopping i Papeete kan låta mycket exotiskt. Halsband, örhängen, pärlor... ju svartare desto dyrare. Marknader, frukt, fisk allt kan man köpa.
Vår shopping idag gällde att hitta Papeetes svar på Hjertmans båttillbehörsaffär. Nautic sport hette den. Efter en lång, varm promenad var vi där. Utbudet var sådär, vi skulle ha lite småsaker för segelreparationer samt en ny barometer. Vår gamla barometer har stått i botten länge nu , och eftersom vi skall ut på de stora haven igen kände vi att det är bra med en fräsch barometer. Vi hittade allt vi behövde, och hittade även lastbilsbussen tillbaks till Marina Taina.

Bora Bora and then the next phase

A last weekend of magically turquoise water in the lagoon of Bora Bora; Sunday to Tuesday. Then back to Tahiti to put the last couple of guests on their scheduled plane home and start preparing for the next long leg of sailing.

With a better Net connection in the marina of Papeete, A the K spends some time uploading pictures to Flickr. The Friday posting to the blog is a flashback to Bora Bora: the log that was a barracuda in lazy contemplation (of whose toes to nip?)

Saturday posting: mending the mainsail along one of the edges. Getting into the weather reports and forecasts, planning the long crossing back to South America, where they will meet up with Erik and Samuel around December 16th.

Segelsömnad

Senaste gången vi tog ner seglet upptäckte vi att vi hade en skada i storseglet, precis i kanten mellan akterliket och seglet, där hade duken mattats ut och släppt. Jag har nu lossat på sömmen lagt i ny segelduk och sytt, och sytt, och sytt. Det har varit varmt och solstarkt att sitta på däck och sy. Men vi är samtidigt glada över att upptäcka skadan i hamn. Det är ovanligt varmt här i Papeete. Över + 30 ° varje dag. Puuh.
För övrigt har vi idag fått nya slangen till watermakern och den är nu up-and-running.
Vi har en innan-vi -seglar -att -göra -lista , den har idag minskat och vi hoppas att vara iväg i mitten av nästa vecka. Har börjat kolla väder för nästa sträcka, då börjar automatiskt uppladdningen och fokusering på nästa etapp. En etapp som kommer att innebära att vi måste vara mycket observanta på vädersystemens banor.

Barracudan på Bora Bora

En av de sista dagarna på Bora Bora, på yachtclubens ankarplats, såg vi en stock i vattnet, nära båten och helt still. Stocken va inte en stock, stocken var en barracuda som stod helt still i vattnet och bara stirrade. Efter det var det inte helt avslappnat att hoppa i och svalka av sig....Jag undrar fortfarande vad han stod där så still i vattnet och funderade på.

Nu börjar en ny fas

Nu har vi lämnat de lata dagarna på atollerna och de lata dagarna vid sällskapsöarna. Vi är tillbaks i Papeete och de sista vännerna är på väg hem. Vi går direkt på att utrusta oss för nästa etapp, mot Chile. Vi har en del saker som skall repareras och en del saker som skall inhandlas.
Det är skönt med ett bra Internet vid kajen, jag skall ägna en kväll åt att ladda upp mycket bilder.

Paddla kanot

Paddla kanot är sporten man utövar i Franska Polynesien. Det är som att jogga hemma, alla gör det. Det finns allt från enmanskanoter till sexmanna kanoter. Det var med den större kanoten man tävlade förra helgen i racet Hawaikinui vaa.
I eftermiddag börjar vi segla mot Papeete igen, för att våra vänner som nu är ombord skall åka hem.

Bora Bora

Denna sägen omspunna ö, lika vackert och intensivt turkosblått vatten mötte oss här. Det var fantastiskt en timme innan ankomst, då jag såg att molnen som hängde över ön var turkosa, det speglade sig från vattnet och ända upp i molnen. Fantastiska färger. Vi ankrade mitt i denna turkosa pool, och tog ett dopp.

Society islands

Tahiti -Moorea - Tahiti - Moorea - then on to Raiatea & Tahaa. Picking up guests, sending other guests home. Two weeks in the Society islands, still there. Do check the map.

Sunday, October 25: arriving to Papeete, Tahiti in the evening. Going to buy lots and lots of fresh fruit and vegetables in the morning. In the Tuamotos all you get is coconuts.

Monday morning: change of anchorage from Papeete harbour to Marina Taina, not all that far away.

Tuesday: Re-stocking, not least fruit and veggies. Fuel refill. Maintenance work. Negotiations with the riggers in the marina about repairs for the broken forestay.

Wednesday: Crossing to Moorea.

Thursday: Anchoring in Robinson Cove, Moorea. Thursday afternoon: Two whales resting in the bay, mother and child. A substantial audience of dinghies and canoes. Some even went whale watching by swimming - two of the guests on Anastasia among others. Unforgettable!

Sunday, November 1st: Back at Marina Taina. The forestay finally fixed, replacing the broken rod with a wire. Rain. A new pair guests arrived in the morning, and the couple that signed on at Fakarava left for Sweden in the evening. Ready to sail northwest. Sunday evening: Back at Moorea, this time anchoring in Cook's Bay. Will set sail Monday evening, to sail by night towards the Leewards. May cross paths with the great outrigger canoe race.

Tuesday: Uturoa, Raiatea turned out to be most suitable for watching the outriggers arivving after the first part of the canoe race.

Thursday: Sailing inside the reef that encloses the islands of Raiatea and Tahaa. Good wind, calm sea. Watching the outrigger race again, off Patio.

Friday: Taking the Vanilla Tour of Tahaa with Alain the botanist. Googling to find out more about where on western Tahaa we find "Vanilla Tours" (Hurepiti Bay) you may observe that the tours are famous - and that more than one blogger has arrived to find them already booked for weeks and weeks.

Bora Bora next?

Vanilla tour

Efter att ha deltagit i hejarklacken på kanotpaddlingen fortsatte vi längs västsidan på Tahaa. Vi hade som mål att hitta till "Vanilla Tours". Vi tog en boj i viken som skulle kunna leda oss till denna spännande utflykt. Tahaa är känt som Vanilla island och vi hade en ambition att lära oss mer. Vi hade kommit rätt, efter att ha åkt iland med dingen och promenerat en bit träffade vi mannen och kvinnan som bosatt sig i Franska Polynesien för 25 år sedan och utvecklat ett fantastiskt trevligt hem, med odlingar och ett naturnära boende. Vi skulle gärna åka på en tur bara deras mekaniker kunde komma och laga Landroovern. Vi avtalade om att de skulle kalla oss på VHF kl 0700 om bilen var OK. Så blev det och vi hade en fantastisk förmiddag med Alain och hans botaniska kunskaper.

Vi lärde oss allt om vaniljodling, t.ex att man handpollinerar all vanilj här för att rätt bi vägrar att etblera sig i Polynesien, de trivs bara i Centralamerika. Vaniljen här har även en kryddig smak av lakrits.

Raiatea-Tahaa

Två öar inom samma korallrev, vilket betyder att man seglar med den goa
vinden men utan havssjö. Imorse när vi passerade nordligaste staden på
Tahaa, Patio drejade vi bi för att möta paddlarna i tävlingen. Det
började som ett skum på ytan borta vid horisonten, vad vi såg var en hel
armada av små båtar som hade följe med paddlarna, deras kanoter heter
va´a. Har aldrig sett så många små båtar här tidigare, det påminde om
starten vid Volvo ocean Race som var i Göteborg för ett par år sedan.
Sedan började man se kanoterna komma in, det var en ganska jämn kamp
mellan ettan och tvåan. Folkfest, med en härlig stämning. Idag var den
kortaste delsträckan och imorgon fortsätter de till Bora Bora.

Raiatea, Saellskapsoearna.

Anlände på morgonen, efter ett dygns segling från Morea.
En fantastisk angöring, solen springer fram ur molnen, på vissa ställen
skuggades vyn av regnmoln. Det är så typiskt med dessa öar, någonstans
regnar det alltid. Skulle molnen förmörka vår angöring ? Nej vi slapp
undan regnet den här gången. Lade till i hamnen, Utorea, efter Papeete
den största staden i Polynesien.
Att vi valde Raiatea beror på att imorgon kommer det vara målgång för
första delpaddlingen i ett Polynesiskt Vasalopp , precis där vi har
förtöjt. Man paddlar i sex-manna-kanoter mellan öarna och det är långa
sträckor man paddlar. Första målgången skall ske imorgonbitti, och vi
tänkte sitta på första parkett.

Morea igen

Nu var vi på Morea igen, ligger lagom långt från Papeete. Nu har vi ömsat besättning, fyra har åkt och två har kommit. Denna gång har vi ankrat i Cooks Bay. På den vindfattiga seglingen hit såg vi en val flagga med sin stjärtfena och rulla upp ryggen ur vattnet. Tänkte då på när vi var här för ett par dagar sen och vi var så nära valarna. Imorgonkväll bär det av mot Raiatea eller Hua Hin, en nattsegling härifrån. Det är just nu en paddlingstävling runt öarna vi skall besöka. Mer info på länken outriggercanoe.hawaikinuivaa.pf/shedule.html . Vi får se om vi kan möta upp med paddlarna någonstans.

Inre förstaget påplats

Tillbaks i Papeete och Marina Taina. Idag har vi fått nya vänner ombord. Under ett rejält regnväder anände de, tidigt på morgonen. Två stycken av den befintliga besättningen har åkt hem ikväll, under dagen har vi varit många här ombord.. Vi har besökt Papeete, och framförallt har vi nu med Michells hjälp fixat det inre förstaget. Nu har vi alla möjligheter till segling igen. Vi har bytt ut ROD staget till en wire, men reparationen känns mycket bra och om allt går som det skall lämnar vi Papeete i morgon eftermiddag för en segling i de nordvästra öarna, Hua Hin, Raiatea, Bora Bora.

Valar

Efter lunch kom det förbi en båt och sa, det är en val inne i viken med sin unge. Vi åkte snabbt dit och fick se dem båda. De var inne i viken för att vila lite sa de som samlats runt omkring. Det var en fantastisk upplevelse att sitta så nära valarna som blåste ibland och var uppe och visade sig ibland. Särskilt ungen var mycket uppe och rörde sig, medan modern mest låg still.
Några av vårt sällskap var modiga och dök i för att se bättre.

Robinson Cove

Nu är vi i ett annat tropikerna som någon sa ombord. Morea har en helt annan natur än både Marquesas öarna och atollerna. Här är det mättad grönska på höga öar och man går in innanför ett rev som omsluter ön. Vi lade oss för natten med ankare och lina iland i en palm.

Seglar snart till grannön

I eftermiddag seglar vi till grannön Morea, vi skall ta ett par dagar där innan två av gästerna skall tillbaks till Sverige.

Mekardag

Idag har vi mekat med utombordare, väntat på riggare för diskussioner om inre förstag, riggare kommit, tyckte han kom med konstiga förslag, hittade annan riggare som kom med bättre förslag, gjort upp med honom att komma imorgonbitti, fyllt diesel och tvättat kläder, en del har fyllt på förråden som snabbt sinar. Frukt och grönsaker, hänger nu i sina nät.

Tahiti

I tidig morgon flyttade vi oss från nattens förtöjning i Papeete hamn till Marina Taina, fick då sällskap men en kanotist som åkte snålskjuts på vår aktervåg.

Pa vaeg in i Papeete hamn

Nu är vi på väg in, vi angör Tahiti fastän mörkret fallit här. Det finns
fyrar och bojar. Skall bli skoj att komma till en riktig stad, vi har
inte varit i en storstad sen vi lämnade San Diego den 13 september. Det
som vi alla saknar nu är färsk frukt, kan låta hur konstigt som helst
när man är i dessa länder. Men ända sen Marquesas har det varit svårt
att få tag på frukt. Ute på atollerna växer i stort sett bara
kokosnötter. Vi tror på att handla massor av frukt och grönsaker i
morgon.

The Fakarava week

A week spent around the Fakarava atoll.

Sunday: Guest blogging by Suss. Having an appointment at Fakarava airstrip Anastasia and crew did not stay long enough on Makemo for the post office (where wifi acces could be paid for) to open on Monday. Suss, unable to access her own blog by Iridium, posts her vivid description of Captain and Captainess navigating the witch kettle of the atoll pass. The summarizer thinks she's pretty impressed, though she is working hard at coming across as super cool, "what's all the fuss about?"

Monday: On the way from Makemo to Fakarava. Hans, who lost TWO fishing lines to a couple of BIG tuna fish the other day, got an ugly fella on the hook. Looked like a barracuda, but the barracuda pages were missing in the book, fish identified as possibly a wahoo instead. Pictures on Suss' blog.


Tuesday: Fakarava. A the K posting over the post office wifi - sitting 20 meters away from the office because of the very limited range. Anyway: we get a picture of the captains and the turqoise water of the lagoon. Another couple of guests have arrived, Anastasia now accommodates six persons.

Thursday: Still in the Fakarava lagoon, anchored away from the populated parts, diving, snorkling, exploring the reef.

Friday: Going to leave Fakarava through the south pass. Taking pictures of Anastasia under sail, from the dinghy - the summarizer does hope the pix turned out, that the plan wasn't cut short because of the autopilot alarm - which, after all, was only caused by one of the passengers having chosen the wrong spot to read his Åke Edwardsson.

Saturday: On the way to Tahiti. Hans gets his revenge on tuna-dom by catching a 7kg specimen. Supper for the whole crew for a couple of days at least. Report from the reef days: plenty of sharks, mostly on the parts of the reef too shallow for snorkling. Shark watching by wading - hard to tell who was most afraid of whom.

Lat S16 41,1° / long W 146 1,3°

Fakarava till Tahiti
Gårdagen var lata dagen på revet, upptäckte att det var väldigt mycket
haj där vi var. De simmade mest omkring på det riktigt grunda revet där
det ändå var för grunt för att snorkla. Vi vadade runt och tittade på
dem, jag vet inte vem som var räddast för vem. Där vi sedan dök såg vi
inte någon haj, men jag kände hela tiden att det var någon som stirrade
mig i nacken.
Nu är vi ganska mätta på det öde atoll-livet , och har satt kursen mot
Papeete på Tahiti. Seglingen började bra med att H fiskade upp
middagsmat för flera dagar, vi fick en Tuna fish denna gång, en stadig
silvrig bit på ca 7 kg. Nu har vi ett par dygns segling framför oss,
väl framme i Papeete skall jag jobba för att få upp en del av alla de
bilder jag tagit.

Sydpasset Fakarava

Efter lunch startade vi ifrån vår fina ankarplats där vi stannat igår.
Det larmade och tjöt i navigationsinstrumenten, vad är det som larmar ?
Allting såg ut att fungera , men varför larmar det ? Vi seglade iväg,
men tyckte det var lite irriterande med larmet. Skönt nu försvann det .
Vi förberedde oss för att sätta dingen i sjön och fotografera vår båt
under segel, halva besättningen skulle segla och den andra halvan åka
liten båt och fotografera. Så kom larmet igen, vad är det, ??..ingen fix
på ena plottern, den brukar ju alltid starta upp först. ??Frågetecken.
Antennen, GPS antennen blockerad. Där satt en av våra gäster, med sin
bok och läste Åke Edvardsson. Aj aj aj, både stora och små hinder
blockerar GPS signalen

På en öde ööö

Nu känner vi oss som rena Robinsongänget, vi har ankrat utanför en
strand inne i Fakarava-atollen. Helt öde, bara palmerna som vajar i
vinden. Vi seglade hit igår och när vi ankrat dök vi ner i akvariet med
en gång. Vattnets skiftningar i olika färger är fantastisk och man
kan bestämma djupet genom att titta på färgen. Det var massor av fina
fiskar här oxå. Man skall ju inte äta fiskar som lever på korallerna, de
kan ha en farlig sjukdom. Dessa dagar och minnen kommer att sitta i
länge. Framemot helgen skall vi segla mot Papeete, Thaiti och börja vår
reparation av inre förstag.

Fakarava

Ytterligare en fantastisk ankarplats Vi har varit ett dygn på Fakarava, vi har mött två gäster till på den minsta flygplats jag varit på. Så nu är vi sex personer ombord och vi har fått till oss saker som vi glömt och saker som behövde bytas ut. Bl.a AIS som nu fungerar perfekt, grön lampa lyser och vi förstår att vi nu syns av andra. Tack alla som engagerat sig i detta.
Välfärdsproblem -Internet- abstinensen är just nu hjälpligt tillfredsställd. Det finns en WiFi spot här, man köper betalkort på posten som var öppen, men räckvidden var minimal, så nu sitter jag 20 meter ifrån postkontoret där sändaren står, och då är det acceptabelt internet.

Ny sorts fisk

Efter förlusten av två fisklinor häromdagen tog H upp kampen om att
denna dag bidraga till middagsmaten. Hela den regniga dagen satt han
längst i aktern och stirrade på en hoppande fisklina. Precis innan
konservburken med Tuna skulle öppnades fick han napp. Denna gång var det
en ful fisk, silverfärgad , i gapet som han hade öppet såg man flera
rader med vassa huggtänder. Hua. Jag ville helst inte att han skulle
tagas ombord. Vi som inte fileade läste i fiskeboken, vi hade bestämt
att det var en Barracuda, men dessa sidor saknades i boken, därför
artbestämdes han till en Oahu (Wahoo).

Lat S16 15°/ long W 144 25° Pa vaeg till Fakarava

GÄSTBLOGGARE Suss i Stora Världen
Å hej å hå på böljan blå! Finns det en färg som heter Pacificblå? För
Pacificken är verkligen blå-blå, riktigt Pacificblå! Och den gungar!
Idag gungar den speciellt mycket, Pacificgung på en Pacificblå yta.

Båten lutar. Och guppar. Kaptenerna gippar och har sej. Dom skäller. Det
smäller i bommen, inte en, inte två, inte tre men väl fyra gånger. Det
lutar åt andra hållet. Sen åt ena hållet igen. Velepottor!

Ändå!

Jag känner mej trygg. Jag litar på Kaptenerna. Ni skulle bara varit med
i förrgår, ni skulle bara sett med vilken bravur de förde skutan över
skummande häxkittel! Ni skulle bara hört hur hur de kommenderade! Ni
skulle bara ha känt vätan av vågorna som slog in över båten! Ni skulle
bara ha förnummit kaptensadrenalinet som sprutade ikapp med vågorna! Ni
skulle bara ha sett delfinen som gjorde ett skruvhopp i böljan! Ni borde
ha sett Hansemans eleganta räddning av räddningsflotten som höll på att
hoppa över bord! Ni skulle bara upplevt Kaptenskans eleganta
brottningsmatch med ratten! !! Ja, jag säger då det! Och längst bak i
aktern, bakom Anna Karin stod jag och njöööööt och kände mej TRYGG.
Fattar ni? Bara så trygg! Inte ett pirr i magen, inte ett enda litet
kräk i magen, bara ren och skär njutning!!! Och jag tänkte på flumriden
på Liseberg. Den är läbbig den. Så tänkte jag. Och jag blev lite full i
skratt där jag stod och iakttog AKs kamp med ratten. Hon är ju inte lång
precis. Såg framför mig hur barnen när de var små stod bakom ratten i
bilen och låtsades köra. Lite så såg hon ut. Kan ni se det framför er?!?

Idag körde vi ut ur denna häxkittel. Inte samma dramatik, ingen delfin,
men väl adrenalinstinna Kaptener, speciellt den mindre. Jag fattar
egentligen inte vad de oroar sig för, båtar har ju åkt in och ut ur
dessa atoller förr, båtar brukar klara detta!
........................
6 timmar senare:
Guppigare och guppigare har det blivit. Regnet har öst, verkligen öst.
Vinden har kantrat, hit och dit och tilltagit och avtagit och ställt
till huvudbry för Kaptenerna som skotar hem och skotar bort och revar
segel så det ser ut som det är på halv stång och än går det i 9 knop och
än går det i 3. Ingen ordning på nåt. Säg, ska man behöva ha det så på
sin semester?

Towards Tuamoto

Friday: On the way to Fatu Hiva, to see the least visited of the Marquesas islands (on request). Sighting a huge ray, cruising with it's scary mouth open. (We are still waiting for the pictures, internet connection (apart from the Iridium) is a scarce commodity in French Polynesia).

Sunday: The rain turned into a deluge. The planned anchorage at Fatu Hiva would have been too exposed to the westerly wind - anchoring in the bay of Hiva Oa instead, which in the circumstances was like anchoring in a mud pool. Holed up, enjoying food and board games.

Monday: Reporting the second dorado - a big one.

Later on Monday: Making fairly good speed from Marquesas towards Tuamoto (Raroia).

Tuesday: Deliberately slowing down, in order to arrive at Raroia at dawn. Question of the day: Fresh fish for supper or fish from the freezer?

Wednesday: Raroia. Entrance through the pass went fine, in spite of the strong countercurrent. Anastasia the only visiting yacht at the anchorage. Everyone very friendly.

Thursday: Snorkelling at a coral reef in the lagoon of Raroia. A living reef with fantastic colours.

Friday: Up early in order to reach the next atoll before sunset. Anchor stuck. Enrolled three young local free-divers, who could confirm that the chain had tangled around a couple of coral heads and give directions for disentengling. All in French.

Saturday: Makemo. Arrived yesterday at sundown. The water in the atoll pass roiling like a witch kettle. Amazing countercurrents in these passes. Still no internet access: you can only buy it in the local post office, which is open on weekdays = Monday.

Catching up with the summaries

The English summaries have suffered badly from the internet connection problems the Gothenburg Editorial Office of this blog has had for the past month, since moving. Things should be back to normal now.

Last day previously summarized was Day 15 out from San Diego - nearing French Polynesia.

Monday, Day 16: Crossed the equator. More rig damage - inner forestay broken. Provisionally replaced by an arrangement with the storm-sail (the summarizer as a landlubber obviously has no idea how to express these things, even when consulting a dictionary).

Monday extra: Having a good time in spite of rigging repairs and shifting weather. Steak suppers, seawater baths in the cockpit.

Tuesday, Day 17: Steady sailing, easterly wind.

Wednesday, Day 18: A tsunami warning beep from the Inmarsat: Samoa = as far away from Anastasia's position as San Diego. The wave imperceptible: a 0.1 m wave should have passed at around 22h, U.T.C.

Thursday, Day 19: Arrival at Nuku Hiva, Marquesas: green and mountainous. Anchorage in Taiohae Bay.

More on Thursday: Housecleaning on Anastasia, buying fresh fruit in Taiohae. Land sickness - heads, adapted to constant motion, spinning as AK an Th walk along the village street. Champagne celebration in the evening.

Friday: Clearing in at the gendarmerie, which is only open in the mornings. No problem that the clearance out from San Diego was not in paper form. No deposit for EU citizens!

Sunday: The green, green mountains are explained by a more or less constant rain. Well, better rainwater than saltwater permeating everything.

Monday: Visiting Yacht Service, where the tempo is s l o w. It has taken three days to convince them to take the laundry. Too much rain, not good enough water. Refilling the bottled gas... well it'll hopefully get done before departure.

Tuesday: Got the bottled gas. Laundry drying in the rain. Leaving for Tuamotoas soon as S&H arrive.

Wednesday: No rain. A big cruiser visiting the bay - Yacht Service doing business with the passengers, forgetting all about the laundry. Well, got it back in the afternoon, with a discount.

Thursday: The guests have arrived. Sailing tomorrow.

Lat S 16 37°/ long W 143 34° Makemo

Vi hade planerat en ny Dorado till middag och slängde ut två revlinor, I
ett kort ögonblick hade vi två tunor på linan, men de var ett kort
ögonblick, sedan försvann krokar, linor allt, trycket var för mycket.

Vi körde in i atollpasset igårkväll när det började skymma, det var som
att köra i en häxkittel, vattnet kokade runt oss och vi hade ungefär en
utgående ström på 6 knop emot. Tufft. Jag kan inte jämföra med
någonting i våra vatten dom här atoll passen. Det är så mycket vatten
som trängs ihop i passet så sjön blir som en kokande gryta.
Makemo är huvudatollen här i området, med ett större samhälle än
Raroia, här finns det fem affärer med varierande innehåll. Vi sökte för
att köpa access till Internet, tyvärr kunde man bara göra det på post
office, och de öppnar igen på måndag. Vi frågade om man inte kunde köpa
Internetkort i andra hand av någon, tyvärr förstog ingen varför vi inte
kunde ha tålamod till måndag. Internet ? har ni emergency ombord ?

Lat S16° 10,3'/ long W 143° Pa vaeg till Makemo

För att hinna till nästa atoll innan mörkrets inbrott satte vi klockorna
på 5 imorse, tidig avgång planerade vi. Gummibåten och motorn redan
surrade på sina platser, då fick vi ej upp ankaret, det satt som berget.
Sjösatte gummibåt och åkte in till land igen, raggade upp några som
kunde fridyka. Vi hade ankaret på 18 meter, men det var kättingen som
snott sig runt några korallhuvuden. På mindre än en halvtimma hade dessa
tre unga män hjälpt oss, och nu har vi även kunskap hur vi skall göra
till nästa gång. De var först ner och kolla hur kättingen löpte, sen låg
de i ytan och dirigerade till en i fören som sedan vidarebefordra till
mig hur jag skulle köra. Allting på franska naturligtvis.
Bon voyage sa de sedan de fått kaffe och cigarett + pengar.

Raroia dag 2

Tog en tur ut till ett korallrev i atollen, det var stort som ett
hangarfartyg. Vi förtöjde gummibåten där och snorklade i kristallklart
vatten. Korallrevet var levande och färgerna på korallerna och fiskarna
var bara fantastiska. Vi är i hajrika vatten och under båten har vi fyra
små hajar som ligger och lurar hela tiden . Detta gör att vi varit lite
återhållsamma att bada från båten, men idag visade det sig vem som var
räddast, det var hajarna.
Vi gick för att hälsa på Tatiana idag igen, skulle kolla på hennes
pärlor, hon äger en pärl-odling på en annan ö, och hade en del för
försäljning. Vi satt länge utanför huset och pratade med Tatiana och
hennes kusin, de var båda två mycket bra på engelska. Vi jämförde olika
levnadsvillkor, vi pratade om allt från sjukvårdsförmåner, skatter .
Fransmännen har och har haft stor påverkan på Polynesiernas liv, både på
gott och ont naturligtvis. Nu får barnen i skolan lära sig sitt eget
språk Tahiti igen, förut var det förbjudet så den äldre generationen kan
bara franska.

Lat S 16°01'/ long W 142°28 Raroia

Samtidigt med solen passerade vi in I atollpasset, vi hade en motström
på 6 knop och gjorde endast 1,5 knop in. Så mycket som vi läst
seglingsbeskrivningar om fasansfulla passager genom atollpasset, så blev
vi glatt överraskade, det funkade bra för oss. Vi ankrade en timme
senare framför byn. Åkte iland för att besöka gendarmeriet för
inklarering. Vi blev så positiva till byn och ön i stort. Alla var glada
och hälsade med ett glatt bonjour. Vi är den enda båten på
ankarplatsen. 150 invånare och det finns en liten flygplats. Utanför
flygplatsen finns 20 parkeringsplatser varav en handikapparkering. Vi
såg bara en bil på ön. Vi lärde känna Air Tahitis representant som tog
emot det enda planet i veckan. På plats fanns även Tatiana som pratade
perfekt engelska, hon var öns entreprenör, pratade om fiske, turism och
Svarta pärlor i ett andetag. Vi följde henne hem och fick se hennes
köksträdgård som var planerad på ett helt ny tänkande. De odlade
grönsaker i halva oljefat och gjorde sin egen kompost från fiskrens.
Med en härlig känsla av välmående grillade vi en bit av vår
soyamarinerade Dorado på kvällen.

Lat S 14 49°/ long W 141 55°

Är nu inne på tredje dygnet segling, vi har fått lov att bromsa upp
farten för att komma fram när det ljusnar imorgonbitti. Har passat på
att tillverka färskvatten och städa upp, vi får fler gäster efter nästa
helg.
S säger att hon börjar få skörbjugg efter tre dagar till sjöss, även då
vi äter lök varje dag, jag tror henne inte. Hon vill bara få flest
grapefrukt.
Idag har skeppsrådet bestämt sig för fisk till middag, frågan är om den
skall komma från havet eller frysen. Fisklinan är ute och H är chef för
den, och jag läser en bok.

Lat S 12 09,9°/long W 140 40°

Vi har seglat 174´från Marquesas och har 255 kvar till Tuamoto.
Solen står högt på himlen och idag är det varmt. Vi seglar på med hyfsad
fart för NO-lig vind. Eftersom vi vill komma fram på morgonen till
Raroia kommer vi att få anpassa farten på slutet av distansen. Det är
långa avstånd och som vanligt när man är ute på havet ser man aldrig
något annat än enstaka fåglar. Det går bra att vara fyra ombord och vi
delar upp vakterna. Vissa sover likt spädbarn 16 timmar om dygnet, men
så skall semester vara.

Dorado

Ni som märker ut små positioner på kartan, kan sätta ut en fisksymbol på
S 10 / W 139 12´.
Det gäller att imponera på sina gäster, vi skall väl ha lite fisk till
middag? Tjoho så satt den på krokrn, största guldmakrillen jag fått,
fick kämpa lite för att få in den. Nu har vi flera middagar i frysen.
Seglingsvädret idag har varit på topp, regnet lämnade vi kvar på Ile
Marquesas

Fatu Hiva blev Hiva Oa

Igår på väg till Fatu Hiva överaskades vi av ett regn som kan liknas vid
syndafloden, vind från väst, det skulle inte bli bra på den ankarplatsen
vi hade valt ut. Därför gick vi till Hiva Oa, där regnet gjort hela
viken till en gyttjepöl. Vi lagade god mat och spelade spel.
Försökte med ett flertal Internet uppkopplingar men det regnade väl
också bort.
Nu är det söndagmorgon och vi är på väg till Tuamoto, Raroia. Vi har en
sjöresa på 440 nautiska mil, så det kommer att bli ett par dagar till
sjöss. Jag håller er uppdaterade via sateliten.

Seglar igen

Nu är vi på gång till en annan ö i Marquesas, vi blev lockade av att se
en ö till, så nu stävar vi mot Fatu Hiva, den sydligaste och mest
obesökta av öarna. Det finns inget flygfält. Vi beräknar vara framme i
morgon bitti.
Idag innan vi seglade iväg såg vi en jättestor rocka som plöjde sin väg
genom vattnet med öppet gap. Förmodligen sopade den i sig massor av
småfisk. Den var hur stor som helst och simmade fram och tillbaks med
sitt öppna gap. Där ville inte jag hamna. Nästa gång jag kan ladda upp
bild ska jag visa den, hur den såg ut.

Nu är gästerna här

Nu har dom kommit, i en taxi över berget fick dom åka, sen har vi badat och hört nyheter från Sverige. Trots den långa flygresan var det glada och inte alltför trötta. Vi skulle anmäla dem hos gendarmeriet, som stängt för dagen, men det får bli imorgon.

Kryssningsfartyg

Dagens händelse var att det var det bästa vädret sen vi kom hit, inget regn. När vi vaknade hade ett stort kryssningsfartyg ankrat i viken. Hela dagen har deras barkasser åkt fram och tillbaks med passagerare. Där passagerarna kom iland stod det idag en polynesisk dam och trummade på en trumma och sjöng lite. När vi var iland gick det stora folkvandringar längs vägen där det brukar vara ganska öde. Priserna på fruktmarknaden hade gått upp. Mannen på yachtservice som skulle leverera tvätten hade glömt allt och bara servade kryssningspassagerarna. Han gjorde stor buisness idag och vi fick tvätten på eftermiddagen samt lite discount för att vi fått vänta i tre dagar.

Segla vidare

Nu väntar vi på våra vänner S och H som kommer på torsdag, då skall vi segla vidare från den här regnhålan. Idag har vi fått tillbaks gasoltuben, men tvätten hänger på tork...
Vi skall segla till Tuamoto, där har vi tänkta att besöka några atoller, snorkla bada och fiska, hoppas att regnet hör till Marquesas. Första atollen vi har planerat är Raroia, där Heyerdal en gång i tiden strandade med sin Kontiki flotte.