Hanga Roa

Hanga Roa, huvudstaden på Påskön, ja egentligen den enda staden här på ön. Det är var vi har landat vår dinge varje dag nu i 5 dagar. Vi sjösätter gummibåten varje morgon, hänger på utombordaren, klär på oss regnjackor flytvästar och susar in mot den lilla lilla hamnen. Allt vi har med oss är stuvat i dubbla vattentäta påsar och ryggsäckar. Hamnen är så grund och så liten så vi är tvugna att dra upp dingen på den lilla lilla stranden. Men sen kommer vi till ett samhälle som till synes är ganska välmående, det första man passerar är en stor kommunal fotbollsplan med finfint konstgräs, stora fina strålkastare som lyser varje kväll, i anslutning till denna plan finns en inbyggd ”arena” med basketplan och åskådarläktare. På gatorna pilar hyfsat moderna bilar och halvjeepar förbi. Huvudgatan några kvarter längre upp erbjuder många turistbutiker med trä, eller stengubbar i en mångfald. Mataffärerna är som vanligt ganska mycket konserver och olika mjölpaket. Färska grönsaker säljs direkt från lastbilsflak, fräscht men ganska dyrt. Vår egna reflektion över samhället här , jämfört med det Chile-patagonien som vi lärde känna för några år sedan , är att här finns ett välstånd, kanske man har en del subventioner från fastlandet, så att människorna som bor här gärna vill stanna kvar. Gärna för oss, för det här är en fantastisk ö.

Ännu en fantastisk dag på Påskön

När vi idag besökte den norra viken Anakena var det med stor nyfikenhet att få se den första ahun. Det här var platsen den förste kungen Hotu Matu med sitt följe hade landstigit och haft som boplats. När Thor Heyerdahl kom till ön 1955 för sina första utgrävningar var det även här de reste sitt tältläger under de sex månader som expeditionen varade.Då fanns bara murarna kvar och statyerna låg kullvräkta med ryggarna uppåt. Nu efter 60 år har man grävt ur och rest statyerna till en ursprunglig vy. Den som du ser här heter Ahu Naunau.

Vi besökte vidare Hotu Iti vikens långa rad av figurer. Alla står med ryggen mot havet och tittar in på land. Det är med en ödmjuk känsla för forntidens folks kunskaper och tålamod. Tänk själv att stå med en liten stenhacka i flera månader, kanske år och hugga ut statyerna, resa dem och sen låta de göra sin neke -nekevandring till en ahu. Vi drar bara djupt efter andan och bugar.

Stenstatyerna

Så här har det enligt Thor Heyerdahl gått till med stenstatyerna som står på olika ställen runt hela ön.

Långöronen dyrkade Make-Make, himlens gud, som var omgiven av fågelliknande människor. Statyerna var inte gudar utan monument till minnet av döda hövdingar. När statyerna, moierna, huggits fria från bergväggen fördes dom utför kraterväggen med hjälp av rep. Vid foten av sluttningarna bearbetades ryggarna färdigt, samt botten trimmades jämn. Sen började deras långa neke-nekevandring över ön. Dom gick en bit varje dag och när de slutligen nådde sina mål fick de ögonen öppna och en röd hårknut på huvudet.

Med en omgång rep bundna kring huvudet och en omgång rep runt den nedre delen, vickade man fram moierna stående. Det krävdes en viss teknik och cirka 20 personer som hjälpte till, men man räknar med att de kunde vandra 100 meter per dag.

Imponerande.

Påskön

Stolta och glada kan vi nu berätta att vi inte bara kommit fram till Påskön, vi har också tagit oss iland.

Seglar vidare

Booby-trap, café/bar, här har vi spenderat våra Internet-timmar på Isabella ön under Galapagos vistelsen. Det är mannen på bilden som äger baren, Jimmy som är amerikan och gift med en dam från Galapagos har förverkligat sin pensionärssdröm.
Vi har vår dröm att förverkliga, nu drar vi vidare mot nya äventyr på det Stilla Havet. Påskön nästa.