Samtidigt med solen passerade vi in I atollpasset, vi hade en motström
på 6 knop och gjorde endast 1,5 knop in. Så mycket som vi läst
seglingsbeskrivningar om fasansfulla passager genom atollpasset, så blev
vi glatt överraskade, det funkade bra för oss. Vi ankrade en timme
senare framför byn. Åkte iland för att besöka gendarmeriet för
inklarering. Vi blev så positiva till byn och ön i stort. Alla var glada
och hälsade med ett glatt bonjour. Vi är den enda båten på
ankarplatsen. 150 invånare och det finns en liten flygplats. Utanför
flygplatsen finns 20 parkeringsplatser varav en handikapparkering. Vi
såg bara en bil på ön. Vi lärde känna Air Tahitis representant som tog
emot det enda planet i veckan. På plats fanns även Tatiana som pratade
perfekt engelska, hon var öns entreprenör, pratade om fiske, turism och
Svarta pärlor i ett andetag. Vi följde henne hem och fick se hennes
köksträdgård som var planerad på ett helt ny tänkande. De odlade
grönsaker i halva oljefat och gjorde sin egen kompost från fiskrens.
Med en härlig känsla av välmående grillade vi en bit av vår
soyamarinerade Dorado på kvällen.
Här blev det i kväll stekt torskfilé (fryst från ICA) och äggpanerad. Inte så dumt det heller.
ReplyDeleteDorado har jag aldrig provat på! Vad liknar det i smak? Någon av våra västkustfeskar?
Den där handikapparkeringen bekostades, säkert nog, av EU-bidrag. Konstigt att de inte satt ut fler platser.
ReplyDeletemåste höra med fiskaren i Skillinge om dom har dorado! vad tror ni? Är således i Borrby och ni fattas!
ReplyDelete