Efter inställda flighter och omdirigeringar av både oss och vårt bagage (åkte via Oslo...) kom vi ut från terminalen i Santiago. Mängden taxi- och busstjänster var överväldigande och vi fick vada genom de tjatande männen. Självklart tog vi en buss men lyckades där bli snuvade på några pesos med för lite växel.
Santiago var för oss en ganska hetsig stad, mest för att vi kanske inte hade några vildare storstäder att jämföra med. Vi gick överallt vilket gjorde att vi kunde se mycket, men redan efter några dagar började vi tänka på att dra till Valparaiso.
Dagen innan vi skulle åka vidare hade vi planerat att promenera upp för Cerro San Cristobal. Det är en kulle varifrån man ser hela Santiago, med en stor Jesusstaty på toppen. En kabelbana gick upp men många valde att ta den långa vägen till fots, bil eller cykel.
Trots alla hundratals turister lyckades vi hamna i en lucka med tre "crackpots". Den äldre prejade in Erik mot sidan vägen, viftade med kniv, skar av kameran och alla tre drog inom fem sekunder. Smått chockerade gick vi vidare och letade upp två Carabineros (poliser) som med travande engelska/spanska från vårt håll kunde hjälpa oss. Vi fick åka polisbil och spana, men fann inget av lagbrytarna. De skjutsade oss till stationen, en flugbefäst tråkig lokal med fyra förhörsbås, där vi fick skriva rapport.
Vi tog bussen till Valparaiso, hamnstaden två timmar från Santiago. Stan är belägen i en hyfsat stor vik med Vina del Mar, staden vilken är för Chile vad Marstrand är för västkusten, belägen endast en vik norrut. Valparaiso bestor till största delen av byggnader som klättrar upp för de branta slänterna som omger viken, vilket gav upphov till en hel del branta och slingriga gator och gränder. Under stekande hetta fick vi uppleva detta då vi inte hittade vårt Hostel på flera timmar.
Dagarna i Valparaiso spenderades mest åt en promenad till Vina del Mar, på marknader och att spana efter en ny kamera. En utekväll med en nyfunnen vän, Jonny från Brighton, fick vi både snacka med ölälskande polacker, chilenska sjömän - samt tid att spela dragspel med chilenska ungdomar.
Vår returbiljett till Santiago utnyttjades hyfsat snabbt. Vi hade näst tänkt ta en busstur söderut anordnad av ett backpackerhostel, vilket vi trodde skulle ge oss mycket värde för våra pesos. Den var dock full, så vår "lediga afton" i Santiago blev en planeringskväll. Vi valde att ta oss ner till Temuco, 9h med buss, för att ha det som utgångsläge till olika nationalparker i det chilenska sjödistriket.
När vi checkade ut från vårt hostel fick vi till och med en reskamrat. Det var Antón, en kanske 60-65 år gammal Schweizisk man som reste runt världen för att leta efter något bra ställe att pensionera sig på. Han hade varit ute i ett halvår och hade just landat efter en 12h flygresa. Han skulle precis checka in, men när han fick reda på att vi skulle söderut ändrade han sig med frasen "My clothes are too warm for this climate anyway". Antón frågade alla om allt och var annan minut stoppade han folk på gatan för att fråga hur långt det var till stationen, var man kunde få bäst käk och dylikt. Och han tvekade inte om det behövdes springa lite hit och dit - en riktig krutgubbe.
I Temuco besökte vi en regionalmarknad och spanade souvenirer, men fortsatte sedan till Pucon, en stad i närheten känd för sitt backpackerliv. Här var det ett bra utbud av härbärgen och aktiviteter. En kort dam övertygade oss att kolla in hennes nybyggda "Hospedaje" i närheten, och då det både var fint och billigt stannade vi där fyra nätter.
Pucon ligger magnefikt med Vulcan Villarica endast några kilometer bort, och ligger därmed hela tiden i ögonvran. Staden var turistisk med hade ändå en charm. Vi spenderade en dag till att cykla till Lago Calburga och en dag till att vandra i nationalparken Quinquehue.
Nästa långa bussfärd förde oss till Puerto Varas, en mindre stad i närheten av Puerto Montt. Bussen vi åkte med var faktiskt till Puerto Montt och släppte av oss på motorvägen intill Puerto Varas. Men som tur var fungerar bussystemen i Chile så att man endast vinkar in den buss man vill ta, var man än är, och vi kunde hoppa på en annan in till stan. Puerto Varas var vackert och vi spenderade två nätter här. Andra dagen tog vi en skumpig minibuss upp till Lagos los Saltos och nationalparken Vicente Perez Rosales.
En kort tur till Puerto Montt senare och väntan inför att mönstra på Anastasia började. Vi spenderade totalt tre nätter i Puerto Montt, hela tiden förlängandes våra vistelser på diverse hostel. En dagstur tog vi till Chiloe för att där se "Palafitos" - hus på styltor. Dessa visade sig inte vara mer häftiga än hus på styltor.
Slutgiltigen, den 19e, kunde vi vandra ner till Marina Oxxean och där träffa AK&TH. Som ni vet väntade många fler dagar i Puerto Montt, men nu hade vi båten och två kaptener som kunde dirigera vår tid. Vi har dessutom haft tid att uppdatera var karta en smula den ligger under "Samuel och Erik pa gang" till hoger
Gästbloggare Erik&Samuel
Tack för att dela dina bästa minnen .... Jag gillar din blogg.
ReplyDelete