Team Anastasia

Här är Team Anastasia. Röda alpacka-halsdukar är inhandlade på marknaden. Från och med nu kommer det att bli svårt att lägga upp bilder på bloggen. Men vi skall göra textinläggen så målande som möjligt, då vi kommer att segla i en fantastisk natur. Patagonien.

Imorgon seglar vi söderut

Nu har vi fått tillstånd att segla i de Patagoniska kanalerna, dock bara den första sträckan. I Melinka måste vi återigen besöka Armadans kontor för en förnyad zarpe. Jag hade begärt för hela sträckan men fick bara den första, jag vet inte om det alltid är så, eller om vi inte kunde tillräcklig spanska.

Fiskebåtar i Porto Montt

Idag tog jag en promenad och fotade en del fiskebåtar, det finns många här i marina Oxxean, där vi ligger, och det finns ännu fler runt omkring. Jag vet inte varför de inte är ute och fiskar, men överallt jobbas det på underhåll och service.

Vi har även sett moderna norska fiskebåtar som sålts till Chile, med hemmahamn Valparaiso.

Mellandagar

Nu börjar avfärden mot ödemarkerna söderut att närma sig. Vi pilar runt i vår lilla hyrbil och handlar förnödenheter. Vi har köpt sjökort, fyller upp frysen och förråden. Imorgon skall vi lämna in ansökan om att få segla i deras farvatten (zarpe). Den lär ta ett dygn att få den tillbaks. Vi har börjat kika lite på väderrapporter. En allmän uppladdning, det skall bli så roligt att komma ut igen, Porto Montt är lite enahanda.

Annandagjul

Tack för alla julhälsningar.
Igår var det utflykt till fantastiska vattenfall och promenader. Ni kan se bilder på bildspelet. Idag har det åter varit en del underhållsarbete. Fick låna en symaskin av en annan långseglare, golvet i Internet-stugan blev då till ett segelmakeri. Slitaget efter sista sträckan som var 4300 NM är detsamma som 10 år med normal semestersegling.

Julafton

Det lugna julaftonsfirandet fick ett tråkigt slut då vi möttes av beskedet att Th´s pappa gått bort hemma i Sverige. Det var han som hade lärt oss vad som är värt att veta om segling, och han följde vår resa med stort intresse varje dag.
Bilden föreställer en segling på 1960-talet ombord på familjens s/y Arietta.

Erik & Samuels resa

För att ni skall få lite koll på vad vi har gjort innan vi mönstrade på Anastasia tänkte vi ge er en kort reseskildring från våra två veckor i Chile.

Efter inställda flighter och omdirigeringar av både oss och vårt bagage (åkte via Oslo...) kom vi ut från terminalen i Santiago. Mängden taxi- och busstjänster var överväldigande och vi fick vada genom de tjatande männen. Självklart tog vi en buss men lyckades där bli snuvade på några pesos med för lite växel.

Santiago var för oss en ganska hetsig stad, mest för att vi kanske inte hade några vildare storstäder att jämföra med. Vi gick överallt vilket gjorde att vi kunde se mycket, men redan efter några dagar började vi tänka på att dra till Valparaiso.


Dagen innan vi skulle åka vidare hade vi planerat att promenera upp för Cerro San Cristobal. Det är en kulle varifrån man ser hela Santiago, med en stor Jesusstaty på toppen. En kabelbana gick upp men många valde att ta den långa vägen till fots, bil eller cykel.

Trots alla hundratals turister lyckades vi hamna i en lucka med tre "crackpots". Den äldre prejade in Erik mot sidan vägen, viftade med kniv, skar av kameran och alla tre drog inom fem sekunder. Smått chockerade gick vi vidare och letade upp två Carabineros (poliser) som med travande engelska/spanska från vårt håll kunde hjälpa oss. Vi fick åka polisbil och spana, men fann inget av lagbrytarna. De skjutsade oss till stationen, en flugbefäst tråkig lokal med fyra förhörsbås, där vi fick skriva rapport.

Vi tog bussen till Valparaiso, hamnstaden två timmar från Santiago. Stan är belägen i en hyfsat stor vik med Vina del Mar, staden vilken är för Chile vad Marstrand är för västkusten, belägen endast en vik norrut. Valparaiso bestor till största delen av byggnader som klättrar upp för de branta slänterna som omger viken, vilket gav upphov till en hel del branta och slingriga gator och gränder. Under stekande hetta fick vi uppleva detta då vi inte hittade vårt Hostel på flera timmar.

Dagarna i Valparaiso spenderades mest åt en promenad till Vina del Mar, på marknader och att spana efter en ny kamera. En utekväll med en nyfunnen vän, Jonny från Brighton, fick vi både snacka med ölälskande polacker, chilenska sjömän - samt tid att spela dragspel med chilenska ungdomar.

Vår returbiljett till Santiago utnyttjades hyfsat snabbt. Vi hade näst tänkt ta en busstur söderut anordnad av ett backpackerhostel, vilket vi trodde skulle ge oss mycket värde för våra pesos. Den var dock full, så vår "lediga afton" i Santiago blev en planeringskväll. Vi valde att ta oss ner till Temuco, 9h med buss, för att ha det som utgångsläge till olika nationalparker i det chilenska sjödistriket.

När vi checkade ut från vårt hostel fick vi till och med en reskamrat. Det var Antón, en kanske 60-65 år gammal Schweizisk man som reste runt världen för att leta efter något bra ställe att pensionera sig på. Han hade varit ute i ett halvår och hade just landat efter en 12h flygresa. Han skulle precis checka in, men när han fick reda på att vi skulle söderut ändrade han sig med frasen "My clothes are too warm for this climate anyway". Antón frågade alla om allt och var annan minut stoppade han folk på gatan för att fråga hur långt det var till stationen, var man kunde få bäst käk och dylikt. Och han tvekade inte om det behövdes springa lite hit och dit - en riktig krutgubbe.



I Temuco besökte vi en regionalmarknad och spanade souvenirer, men fortsatte sedan till Pucon, en stad i närheten känd för sitt backpackerliv. Här var det ett bra utbud av härbärgen och aktiviteter. En kort dam övertygade oss att kolla in hennes nybyggda "Hospedaje" i närheten, och då det både var fint och billigt stannade vi där fyra nätter.


Pucon ligger magnefikt med Vulcan Villarica endast några kilometer bort, och ligger därmed hela tiden i ögonvran. Staden var turistisk med hade ändå en charm. Vi spenderade en dag till att cykla till Lago Calburga och en dag till att vandra i nationalparken Quinquehue.



Nästa långa bussfärd förde oss till Puerto Varas, en mindre stad i närheten av Puerto Montt. Bussen vi åkte med var faktiskt till Puerto Montt och släppte av oss på motorvägen intill Puerto Varas. Men som tur var fungerar bussystemen i Chile så att man endast vinkar in den buss man vill ta, var man än är, och vi kunde hoppa på en annan in till stan. Puerto Varas var vackert och vi spenderade två nätter här. Andra dagen tog vi en skumpig minibuss upp till Lagos los Saltos och nationalparken Vicente Perez Rosales.



En kort tur till Puerto Montt senare och väntan inför att mönstra på Anastasia började. Vi spenderade totalt tre nätter i Puerto Montt, hela tiden förlängandes våra vistelser på diverse hostel. En dagstur tog vi till Chiloe för att där se "Palafitos" - hus på styltor. Dessa visade sig inte vara mer häftiga än hus på styltor.



Slutgiltigen, den 19e, kunde vi vandra ner till Marina Oxxean och där träffa AK&TH. Som ni vet väntade många fler dagar i Puerto Montt, men nu hade vi båten och två kaptener som kunde dirigera vår tid. Vi har dessutom haft tid att uppdatera var karta en smula den ligger under "Samuel och Erik pa gang" till hoger




Gästbloggare Erik&Samuel

Jul på Anastasia

Julstöket ombord handlar mer om generatorer, kickstag och elsystem än om klappar och pynt. Inga julklappar (annat än varsin fräsch tandborste) delas ut och inredningen saknar det traditionella röda och gröna pyntet.

Ganska skönt faktiskt.

Lite julmat har vi dock försökt ordna ombord. Om några timmar åker Jansson's in i ugnen och en fläskstek (i stället för skinka) får vara huvudrätten. Sill från USA-IKEA, rödkål, köttbullar och ett valnötsbröd har också hittat sin väg till byssan.

AK har kryddat chilenskt tetrapackvin med en smaksatt sockerlag för att få lite glögg som vi bjuder några vänliga själar på marinan på. Detta serveras med pepparkakor (självklart från IKEA) och chocolate chip cookies (bakade av oss).


God Jul
önskar
Gästbloggare Erik & Samuel

Nya grannar

Allt medan vi tvättar, handlar, byter olja på maskinerna och kokar rödkål har vi fått ett par nya kompisar. Oftast ses dom ligga tillsammans på bojen utanför Marinan, ibland glider dom ner i vattnet för att simma en tur. Vi sjösatte gummibåten och åkte närmare för att fotografera, när vi närmade oss tittade mannen upp med en blick som sa ungefär: Här ser ni den vackraste frun i hela världen, nu behöver ni inte komma närmare. Han hade en imponerande kroppshydda, vilken man inte ifrågasätter.

Födelsedag i Puerto Montt

Vi skulle fira en födelsedag igår. Beställde bord på den bästa Fiskrestaurang som var rekommenderad. Vi tog in ett fat med "det beste av det beste" olika fiskar musslor skaldjur, ja ni ser hur vackert det var innan vi började äta. Vi rensade fatet och alla var nöjda.

Ankomst till Puerto Montt

Inklarering på måndag, då hade tipsen kommit från andra seglare i Marinan. -När folket från hälsoministeriet kommer då tar dom all färsk mat, även köttet i frysen. Hmm, inte bra. Tidigt måndagmorgon gick jag upp till tvätteriet med mina IKEA-kassar. Överst var tvätten och under var diverse godsaker jag inte ville bli av med. Jag lät dem sedan rensa ut gammal mat ifrån frys, kyl, och andra skåp, det var ju praktiskt att nån annan slängde det. Fyra myndighetsinstanser var ombord denna dag och alla hade sin uppgift. Passpolis, hälsoministeriet, armadan samt tullen.
Nu är vi officiellt i landet.

Another 22 days - and finally Puerto Montt

As can be seen from the map, the winds have been very uneven this leg of Anastasia's journey - contrary to the strong favourable winds that were reasonably expected, winds have often been weak, with a memorable night of becalmed, black, mirrorlike ocean reported on December 14th.
All in all 32 days at sea, often very trying for the patience.

The support team at home in Sweden has had a dark and weary December (lots of work) - sorry fo not keeping up better with the English summaries. Our role has been to wait eagerly for the blog report each day, and mark the position off on the map. Since the posts from French Polynesia usually arrived on the Net after SOLB (Swedish Old Lady Bedtime), it has been very noticeable that Anastasia has drawn nearer and nearer across the time zones.

We have also kept a lookout for reports from Erik and Samuel on Facebook and on their Googlemap - they've been waiting in Puerto Montt for a couple of days, and seem to have had no further mishaps after losing Erik's camera to a robber in Santiago del Chile on one of the first days.

Previous summaries:

Ten days at sea
Bora Bora - and the next phase
Society islands
The Fakarava week
Towards Tuamoto
Catching up
First two weeks of the Pacific
Leaving Alameda
Second week in Alameda

Nu aer vi i Puerto Montti, Chile

20 dec söndag Dag 32

Efter en lång insegling som började igårkväll är vi då förtöjda vid kaj.
Inseglingen som skedde vid rätt tidvatten gav oss i början en rejäl
skjuts, sen har vi kört för motor hela natten. Det var ca 55 NM.
En sådann lång resa vi gjort, både med båten och med oss själva. Vi hade
båda trott att denna etapp skulle bli helt annorlunda. Mycket vind hela
tiden, kanske flera dygn i rad med 200 dygnsdistans, stadig vind från en
konstant riktning. Det hela har varit tvärtom, svaga vindar, skiftande
hela tiden. Stiltje perioder. Detta har varit tålamodsprövande, vi har
helt enkelt fått lära känna en annan sida av oss själva, tålamodet. Jag
kan säga att det har inte räckt till varenda dag.
Men sammantaget har det varit fantastiska dagar med upplevelser,
delfinerna, valen, albatrosssen som gjorde oss sällskap många dagar.
Många böcker har vi plöjt, och god mat har vi ätit varje dag.
Tjoohoo vad detta känns bra.

Lat S 41 44°/ long W 074 20°

19 dec lördag Dag 31
Land i sikte ropade vi i morse, tyvärr så dog vinden igårkväll vid
solnedgången så under natten har vi harvat fram i under 5 knop, vilket
således inte räckte till tidvattnet vi satsade på igår. Men vi ser land,
det är alltid nåt. Vi har fått iväg ett mejl att dom som väntar iland
får boka sitt hostel en natt till. Jag skall inte sticka under stol med
att vi är frustrerade, för det är vi, mycket.

Lat S 40 37°/ long W 077 41°

18 dec fredag Dag 30
Nu är vi på upploppet, som det se ut nu med kurs och fart kommer vi
hinna till lågvattnet imorgon. Vilket innebär att vi kan vara förtöjda
på eftermiddagen. Det är ett smalt ställe (canal Chacao) som vi först
skall passera och där måste man då vara vid rätt tid. Tidvattnet
omöjliggör passage vid vissa tider. Efter det är vi så inne i
skärgården. Ön heter Isla Chiloe. Vi ser fram emot att komma fram och
känna fast mark under fötterna.

Lat S 40 00°/ long W 080 34°

17 dec torsdag Dag 29
Fyra veckor sen vi gav oss iväg från Papeete. Det är lång tid till
sjöss, har inte varit så länge till sjöss sedan jag seglade i Broströms
på den tiden Suezkanalen var stängd. Då tog det ca 30 dagar från Europa
till Fjärran Östern. Besättningen då var 30 personer, nu är vi två. Det
är inte utan man längtar efter en hel natts sömn.
Nu börjar vi dock nedräkningen som det ser ut nu blir det ankomst
lördag, vi planerar att hinna med ett tidvatten in på förmiddagen.

Lat S 39 16°/ long W 084 24°

16 dec onsdag Dag 28
Varför är ni vakna på nätterna frågar en del, det kommer ju ändå inga
andra båtar ?
Det är en berättigad fråga, varför har vi vakt på natten. I vattnen vi
seglar nu är det inte mycket trafik att ta hänsyn till, jag tror att vi
sett ett ljus en natt för någon vecka sedan. Men det är snarare för
seglingen vi håller oss vakna. Jag kan ta som exempel inatt när vi efter
en dag med hård vind och bottenrevat, plötsligt inte har ngn vind alls
och den dessutom skiftar riktning. Då är det bra att ngn är där och
trimmar segel, justerar autopiloten. Nu är vi i ett läge där vi inte
vill missa en enda knop, så mycket längtar vi till att vara framme. Vi
har ca 500 NM kvar.

Lat S 38 23°/ long W 087 42°

15 dec tisdag Dag 27
Inatt var det en alldeles stjärnklar natt, stjärnorna doppade ända nere
på horisonten, och det var ovanligt många stjärnfall. Det sägs att man
får önska sig något vid ett stjärnfall, man får heller inte tala om vad
man önskade sig, så det skall jag inte göra.
Men nu har vi i alla fall en bra vind här på förmiddagen…

Lat s 38 17°/ long W 090 30°

14 dec måndag Dag 26
Inatt har vi legat för stiltje på ett spegelblankt hav. Himmel och
horisont blev ett svart universum. Vi har en helt osannolik situation
där både väderrapporter och grib-filer talar om N-NW vindar, och
verkligheten är en annan. Tålamodet prövas och kvarvarande diesel
räknas. Naturen sätter oss på prövning och någongång kommer väl vinden
får vi hoppas.

Lat S 37 38°/ long W 091 01°

13 dec söndag Dag 25 GMT -4
Till oss kom ingen Lucia med kaffe och lussebullar. Däremot fick vi
påhälsning av Herr Albatross. Majestätisk, gigantisk, stilig, svävar
han fram stor och mäktig nästan helt utan ett vingslag. Man blir helt
betagen och står bara och njuter av hans flyguppvisning. Vid en av
lovarna runt oss är han så pass nära att man ser hans ansikte ( heter
det ansikte på fåglar?) Jag förundras över hans klumpiga näbb.
Senaste dygnets distans är låg, beror dels på att vi brassat klockan
igen (23) och dels på en usel vindriktning som tvingat oss till kryss.

Lat S 37 34°/ long W 093 08°

12 dec lördag Dag 24
Nattjobb. Som om det inte skulle räcka med lattan i seglet, så gick
linan som håller seglet sträckt akterut av i natt. Nu kör vi med revat
tills det är väderläge för att laga. Det brukar inte göra så mycket på
farten med första revet.
Nedräkningen har börjat, idag är vi under 1000 NM kvar (983), så skönt
det skall bli att komma in i hamn, sova en hel natt, gå en promenad,
känna fast mark under fötterna. Det bästa av allt skall bli att mönstra
på den nya besättningen, mi hijo y su amigo som redan befinner sig i
landet, om än inte i P. Montti. Vi har kontakt via mejl så att de hålls
uppdaterade med ankomstdatum.
Som ni ser har jag lyssnat igenom mina spanskalektioner på Ipod och
försöker översätta tankar till spanska.

Lat S 36 40°/ long W 096 10°

11 dec fredag Dag 23
Spänningen stiger och hej vad det går undan. Nu är det fulla
seglarställ, skvätt i sidan och salt på glasögonen. Under natten har vi
minskat betydligt på segelytan och gör ändå över 8 knop. Vi håller på
att passera en kallfront och på morgonen när vi såg att vinden vred från
NW – SW bestämde vi oss för att gippa, det ger en fördelaktigare kurs
mot målet. Efter frukost satte vi oss ute och kollade kurs, fart. Då
fick jag syn på att en av de genomgående lattorna i storseglet var på
väg ut ur sin ficka. Spännande minuter ute på däck när seglet skulle ner
utan skakning för att inte lattan skulle göra ett sista dyk ner i havet.
En sån latta är inte lätt att hitta i Puerto Montti. Med Th i ena änden
av seglet och jag i den andra drog vi för allt vad vi orka, jag sträckte
ut hela min längd + lite till och fick i sista stund greppet om latta
och segel. Nu får storen vila ett tag och vi länsar undan för inre
stagsegel.

Lat S 35 36°/ long W 99 16°

10 dec torsdag Dag 22
Tre veckor på havet, en vecka kvar ?. Ja det beror på vinden. Dygnet som
förflutit har varit okey igen med bra fart och riktning. Vi har nu
seglat 3195 NM och har 1301 kvar till Puerto Montti.
(San Diego-Marquesas var 2800 NM)
Jag läser i pilotboken hur man gör vid inklarering, det är "armadan" som
har hand ôm ett där. Armadan vad jag förstår är landets sjögående
militär. Man skall dessutom ansöka om tillstånd (zarpe) att segla i
deras kanaler och skärgård. Det är en fördel att ha alla papper klara
vid ankomst. Väl där, skall man varje dag rapportera var man befinner
sig och vart man skall gå. Det kan inte vara många att hålla reda på, då
tror jag att dom skulle ge upp systemet. Jag är glad att vi inte har det
så i Sverige, tänk en sommardag och hålla reda på alla snedseglare. Puuh

Lat S 35 02°/ long W 102 00°

9 dec onsdag dag 21 GMT -5
Anna-dagen grattis alla ni som har namsdag

Längst akterut har vi två stora förråd, ett på babord och ett på
styrbord sida. Lasaretten kallas de, en gammal benämning på förråd
akterutpå segelskepp. Där förvaras, reservtampar, fendrar, livbälten,
m.m. Där finns även Otto-autopilot. Han har jobbat på bra hela hösten
men började för några dagar sedan gnälla och skrika vid minsta
kurskorrigering. Vi upptäckte då att expansionskärlet med hans
hydraulolja satt lägre ner i båten än styrenheten. Vi fick därför göra
lite första hjälpen genom att hänga upp flaskan på en högre höjd så att
självtrycket fyller upp saknad olja. Det ser nu ut som vi har en
droppflaska hängande ovanför lasarettet. Otto är helnöjd.

Lat S34 58°/ long W 104 36°

8 dec tisdag Dag 20
Tid ett mått. En del säger att tid är pengar. En del tycker tiden rusar
och en del tycker tiden står still. Vi har nu snart varit ute i tre
veckor och det lär bli en till. Hur lång tid är egentligen fyra veckor?
Det kan vara en semestermånad.
Det kan vara tiden från advent till jul.
I vardagslivet skall man alltid hinna så mycket, hinna till banken,
hinna till affären, hinna dit och hinna hit, det är självklart att det
händer mycket på en dag, och ännu mer på en hel månad.

Vi tycker att tiden går mycket fort härombord, det beror förmodligen på
att det inte händer så mycket, dagarna är lika och vi har fokus på att
göra distans.
Det vi vill hinna här på en dag, hinns med.
Tiden går alltså fort hela tiden, vare sig man hinner mycket eller lite,
är hemma eller till sjöss. Nu blev det invecklat, och vad skulle jag
egentligen säga ?

Lat S 34 28°/ long W 107 15°

7 dec måndag Dag 19
När vinden är så måttlig att vi kör maskin är det bra att passa på att
laga segel. Vi har två segel på rulle. Focken och inre stagseglet. Båda
två har sk. offerduk som är av ett annat material än seglet och är den
biten som exponeras när seglet är ihoprullat. Solen tar styggt på allt,
särskilt trådarna som offerduken är sydd av. Där har sömmarna spruckit
och hänger och fladdrar. Jag gjorde en ansats med tejp, nål och tråd i
Papeete, och idag var det dags igen. Jag har suttit några timmar nu och
tejpat sytt och lappat. Det påminner mig om det ändlösa jobbet med att
stoppa, lappa och laga Y ´s älsklingsdocka som bara var tvunget att
överleva barndomen. Varje kväll när hon gjort sitt och Y sov, gick jag
ner och hämtade tygdockan och lagade en trasig kind eller näsa. Gullefin
överlevde.

Lat S 33 41°/ long W 110 03°

6dec söndag, Dag 18
STORM blev STILTJE, vi förstår oss ej på meteorologerna här i Stilla
Havet.
Fick påhälsning efter middagen igår, stormen lyser med sin frånvaro, men
det var annat fint besök. Vi hade en hel flock med delfiner hoppande
kring båten. Minns ni när vi senast såg en flock med delfiner ? Det var
en morgon i september utanför USA västkust, söder om Sankta Barbara.
Delfinerna som kom igår påstod att dom letat efter oss över hela Pacific
och nu äntligen hade de siktat oss igen. Vi utbytte artighetsfraser och
vi tittade på deras konster. Länge simmade de efter oss och ibland före,
vi höll en fart på 7 knop och de hade inga problem att hänga på. Finns
det liv finns det hopp.

Lat S 32 35°/ long W 112 52°

5 dec lördag Dag 17, dygnets snittfart 6,6 knop
Stormvarning läser jag I väderrapporten från Playa Ancha radio. Området
ligger ett par dagar österöver så mycket kan ju hända innan vi kommer
dit. Men vädret nu är föränderligt, hela natten har vi jobbat med
segelsättningen pga att vinden varit variabel, inte i riktning utan i
styrka. Vi har rullat ut litet segel, rullat in stort segel, tagit ett
rev i storen, tagit två rev i storen, sen har vinden mojnat och
proceduren gjorts åt andra hållet . Är det ett tecken på storm ? Vi får
väl se.

Lat S 32 30°/ long W 116 02°

4 dec fredag Dag 16, dygnets snittfart 6,75 knop
Under nattvakten satt jag och läste i vår pilotbok om Chile, hela vägen
från Puerto Montti till Tierra el fuego är det ca 1000 NM. Det finns
tusentals ankarplatser inom området. Det finns ett ställe 310´syd P
Montti som heter Laguna San Rafael, där ligger man i en lagun vid en
glaciär och det finns delfiner, pingviner och sjölejon. Låter helt
fantastiskt. Vidare namn som Magellans sund, Beagle kanalen, Eldslandet,
Kap Horn, namn som alltid lockat mig ända sen jag läste Joshua Slocums
Sailing alone around the world. Han hade under sin segling runt
Eldslandet problem med den inhemska befolkningen, när han ankrat för
natten lade han ut häftstift på däck för att ingen skulle komma ombord.
Det är nya tider nu och häftstift behövs ej, men den magnifika naturen
finns kvar.

Lat S 33 04°/ long W 119 10°

3 dec torsdag dag 15

Idag är det 14 dagar sen vi lämnade Tahiti. Jag har gjort en liten
summering:
Temperaturen har fallit från + 27 till +17 .
Vi har seglat 2171 NM.
Vi har sett 14 unika sol-upp och ned-gångar.
Vi har sett en fiskebåt.
Vi har sett fåglar varje dag.
Vi har druckit 28 koppar kaffe var.
Vi har legat hårdskotade för babord halsar 99% av tiden.
Vi har pga detta fått längre vänsterben.
Vi har sett en stor flygfisk i vitögat.

Lat S33 21°/ long W 121 27°

2 dec onsdag Dag 14 dygnets medelfart 6,25 knop
Vakna! kl är 0300 det är ljust ute som en gråkall november dag i
göteborg. Min vakt börjar alltid mitt i natten, det känns alltid lite
tufft att lämna kojen då, men det är helt fantastiskt när månen är uppe
vad den ger mycket ljus. Inatt passerade även ett fiskebåtssljus
horisonten. När jag kom upp hade Th monterat upp vår stora fotogenlampa
som vi köpte i USA. Han hade hängt upp den ovanför salongsbordet. Den
höjde mysfaktorn ytterligare. Det går ju inte att jämföra med de
tusentals Watt ni gör av med varje dag i Göteborg nu under december, men
här ute var det en stor händelse. Under ett par dagar nu har klimatet
ändrat sig från tropiskt till, jaa vanligt grådaskigt småkallt väder
helt enkelt.

Lat S 31 33°/ long W 123 30°

1 december, tisdag Dag 13 GMT -8 dygnets medelfart 6,8 knop
Igår var det hoppens dag, idag är det målens dag. Vi sätter medvetet och
omedvetet upp olika mål; seglat en tredjedel av sträckan, seglat hälften
o.s.v. När vi seglade till Franska Polynesien var det latituder vi
bockade av. Nu på denna sträckan prickar vi av longituderna. Nu har vi
ett par dagar sett fram emot att passera W120 grader, då kommer vi att
passera gränsen för Chiles SRR (sjöräddningsregion) samt deras
ekonomiska zon. Detta innebär att vi åtnjuter Chiles väderrapporter och
eftersom jag redan tagit hem dessa några dagar så tycker jag att de är
bra och lättlästa. De skriver ut precis var låg och högtryck befinner
sig. Dessutom kommer svärfar att kunna pricka av oss på sjökortet igen
då hans kort över Chile börjar vid W120 grader.
Om ett par dagar kommer vi även att ha seglat halva sträckan.

Lat S 29 49°/ long W 125 47°

30 nov måndag Dag 12 dygnets medelfart 6,5 knop
Efter ett mycket måttligt adventsfirande är det nu måndag och som ni
ser, Dag 12 på denna etapp. Idag är hoppets dag, vi hoppas på att få
fisk, många fiskrecept väntar men fisken lyser ännu med sin frånvaro. Vi
hoppas även på mer vind, på småtimmarna dog den ut igen, rackarns. Man
skall naturligtvis inte ropa på vargen , men lite vind till….Mare
Pacifico. Vi hoppas också att den vita vackra fågeln som försökt att
landa på vårt segel flera timmar på morgonen, nu har hittat en bättre
landningsplats. Vi hoppas att PET-flaskan som flöt förbi var islängd av
misstag, och inte var adresserad till oss. Flaskpost ?