Vår son är ute nu och seglar med Seglarskolans skutor, just nu är de i Skottland med Atlantica och det är så
enkelt att följa var de seglar på Marinetraffics webb.
Häromdagen såg vi att de passerade Mull of Kintyres sydspets och då
drog vi oss till minnet när vi seglade där med vår förra båt
Aurora, året var 1982 och vi var på väg till Västindien.
Etappens mål var att runda Mull of
Kintyre och lägga oss ett par dar i Cambeltown. Det här var innan
GPS och elektroniska sjökort. Vi hade kryssat söderut längs halvön
hela dagen och när mörkret föll var vi fortfarande inte vid
sydspetsen, död räkning, kryss, tidvatten och dessutom dimma var en
svår kombination. Enligt besticket var vi helt nära fyren, men
ville inte göra stagvändningen innan vi hade sett fyren, det vill
säga vi ville få en riktigt bra positionsbestämning inför nästa
vändning. Vi fortsatte och med alla sinnen på spänn stirrade vi ut
i mörkret, minuterna gick och när vi plötsligt fick syn på fyren,
helt nära, snett uppifrån, stannade nästan hjärtat i kroppen,
lanterninens svepande ljus bländade oss plötsligt och vi fick
snabbt slå och skota om och vi tyckte vi kände lukten av land och
hörde hur vågorna slog mot klippan.
Det var nära den gången, men som ni
alla vet har vi inte slutat segla ännu.
No comments:
Post a Comment