Det sägs att bland våra sinnen, syn, hörsel och
lukt, är det luktsinnet som väcker flest minnen i vår hjärna, ett
minne som förknippat med doften gör att vi minns olika situationer
vi varit med om. Igår när vi var på marknaden i Papeete köpte vi
några passionsfrukter, till efterätt delade vi på en och jag
svalde det lena goda innehållet i frukten, spillde även lite på
fingrarna.
Det som nu hände var att jag direkt förflyttades
till Pitcairn. Vi hade precis kommit iland och efter inklarering blev
vi skjutsade upp till kulturcentret (fängelset), där fick vi
nyplockade passionsfrukter som växte längs staketet. Då var vi så
glada att vi hade lyckats ta oss iland på en av världens mest
otillgängliga platser. Vi hade haft en jobbig natt på ankarplatsen,
varit uppe sen 5 på morgonen och frukosten hade försvunnit från
våra magar för längesen, vi var rejält hungriga och törstiga.
Passionsfrukterna gick åt en efter en, jag tror vi åt fyra var, det
kändes som himmelriket, å så gott frukten gjorde. När vi senare
åt lunch hos Darlene och hennes man fick vi passionsfruktjuice att
dricka till lunchen.
Igår spelades alla minnen från den dagen upp som
en fantastisk repris bara för att jag åt en liten Tahitisk
passionsfrukt och spillde på händerna så att doften spred sig.
Underbara hjärna som inte bara sparar ett bildminne utan låter mig
återuppleva en hel situation.
Det låter proustskt tycker farmor
ReplyDeletePuss och kram
Oj, vi snackar Madeleinekaka...!
ReplyDeleteUtveckla tack
DeleteSe min kommentar över. Proust skrev i sin bok På spaning efter den tid som flytt om ett doftminne från barndomen innehållande en Madeleinekaka. Farmor reagerade på att din text lät som Proust och Ove har bevisligen tänkt samma sak
DeleteTack Ylva du är min källa till visdom
DeleteVi fick 2 appelskivor pa vart japanska vardshus.
ReplyDelete