Valar

Efter lunch kom det förbi en båt och sa, det är en val inne i viken med sin unge. Vi åkte snabbt dit och fick se dem båda. De var inne i viken för att vila lite sa de som samlats runt omkring. Det var en fantastisk upplevelse att sitta så nära valarna som blåste ibland och var uppe och visade sig ibland. Särskilt ungen var mycket uppe och rörde sig, medan modern mest låg still.
Några av vårt sällskap var modiga och dök i för att se bättre.

Robinson Cove

Nu är vi i ett annat tropikerna som någon sa ombord. Morea har en helt annan natur än både Marquesas öarna och atollerna. Här är det mättad grönska på höga öar och man går in innanför ett rev som omsluter ön. Vi lade oss för natten med ankare och lina iland i en palm.

Seglar snart till grannön

I eftermiddag seglar vi till grannön Morea, vi skall ta ett par dagar där innan två av gästerna skall tillbaks till Sverige.

Mekardag

Idag har vi mekat med utombordare, väntat på riggare för diskussioner om inre förstag, riggare kommit, tyckte han kom med konstiga förslag, hittade annan riggare som kom med bättre förslag, gjort upp med honom att komma imorgonbitti, fyllt diesel och tvättat kläder, en del har fyllt på förråden som snabbt sinar. Frukt och grönsaker, hänger nu i sina nät.

Tahiti

I tidig morgon flyttade vi oss från nattens förtöjning i Papeete hamn till Marina Taina, fick då sällskap men en kanotist som åkte snålskjuts på vår aktervåg.

Pa vaeg in i Papeete hamn

Nu är vi på väg in, vi angör Tahiti fastän mörkret fallit här. Det finns
fyrar och bojar. Skall bli skoj att komma till en riktig stad, vi har
inte varit i en storstad sen vi lämnade San Diego den 13 september. Det
som vi alla saknar nu är färsk frukt, kan låta hur konstigt som helst
när man är i dessa länder. Men ända sen Marquesas har det varit svårt
att få tag på frukt. Ute på atollerna växer i stort sett bara
kokosnötter. Vi tror på att handla massor av frukt och grönsaker i
morgon.

The Fakarava week

A week spent around the Fakarava atoll.

Sunday: Guest blogging by Suss. Having an appointment at Fakarava airstrip Anastasia and crew did not stay long enough on Makemo for the post office (where wifi acces could be paid for) to open on Monday. Suss, unable to access her own blog by Iridium, posts her vivid description of Captain and Captainess navigating the witch kettle of the atoll pass. The summarizer thinks she's pretty impressed, though she is working hard at coming across as super cool, "what's all the fuss about?"

Monday: On the way from Makemo to Fakarava. Hans, who lost TWO fishing lines to a couple of BIG tuna fish the other day, got an ugly fella on the hook. Looked like a barracuda, but the barracuda pages were missing in the book, fish identified as possibly a wahoo instead. Pictures on Suss' blog.


Tuesday: Fakarava. A the K posting over the post office wifi - sitting 20 meters away from the office because of the very limited range. Anyway: we get a picture of the captains and the turqoise water of the lagoon. Another couple of guests have arrived, Anastasia now accommodates six persons.

Thursday: Still in the Fakarava lagoon, anchored away from the populated parts, diving, snorkling, exploring the reef.

Friday: Going to leave Fakarava through the south pass. Taking pictures of Anastasia under sail, from the dinghy - the summarizer does hope the pix turned out, that the plan wasn't cut short because of the autopilot alarm - which, after all, was only caused by one of the passengers having chosen the wrong spot to read his Åke Edwardsson.

Saturday: On the way to Tahiti. Hans gets his revenge on tuna-dom by catching a 7kg specimen. Supper for the whole crew for a couple of days at least. Report from the reef days: plenty of sharks, mostly on the parts of the reef too shallow for snorkling. Shark watching by wading - hard to tell who was most afraid of whom.

Lat S16 41,1° / long W 146 1,3°

Fakarava till Tahiti
Gårdagen var lata dagen på revet, upptäckte att det var väldigt mycket
haj där vi var. De simmade mest omkring på det riktigt grunda revet där
det ändå var för grunt för att snorkla. Vi vadade runt och tittade på
dem, jag vet inte vem som var räddast för vem. Där vi sedan dök såg vi
inte någon haj, men jag kände hela tiden att det var någon som stirrade
mig i nacken.
Nu är vi ganska mätta på det öde atoll-livet , och har satt kursen mot
Papeete på Tahiti. Seglingen började bra med att H fiskade upp
middagsmat för flera dagar, vi fick en Tuna fish denna gång, en stadig
silvrig bit på ca 7 kg. Nu har vi ett par dygns segling framför oss,
väl framme i Papeete skall jag jobba för att få upp en del av alla de
bilder jag tagit.

Sydpasset Fakarava

Efter lunch startade vi ifrån vår fina ankarplats där vi stannat igår.
Det larmade och tjöt i navigationsinstrumenten, vad är det som larmar ?
Allting såg ut att fungera , men varför larmar det ? Vi seglade iväg,
men tyckte det var lite irriterande med larmet. Skönt nu försvann det .
Vi förberedde oss för att sätta dingen i sjön och fotografera vår båt
under segel, halva besättningen skulle segla och den andra halvan åka
liten båt och fotografera. Så kom larmet igen, vad är det, ??..ingen fix
på ena plottern, den brukar ju alltid starta upp först. ??Frågetecken.
Antennen, GPS antennen blockerad. Där satt en av våra gäster, med sin
bok och läste Åke Edvardsson. Aj aj aj, både stora och små hinder
blockerar GPS signalen

På en öde ööö

Nu känner vi oss som rena Robinsongänget, vi har ankrat utanför en
strand inne i Fakarava-atollen. Helt öde, bara palmerna som vajar i
vinden. Vi seglade hit igår och när vi ankrat dök vi ner i akvariet med
en gång. Vattnets skiftningar i olika färger är fantastisk och man
kan bestämma djupet genom att titta på färgen. Det var massor av fina
fiskar här oxå. Man skall ju inte äta fiskar som lever på korallerna, de
kan ha en farlig sjukdom. Dessa dagar och minnen kommer att sitta i
länge. Framemot helgen skall vi segla mot Papeete, Thaiti och börja vår
reparation av inre förstag.

Fakarava

Ytterligare en fantastisk ankarplats Vi har varit ett dygn på Fakarava, vi har mött två gäster till på den minsta flygplats jag varit på. Så nu är vi sex personer ombord och vi har fått till oss saker som vi glömt och saker som behövde bytas ut. Bl.a AIS som nu fungerar perfekt, grön lampa lyser och vi förstår att vi nu syns av andra. Tack alla som engagerat sig i detta.
Välfärdsproblem -Internet- abstinensen är just nu hjälpligt tillfredsställd. Det finns en WiFi spot här, man köper betalkort på posten som var öppen, men räckvidden var minimal, så nu sitter jag 20 meter ifrån postkontoret där sändaren står, och då är det acceptabelt internet.

Ny sorts fisk

Efter förlusten av två fisklinor häromdagen tog H upp kampen om att
denna dag bidraga till middagsmaten. Hela den regniga dagen satt han
längst i aktern och stirrade på en hoppande fisklina. Precis innan
konservburken med Tuna skulle öppnades fick han napp. Denna gång var det
en ful fisk, silverfärgad , i gapet som han hade öppet såg man flera
rader med vassa huggtänder. Hua. Jag ville helst inte att han skulle
tagas ombord. Vi som inte fileade läste i fiskeboken, vi hade bestämt
att det var en Barracuda, men dessa sidor saknades i boken, därför
artbestämdes han till en Oahu (Wahoo).

Lat S16 15°/ long W 144 25° Pa vaeg till Fakarava

GÄSTBLOGGARE Suss i Stora Världen
Å hej å hå på böljan blå! Finns det en färg som heter Pacificblå? För
Pacificken är verkligen blå-blå, riktigt Pacificblå! Och den gungar!
Idag gungar den speciellt mycket, Pacificgung på en Pacificblå yta.

Båten lutar. Och guppar. Kaptenerna gippar och har sej. Dom skäller. Det
smäller i bommen, inte en, inte två, inte tre men väl fyra gånger. Det
lutar åt andra hållet. Sen åt ena hållet igen. Velepottor!

Ändå!

Jag känner mej trygg. Jag litar på Kaptenerna. Ni skulle bara varit med
i förrgår, ni skulle bara sett med vilken bravur de förde skutan över
skummande häxkittel! Ni skulle bara hört hur hur de kommenderade! Ni
skulle bara ha känt vätan av vågorna som slog in över båten! Ni skulle
bara ha förnummit kaptensadrenalinet som sprutade ikapp med vågorna! Ni
skulle bara ha sett delfinen som gjorde ett skruvhopp i böljan! Ni borde
ha sett Hansemans eleganta räddning av räddningsflotten som höll på att
hoppa över bord! Ni skulle bara upplevt Kaptenskans eleganta
brottningsmatch med ratten! !! Ja, jag säger då det! Och längst bak i
aktern, bakom Anna Karin stod jag och njöööööt och kände mej TRYGG.
Fattar ni? Bara så trygg! Inte ett pirr i magen, inte ett enda litet
kräk i magen, bara ren och skär njutning!!! Och jag tänkte på flumriden
på Liseberg. Den är läbbig den. Så tänkte jag. Och jag blev lite full i
skratt där jag stod och iakttog AKs kamp med ratten. Hon är ju inte lång
precis. Såg framför mig hur barnen när de var små stod bakom ratten i
bilen och låtsades köra. Lite så såg hon ut. Kan ni se det framför er?!?

Idag körde vi ut ur denna häxkittel. Inte samma dramatik, ingen delfin,
men väl adrenalinstinna Kaptener, speciellt den mindre. Jag fattar
egentligen inte vad de oroar sig för, båtar har ju åkt in och ut ur
dessa atoller förr, båtar brukar klara detta!
........................
6 timmar senare:
Guppigare och guppigare har det blivit. Regnet har öst, verkligen öst.
Vinden har kantrat, hit och dit och tilltagit och avtagit och ställt
till huvudbry för Kaptenerna som skotar hem och skotar bort och revar
segel så det ser ut som det är på halv stång och än går det i 9 knop och
än går det i 3. Ingen ordning på nåt. Säg, ska man behöva ha det så på
sin semester?

Towards Tuamoto

Friday: On the way to Fatu Hiva, to see the least visited of the Marquesas islands (on request). Sighting a huge ray, cruising with it's scary mouth open. (We are still waiting for the pictures, internet connection (apart from the Iridium) is a scarce commodity in French Polynesia).

Sunday: The rain turned into a deluge. The planned anchorage at Fatu Hiva would have been too exposed to the westerly wind - anchoring in the bay of Hiva Oa instead, which in the circumstances was like anchoring in a mud pool. Holed up, enjoying food and board games.

Monday: Reporting the second dorado - a big one.

Later on Monday: Making fairly good speed from Marquesas towards Tuamoto (Raroia).

Tuesday: Deliberately slowing down, in order to arrive at Raroia at dawn. Question of the day: Fresh fish for supper or fish from the freezer?

Wednesday: Raroia. Entrance through the pass went fine, in spite of the strong countercurrent. Anastasia the only visiting yacht at the anchorage. Everyone very friendly.

Thursday: Snorkelling at a coral reef in the lagoon of Raroia. A living reef with fantastic colours.

Friday: Up early in order to reach the next atoll before sunset. Anchor stuck. Enrolled three young local free-divers, who could confirm that the chain had tangled around a couple of coral heads and give directions for disentengling. All in French.

Saturday: Makemo. Arrived yesterday at sundown. The water in the atoll pass roiling like a witch kettle. Amazing countercurrents in these passes. Still no internet access: you can only buy it in the local post office, which is open on weekdays = Monday.

Catching up with the summaries

The English summaries have suffered badly from the internet connection problems the Gothenburg Editorial Office of this blog has had for the past month, since moving. Things should be back to normal now.

Last day previously summarized was Day 15 out from San Diego - nearing French Polynesia.

Monday, Day 16: Crossed the equator. More rig damage - inner forestay broken. Provisionally replaced by an arrangement with the storm-sail (the summarizer as a landlubber obviously has no idea how to express these things, even when consulting a dictionary).

Monday extra: Having a good time in spite of rigging repairs and shifting weather. Steak suppers, seawater baths in the cockpit.

Tuesday, Day 17: Steady sailing, easterly wind.

Wednesday, Day 18: A tsunami warning beep from the Inmarsat: Samoa = as far away from Anastasia's position as San Diego. The wave imperceptible: a 0.1 m wave should have passed at around 22h, U.T.C.

Thursday, Day 19: Arrival at Nuku Hiva, Marquesas: green and mountainous. Anchorage in Taiohae Bay.

More on Thursday: Housecleaning on Anastasia, buying fresh fruit in Taiohae. Land sickness - heads, adapted to constant motion, spinning as AK an Th walk along the village street. Champagne celebration in the evening.

Friday: Clearing in at the gendarmerie, which is only open in the mornings. No problem that the clearance out from San Diego was not in paper form. No deposit for EU citizens!

Sunday: The green, green mountains are explained by a more or less constant rain. Well, better rainwater than saltwater permeating everything.

Monday: Visiting Yacht Service, where the tempo is s l o w. It has taken three days to convince them to take the laundry. Too much rain, not good enough water. Refilling the bottled gas... well it'll hopefully get done before departure.

Tuesday: Got the bottled gas. Laundry drying in the rain. Leaving for Tuamotoas soon as S&H arrive.

Wednesday: No rain. A big cruiser visiting the bay - Yacht Service doing business with the passengers, forgetting all about the laundry. Well, got it back in the afternoon, with a discount.

Thursday: The guests have arrived. Sailing tomorrow.

Lat S 16 37°/ long W 143 34° Makemo

Vi hade planerat en ny Dorado till middag och slängde ut två revlinor, I
ett kort ögonblick hade vi två tunor på linan, men de var ett kort
ögonblick, sedan försvann krokar, linor allt, trycket var för mycket.

Vi körde in i atollpasset igårkväll när det började skymma, det var som
att köra i en häxkittel, vattnet kokade runt oss och vi hade ungefär en
utgående ström på 6 knop emot. Tufft. Jag kan inte jämföra med
någonting i våra vatten dom här atoll passen. Det är så mycket vatten
som trängs ihop i passet så sjön blir som en kokande gryta.
Makemo är huvudatollen här i området, med ett större samhälle än
Raroia, här finns det fem affärer med varierande innehåll. Vi sökte för
att köpa access till Internet, tyvärr kunde man bara göra det på post
office, och de öppnar igen på måndag. Vi frågade om man inte kunde köpa
Internetkort i andra hand av någon, tyvärr förstog ingen varför vi inte
kunde ha tålamod till måndag. Internet ? har ni emergency ombord ?

Lat S16° 10,3'/ long W 143° Pa vaeg till Makemo

För att hinna till nästa atoll innan mörkrets inbrott satte vi klockorna
på 5 imorse, tidig avgång planerade vi. Gummibåten och motorn redan
surrade på sina platser, då fick vi ej upp ankaret, det satt som berget.
Sjösatte gummibåt och åkte in till land igen, raggade upp några som
kunde fridyka. Vi hade ankaret på 18 meter, men det var kättingen som
snott sig runt några korallhuvuden. På mindre än en halvtimma hade dessa
tre unga män hjälpt oss, och nu har vi även kunskap hur vi skall göra
till nästa gång. De var först ner och kolla hur kättingen löpte, sen låg
de i ytan och dirigerade till en i fören som sedan vidarebefordra till
mig hur jag skulle köra. Allting på franska naturligtvis.
Bon voyage sa de sedan de fått kaffe och cigarett + pengar.

Raroia dag 2

Tog en tur ut till ett korallrev i atollen, det var stort som ett
hangarfartyg. Vi förtöjde gummibåten där och snorklade i kristallklart
vatten. Korallrevet var levande och färgerna på korallerna och fiskarna
var bara fantastiska. Vi är i hajrika vatten och under båten har vi fyra
små hajar som ligger och lurar hela tiden . Detta gör att vi varit lite
återhållsamma att bada från båten, men idag visade det sig vem som var
räddast, det var hajarna.
Vi gick för att hälsa på Tatiana idag igen, skulle kolla på hennes
pärlor, hon äger en pärl-odling på en annan ö, och hade en del för
försäljning. Vi satt länge utanför huset och pratade med Tatiana och
hennes kusin, de var båda två mycket bra på engelska. Vi jämförde olika
levnadsvillkor, vi pratade om allt från sjukvårdsförmåner, skatter .
Fransmännen har och har haft stor påverkan på Polynesiernas liv, både på
gott och ont naturligtvis. Nu får barnen i skolan lära sig sitt eget
språk Tahiti igen, förut var det förbjudet så den äldre generationen kan
bara franska.

Lat S 16°01'/ long W 142°28 Raroia

Samtidigt med solen passerade vi in I atollpasset, vi hade en motström
på 6 knop och gjorde endast 1,5 knop in. Så mycket som vi läst
seglingsbeskrivningar om fasansfulla passager genom atollpasset, så blev
vi glatt överraskade, det funkade bra för oss. Vi ankrade en timme
senare framför byn. Åkte iland för att besöka gendarmeriet för
inklarering. Vi blev så positiva till byn och ön i stort. Alla var glada
och hälsade med ett glatt bonjour. Vi är den enda båten på
ankarplatsen. 150 invånare och det finns en liten flygplats. Utanför
flygplatsen finns 20 parkeringsplatser varav en handikapparkering. Vi
såg bara en bil på ön. Vi lärde känna Air Tahitis representant som tog
emot det enda planet i veckan. På plats fanns även Tatiana som pratade
perfekt engelska, hon var öns entreprenör, pratade om fiske, turism och
Svarta pärlor i ett andetag. Vi följde henne hem och fick se hennes
köksträdgård som var planerad på ett helt ny tänkande. De odlade
grönsaker i halva oljefat och gjorde sin egen kompost från fiskrens.
Med en härlig känsla av välmående grillade vi en bit av vår
soyamarinerade Dorado på kvällen.

Lat S 14 49°/ long W 141 55°

Är nu inne på tredje dygnet segling, vi har fått lov att bromsa upp
farten för att komma fram när det ljusnar imorgonbitti. Har passat på
att tillverka färskvatten och städa upp, vi får fler gäster efter nästa
helg.
S säger att hon börjar få skörbjugg efter tre dagar till sjöss, även då
vi äter lök varje dag, jag tror henne inte. Hon vill bara få flest
grapefrukt.
Idag har skeppsrådet bestämt sig för fisk till middag, frågan är om den
skall komma från havet eller frysen. Fisklinan är ute och H är chef för
den, och jag läser en bok.

Lat S 12 09,9°/long W 140 40°

Vi har seglat 174´från Marquesas och har 255 kvar till Tuamoto.
Solen står högt på himlen och idag är det varmt. Vi seglar på med hyfsad
fart för NO-lig vind. Eftersom vi vill komma fram på morgonen till
Raroia kommer vi att få anpassa farten på slutet av distansen. Det är
långa avstånd och som vanligt när man är ute på havet ser man aldrig
något annat än enstaka fåglar. Det går bra att vara fyra ombord och vi
delar upp vakterna. Vissa sover likt spädbarn 16 timmar om dygnet, men
så skall semester vara.

Dorado

Ni som märker ut små positioner på kartan, kan sätta ut en fisksymbol på
S 10 / W 139 12´.
Det gäller att imponera på sina gäster, vi skall väl ha lite fisk till
middag? Tjoho så satt den på krokrn, största guldmakrillen jag fått,
fick kämpa lite för att få in den. Nu har vi flera middagar i frysen.
Seglingsvädret idag har varit på topp, regnet lämnade vi kvar på Ile
Marquesas

Fatu Hiva blev Hiva Oa

Igår på väg till Fatu Hiva överaskades vi av ett regn som kan liknas vid
syndafloden, vind från väst, det skulle inte bli bra på den ankarplatsen
vi hade valt ut. Därför gick vi till Hiva Oa, där regnet gjort hela
viken till en gyttjepöl. Vi lagade god mat och spelade spel.
Försökte med ett flertal Internet uppkopplingar men det regnade väl
också bort.
Nu är det söndagmorgon och vi är på väg till Tuamoto, Raroia. Vi har en
sjöresa på 440 nautiska mil, så det kommer att bli ett par dagar till
sjöss. Jag håller er uppdaterade via sateliten.

Seglar igen

Nu är vi på gång till en annan ö i Marquesas, vi blev lockade av att se
en ö till, så nu stävar vi mot Fatu Hiva, den sydligaste och mest
obesökta av öarna. Det finns inget flygfält. Vi beräknar vara framme i
morgon bitti.
Idag innan vi seglade iväg såg vi en jättestor rocka som plöjde sin väg
genom vattnet med öppet gap. Förmodligen sopade den i sig massor av
småfisk. Den var hur stor som helst och simmade fram och tillbaks med
sitt öppna gap. Där ville inte jag hamna. Nästa gång jag kan ladda upp
bild ska jag visa den, hur den såg ut.

Nu är gästerna här

Nu har dom kommit, i en taxi över berget fick dom åka, sen har vi badat och hört nyheter från Sverige. Trots den långa flygresan var det glada och inte alltför trötta. Vi skulle anmäla dem hos gendarmeriet, som stängt för dagen, men det får bli imorgon.

Kryssningsfartyg

Dagens händelse var att det var det bästa vädret sen vi kom hit, inget regn. När vi vaknade hade ett stort kryssningsfartyg ankrat i viken. Hela dagen har deras barkasser åkt fram och tillbaks med passagerare. Där passagerarna kom iland stod det idag en polynesisk dam och trummade på en trumma och sjöng lite. När vi var iland gick det stora folkvandringar längs vägen där det brukar vara ganska öde. Priserna på fruktmarknaden hade gått upp. Mannen på yachtservice som skulle leverera tvätten hade glömt allt och bara servade kryssningspassagerarna. Han gjorde stor buisness idag och vi fick tvätten på eftermiddagen samt lite discount för att vi fått vänta i tre dagar.

Segla vidare

Nu väntar vi på våra vänner S och H som kommer på torsdag, då skall vi segla vidare från den här regnhålan. Idag har vi fått tillbaks gasoltuben, men tvätten hänger på tork...
Vi skall segla till Tuamoto, där har vi tänkta att besöka några atoller, snorkla bada och fiska, hoppas att regnet hör till Marquesas. Första atollen vi har planerat är Raroia, där Heyerdal en gång i tiden strandade med sin Kontiki flotte.

Yachtservice

Står det på en dörr nere på kajen där man landar sin dinge. Vidare upplyses man på skylten att man kan få tillgång till Internet, få sin tvätt tvättad , byta böcker går också bra. Efter tre dagars intensivt lobbande för att de skall ta emot min tvätt har det nu lyckats. Första dagen regnade det för mycket för att han skulle kunna få det torrt. Idag var det fel på vattnet, det var dåligt efter allt regn sa han. Men när vi båda tillsammans konstaterat i ett dricksglas han hällde upp att vattnet dög, tog han emot tvätten.

Men det är ju för att njuta av ett långsammare tempo man gör en sån här tripp, så det känns bra att få sina förutfattade meningar bekräftade.

Vi har även lämnat en tom gasolflaska för fyllning som skulle hämtas idag, var den är nånstans det vet nog bara chefen på yachtservice.

Wellkööm to french polynäschia

När vi seglade i Skottland för många år sedan och hade ankrat i Tobermory, kom det en gentleman roende ut till oss och ställde en flaska whiskey på däck och sa, "-welcome to Scotland, see you at the pub tonight". Igår kom det ett franskt seglarpar förbi med frukten som är på bilden och sa som det står i överskriften. Trevligt. Frukten är jättegod, en mild variant av grape.

Vi förstår även varför bergen är så gröna, det har regnat av och till nu ett dygn. Men eftersom vi alltid är optimistiska så är regnvatten tusen gånger bättre än att få saltvatten i båten.

Inklarering

Imorse åkte vi iland för att klarera in, vad man läst i alla pilotböcker är att det är så viktigt att göra rätt och ha rätt papper med sig, bl.a har jag läst att man skulle ha någon slags clearence från förra hamnen, och i San Diego fick vi inte ett papper med oss. Detta har jag tänkt på av och till. Det hela avlöpte väl, hur smidigt som helst, eftersom vi är medlemmar i EU behövde vi inte heller betala en dyr deposit som alla andra får göra.
När vi ändå var iland gick vi en vända på byn, kollade affären, de hade ganska bra grejor men det var dyrt. 4 youghurt 70 kronor.

1 oktober 28 grader varmt.

Har nu varit i Paradiset en dag. Kontrasterna flödar hela tiden, från
att bara sett hav hav hav på överseglingen i 18 dagar, är nu omgivningen
full av nya lukter intryck och känslor. Viken vi ligger i gränsar precis
till havet, där vi nyss var och gungade fram, nu ser vi på avstånd och
hör hur sjöarna bryter. Vi är omgivna av höga, vilda gröna berg. Molnen
nuddar precis toppen på berget och då och då kommer det en regnskur.
Tiden här är udda, vi ligger nu 9 timmar och 30 minuter efter GMT, efter
er blir det tolv timmar så när som på en halvtimme.
Vi körde gummibåten iland för att klarera in hos gendarmeriet, de hade
bara service på fm, så det får vänta tills imorgon. Passade på at
promenera längs gatan, allting snurrade i huvudet, för våra huvuden är
det ständig rörelse. Jag har aldrig känt det så påtagligt förut. Vi
köpte med oss lite färsk frukt, bananer, papaya, lime.
För övrigt har vi då börjat rensa upp efter alla haverier, inre
förstaget som gått av ligger på däck, ett segel som skall förses med nya
band ligger ihopvikt, nere i båten samlas all tvätt ihop och jag tvättar
allt med färskvatten och ättika, mot mögel. Det känns mediterande att gå
här och pyssla, smälta allt som hänt och börja tänka på resten.
Ikväll kommer champagneflaskan öppnas. Skål tamejfan nu är vi här.

Summering:
San Diego-Nuku Hiva Marquesas 2810 NM
Vi har seglat mellan noon-positioner 2879 NM
Vi har loggat 3096 NM (glädjelogg)
Seglad tid 18 dygn
Snittfart 6.7 knop
Bästa dygnsdist 203 NM sämst 80 NM

Taiohae Bay, Nuku Hiva, Ile de Marquesas

Ankomst Dag 19 torsdag kl10.00

Nu ligger vi för ankars här, man önskar att ni fick se några bilder, det
är ett magnifikt landskap med berg som är gröna och höga. Det känns
mycket bra att vara här, jag återkommer med lite mer berättelser, nu
skall vi iland till gendarmeriet och klarera in.

Lat S 6 28,1°/ long W 138 35,6°

Dygnsdistans 193´,kvar att segla 170´
Dag 18 onsdag

Tsunami varningen pep till i vår Inmarsat C, där jag tar hem väder och
varningar över hela Pacific. En jordbävning vid Samoa som förorsakat en
tsunamivåg, jag tittade i kortet hur långt bort Samoa var . Det var
ungefär lika långt som den sträckan vi seglat från San Diego. Men
vågorna rör sig ju över stora ytor och enligt uträkningarna seglade vi
igenom en 10 cm Tsunamivåg runt 22.00 U.T.C.
Hoppas att jordbävning och tsunamivågen inte vållade för stor skada på
Samoa.
Sista dygnet på etapp 1, vi håller på att städa i ordning båt och oss
själva för ankomst i morgonbitti.
Vad vi längtar mest efter?
Att vädra i båten samt att sova en hel natt.