När man rundade en udde skulle man komma in till San Diego, Th navigerade och jag styrde, plötsligt började maskin låta ansträngd och vattnet såg konstigt ut. Vi hade kommit in i ett stort bälte med blåstång, amerikansk storlek, extra allt. Det kändes som att styra i gyttja. Det var inte skoj, men vi kom ur det och fick göra flera stora undanmanövrar för fler områden. Natten var kolsvart och det enda man kunde gå på var att vattnet blev som alldeles blankt där desa stora samlingar av tång låg och drev. Vi gick i sakta sakta mak och ankrade till slut på en plats vi blivit rekommenderade. På morgonen när vi sjösatt dinge och satt på utombordaren för att fara in till Yacht club såg vi att vattnet var såpass klart att man kunde se roder och köl. Fick då förklaringen på trögheten, det satt som en mindre skog fast i förkant på kölen. Vi lyckades peta bort det med båtshaken. Puh vilka erfarenheter man får...muterad blåstång...kan bli till en mardröm.
Ingen dag är den andra lik!!
ReplyDelete