Dag 3 Tisdag, dygnsdistans 170 ger 7,1 knop.
"AK dags att vakna, kl är tre, teet står vid navbordet". Jag tar mig ut
för att piggna till och möts av en fantastisk stjärnhimmel, Orions bälte
som är så lätt att hitta hemma, försvinner här bland miljarder av
stjärnor. Det är även stjärnor långt ner mot horisonten, som man aldrig
har tillräckligt mörker för att se hemma. En fantastisk natt blev det,
med en liggande månstrimma som kom fram ett par timmar innan solen.
Senare på förmiddagen när vi sovit ut och ses över en brunch, bestämde
vi oss för att fabricera vatten, städa och duscha. Vattnet vi tillverkar
ombord är godare än det som vi fyllde i tanken i San Diego. Lyx att
kunna tillverka vatten.
Det är väldigt öde här, inga fartyg och inga fåglar, det låg en liten
död bläckfisk på däck idag, och flygfiskarna passerar ibland. Det är
allt.
vi som tycker det är mycket stjärnor i Vallda...
ReplyDeleteDet ser väldigt långt och blått ut till dedär små flugprickarna på kartan ni ska till.
ReplyDelete