s/y Anastasia: Cubaseglingen Del 1

Eftersom det varit så svårt att förmedla händelser och intryck från våra fem veckors segling runt Cuba har jag nu påbörjat en liten resumé, den kommer presenteras i delar här på bloggen:

Här kommer Del 1: Santiago de Cuba - Trinidad/Casilda

När planerna för Cubasegling började ta form skaffade vi Nigel Calders bok Cuba från 1995. Vi tycker nu efter att ha seglat inomskärs från Santiago de Cuba västerut hela vägen till Havanna under ca fem veckor ,att boken inte har varit till så stor hjälp. En svårläst bok som med sina år på nacken inte förnyats som verkligheten har, hamnar har blivit förbjudna att gå till, djupgåendet har minskat på grund av att sanden flyttat på sig, sjömärken har flyttats o.sv. Men att läsa den som ett komplement till Navionicskorten på vår plotter, Open CPN med CM 93 på navdatorn och appen iSailor med Transaskorten, har man ändå fått en ganska bra bild av aktuell geografi. Ibland har det varit minst sagt spännande att gå in i en vik för natten med mycket ofullständig information och ett par gånger har vi även haft grundkänning i den mjuka sanden.

Vi gjorde vår inklarering i landet i staden Santiago de Cuba, myndighetspersonerna höll till i Marinan i Punta la Gorda och alla var mycket trevliga och korrekta. Marinan kunde erbjuda kajplats och vatten, ville man kunde man ankra precis utanför. Det fanns duschar med kallt vatten och en liten affär med de nödvändigaste att handla som öl och rom.
Att ta sig in till stan kostade med taxi 10 CUC (80kr) Vi gillade stan förutom alla avgaser, och vi fick nu lära oss hur man kanske ibland kan få tag i lite internet via ett statligt WiFi system. Det fanns WiFi i vissa parker och på vissa hotell, man måste då ha en tarjeta (ett förbetalt kort med lösenord på) för att köpa sig en timme med internet. Korten var inte dyra men är en bristvara och fanns ofta inte art få tag på, ibland gick det att köpa för ett dyrare pris på gatan.

Ankomst i gryningen

Positivhalare i Santiago de Cuba

Fortet "Morro" Santiago de Cuba

Med hjälp av vår taxichaufför Noel hittade vi både brödaffär och en grönsaksmarknad, där vi faktiskt kunde handla för cubanernas egna valuta Peso som kursen till konvertibeln CUC gav oss 20 lokala peso.
I Santiago de Cuba kom även två gästgastar med inrikesflyget, tillika syster och svåger, nu skulle vi utforska Cuba tillsammans. Det är viktigt att man besöker myndigheterna vid alla platser som de finns. Där får man visa sin depacho (en form av cruisingpass, kallas ibland Zarpe), sina pass och man kan göra av och påmönstringar. Myndigheterna vill alltså helst ha koll på var alla seglare befinner sig. Ibland kan beskedet komma att -"där får man inte längre gå iland...." utan vidare förklaringar.
Santiago de Cuba ligger i en naturligt utformad bukt på sydkusten, stränderna kantas av vackra gamla hus, sista kvällen var vi på en restaurang högt uppe på bergssidan. Utsikten var fantastisk och maten var god, fisk och skaldjur fångade på morgonen.
Nu var det dags att segla iväg och vinden gick helt parallellt med kusten och var stark, det finns inte så många skyddade ställen på sydkusten, vi var tvungna att fortsätta förbi vår första planering på grund av den hårda vinden, men vi hittade ett par ankarvikar längs sträckan där vi kunde ligga tryggt på natten. Efter ett par kortare stopp angjorde vi Cabo de la Cruz som ligger längst västerut på sträckan, innan kusten vrider upp mot Trinidad och Cienfuegos. Det var en spektakulär ankarplats i lä innanför revet och det var en spektakulär fyr med en jättebyggnad framför, man undrar vad det varit en gång i tiden, tankarna gick till en gammal handelsstation. I Cabo de Cruz kom hamnkapten och Guarda Frontier ut till oss roende i en stadig träbåt, man tittade i vår depacho och hälsade oss välkomna.

Vi kom att stanna i två dagar och tyckte att det var ett fantastiskt ställe. Som vanligt fanns det egentligen ingenting att köpa i affären, vi kunde dock hitta lite bröd.Det fanns däremot en restaurang som vi med viss nyfikenhet besökte på kvällen. Det blev en spartansk måltid med grillad fisk ris och friterade matbananer, enkelt som det var. Det som fångade oss i stan var människorna som levde i byn, det härliga vardagslivet som pågick och naturligtvis träffade vi fantastiska barn som på ett naturligt sätt knyter kontakter via leenden, lite spanska och lite engelska och stora leenden.

Vi träffade en fiskare som frågade om vi ville köpa lobster och fisk och kom överens om att han skulle komma ut till oss kl tio dagen efter. Under natten tilltog vinden från ost , vi låg fantastiskt skyddat men väl utsatt i vinden. Vi hade tänkt att utforska revet under dan men vinden och de lite ettriga vågorna gjorde att vi istället tog en lång behaglig frukost. Det finns alltid saker att fixa ombord, köra vatten, ladda batterier diska plocka, alla har sitt.
Plötsligt hörs Marias röst ” Hey hallo” fiskaren är här! men var är båten? Efter en stunds förvirring förstår vi att vår fiskleversntör har kommit simmande , cyklop simfötter, fångsten samt ett ljuster !
Kom ombord! Utropar vi, fiskaren skakar på huvudet och pekar inåt land ...jag får inte vara här.. om någon ser mig... oj oj oj vilket möte

Vi fick fem lobster fyra stora fiskfilé och fyra limefrukter i en plastpåse, tillbaks hade han sina pengar, en keps ifrån Stena samt en vit t-shirt i dubbla plastpåsar .
Efter ett par dagar fortsatte vi seglingen inomskärs, passerade hur många Cayos som helst, en Cayo är en låg sandö som det växer mestadels mangrove på. Här är det ett stort grunt hav, stora ytor och oftast helt öde. Vi låg ankrade på tre olika ställen utan att träffa några andra segelbåtar. Dagen innan vi anlände Casilda låg vi vid Cayo Breton, enligt boken ett fantastiskt skyddat område, vilket innebar att vi hade stora förväntningar. När vi närmade oss platsen tyckte vi alla att det var mycket döda träd där, väl inne i sundet hade vi konstiga strömmar under tiden vi ankrade vilket resulterade i att kättingen lade sig runt ens flyet på ankaret och under natten draggade vi runt en del. Trots detta var det ett fantastiskt fågelliv med ett stort örnbo med två ungar i, det låg uppe i den nybyggda fackverksfyren som tyvärr inte lyste på natten. Vi var alla överens om att Cayo Breton var något spöklikt med all död mangrove.

Det var skönt att segla in i Marina Casilda utanför Trinidad dagen därpå. Där finns även playa Ancon med det enorma hotellet med samma namn . Ett all-inclusive hotell där vi blandade in oss med alla andra och kunde hämta en fri mojito på kvällen.
Inne i den gamla staden Trinidad som är klassad som en stad på kulturvärldsarvlistan stannade vi några dagar, promenerade runt samt lyssnade på musik. Där hittade kapten även en barberare och våra gastar kunde köpa flygbiljetter för att så småningom komma tillbaks till Havanna.