15 05S 161 35E

Sitter just och läser en bok som heter "Strange sea road", den handlar om
den svenska barken "C.B.Pedersen" som 1935 tog en annorlunda väg hem till
Sverige från Australien.
Den normala vägen efter att ha lastat vete i södra Australien var vägen
runt Cape Horn till Europa. Men denna gång skulle det bli annorlunda då
vetelasten uteblev och skeppet skulle gå i barlast hem, kapten tog ombord
ett antal passagerare för att delfinansiera resan. Man mötte hårt väder i
Södra Oceanen och vände skeppat och stävade i stället norrut i Coral Sea
för att ta vägen genom Torres strait. Kapten och hans besättning tog sig
såsmåningom igenom det beryktade sundet och kunde sedan fortsätta i Indiska
Oceanens passadvind mod GodaHoppsudden.
Boken är skriven av en av de 8 passagerarna och är väldigt kul och
intressant läsning nu eftersom det är precis samma väg som vi seglar nu.

Trevlig helg önskar kaptenerna

15 36,7S 164 19,6E

Det har varit ett aldeles utmärkt Code Zero dygn. Seglet vi lät sy i NZ har
hittills inte använts så mycket. Det var en ren tillfällighet i Tauranga
att vi träffade på en svensk kille som bodde där och han rekommenderade
Thornbury sails, vi letade oss fram till segelloftet och ganska snabbt hade
vi fått förtroende för Tony och lade vår beställning, Tony var lite av den
gammaldags sorten utan websida och utan mobiltelefon, så ville man något
gick man till hans loft. Men snabbt och enkelt fick vi ett alldels perfekt
segel, för lite svagare vindar. Men som ni kommer ihåg hade vi under
seglingen från NZ hårda vindar och sen har det inte heller passat så ofta.
Men nu får vi det prövat i en jämn SO-lig luftström runt 15 knop. Både
farten och vindvinkeln blir bättre, Code Zeron som sitter längst ut på
peket, ger oss stundtals känslan av att flyga hemåt.

15 42S 166 48E

Farväl Vanuatu, Fiji och alla andra fantastiska söderhavsöar vi besökt
under våra två år i Pacific. Nu styr vi kosan mot norra Australien för att
hänga lite med krokodiler och andra läskiga djur. Vi har siktet inställt på
Thursday island för inklarering där, en segling på ca 10 dagar. Det kommer
att bli varmare för varje dag som går, och vi hoppas på en lagom stark
vind.Nu är det bara att komma in i rutinerna. Skepp ohoy.

Utklarering

Ja då går vårt seglingsäventyr snart in i nästa fas, bästa gäst-gasten Ylva har nu lämnat oss för att fortsätta sitt beundransvärda arbete som högstadielärare i Gamlestadsskolan, Göteborg. Tomt blev det ombord och idag har vi förberett oss så mycket vi kan för kommande seglats.

• Fått passen utstämplade från Vanuatu
• Gjort rätt för oss på hamnkontoret
• Fått customs clearence certificate
• Fyllt upp vattentankarna
• Fyllt upp dieseltankarna
• Handlat lite men ändå tillräckligt (I Australien slänger dom som bekant all mat för oss)
• Sett till att ölförrådet inte når lågvattenmärket.
• Bäddat rent i sjökojer
• Lagt ute en kurs i sjökortet

Hoppas nu att ni alla våra tidigare så trogna bloggläsare är tillbaka från semestrar och liknande och nu följer oss på vår segling över Indiska Oceanen.

Next stop Thursday Island.

Filmtajm

Spännande snorkling bland koraller fiskar och gammalt krigsmaterial från andra världskriget.

Bislama

Språket man talar på Vanuatu heter bislama, det är en slags pidgin engelska med en del franska ord i. Det är inte så lätt att förstå, så vi talar engelska som vanligt och det fungerar fint.

Redan i Port Resolution när vi bytte fiskar mot t-shirts blev jag förvånad när en man svarade ”thank you Thomas” Jag vände mig om till captain Thomas och frågade, ”Har du presenterat dig för den killen redan? men svaret blev nej, och jag kunde inte förstå hur han kunde veta att Thomas hette Thomas. 

Efter någon vecka här i öriket fick jag syn på en parlör mellan engelska och bislama och där kunde jag läsa att ”Thank you” på bislama heter ”tankyu tumas”

Allt har därmed fått sin förklaring, tack för det thomas.

Här kommer ett par exempel på skyltar vi sett:

 Här får man inte passera

och här bygger vi vårt land tillsammans..

yumi = vi, you and me

Dyk på SS President Coolidge

Efter mycket funderingar på dyk, bestämde vi oss för att göra ett här på Espiritu Santo där man kan göra ett vrakdyk på ett truppfartyg från andra världskriget. SS President Coolidge stod färdigbyggd 1931 och var då en lyxkryssare som för det mesta trafikerade rutter i stilla havet. Det fanns pooler, skönhetssalonger och gym ombord. 1941 gjordes hon om till ett truppfartyg för amerikanarna att ha under andra världskriget men förliste redan 1942 i hamninloppet till Luganville. Det bestämdes att jag och mamma skulle göra dyket men tyvärr krånglade mammas utrustning så hon avbröt dyket vilket gjorde att det bara var jag, Ylva, och min divemaster Lionel som dök ner för att upptäcka vraket SS President Coolidge. Här är min beskrivning av upplevelsen:

När jag var liten (och kanske lite nu också, om jag skall vara ärlig) var en av mina favoritfilmer Titanic, som kom ut januari 1998. Jag var nio år gammal och hade läst om filmen i tidningar och sett reklamaffischer, jag var supersugen på att se den men den hade 11 årsgräns. Mamma tog trots detta med mig till gamla biografen Viktoria, som inte finns kvar idag, vi satte oss och småpratade, det här var ju första filmen jag skulle se där jag var yngre än åldersgränsen. Lamporna släktes och filmen började, jag blev superförvirrad. Va? Varför är de ute på havet och guppar runt? Det där är inte Leonardo DiCaprio, vem är han? Varför dyker de ner med kameror under vattnet? Jag viskade till mamma ”jag tror vi har gått till fel sal” men hon trodde inte det så vi satt kvar. Till slut dyker kameran ner i vattnet, och efter ett tag möter vi fören av den sjukna Titanic, alldeles brun och luddig av tiden hon spenderat i havet, kameran fortsätter över promenaddäcket och plötsligt klipps det till samma bild av promenaddäcket fast 1912, i all sin färg och prakt då Titanic var redo för sin jungfruresa.

På samma sätt upplevde jag mötet med SS Coolidge. Jag gled genom det blåa vattnet och plötsligt ser jag fören, alldeles brun och slemmig av att ha varit under vattnet i alla dessa år. Min divemaster tar upp en liten whiteboard och skriver SS President Coolidge, och pekar. Jo, tack, jag förstår det. Vi simmar längre ner och förbi cargo hold #1 (lastutrymme), just nu verkar hon mest frakta fiskar som simmar in och ut ur hålen samt en muräna som sitter där i sitt hål alldeles brun och iakttar oss. Vi kommer förbi en stor fyrkantig sak och min guide skjuter med fingrarna i vattnet, det måste varit där maskingeväret satt, antagligen inte en del av kryssningsfartyget som hon först varit utan troligen något som tillkom när hon gjordes om till truppfartyg. Turen fortsätter akteröver och kommer till cargo hold #2 där är det såpass öppet att en enkelt kan simma in. Det ligger massvis av bildäck modell större samt en och annan ratt. Efter ett tag tar vi oss upp på styrbordsidan av fartyget som ligger i linje med vattenytan och börjar ta oss tillbaka mot aktern. Där uppe ligger en gammal resväska som lätt kan öppnas. Det kommer en skorpionfisk och säger hej. Efter ett tag kommer vi till en rund cylinder med ett lock som min guide öppnar där han visar mig gamla gasmasker och porslin från fartyget, det är klart det inte hamnat där utanpå båten naturligt men det är ändå fantastiskt att se de gamla attiraljerna. Vi fortsätter vår tur tillbaka mot stranden och stannar i deras konstgjorda korallträdgård där vi har ett av våra säkerhetsstopp innan vi kan simma upp till ytan. Där är fiskarna vänliga och simmar nära runt cyklopen, hälsar på och kollar vilka vi är. Till slut vinkar jag hej då till fiskarna och tar mig upp till ytan igen.  

Espiritu Santo

Vi är nu på ön Espiritu Santo i staden Luganville, det är den största ön i Vanuatu och hit kommer det många turister från bland annat Australien.

Här var under andra världskriget bas för USAs stridande trupper i Pacific och tidvis vistades mer än en halv million amerikanska soldater i staden, det var uppemot 100 fartyg förtöjda längs Luganvilles provisoriska kajer. 

Man kan fortfarande se rostiga stålskelett som en gång varit någon slags ramp för förtöjningar. Vidare byggdes här vägar och sjukhus, fem flygplatser, det fanns 40 biografer, staden måste ha myllrat av folk. Ett USA ägt kryssningsfartyg President Coolidge blev ombyggt till truppfartyg och råkade oturligt nog sänkas av en egen mina och sjönk precis härutanför staden.Det skeppsvraket har nu blivit ett mycket populärt dykmål, och vi har tänkt oss att pröva på att dyka där en dag.

Dugong

När man läser om dugongen, sjöelefanten förstår man varför vi inte såg hen. Mycket blyg och skygg traskar dom runt på botten och äter lite gräs. Tycker inte om för mycket uppmärksamhet utan håller sig gärna lite i skymundan. Vi får väl respektera det och nöja oss med känslan att någonstans väldigt nära oss levde det nog en....

Vad vi däremot såg var finfina koraller, många sorters små revfiskar och sköldpaddor. 

En fin vik var det.

Lamen Bay, Epi

Här i ankarviken sägs det finnas massor av sköldpaddor och en och annan
dugong. Det skall vi nu utforska ett par dagar. D.v.s den delen av
besättningen som inte har blivit sjuk (lilla kapten) Någon har väl hostat
på mig på marknaden i Port Vila.

Filmtajm

Då var det film idag igen

Filmtajm

Här kommer en liten film från Tanna, det var dansuppvisning innan vi gick upp på vulkanen

På vulkanens kant

Helt magiskt att stå vid vulkankanten och vänta på nästa utbrott. Med en
blandning av spänning och skräck hade vi bestämt oss för kvällsturen till
vulkanen, vi var alltså där under tiden då solen gick ner i havet. På något
sätt kändes det som att aktiviteten ifrån vulkanens inre blev kraftigare
och intensivare desto djupare mörkret föll. Rökpelare, stenbumlingar allt
slungades upp från vulkanens inre, man kunde höra och se de glödande
bumlingarna när dom rullade tillbaka ner i kratern. Fyrverkerier har vi
sett många, men ljudet och tryckvågen som kom en bråkdel av en sekund
tidigare än kaskaderna av eld, var något vi aldrig hade kunnat drömma om
hur starkt det var, det slog lock för öronen. Den levande vulkanens utbrott
pågick ständigt och vi var helt uppfyllda av att vara så nära naturens
krafter.

Nu är änu ett av våra delmål med den här jordenruntseglingen avbockad på
listan, Mt Yasur, världens mest tillgängliga aktiva vulkan. En fantastisk
upplevelse.

Foto och film när vi kommer åt internet

Port Resolution

Under tiden vi väntar på att vinden skall vrida på syd och luften att
klarna så att vi kommer att kunna se något när vi bestiger vulkanen Mt
Yasur, relaxar vi här i viken Port Resolution.
Hela dagarna bedriver männen ett slags tålamodets fiske runt omkring oss,
de är ca 25 stycken och alla har en varsin kanot som är gjord av en
urholkad stock, man har paddel, öskar och ett ganska långt nät med sig. Man
cirkulerar, paddlar och spejar, samtidigt på land uppe på klippkanten står
det en komitté och spanar efter stimmet. Båda sidor kommunicerar genom
visslingar och rop. Får någon nys på ett stim paddlar alla tillsammans i en
stor ring, näten läggs och några plaskar med paddeln och ibland till och
med hoppar i (kanonkulan)för att plaska. Näten bärgas och det skall sägas
att det är inte så ofta det kommer med något upp. Hela dagen pågår det här
ganska ineffektiva fisket, det känns också ganska mycket som det är ett
sätt för männen att umgås och fördriva dagen.

18 55S 171 42E

Livspusslet pratar man om hemma, det menas att få ihop arbetstider med
hämtning på förskola, eftermiddagsaktiviteter och sin egen träning handling
och .. .ja listan kan göras lång, och alla har väl varit där någon gång.
Idag har jag myntat ett nytt uttryck för oss långseglare och det är
inklareringspusslet.
Här går det inte bara att segla runt som man vill och angöra en fin liten
vik som man passerar. I den här delen av världen måste man först skicka en
förhandsanmälan om att man är på väg, kan vara upp till 8 sidor lång, med
olika avdelningar för personer ombord, utrustning ombord, har ni djur,
vapen eller droger ombord?
Sen måste man i förväg bestämma i vilken sk. Port of entrance man vill
angöra, dessutom vilken dag och tid man kommer. Som ni förstår är det svårt
att råda över väder och vind. För att sen göra livet ytterligare reglerat
skall man inte komma fram efter fem på dagen och definitivt inte lördag
eller söndag, då blir inklareringen belagd med övertidsersättning.
Dit vi nu är på väg, Port Resolution på Tanna har vi också ansökt om, och
erhållit specialtillstånd för att kunna göra vår inklarering där, det lär
komma personal åkande i en jeep från andra sidan ön.
Håll tummarna för att vi hinner in i tid imorgon fredag, fan det här
börjar bli ett stressigt pussel, vad säger vår hälso-och livsstilscoach om
det?

18 59S 174 17E

Alltemedan saltlagren växer på ventiler, däck och reling seglar vi i snabb
takt mot Port Resolution, på ön Tanna tillhörande Vanuatu. Guideboken
ligger framme och vi läser om vulkaniskt fyrverkeri på Mt Yasur, Tanna. Om
spännande dyksiter med gamla flygplan, skepp från andra världskriget som nu
drar till sig många olika koraller och fiskar, detta finns på ön Espiritu-
Santos. Vidare läser vi om sköldpaddor och dugonger på den lilla ön Epi. Ja
hela Vanuatu är en stor ö-värld med massor av möjligheter. Vi får se hur
mycket som hinns med.

Sista dagen i Fiji, for ever?

Då var det dags igen, åka till stan, fylla varukorgarna med mat, dricka och grönsaker. En sväng förbi slaktaren och så en taxi tillbaks, börjar veta ganska bra hur mycket vi behöver för ett par veckor framöver. I år är det lite speciellt, det finns inga bananer och papayan är jättedyr. Skörden förstördes under cyklonen Winston, känns lite tråkigt att köpa importerade äpplen från NZ.
Enligt Arbetsplatsträff 15/2016 skall vi i juli segla till Vanuatu, sagt och gjort imorgon sticker vi, häng med som vanligt här på bloggen. Vi hörs.

Molnen på himlen

Idag har vi tittat och beundrat de tunna tunna molnen på himlen, så skira och tunna.

Framemot eftermiddagen när vi förtöjt har molnen mer klumpat ihop sig och blivit ganska hotfulla, skönt att ligga i marinan.