Äntligen landgång

Oj ojoj vilken upplevelse, vilket ställe. Vi fick efter två nätters dålig
sömn på två olika ankarplatser nu idag chansen att bli hämtade av
taxibåtskillen. Kryssningsbåten hade avseglat och två andra segelbåtar
också. Såefter en natt där ankarkättingen dragit runt och fastnat i stenar
hela natten, ankrade vi om så fort det blev ljust. Sen var det surfbåt till
land, blöta och glada blev vi mottagna av en liten komitté, passgubbe,
läkargubbe, hälsovårdsgubbe, två damer som verkade ha koll på det mesta
samt Paul, en gigant med rakat huvud och tjugo ringar i var öra. Han skulle
sedan bli vår guide när vi åkte på den stora rundturen. Åkdonet var en
fyrhjuling utan några grabbräcken, vi hade ett varsit snöre att hålla i,
och undan gick det. Upp och ner fram till alla utkikspunkter, det var en
hissnande upplevelse, ön är ca 300 meter hög, med raka stup överallt.
Däruppe på själva ön var det grönt, varmt och frodigt
Sedan gick vi till centret där man tog ut pengar och köpte frimärken, det
var Paul som fixade det med, sedan öppnade man affären som egentligen inte
var öppen, köpte cookies och några riktigt bra fiskeprylar. Efter det bjöds
det på lunch hemma hos en familj, ris kyckling och frysta ärtor. Under
måltiden som var i deras kök fick vi till oss att det bor 55 personer på
ön, varav 8 barn, skola finns och hälsocenter. Deras största inkomst är
turismen från kryssningsbåtar, man åker oftastut till båten håller
föreläsning och säljer woodcarvings. Det är nämligen tämligen omöjligt
vissa dagar att komma iland. De själva får sin supply från en båt som
kommer var tredje månad från Nya Zealand.
Vi hade tur, vi kom både iland och tillbaka, Anastasia låg kvar, ankaret
kom upp och vi fick med oss en stor låda med frukt och grönsaker, samt ett
fantastiskt minne.