S 24 5 W 132 20

Thomas och Paul

Minnesbilder från igår sitter kvar, vid dagens frukost sitter vi och
småpratar om gårdagen och går igenom alla intryck.
Den första som kom fram till oss efter det att vi kommit iland och fått
välkomsthalsbanden, var doktorn. Han ville veta om vi bar med oss någon
smitta från föregående ställe, typ influensa förmodar jag. Då ska man ha i
tanken att nästan hälften av öns befolkning hade varit ute på en
kryssningsbåt och bytt bakterier och virus med över 1000 passagerare dagen
innan.
Innan rundturen med Paul blev vi skjutsade till öns kulturcentrum, det var
två längor med hus med en loftgång utanför rummen. Där hade man öns
bibliotek, turistinformation samt ett eget rum för seglare. Där kunde vi
byta böcker,titta på TV och relaxa. Damen som skjutsade oss sa med liten
urskuldande min, att det ursprungligen var det fängelset som byggdes på ön
efter de uppmärksammade våldtäktsmålen, men nu var ombyggt och grinden stod
öppen. Tänk om det vore så enkelt i resten av världen, när brottet är sonat
bygger vi om fängelset till kulturcenter.
Men minnet som sitter starkast kvar av Pitcairn är kontrasten. Först att
vara på "utsidan " ön och se de otillgängliga, höga, stupande bergssidorna,
vilka gav ett riktigt ogästvänligt intryck, till att landa "inne" på ön,
där allt var varmt och frodigt, ombonat och välkomnande, både naturen och
människorna.