S 24 5 W 132 20

Thomas och Paul

Minnesbilder från igår sitter kvar, vid dagens frukost sitter vi och
småpratar om gårdagen och går igenom alla intryck.
Den första som kom fram till oss efter det att vi kommit iland och fått
välkomsthalsbanden, var doktorn. Han ville veta om vi bar med oss någon
smitta från föregående ställe, typ influensa förmodar jag. Då ska man ha i
tanken att nästan hälften av öns befolkning hade varit ute på en
kryssningsbåt och bytt bakterier och virus med över 1000 passagerare dagen
innan.
Innan rundturen med Paul blev vi skjutsade till öns kulturcentrum, det var
två längor med hus med en loftgång utanför rummen. Där hade man öns
bibliotek, turistinformation samt ett eget rum för seglare. Där kunde vi
byta böcker,titta på TV och relaxa. Damen som skjutsade oss sa med liten
urskuldande min, att det ursprungligen var det fängelset som byggdes på ön
efter de uppmärksammade våldtäktsmålen, men nu var ombyggt och grinden stod
öppen. Tänk om det vore så enkelt i resten av världen, när brottet är sonat
bygger vi om fängelset till kulturcenter.
Men minnet som sitter starkast kvar av Pitcairn är kontrasten. Först att
vara på "utsidan " ön och se de otillgängliga, höga, stupande bergssidorna,
vilka gav ett riktigt ogästvänligt intryck, till att landa "inne" på ön,
där allt var varmt och frodigt, ombonat och välkomnande, både naturen och
människorna.

Äntligen landgång

Oj ojoj vilken upplevelse, vilket ställe. Vi fick efter två nätters dålig
sömn på två olika ankarplatser nu idag chansen att bli hämtade av
taxibåtskillen. Kryssningsbåten hade avseglat och två andra segelbåtar
också. Såefter en natt där ankarkättingen dragit runt och fastnat i stenar
hela natten, ankrade vi om så fort det blev ljust. Sen var det surfbåt till
land, blöta och glada blev vi mottagna av en liten komitté, passgubbe,
läkargubbe, hälsovårdsgubbe, två damer som verkade ha koll på det mesta
samt Paul, en gigant med rakat huvud och tjugo ringar i var öra. Han skulle
sedan bli vår guide när vi åkte på den stora rundturen. Åkdonet var en
fyrhjuling utan några grabbräcken, vi hade ett varsit snöre att hålla i,
och undan gick det. Upp och ner fram till alla utkikspunkter, det var en
hissnande upplevelse, ön är ca 300 meter hög, med raka stup överallt.
Däruppe på själva ön var det grönt, varmt och frodigt
Sedan gick vi till centret där man tog ut pengar och köpte frimärken, det
var Paul som fixade det med, sedan öppnade man affären som egentligen inte
var öppen, köpte cookies och några riktigt bra fiskeprylar. Efter det bjöds
det på lunch hemma hos en familj, ris kyckling och frysta ärtor. Under
måltiden som var i deras kök fick vi till oss att det bor 55 personer på
ön, varav 8 barn, skola finns och hälsocenter. Deras största inkomst är
turismen från kryssningsbåtar, man åker oftastut till båten håller
föreläsning och säljer woodcarvings. Det är nämligen tämligen omöjligt
vissa dagar att komma iland. De själva får sin supply från en båt som
kommer var tredje månad från Nya Zealand.
Vi hade tur, vi kom både iland och tillbaka, Anastasia låg kvar, ankaret
kom upp och vi fick med oss en stor låda med frukt och grönsaker, samt ett
fantastiskt minne.

Pitcairn Island

Då är vi ankrade utanför den ganska ogästvänliga fasaden av Pitcairn
Island. Idag söndag är alla på ön upptagna av en kryssningsbåt som kommit,
så de har ingen mer båt att köra iland oss med. Vi får avvakta till
imorgon, men då skall det å andra sidan blåsa nordligt, vilket kanske
omöjliggör landstigning ändå.

S 24 57 W 129 41

Idag kommer vi att sätta Storbritanniens gästflagga, the red ensign. En röd
flagga med nationsflaggan i ena hörnet. Det är bekvämt för oss när platser
vi besöker inte är självständiga och har egna flaggor. På Påskön var det
Chiles flagga, idag blir det Storbritanniens när vi närmar oss Pitcairn,
och nästa hamn som är Isle Gambier använder vi frankrikes flagga.

S 24031 W 127 19

APT 14
Minnesanteckningar från dagens APT-möte
Plats: Stilla Havet,
Deltagare: Kaptenerna
Skeppstid (-9 UTC)
Då ankomstdygn anses som hamndygn tidigareläggs APT 14 till fredag den 25
april.
De årliga medarbetarsamtalen har genomförts, resultaten av dessa kommer att
påverka både den strategiska planeringen och AG Fisk.
Strategisk planering Q2 2014-Q4 2015
Då Stilla Havet inte bara är Stilla utan också stort har mötet beslutat att
enligt uppkomna önskemål på medarbetarsamtal, skall Anastasia stanna i
Franska Polynesien säsongen Q2-4 2014 och Q1 2015, detta för att uppnå
maximal upplevelse av Stilla Havet samt att kunna dela den med gäster från
Sverige. Detaljerad tidsplan skall arbetas fram av mötesdeltagare där
beaktan av orkansäsongen i västra Stilla Havet skall finnas. Redovisas
senare delen av maj 2014.
Samordning av Stilla havsfisket
Då fiskeresultatet sedan förra APT varit i botten, ser man ganska uppgivet
på situationen. Stämningen ombord under dagtid är ibland spänd med håglösa
blickar som oavbrutet följer fiskelinan akteröver, olika drag byts i en
nästan manisk process. Då bristen på fiskelycka negativt påverkar den
psykosociala arbetsmiljön, beslutade mötet att koppla in en psykolog från
företagshälsovården. AG Fisk påpekade sin skrala budget för externa
tjänster, beslutande skall undersöka möjligheterna till extern belastning
Trivselfrågor
Söndagsfrukost fungerar nu enligt plan.
Klädkod kan fortfarande diskuteras, men fungerar i stort enligt plan.
Kortfilmsgruppen efterlyser nya filmteman.
Övriga påpekanden
Då Picairn Island beräknas angöras lördag (imorgon) påpekades på mötet det
olämpliga i att tillämpa samma problemlösning som HMS Bountys besättning
praktiserat för att stanna på ön.

Trevlig helg önskar Kaptenerna

S 24 38 W 124 44

Pitcairn Island tillhör idag Storbritannien och administrationen sköts
från Nya Zeeland, egentligen är det en hel ögrupp bestående av Pitcairn
Isl, Hendersson Isl, Oeno och Ducie, de sist nämnda är två små atoller.
Den enda ön som är befolkad är Pitcairn.
Varför valde myteristerna att bosätta sig på Pitcairn, en helt isolerad ö
2120 km från Tahiti och 2070 km från Påskön? Enligt guidboken är
kustlinjen bestående av vertikala klippor, vilket nästan omöjliggör
landstigning. Det låter lockande för några som inte ville ha objudna
gäster, kan man tänka sig. Det finns två ställen på kartan som utmärks som
"landing place", Bounty Bay och Tedside. Man har idag en slags surfbåtar
som man åker ut och hämtar proviant och besökare i, dessa båtar kör man sen
genom vågorna, via en slip, rätt upp på land.
Men nu idag bär oss den fortsatt svaga vinden mot Ducie, vi tänkte ta en
lov förbi atollen för att få oss ett par stora fiskar, innan vi gippar väst
mot Pitcairn.

S 26 39 W 123 12

Pitcairn
Jag läser i vår "Atlas över avlägsna öar" om Pitcairn, ön som vi nu stävar
mot. Den är känd av de flesta som den slutliga bosättningsplatsen för
myteristerna från HMS Bounty, de landsteg i januari 1790, och enligt
historien är det ättlingarna till dem som fortfarande bor kvar. År 2004
dömdes hälften av öns vuxna män för att under decennier regelbundet ha
våldtagit kvinnor och barn. Till sitt försvar anförde de åtalade en
månghundraårig sedvanerätt. Redan deras förfäder hade ju haft sexuella
förhållanden med minderåriga tahitiskor.
Författaren avslutar stycket med, citat:"Paradiset må vara en ö. Det är
helvetet också."

S 26 27 W 120 40

Vatten, en självklarhet för de flesta, en lyxvara för en del.
Vi har härombord två färskvattentankar, tillsammans är de på 189 liter
vatten. Det är samma mängd vatten som vi hade på vår förra båt, Laurin 38.
Skillnaden från då är att nu har vi möjlighet att tillverka vatten, alltså
sötvatten. Vi kan göra 60 liter i timmen, så det är fortfarande inte
obegränsat. När vi långseglade förr använde vi bara färskvattnet till
matlagning, disk och tvagning skedde i det som hinkades upp från havet. Vi
tyckte att när man värmde saltvatten och inte lät det självtorka på kroppen
kändes det inte så salt. Men visst var det salt, knivar gafflar kastruller
rostade snabbt, jag kommer ihåg håret som blev klibbigt och till slut
knappt torkade. Saltet binder vatten och till slut går inget att få torrt.
Seglar man sen där det är varmt sprider sig gärna mögelsvamparna.
Nu är mottot, inget salt inne i båten, det är lättare sagt än gjort, men vi
försöker. Livet är alltså lite lyxigare nu när man kan diska i vanligt
vatten, tillverka sitt egna dricksvatten samt ta sig en liten dusch då och
då.

S26 27 W 117 29

Vi har en jordglob ombord, visserligen en badboll, men ändå ger en glob ett
mycket gott perspektiv på vilket enormt hav vi just nu befinner oss på.
Mittemellan Easter Island och Pitcairn , titta själva så får ni se. I
normalfallet seglar vi och avverkar distanser var dag, vilket känns
ganska normalt, men häromnatten när vinden var noll och vi inte ville köra
motorn mer, då vi bestämde oss för att koppla ur autopiloten och bara
driva till vinden kom, då kom känslan av en total ensamhet. Det är svårt
att beskriva känslan mer än att säga att det kändes lite spöklikt, vi är
bara som en liten, liten prick i universum Tänk om det plötsligt skulle
komma någon utanför och knacka på, eller ropa på oss. Nej man skall inte
börja tänka i såna banor.
Vi kröp ner i vår egna lilla värd som håller oss varma , mätta och trygga.
Vi ordnade en filmkväll i kajutan och mumsade i oss våra påskägg (M&M).

S 26 36 W 114 43

Ingen vind, bara regn. Lade oss att sova hela natten, nu håller vi dagen i
helg och sover vidare.

S26 47 W113 59

Struligt dygn.
Ibland måste vi klaga lite, vind under 10 knop och regn. Vad gör man ? Kör
lite motor någon timme, försöker segla någon timme. Ingenting blir riktigt
bra. Gammal dyning gör att den lilla vinden som finns inte räcker till för
att fylla seglen. Eftersom det är lite småkallt i regnet tar jag fram
seglarstället som hängt undanstoppat i många månader. Det luktar så mycket
mögel att jag undviker att ta det på mig, blir hellre blöt. När sen dagens
middag som vi tror är en fiskkotlett, efter stekning visar sig vara kött,
då undrar vi hur det kan bli så tokigt en hel dag.
Men GLAD PÅSK ändårå

Påsklunch

S 26 52 W 112 22

Sjöklart.
Ett gammalt begrepp till sjöss som innebär att all last är surrad och
stämplad, i båsens sjapp står alla målarfärgsburkar stadigt bakom sina
slingerställ, i mäss och byssa har man också ställt undan allt löst, kanske
dukar man med fuktade handdukar för att tallrikar skall stå kvar i
sjögången. Allt ombord är så att säga klart, redo för en sjöresa.
Vi har nu ända sen Galapagos haft sjöklart ombord, stoppet på Påskön inget
undantag, allt löst tillbaka på sin plats, man vet aldrig när vädret och
sjön på ankarplatsen försämras och man måste endera byta ankarvik eller ge
sig av. Myndigheterna rekommenderade att en person stannade ombord hela
tiden, vi tummade på den regeln, och bar istället vår bärbara VHF med oss
och hade kontakt med de andra seglarna som var där samtidigt. Efter dagens
tur iland tog vi alltid upp gummibåt och utombordare på sina platser. Det
var inte lätt när Anastasia rullade hela tiden och ibland var sjöhävningen
en meter eller mer. Det kostade några blåmärken .
Trots allt så var det här stoppet värt sin vikt i guld, det är fantastiskt
att kunna förverkliga en dröm, och inte bli besviken, tvärtom överväldigad.

Hanga Roa

Hanga Roa, huvudstaden på Påskön, ja egentligen den enda staden här på ön. Det är var vi har landat vår dinge varje dag nu i 5 dagar. Vi sjösätter gummibåten varje morgon, hänger på utombordaren, klär på oss regnjackor flytvästar och susar in mot den lilla lilla hamnen. Allt vi har med oss är stuvat i dubbla vattentäta påsar och ryggsäckar. Hamnen är så grund och så liten så vi är tvugna att dra upp dingen på den lilla lilla stranden. Men sen kommer vi till ett samhälle som till synes är ganska välmående, det första man passerar är en stor kommunal fotbollsplan med finfint konstgräs, stora fina strålkastare som lyser varje kväll, i anslutning till denna plan finns en inbyggd ”arena” med basketplan och åskådarläktare. På gatorna pilar hyfsat moderna bilar och halvjeepar förbi. Huvudgatan några kvarter längre upp erbjuder många turistbutiker med trä, eller stengubbar i en mångfald. Mataffärerna är som vanligt ganska mycket konserver och olika mjölpaket. Färska grönsaker säljs direkt från lastbilsflak, fräscht men ganska dyrt. Vår egna reflektion över samhället här , jämfört med det Chile-patagonien som vi lärde känna för några år sedan , är att här finns ett välstånd, kanske man har en del subventioner från fastlandet, så att människorna som bor här gärna vill stanna kvar. Gärna för oss, för det här är en fantastisk ö.

Ännu en fantastisk dag på Påskön

När vi idag besökte den norra viken Anakena var det med stor nyfikenhet att få se den första ahun. Det här var platsen den förste kungen Hotu Matu med sitt följe hade landstigit och haft som boplats. När Thor Heyerdahl kom till ön 1955 för sina första utgrävningar var det även här de reste sitt tältläger under de sex månader som expeditionen varade.Då fanns bara murarna kvar och statyerna låg kullvräkta med ryggarna uppåt. Nu efter 60 år har man grävt ur och rest statyerna till en ursprunglig vy. Den som du ser här heter Ahu Naunau.

Vi besökte vidare Hotu Iti vikens långa rad av figurer. Alla står med ryggen mot havet och tittar in på land. Det är med en ödmjuk känsla för forntidens folks kunskaper och tålamod. Tänk själv att stå med en liten stenhacka i flera månader, kanske år och hugga ut statyerna, resa dem och sen låta de göra sin neke -nekevandring till en ahu. Vi drar bara djupt efter andan och bugar.

Stenstatyerna

Så här har det enligt Thor Heyerdahl gått till med stenstatyerna som står på olika ställen runt hela ön.

Långöronen dyrkade Make-Make, himlens gud, som var omgiven av fågelliknande människor. Statyerna var inte gudar utan monument till minnet av döda hövdingar. När statyerna, moierna, huggits fria från bergväggen fördes dom utför kraterväggen med hjälp av rep. Vid foten av sluttningarna bearbetades ryggarna färdigt, samt botten trimmades jämn. Sen började deras långa neke-nekevandring över ön. Dom gick en bit varje dag och när de slutligen nådde sina mål fick de ögonen öppna och en röd hårknut på huvudet.

Med en omgång rep bundna kring huvudet och en omgång rep runt den nedre delen, vickade man fram moierna stående. Det krävdes en viss teknik och cirka 20 personer som hjälpte till, men man räknar med att de kunde vandra 100 meter per dag.

Imponerande.

Filmtajm

Om ni klickar på bifogad länk kommer ni till vår senaste film, eller som alltid kan ni gå in på länken till You Tube här bredvid.

http://youtu.be/L3EbkfcMjIw

Påskön

Stolta och glada kan vi nu berätta att vi inte bara kommit fram till Påskön, vi har också tagit oss iland.

Påskön

Idag delas guldstjärna ut till många bloggläsare för bra svar och
förklaringar, Wiki-Eva har sammanfattat det mesta och här kommer då lite
avslutande ord.
Fyllebinge benäms den soffa som jämte kojen och lilla skrivbordet ingick i
en standard manskapshytt, fyllebingen var ofta klädd i något galonliknande
material.
Svearadar = klarsiktsruta. Anledningen till att rederi Svea fick namge
denna "variant" av radar var på grund av deras snåla inställning till
utrustningen på bland annat bryggan.
Monkey Island, helt rätt Erik plattformen ovanpå bryggan.
Helsingborgspackning, rätt beskrivning med plåtburken hängande under
läckande fläns, kommer också från Helsingborgsrederiernas lite småsnåla
rykte.
Kunskapen om vad en lajmjosare är, har tydligen inte undgått våra barn, bra
där Ylva.
Att göra en "liverpoolare" som sagt en snabbvask för att snabbt komma
iland.
Eleverna ombord hade fantasifulla namn, proppen och sleven, sen fanns det
ju mässkalle,mässjänta och hökarhalv förståss.

S 25 8,3 W 107 44,4

Mimosa är mycket riktigt en av stjärnorna i Södra korset.
Sista dygnet.
Hur kort eller hur lång sjöresa vi än har haft, så är alltid sista dygnet
speciellt, man känner sig lite rastlös, spanar längs horisonten, ser man
land ? Hur ser det ut, ankarplats, andra båtar, ja frågorna som kommer upp
är många. Kommer myndigheterna ut till båten och klarerar in, eller skall
man uppsöka desa iland? När vi kom till Puerto Montt, Chile 2009, blev vi
inklarerade först på måndagen fastän vi kom på helgen. Då gick ryktet att
de tog allt ur frysen och slängde det för någon slags rädsla att få in
främmande bakteriekulturer i landet. Påskön hör till Chile, kommer de att
ta vår frysta mat här? Grönsakerna ? Ja vi får klura ut en bra alternativ
plats för matvaror tills imorgon....
Förr smugglade man brännvin och nu potatis och lök.
Svaren på gårdagens quiss delges imorgon lördag.

S 23 5 W 106 36,4

Idag har vi plockat fram lite gamla sjömansuttryck, det är en blandad
kompott, allt från en viss plats på fartyget , till namnet på vissa
besättningsmedlemmar.Här får ni att fundera över.

Var ligger du när du tar igen dig på fyllebingen?
Vad tittar du på om du ser en Svearadar?
Var är du om du är på Monkey Island ?
Var sitter helsingborgspackningen någonstans?
Vem möter du om du möter en lajmjosare?
Och vad i hela friden gör du om du gör en Liverpoolare ?
Till sist:
Vem går du iland med, om du har sällskap med proppen och sleven?

S 20 47,3 W 105 4,2

Stjärnhimmeln fascinerar, ju mörkare omgivning, desto fler stjärnor blir
synliga. Vid segling på långa sträckor blir det en fantastisk känsla att
vara en del i ett universum, det är så det känns när man plöjer fram på
havet en riktigt stjärnklar natt. Man är omsluten av det oändliga. För att
inte sväva iväg i allt för många excentiella frågor och tankar, försöker
jag alltid leta efter de stjärnor och stjärnbilder jag känner igen. Orion,
Cassiopeja, de gamla vanliga. Men från och med den här seglingen har vi
även tagit hjälp av den moderna tekniken och laddat hem ett par olika
stjärnappar till Ipad. Den vi finner bäst är: Stjärna 3D+, där får man
namnet på alla stjärnor, man riktar in skärmen mot himmelen och får direkt
namnet på tusentals himlakroppar, så enkelt det blev.
Här kommer en fråga till alla läsare: I vilken stjärnbild ingår stjärnan
MIMOSA ?

S 18 06 W103 13,8

Ducka! Jag hoppar ner under vårt vindskydd. Splash där kom skvättet från
den salta vågen. Oftast hör man och känner en sekund innan skvättet
landar och man hinner slänga sig undan, men inte alltid. Det är blött och
salt överallt, skvättet är konstant. det ligger små flygfiskar och små
bläckfiskar på däck. Ibland, men bara ibland tänker man på den goa
stugvärmen framför brasan i köket på Silvergatan.
Den här väder-sjösituationen beror på att vi inte seglar undan (med)
passadvinden, utan vi får den som halvvind på vår väg söderut mot Påskön.
Det är även därför det går så otroligt snabbt dag efter dag, ändå seglar vi
med två rev tagna och den inre focken inte helt utrullad. Det är Anastasias
absolut bästa bog. Kvickt men blött kan man sammanfatta det hela.
Vi håller tummarna för att det blir hyfsat väder och att vi kan gå iland
när vi kommer fram till helgen, risken finns att man p.g.a vind och sjö är
tvungen att segla förbi, och den tanken vill vi inte tänka när vi nu närmar
oss "Världens Navel"

S 15 36,5 W 101 17,5

Innan vi reste iväg i september fick jag en bok av mycket goda vänner.
Boken heter"Atlas över avlägsna öar" och är skriven av Judith Schalansky.
Så här skriver hon i sin förtext.
"Det finns en lång rad öar som ligger så långt från sitt fädernesland att
de inte längre får plats på nationskartorna. För det mesta lämnas de då
helt enkelt utanför; ibland får de ta plats i den kartografiska
utdragssoffan: inpressade i en inramad ruta, uppträngda i hörnet, med egen
skala, men utan information om dess faktiska läge. Så blir de fotnoter till
fastlandet, i någon mening oumbärliga, men samtidigt mycket intressantare
än den tunga kontinentala korpusen.
Det beror helt på vilket perspektiv man har om Påskön betraktas som
avlägsen eller inte. Lokalbefolkningen, Rapa Nui, kallar i allafall sin
hemö för Te Pito Te Henua vilket betyder " Världens Navel". På den
oändliga, klotformade planeten Jorden kan varje punkt bli till centrum."
Vem vill inte vara en punkt som blir till centrum.?

S13 0,1 W 099 14,3

Hållit dagen i helg,på södra halvklotet.

S10 25,3 W096 58,7

APT 13
Minnesanteckningar från dagens APT-möte
Plats: Stilla Havet
Deltagare: Kaptenerna
Skeppstid (-6 UTC)
Redovisning från AG söndagsfrukost: 4 kilo bacon ligger nu i kylen så det
bör ej finnas begränsningar för en ordentlig söndagslunch lång tid
framöver. Vill man underlätta för potatisstekningen, kan man till
lördagens middag göra fler kokta potatisar än man äter då, samt spara dessa
i kylen.
Strategisk planering Q2-Q3
Inget nytt tillkommit, tidsplan finns och gäller fortfarande.Måluppfyllelse
redovisas i maj månad.
Samordning av Stilla havsfisket
Redovisning från AG Fisk, arbetsgruppen har framgångsrikt genomfört två
haldagars workshop där man tillsammans och var för sig studerat "the
Cruisers handbook of fishing" Scott and Wendy Bannerot. Nu finns en
fördjupad kunskap om plugs, lures och olika dimensioner på lina samt krok.
Skillnaden mellan hoppande bläckfiskliknande drag och lite tyngre plugs,
olika fiskar triggas av olika saker på olika djup. Man gjorde även en sk.
fullskaleprov och hängde ut en plastig bläckfisk med en eggsink och
wiretafs. I 8 knops fart kom resultatet simmande, en lagom stor
guldmakrill.

Trivvselfrågor
Mötet var överens om att under långa seglingar kan kalsonger som enda
klädesplagg jämställas med shorts, men endast vid havssegling, detta gäller
ej på ankarplats.
Inga nya frågor, mötet avslutas
Trevlig helg önskar kaptenerna

S 07 50,6 W 094 51,6

Vem har inte fascinerats av Påsköns gåta? Hur har man lyckats med att
tillverka och resa alla gigantiskt stora stenhuvuden? och var vad deras
betydelse ? Thor Heyerdahl har sina teorier, som bygger på att den tidiga
befolkningen kommit österifrån, Sydamerika och främst då Peru. Han har
velat bevisa sina teorier genom olika resor, först Kontiki, en flotte byggd
i balsa som han sjösatte i Peru och drev iland i Tuamoto, Franska
Polynesien, senare hade han sina RA-projekt, där han med vassbåtar färdades
över Atlanten från Afrika till Sydamerika. Heyerdahl är numer överbevisad
med hjälp av DNA-analyser att Påskön har befolkats från västrer och inte
som Heyerdahl velat framhålla från ost. Men det han skriver är ändå
intressant.
Vi har inte några ambitioner att lösa gåtan, men har alltid önskat att
komma dit, gå iland, känna och se hela den mytomspunna Påskön med egna
ögon.
Vid vår förra resa 2009-10 passerade vi inte mer än ett dygn ifrån Påskön
på vår väg enot Chile, den gången hade vi tidsbrist och låg efter i
planeringen.. och valde att inte stanna.
Därför gör vi nu ett nytt försök att nå ett länge önskat resmål.

N 05 6,7 W 092 55,8

Alltid med samma respekt och lite spänning ger vi oss ut på en ny sträcka.
Vi har det största havet framför oss, Pacific Ocean. Den här gången blev
det lite för tidigt och mycket hastigt som vi skrev igår. Men nu efter ett
dygn är allt sjöstuvat och vi har god fart på skutan. Tänkte ge en
ungefärlig rutt och tidsplan idag så blir det en förklaring på vägvalet
imorgon.
Till Påskön har vi ca 14 dagars sjöresa alltså kommer vi fram någon gång i
påskveckan. Efter det seglar vi västerut och passerar Pitcairn ca 3 maj, vi
får se om vi överhuvudtaget kommer iland där, det är inte alltid möjligt.
Fortsätter västerut och beräknar angöra Gambier, den ostligaste atollen i
Franska Polynesien den 6 maj.
Med på resan har vi som vanligt massor av funderingar och tankar som vi
delger på bloggen var dag.

S 02 36,3 W 091 28,8

"SECURITE, SECURITE, SECURITE, this is harbourmaster Isabella, all ships
has to leave Isabella port immediatly" Det var vad som hördes på radion
igårkväll strax efter solens nedgång. Aktiviteten på ankarplatsen var hög,
gånglanternor tändes, dingar surrades, ankarkättingar som hivades upp
skramlade. Vi låg ett 15-tal båtar på ankarplatsen och först var ganska
oklart varför vi skulle behöva ge oss av. Vi som satt och planerade för
avgången nästföljande morgon, hade just kommit ombord efter att ha varit
uppe i bergen på en farm och köpt färska grönsaker, vi hade också hämtat
ut vår tillstånd att lämna Galapagos, och fått passen stämplade.
Det som hade hänt och var orsaken till anropet var, att en jordbävning i
havet utanför norra Chile hade löst ut en tsunamivåg, så det var
tsunamivarning i hela Pacific. Vi skyndade oss att komma iväg med alla
andra, full fart ut på öppet och djupt vatten. Vi började ta hem
varningarna från Inmarsat C och såg redan efter ca en timme, att
myndigheterna började begränsa varningen till endast Chiles och Perus
kuster.
Eftersom vi nu kom iväg 12 timmar tidigare fortsatte vi att göra sjöklart
och sätta segel i mörkret.
Nu tänker vi på de som drabbats, främst i Chile, det är inte många år sen
de hade en kraftig jordbävning på ungefär samma plats. Då hade vi precis
rundat sydamerika och befann oss i Atlanten, det var 2010.

Seglar vidare

Booby-trap, café/bar, här har vi spenderat våra Internet-timmar på Isabella ön under Galapagos vistelsen. Det är mannen på bilden som äger baren, Jimmy som är amerikan och gift med en dam från Galapagos har förverkligat sin pensionärssdröm.
Vi har vår dröm att förverkliga, nu drar vi vidare mot nya äventyr på det Stilla Havet. Påskön nästa.

Sista filmen i trilogin Galapagos

Kom med ner under ytan.