Det är ändå fråga om inte min teori
om mänskliga maskiner är korrekt, här kommer historien.
Vi åkte bussen till elektrikern på
vinst och förlust igår, de skulle ringa men hade ej gjort det. Så
här sa dom: -”Very sorry but we have no spareparts, very rusty,
no”.
Med böjda huvuden och ryggar
promenerade vi med den 25 kg tunga pjäsen i ryggsäcken till bussen.
I fläkten från det öppna fönstret rensades hjärnan lite och det
här med slumpens inverkan började mala i mitt huvud, varför skulle
generatorn pajja även elektriskt bara för att de satte på ny
bussning på fläkten?
Väl hemma på båten gick resonemangen
lite fram och tillbaka, lovorden över generatorn och dess trogna
kraft nådde fram ända till generatorns inre kärna, så efter lite
extra puts, WD 40, lanolinfett och ny montering tyckte nog Herr
Balmar-generator att borta bra men hemma är allt bäst. Glädjetjuten
hördes långt när alla kablar var på plats, maskinen startades och
visaren pekade på charge.!
Vi jublar med er . Tänk vad en fast hand och kärleksfull omsorg kan göra! Klart att Balmar har både vilja, känslor och tankar.
ReplyDeleteNu spinner han som en katt (nästan)
DeleteDet hela står ju klart: Herr Balmar har förstås utmattningsdepression! Har man hela livet ägnat sig åt att ge energi till andra och inte få något tillbaka kan det bli så där. Man bara orkar inte mer. Då behöver man vila lite, kanske ta lite korta promenader (bara några varv då och då), en liten gonattsaga ur manualen eller en god sjömanshistoria, en liten extra slurk olja till kvällen, allmän ompyssling och ett vänligt tilltal. Då ska ni se att herr Balmar kämpar på igen och gör sin plikt på de sju haven. Om det blir värre kan jag alltid ge några sessioner terapi över webben så kan han nog repa sig.
ReplyDeleteHärligt Ove, vi kan väl skriva ett kontrakt på några timmar! Kanske bortåt hemvägen det kan passa...
Delete...med andra ord: Balmar har gått in i väggen...Förlåt - gått in i skottet!
ReplyDelete