Här kommer en annan sjömanshistoria, den handlar om det envisa släktet
sjökaptener.
Kapten Bölja var en populär skeppare i Salénrederierna, han seglade på
kylrederiet som ofta lastade bananer i Centralamerika för Europa. Han var
alltid noga med tider och tyckte väl därför att resten av världen också
borde vara det. Når de närmade sig nästa lastningshamn Golfito i Costa Rica
var lotsen beställd till 0600, och stuveriet skulle börja lasta kl 0700.
Gryningen inträdde, fartyget var på anvisad plats och lotsen kallades upp
på VHF:en, inget svar. Det kom inget svar överhuvudtaget och som nämnts
tidigare gillade kapten Bölja att vara punktlig, så när han gjort ett par
irriterande vändor från bryggvinge till bryggvinge och kikaren i högsta
hugg säger han bara till övriga på bryggan:
"-Kalla upp rorsman, vi fortsätter in utan lotsen".
Allt gick naturligtvis bra, kapten Bölja kände sitt skepp, och utan några
händelser kom de så till kaj och matroserna hängde ut landgången. Först
ombord kom en ilsken lots, utan förklaring till sin sena ankomst, i följe
hade han hamnmyndigheterna och en agent. Hela historien slutade med att
böteslappen sved surt i handen på kapten Bölja, hur skulle han förklara det
här för rederiet?
sjökaptener.
Kapten Bölja var en populär skeppare i Salénrederierna, han seglade på
kylrederiet som ofta lastade bananer i Centralamerika för Europa. Han var
alltid noga med tider och tyckte väl därför att resten av världen också
borde vara det. Når de närmade sig nästa lastningshamn Golfito i Costa Rica
var lotsen beställd till 0600, och stuveriet skulle börja lasta kl 0700.
Gryningen inträdde, fartyget var på anvisad plats och lotsen kallades upp
på VHF:en, inget svar. Det kom inget svar överhuvudtaget och som nämnts
tidigare gillade kapten Bölja att vara punktlig, så när han gjort ett par
irriterande vändor från bryggvinge till bryggvinge och kikaren i högsta
hugg säger han bara till övriga på bryggan:
"-Kalla upp rorsman, vi fortsätter in utan lotsen".
Allt gick naturligtvis bra, kapten Bölja kände sitt skepp, och utan några
händelser kom de så till kaj och matroserna hängde ut landgången. Först
ombord kom en ilsken lots, utan förklaring till sin sena ankomst, i följe
hade han hamnmyndigheterna och en agent. Hela historien slutade med att
böteslappen sved surt i handen på kapten Bölja, hur skulle han förklara det
här för rederiet?
Har rubriksättaren fått spunk? Eller sitter sjöbusarna och tutar under historieberättandet? Man undrar.
ReplyDeleteSatellitblogg-misstag-tutar gör vi när vi väjer. Styrbord en tut babord två samt jag har back i maskin tre tut
DeleteSatellitbloggat av nån anledning. Har de gått till sjöss, kanske?
ReplyDeleteEn 48 timmars segling, så nog kändes det som till sjöss
Delete