S 24 5 W 132 20

Thomas och Paul

Minnesbilder från igår sitter kvar, vid dagens frukost sitter vi och
småpratar om gårdagen och går igenom alla intryck.
Den första som kom fram till oss efter det att vi kommit iland och fått
välkomsthalsbanden, var doktorn. Han ville veta om vi bar med oss någon
smitta från föregående ställe, typ influensa förmodar jag. Då ska man ha i
tanken att nästan hälften av öns befolkning hade varit ute på en
kryssningsbåt och bytt bakterier och virus med över 1000 passagerare dagen
innan.
Innan rundturen med Paul blev vi skjutsade till öns kulturcentrum, det var
två längor med hus med en loftgång utanför rummen. Där hade man öns
bibliotek, turistinformation samt ett eget rum för seglare. Där kunde vi
byta böcker,titta på TV och relaxa. Damen som skjutsade oss sa med liten
urskuldande min, att det ursprungligen var det fängelset som byggdes på ön
efter de uppmärksammade våldtäktsmålen, men nu var ombyggt och grinden stod
öppen. Tänk om det vore så enkelt i resten av världen, när brottet är sonat
bygger vi om fängelset till kulturcenter.
Men minnet som sitter starkast kvar av Pitcairn är kontrasten. Först att
vara på "utsidan " ön och se de otillgängliga, höga, stupande bergssidorna,
vilka gav ett riktigt ogästvänligt intryck, till att landa "inne" på ön,
där allt var varmt och frodigt, ombonat och välkomnande, både naturen och
människorna.

Äntligen landgång

Oj ojoj vilken upplevelse, vilket ställe. Vi fick efter två nätters dålig
sömn på två olika ankarplatser nu idag chansen att bli hämtade av
taxibåtskillen. Kryssningsbåten hade avseglat och två andra segelbåtar
också. Såefter en natt där ankarkättingen dragit runt och fastnat i stenar
hela natten, ankrade vi om så fort det blev ljust. Sen var det surfbåt till
land, blöta och glada blev vi mottagna av en liten komitté, passgubbe,
läkargubbe, hälsovårdsgubbe, två damer som verkade ha koll på det mesta
samt Paul, en gigant med rakat huvud och tjugo ringar i var öra. Han skulle
sedan bli vår guide när vi åkte på den stora rundturen. Åkdonet var en
fyrhjuling utan några grabbräcken, vi hade ett varsit snöre att hålla i,
och undan gick det. Upp och ner fram till alla utkikspunkter, det var en
hissnande upplevelse, ön är ca 300 meter hög, med raka stup överallt.
Däruppe på själva ön var det grönt, varmt och frodigt
Sedan gick vi till centret där man tog ut pengar och köpte frimärken, det
var Paul som fixade det med, sedan öppnade man affären som egentligen inte
var öppen, köpte cookies och några riktigt bra fiskeprylar. Efter det bjöds
det på lunch hemma hos en familj, ris kyckling och frysta ärtor. Under
måltiden som var i deras kök fick vi till oss att det bor 55 personer på
ön, varav 8 barn, skola finns och hälsocenter. Deras största inkomst är
turismen från kryssningsbåtar, man åker oftastut till båten håller
föreläsning och säljer woodcarvings. Det är nämligen tämligen omöjligt
vissa dagar att komma iland. De själva får sin supply från en båt som
kommer var tredje månad från Nya Zealand.
Vi hade tur, vi kom både iland och tillbaka, Anastasia låg kvar, ankaret
kom upp och vi fick med oss en stor låda med frukt och grönsaker, samt ett
fantastiskt minne.

Pitcairn Island

Då är vi ankrade utanför den ganska ogästvänliga fasaden av Pitcairn
Island. Idag söndag är alla på ön upptagna av en kryssningsbåt som kommit,
så de har ingen mer båt att köra iland oss med. Vi får avvakta till
imorgon, men då skall det å andra sidan blåsa nordligt, vilket kanske
omöjliggör landstigning ändå.

S 24 57 W 129 41

Idag kommer vi att sätta Storbritanniens gästflagga, the red ensign. En röd
flagga med nationsflaggan i ena hörnet. Det är bekvämt för oss när platser
vi besöker inte är självständiga och har egna flaggor. På Påskön var det
Chiles flagga, idag blir det Storbritanniens när vi närmar oss Pitcairn,
och nästa hamn som är Isle Gambier använder vi frankrikes flagga.

S 24031 W 127 19

APT 14
Minnesanteckningar från dagens APT-möte
Plats: Stilla Havet,
Deltagare: Kaptenerna
Skeppstid (-9 UTC)
Då ankomstdygn anses som hamndygn tidigareläggs APT 14 till fredag den 25
april.
De årliga medarbetarsamtalen har genomförts, resultaten av dessa kommer att
påverka både den strategiska planeringen och AG Fisk.
Strategisk planering Q2 2014-Q4 2015
Då Stilla Havet inte bara är Stilla utan också stort har mötet beslutat att
enligt uppkomna önskemål på medarbetarsamtal, skall Anastasia stanna i
Franska Polynesien säsongen Q2-4 2014 och Q1 2015, detta för att uppnå
maximal upplevelse av Stilla Havet samt att kunna dela den med gäster från
Sverige. Detaljerad tidsplan skall arbetas fram av mötesdeltagare där
beaktan av orkansäsongen i västra Stilla Havet skall finnas. Redovisas
senare delen av maj 2014.
Samordning av Stilla havsfisket
Då fiskeresultatet sedan förra APT varit i botten, ser man ganska uppgivet
på situationen. Stämningen ombord under dagtid är ibland spänd med håglösa
blickar som oavbrutet följer fiskelinan akteröver, olika drag byts i en
nästan manisk process. Då bristen på fiskelycka negativt påverkar den
psykosociala arbetsmiljön, beslutade mötet att koppla in en psykolog från
företagshälsovården. AG Fisk påpekade sin skrala budget för externa
tjänster, beslutande skall undersöka möjligheterna till extern belastning
Trivselfrågor
Söndagsfrukost fungerar nu enligt plan.
Klädkod kan fortfarande diskuteras, men fungerar i stort enligt plan.
Kortfilmsgruppen efterlyser nya filmteman.
Övriga påpekanden
Då Picairn Island beräknas angöras lördag (imorgon) påpekades på mötet det
olämpliga i att tillämpa samma problemlösning som HMS Bountys besättning
praktiserat för att stanna på ön.

Trevlig helg önskar Kaptenerna

S 24 38 W 124 44

Pitcairn Island tillhör idag Storbritannien och administrationen sköts
från Nya Zeeland, egentligen är det en hel ögrupp bestående av Pitcairn
Isl, Hendersson Isl, Oeno och Ducie, de sist nämnda är två små atoller.
Den enda ön som är befolkad är Pitcairn.
Varför valde myteristerna att bosätta sig på Pitcairn, en helt isolerad ö
2120 km från Tahiti och 2070 km från Påskön? Enligt guidboken är
kustlinjen bestående av vertikala klippor, vilket nästan omöjliggör
landstigning. Det låter lockande för några som inte ville ha objudna
gäster, kan man tänka sig. Det finns två ställen på kartan som utmärks som
"landing place", Bounty Bay och Tedside. Man har idag en slags surfbåtar
som man åker ut och hämtar proviant och besökare i, dessa båtar kör man sen
genom vågorna, via en slip, rätt upp på land.
Men nu idag bär oss den fortsatt svaga vinden mot Ducie, vi tänkte ta en
lov förbi atollen för att få oss ett par stora fiskar, innan vi gippar väst
mot Pitcairn.

S 26 39 W 123 12

Pitcairn
Jag läser i vår "Atlas över avlägsna öar" om Pitcairn, ön som vi nu stävar
mot. Den är känd av de flesta som den slutliga bosättningsplatsen för
myteristerna från HMS Bounty, de landsteg i januari 1790, och enligt
historien är det ättlingarna till dem som fortfarande bor kvar. År 2004
dömdes hälften av öns vuxna män för att under decennier regelbundet ha
våldtagit kvinnor och barn. Till sitt försvar anförde de åtalade en
månghundraårig sedvanerätt. Redan deras förfäder hade ju haft sexuella
förhållanden med minderåriga tahitiskor.
Författaren avslutar stycket med, citat:"Paradiset må vara en ö. Det är
helvetet också."