Den här bilden med kapten uppe i masttoppen, den har ni sett hur många gånger som helst, jag tycker ändå att det alltid blir en bra bild att utgå ifrån.
Det börjar bli dags att knyta ihop
säcken för jorden runt projektet, konsulter och arbetsgrupper har
åkt hem och kaptenerna håller på att stänga Anastasia för
ett halvår framåt, segel ner, fall och skot rappas ur och vaskas,
watermaker konserveras, ny olja i maskinerna, matförråd rensas, mycket jobb som ni förstår, och det är
med lite vemod i själen som vi stänger båten nu.
Man kan säga att för oss ingrodda
sjöbusar, har de här fyra åren varit som kronan på verket på ett
långt arbetsliv inom sjöfartsområdet, vilket ju bara måste avslutas med ett helt varv runt på egen köl.
Men är projekten slut nu och vi kan
sätta oss ned och rulla tummarna framför Rapport och Aktuellt?
Ju mer vi tänker tanken desto svårare
blir det att knyta ihop säcken, den vill liksom öppna sig hela
tiden igen, om man kikar ner lite i säcken för att kolla vad som
vill ut finns det ingen klar projektplan än, kanske det finns en
massa små embryon till nya äventyr och expeditioner där nere, låt
oss hålla säcken på glänt under den svenska sommaren, så får vi
se vad som kommer fram till hösten.
självklart skall det vara nya projekt! Nu när jag börjar närma mig pension måste ni hålla skutan igång, så man kan följa med på nåt ben. Man kan ju alltid dra i nåt snöre eller steka nån stek eller i värsta fall mata skeppsduvorna:-)
ReplyDeleteEller fiska en fisk
DeleteVilken fantastiskt spännande liv ni lever! Lära mig segla stor definitivt på min bucket list. Har en vän som hjälper folk att segla hem båtar som dom köpt i andra världsdelar, någongång hoppas jag få följa med på ett sånt äventyr över atlanten.
ReplyDeleteJa det är härligt att segla men man måste veta vad man ger sig in på
Delete