Upp i skyn

Den här bilden med kapten uppe i masttoppen, den har ni sett hur många gånger som helst, jag tycker ändå att det alltid blir en bra bild att utgå ifrån.

Det börjar bli dags att knyta ihop säcken för jorden runt projektet, konsulter och arbetsgrupper har åkt hem och kaptenerna håller på att stänga Anastasia för ett halvår framåt, segel ner, fall och skot rappas ur och vaskas, watermaker konserveras, ny olja i maskinerna, matförråd rensas, mycket jobb som ni förstår, och det är med lite vemod i själen som vi stänger båten nu.

Man kan säga att för oss ingrodda sjöbusar, har de här fyra åren varit som kronan på verket på ett långt arbetsliv inom sjöfartsområdet, vilket ju bara måste avslutas med ett helt varv runt på egen köl.

Men är projekten slut nu och vi kan sätta oss ned och rulla tummarna framför Rapport och Aktuellt?

Ju mer vi tänker tanken desto svårare blir det att knyta ihop säcken, den vill liksom öppna sig hela tiden igen, om man kikar ner lite i säcken för att kolla vad som vill ut finns det ingen klar projektplan än, kanske det finns en massa små embryon till nya äventyr och expeditioner där nere, låt oss hålla säcken på glänt under den svenska sommaren, så får vi se vad som kommer fram till hösten.

Lördag i Trinidad

Det är lördag idag, inget APT att styra och ställa med, vi gör som killen på grannbåten, "do some liming". Vilket betyder att chilla, hänga,  småprata, ta en drink, skratta och njuta av livet helt enkelt.

Chaguaramas, Trinidad

Platsen de flesta långseglare hamnar på någon gång, för oss är det första gången. Chaguaramas en plats där oljeindustri, supplyfartyg delar plats med långseglare, känt som en okey uppläggningsplats under orkansäsongen i Karibien.
Under 25 år leasade USA hela udden och hamnen här under kriget och fram till mitten av 60-talet. Man hade en stor flottbas strategiskt placerad. Detta har nu blivit uppläggningsplatser och verkstäder för seglingsindustrin och som sagt en del supplyfartyg, för här ute i bukten kan man se produktionsplattformar i soldiset. Längre bort har vi Venezuela och början på hela den Sydamerikanska kontinenten.
Som vanligt har vi mycket på "to-do-listan" bland annat en trasig frys, detta hände ett dygn ifrån St Helena, såg då för ett ögonblick allt fint kött, lammkotletter, köttfärs, kycklingfiléer vi köpt i Cape Town försvinna, MEN vi lyckades pressa ner kylskåpets kompressor till en ganska bra frys med hjälp av lite frigolitinlägg så maten klarade tre veckors segling till.
Så vi är sysselsatta fram till 1 maj då hon lyfts på land.

Påskafton

Vi är på väg till vår slutdestination, Chaguramas, där vi skall lägga upp
Anastasia på land under orkansäsongen. Vi seglade ifrån Tobago igår och
ankrade några mil ifrån Chaguramas, i Scotland Bay. Här ligger förutom vi
fem seglbåtar och sen massor av små motorbåtar av olika slag. Man firar
påsk här i viken, kanske inte som vi är vana med ägg, lamm och massor av
godis. Här står partytälten tätt utefter strandkanten, hög musik från
gigantiska högtalare gör att det mer ser ut som ett festivalområde. Just nu
är det ett indiskt läger som med sin musik försöker överrösta ett reggae
läger. Utöver musiken åker det hela tiden öppna långa båtar med många och
ibland dubbla hästkrafter runt i viken för att fylla på med gäster eller
plocka hem några. Folkfest är ordet och mitt i detta tänkte vi kanske göra
oss en Janssons frestelse till kvällen, vi har en anjovisburk kvar. Glad
Påsk igen.

APT 7-17

APT 7/2017

13 april 2017

Deltagare: Två kaptener

Plats: Tobago

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte -projektavslut 7/2017

Verksamhetsgenomgång:

Anastasia med besättning har nu fullbordat Projekt jorden-runtsegling.

I november 2013 angjordes Tobago efter en Atlantöversegling från Teneriffa. Det är nu april 2017 så man kan lite slarvigt säga att det tagit knappt fyra år. Fyra år med kurs västerut, några kortare och längre stopp här och där, var det allt?

Nej absolut inte, nya erfarenheter är gjorda, nya bekantskaper har skapats, men det är lite tidigt för kaptenerna att utvärdera hela seglingen, då långa tider vardag har blandats med tider av äventyr och vissa tider har man levt i en utsatt miljö, så intryck och uttryck är många.

Därför är den här arbetsplatsträffen vikt åt konsulter och arbetsgruppers projektredovisningar, och är således sista APT ombord Anastasia.

Verksamhetsplanering:

Ag Plan har bokat marina i Chaguramas, med upptagning på land den 1 maj 2017 - Q4 2017 alltså under hela orkansäsongen.

Projektredovisning:

Ag Fisk som ansvarat för samordning av fisket ombord visar statistik över, hur fiskelyckan faktiskt ökat ombord på Anastasia under de fyra åren. Efter förlust av många drag och krokar i början av seglingen satsade man sedan på att skaffa sk. dubbelkrokar för en säkrare fångst. Man har även med tiden försökt att vid napp på kroken, ta ner farten på Anastasia för att den totala kraften skulle minska under tiden fisken har halats in, vilket har gett goda resultat. Mahi Mahi, Wahoo,Tuna och någon Barracuda, god leverans av Ag Fisk.

LSO lokalt skyddsombud, har periodvis tyckt att arbetet ombord med både skyddsronder och systematiskt arbetsmiljöarbete har varit betungande, gör ändå en en tumme upp för att kaptenerna gjort sitt bästa för att lösa olika situationer, samtidigt menar LSO att arbetet har flutit på tack vare ett fantastiskt stöd från HSO huvudskyddsombudet .

Hälso och livsstilscoachen redovisar att kaptenerna på skutan har haft svårt att lägga till nya hälsobefrämjande vanor som föreslås, men avslutar med den totala uppfattningen av situationen är: att genomföra en jordenruntsegling i sig är ett tecken på en naturligt stor vilja hos de båda Kaptenerna att skapa sig en god livsstil.

UA underhållsansvarig, kan redovisa att segelbåten krävt mycket underhåll under åren, främst då generatorn till hjälpmaskinen (herr Balmar) som av och till har krånglat. Man kan nu konstatera att hålla på med systematiskt underhållsarbete är nödvändigt på en långseglare, och Anastasia är trots allt nu i god kondition.

SA (skansadvokaten) får härmed avsluta projektredovisningen med en reflektion över proportionerna av inköpsansvarigs proviantering i Cape Town: Vid ankomst Tobago efter 5400 NM till sjöss, fanns det endast 6 burköl kvar samt hela 48 flaskor med vatten, vilket kan tyckas vara lite på marginalen.

Projektavslut:

Besättningen kommer nu att beviljas vederlagsledighet och en del trotjänare som kulturtant och inspektör kommer erbjudas avtalspension. Kaptenerna tillade att det kommer bli tomt ombord när alla konsulter och arbetsgrupper upplöses i samband med att projektet avslutas, men att många goda minnen för evigt kommer att finnas. Tack tack Tack

-->

 Glad Påsk önskar det två K.

Tvätteriet

Träffade dom här godingarna på tvätteriet idag. Rena lakan och handukar gör en långseglare glad, när man sen blir betjänad av små energiknippen blir livet ännu bättre

Viloperiod

En segling är över och vi andas ut i StoreBay Tobago. Det har varit en lång seglats det sista benet från Sydafrika, med bara ett litet stopp på St Helena. Men det har också varit som ”a walk in the park” inga kulingvindar och inga större haverier. Vi har gjort vårt bästa för att läsa igenom alla litteratur i bokhyllan och vi har gjort vår bästa att äta en riktigt god middag varje dag. Det nybakade brödet är numer standard på överseglingar.

Men långseglingar tar också på krafterna och behöver sin viloperiod vid ankomst. Ombord på Anastasia förbereder alla arbetsgrupper och konsulter nu:

projetredovisning

projektutvärdering

projektavslut

projektkalas

inför nästa APT

-->

Stay tuned

Framme i Kariben

Nu har vi ankrat i samma vik på Tobago dit vi anlände för 4 år sen, när vi startat vår jorden-runt-segling.
Allting känns bra och det skall bli skönt att landa här några dagar, tvätta lite tvätt och sova gott om natten, utförligare rapport kommer

10 21N 059 01W

Vi är på longitud W 059 och igår brassade vi klockan ytterligare en timme
bakåt, nu ligger vi rätt i tiden för sol upp- nedgång, och är vi 6
timmar efter er därhemma.
När detta skrivs är solen på väg upp och det röda klotet rör sig snabbt
över horisonten, molnen färgas i ett skimmer av rosa och rött, och så var
oss en ny dag given. När jag står ute i sittbrunnen och njuter av
skådespelet på himmelen kommer det 10 morgonpigga små delfiner och vill
simma ikapp. Deras små skutt i vattnet och att kunna höra deras andning är
som kronan på verket den härliga fredagmorgonen 7 april.
Man kan inte vara annat än tacksam över möjligheten att kunna göra den här
seglingen.

08 40N 055 38W

Idag är det tre veckor sedan vi släppte bojen vid Jamestown, St Helena.
Mycket vatten har sedan dess passerat under vår köl, till en början ganska
långsamt i vårt tycke. De senaste dagarna har vi fått hjälp av
ekvatorialströmmen som bitvis varit riktigt stark. Igår t.ex satte vi
dygnsrekord med 214 NM vilket nästan ger en medelfart på 9 knop. Idag blir
det också bra men lite lägre.
Vi planerar nu för ankomst till Tobago lördag. Mest efterlängtat? Ja, det
är nog en obruten natts sömn.

07 12N 052 35W

Språket

Vi fortsätter med lite sjömansspråk idag, ett vanligt ombord-ord är törna,
används på flera olika sätt:
• törna in --sluta jobba
• törna till--börja jobba
• Hur många törnar stod du i xxx? Hur många perioder jobbade du
ombord i xxx?
• törna--med syfte på det jag skrev igår--bli knasig, flippa ut
• man kan få en törn på tampen
• man kan lägga en törn på pollaren
• man kan helt enkelt törna in för gott—dö
Men det skall vi inte göra för att, och nu kommer ett favorituttryck till:
Man är ju spantad för traden—man klarar helt enkelt av/man är lämpad för
det man gett sig in på. Slut för idag.

05 24N 049 31W

Tankfnatt
Det var någiot man pratade om på den tiden vi seglade till sjöss, det var
snarast ett tillstånd man kunde hamna i om man stod för länge i vissa typer
av tankbåtar. Lite galen, lite förändrad, detta skulle då bero på att om
man var mönstrad länge i tankbåt som på den tiden byggdes till större och
större enheter. Man lastade och lossade sin olja långt ifrån städernas sus
och brus, vid specialbyggda oljehamnar, med långa pirarmar rätt ut i havet.
Det var så gott som omöjligt att komma iland. Törnarna ombord var långa,
fri hemresa fick man kanske efter ett år, lite tidigare om man var
rederianställd. Dessutom kom man ju inte undan att andas in ångorna från
tankarna när man gick över däck, det kunde ju också förändra ditt psyke.
Varför kom jag att tänka på det nu då? Ja det kan man fråga sig, vi är ju
bara inne på vår tredje vecka till sjöss och vi försöker att varje dag
lyssna på radioprogram, titta på en TV-serie och spela spel. Än så länge
håller vi fnattet stången, tror vi iallafall.

04 18N 046 39W

Det sista jag hör från T innan han kryper till kojs vid vaktskiftet klockan
04.00 är :-Det är under 1000NM kvar!
Vi brukar kalkylera 1000 NM = en vecka eller mindre, så det innebär att vi
är på upploppet.
Det var längesen vi hade en så lugn och stillsam översegling som den här,
många böcker har blivit lästa , jag har bland annat plöjt en 700 sidors
bok, skriven av korrespondenten Göran Lejonhuvud, mycket intressant
spegling av hans 50 års bevakning av Kina. Det är sådana projekt man hinner
med när stadsbruset inte ligger som en störsändning i hjärnan. Men vi skall
inte sticka under stol med att det skal bli ljuvligt med en hel natts sömn
...om en vecka eller så.

02 07N 040 53W

APT är idag inställt till förmån för redovisning av dagsfärska experiment.

1 april
Det är väl allmänt känt hur vattnet rör sig när man släpper ut det från
handfatet på norra repektive södra halvklotet? Just det, det rinner ut i en
virvel som är medurs på norra och en virvel som är moturs på södra
halvklotet. Häromkvällen skulle vi validera detta för oss, hitills ej
genomförda experimentet då vi passerade ekvatorn på vår segling norrut. Vi
tappade upp en mängd vatten i diskhon, tittade noga på vår
positionsangivelse på plottern, och exakt när vi passerade fotograferade vi
bilden och samtidigt drog vi proppen ur vasken.Vad tror ni hände? Jo
INGENTING, vattnet hölls kvar i vasken och vi förstod att för en stund var
vi på den punkten där jorden inte snurrar, detta kändes magiskt, men
ögonblicket var kort och snart började jorden åter snurra och
coreoliskraften gjorde att vattnet virvlade ut, medurs.

00 44N 038 27W

Ekvatorpassagen igårkväll var en ganska teoretisk händelse, så nu är vi på
norra halvklotet igen. För tre år sedan den 24 mars, ett par dagar innan
ankomsten till Galapagos var det som vi klippte ekvatorbandet sist, då på
väg mot stora äventyr i Stilla Havet.
Väldigt tjatande om korsade spår, passager hit och dit, men så är livet
ombord vid långsegling, efter 14 dagar med bara hav runt omkring, kan små
oansenliga händelser bli hur stora som helst för oss....längtar efter
Internet....