30 20S, 012 35E

Vad gör ni hela dagarna på sjön? Ja förutsatt att allt fungerar kan en dag
se ut så här:
Kl04.00 kommer AK på vakt, ganska sömndrucken väcks jag med en färdig kopp
te. Långsamt vaknar jag till liv och det är ofta dagens bloggtext skrivs
under den här tysta tiden, när natten går över idag, i mitt tycke en
underskattad tid på dygnet.
Kl08.00 är det dags för Th att vakna och jag tar några timmars vila. Th
lyssnar ofta på något radioprogram, städar lite eller bara sitter och
funderar på något projekt.
Ungefär vid 11.00 äter vi brunch, kaffe bröd och ofta någon rätt med ägg.
Kl 12.00 är dagens middagstid, viktig tid för alla gamla sjöbusar. Då
skrivs position, ytter temperatur, barometer och vindstyrka in i loggboken,
positionen dateras och markeras i det elektroniska kortet. Strax därpå
skickar jag position och bloggtext för publicering och tar även hem nya
grib-väderfiler.
Sen går eftermiddagen utan ett speciellt vaktschema. Man kanske badar,
duschar eller diskar. Tar fram en bok och läser, tittar på foton gör en
liten film. Fri hopp och lek som vi säger.
Kl 15.00 kommer dagens höjdpunkt, då dricker vi en liten eftermiddagsöl och
spelar ett spel, viktigt och trevligt att vara social i en liten
besättning.
Sen fortsätter det fria obetvingade livet fram till 18-19 nångång då vi
äter den lagade middagen, kort därefter ser vi på TV, detta innebär att vi
tittar på ett avsnitt av någon serie, just nu är vi inne på Tudors S02.
Ibland förekommer även lördagsmatiné om vädret är gott.
Nu är det blir mörkt går Th går och lägger sig och jag fortsätter med lite
skrivarbete eller annat och någongång runt midnatt eller tidigare går Th på
nattvakten eller hundvakten som den också kallas.

Så nog går timmarna här ute till havs.

31.58 S, 015 14 E

Anpassningsdygn
Efter tre månader på landbacken blev benen rätt darriga redan efter ett par
timmar ut från Cape Town. Vi fick direkt kulingvindar från syd, kallt och
bistert, men fort gick det. Hur vi än revade gick det fort och vilt. Det
slutade med tre rev och en liten bit av den lilla focken och farten låg
uppemot nio knop. Fint för oss att få en flygande start men ack så jobbigt
för den ena lilla kroppen, sängläge och bara bida sin tid. Men så är det
när man inte vårdat sjöbenen.
Nu ligger det första dygnet bakom oss och vi börjar komma in i vakt-
lunken. Stay tuned.

APT 03-17

APT 3/2017

25 feb 2017

Deltagare: Två kaptener

Plats: RCYC Cape Town

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 3/2017

Verksamhetsgenomgång:

Under veckan som gått har Anastasia gjorts segelklar, förråden är fyllda till bredden och det finns inte plats för ytterligare en förpackning med mat. Gasläckaget som upptäcktes i tisdags, har åtgärdats och provats av expert och kaptens skalp har läkt ihop.

Verksamhetsplanering:

Detaljplan från APT 01-17 ligger väl i tiden och avgångstavlan satt till :

SÖN 26 februari 2017 Etd 09.00

Arbetsmiljö:

LSO har till HSO inskickat rapport över det sk. biminiöverfallet på kaptens skalp, åtgärdsförslag vidhäftat. Eftersom snabb åtgärd av bimini är av största intresse från alla parter har redan utskjutande vassa föremål tagits bort och en del arbete med silvertejp har utförts under överinseende av övrig besättning.

Gällande status på gasolslang är nu god. Den av ålderns slitage läckande slangen, är nu utbytt till slang av godkänt material för transporterande av gasol. En ny rutin har tillagts Anastasias kvalitetsystem gällande regelbunden inspektion av gasolslang, kommer att redovisas vid nästa audit

Övriga frågor:

Ett förslag till ökad säkerhet har inkommit via Anastasias förbättringssystem H2O, förslaget gäller besättningsman som genom sk.farligt arbete är rekommenderad att bära hjälm. Då hjälmtvång hitills varit mycket svårt att få till stånd ombord på segelbåtar har förslagsgivaren genom en gedigen genomgång av marknaden för hjälmar, hittat den mest optimala för ändamålet, den sk Playmobilhjälmen. 

Den här multi hjälmen kommer oxå minska besvären för den del av besättningen som ofta har håret flygande i ögonen. Kan det bli bättre?

Trevlig helg önskas alla bloggläsare av de två K

Vatten

Vatten är ett sällsamt gift, vilket omger Visby stift.

Det står som vi alla vet i Falstaff fakirs ABC.

Vatten skulle man kunna tro att det fanns hur mycket som helst här i Syd-Afrika med alla sina höga berg. Men inte då, ända sen vi kom i november har det överallt funnits plakat om att vi måste spara på vattnet för att nivån i dammarna är katastrofalt låg. Det har inte regnat ordentligt på två vintrar, så nu är det riktig kris tydligen. Vattnet på bryggan har stängts av, är öppen en timme på tisdag och torsdag. Idag är det torsdag, eftersom vi förhoppningsvis skall segla till helgen, vill vi ju som alltid starta med fulla tankar, extra viktigt denna gång med en så lång tur framför oss.

-->

Så imorse var vi redo att koppla slangen och stå i givakt när vattenpåsläppet skulle ske, men dj-vlar vad är det som händer tio i nio? Jo en svettig kostymherre från några båtar bort börjar vira loss sin slang och koppla på ”vår” koppling. Jag ifrågasatte det hela och sa att vi skulle segla i månader och behövde ta vatten först, jag skall oxå segla i helgen till Langebaan (50NM) och var tvungen att gå upp klockan 5 idag, ta ledigt från jobbet och åka hit, för att se till att få vatten......

Ja som ni förstår, är alla i en sån här situation sig själv närmast, och jag fick ta hela mitt vuxna förnuft till fånga och helt enkelt låta bli att knuffa mannen i sjön, skära loss hans vattenslang samt sitta vakt som en lejonhona över mitt eget byte, som i det här fallet då skulle vara en vattenkran .

Så kan det bli

Vi skulle just sätta avgångstavlan idag och skriva ”Avgång Cape Town torsdag morgon 09.00”...men så upptäckte vi imorse att gasolflaskan som byttes för två dagar sen var slut! Inte bra var har den gasolen tagit vägen?

Vi bestämde oss för att kalla hit en expert i ämnet och tydligen är de attraktiva män/kvinnor här i Cape Town, för vi får ingen hjälp förrän fredag kl 12.00. Bara att gilla läget, äta på resturang och titta på nästa väderfönster för ett avgångsdatum.

-->

Vi är mycket glada för att det hände nu, i en hamn med alla möjligheter och inte mitt ute på oceanen. Gasol är inte att leka med, god bless us.

Mer dramatik i Cape Town Harbour

Igårmorse vaknade vi av att det luktade brandrök, konstigt nog luktade det som en brand av trä. När vi öppnade dörren och tittade ut såg vi en bit bort, på andra sidan om piren där fiskebåtar kommer och går, att det bolmade upp rök från en av båtarna. Det är stora fiskebåtar kanske 100 meter långa, de brukar komma från Kina eller Sydkorea. En kraftig rök steg mot skyn och vi hade tur för vinden låg inte på åt vårt håll, men däremot var det så kompakt rök att det skuggade vyn över Taffelberget. Det var räddningstjänstfordon uppradade på kajen och såsmåningom kom en bogserbåt och låg utanför för att kyla ner skrovet med strålen från flodsprutan. Detta har nu pågått i mer än ett dygn, vi kunde igåreftermiddag fortfarande se brand ombord, man gjuter inget skum över båten, man är inte ombord och bekämpar branden, man använder helt enkelt metoden LSB, låt skiten brinna.  

Vi har inte hört om att någon blivit skadad, vi får hoppas att alla hann ta sig iland helskinnade, inte så skoj om en sån här brand utvecklas när de är till sjöss.

APT 2 -17

APT 2/2017

18 feb 2017

Deltagare: Två kaptener

Plats: RCYC Cape Town

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 2/2017

Verksamhetsgenomgång:

Under veckorna som gått sedan besättningen i januari åter samlades på Anastasia, har besättningen jobbat hårt med att färdigställa många små och stora projekt. Dessutom har en expedition till Krugerparken gjorts med inresta gäster från nära och kära kretsen i Göteborg. Två fantastiska veckor tillsammans, mycket skoj och mycket äventyr.

Verksamhetsplanering:

Verksamheten fortgår nu enligt plan.

Arbetsmiljö:

Under redovisningen av det gångna årets handlingsplan i det systematiska arbetsmiljöarbetet, kan konstateras att 2016 varit ett skadefritt år och att planerna i princip kan användas även för 2017. LSO har gjort ett gott arbete med både arbetsmiljöarbetet och genom aktiva skyddsronder.

Mitt under mötet inkommer då en rapport från en av kaptenerna, som vid arbete i sittbrunnen slagit pannan i ett på biminin fastsatt beslag, med händer och panna fulla med blod får mötetets sista punkter bordläggas och mötet avslutas. Sjukvårdsansvarig styrman skyndar sig efter förbandslådan, när blodflödet stoppats vidtar sedan en besiktning av skadan. Jacket som är cirka 10 cm ovanför ögat bedömmes vara cirka 25 mm lång och i behov av suturering varför en del av håret behövdes rakas bort. Inget är främmande för sjukvårdsansvarig och det hela avlöpte väl och sk. butterfly-tejp användes istället för nålsuturen. Kapten ordinerades vila på eftermiddagen.

Utförlig rapport kommer att sammanställas i blankett för arbetsskada A 12 med bifogad foto i bilaga A13, allting kommer ASAP skickas till LSO med cc till HSO.

-->

 Trevlig helg önskar de två K

Resfeber

Ni vet den där drömmen man kan ha ibland, att man skall med tåget men ingenting är packat, man springer som en galning och försöker packa, men hela tiden kommer det något som distraherar. Ja det låter ju konstigt men lite av den känslan har jag nu. Post-it lappar och långa listor fylls på och bockas av. Det var längesen vi behövde bunkra för en så här lång period, nu räknar vi två månader utan vettig påfyllning av förråden förutom fisk då.

Tankarna snurrar iväg fortare än fort -Hur mycket kaffe brukar vi göra av med på en vecka? Toapapper? Ris? Man glömmer lika fort som man kommer in i hamn.

Men nu vill vi verkligen iväg, att få sätta segel, koppla på autopiloten och bara fräsa iväg. Komma ner i lugnet,  bokhyllan är fylld av ett lass med nya olästa böcker, och nerladdning av bra radioprogram pågår. Snart så.

Vet ni föresten var den här bilden är tagen?

Bushwalk

Väckarklockan ringde, det var mörkt ute, kändes ruggit att stiga upp så tidigt som fem, vi är ju ändå pensionärer. Men ju närmare huvudbyggnaden vi kom desto piggare blev vi när vi kände kaffedoften. Vi åkte iväg i den lite småkalla gryningen, på väg på vår första bushwalk, två guider ett gevär en käpp och åtta personer. Vi hade inte kört långt förrän vi fick syn på åtta lejon som stod vid den dammiga grusvägen och väntade på grön gubbe, eller nåt annat. Vår guide berättade att de är lika rädda för oss som vi för dem, inte springa bara titta, lejonen gjorde det samma fast med lite större dignitet.

Sedan närmade vi oss floden och vi fick instruktioner att följa, fick lära oss lite tecken man har för att klara sig i bushen. Vi travade iväg på en lång tyst rad, lite spänd stämning. Guiderna turades om att förmedla kunskap om bushen, dess invånare och dess natur.

Bland annat fick vi lära oss att den här rackaren som här har en liten unge bredvid sig är uppe på land hela natten och äter gräs, tuggar och tuggar, sen strax efter gryningen så måste flodhästen ner i vattet och då springer den rätt ner över stock och sten och människa om människan råkar stå ivägen. Som vår guide informerade oss "a killing machine", det farligaste djuret helt enkelt.

När Elias vår guide skulle berätta om allt man kunde  använda Aloeveran till fick allas vår kapten den stora äran att vakta både oss och geväret. Till sist fick vi lära oss hur man röker elefantbajs, det ni, tar bort huvudvärk och rensar näsan i ett kick.

Fan trot sa pessimisten.

Anna by four

Ja många smeknamn har jag fått genom åren, att ha ett dubbelnamn bäddar för att bli kallad något annat, men "Anna by four" det var något nytt.

Safarituren eller vår expedition som vi kan kalla den, bokades genom en Africabudgetsafaris, det kändes väldigt välorganiserat och lättillgängligt redan från början, vi kunde plocka ihop det vi var intresserade av, antal dagar och efter en mejlkonversation på 12 mejl och ett kreditkort, så var det hela klart. 

Vi åkte med ett bolag som heter Viva Safari, och efter den spännande tågresan till Johannesburg och en natt på en lodge i närheten blev vi hämtade på fredagmorgon. 

"Anna by four" ropades in i den bussen, 

"Anna by four" imorgon har ni detta schemat, 

"Anna by four" middagen blir klockan åtta. 

Vi var en liten grupp som hängde på alla aktiviteter i en  välsmord organisation. Vi behövde aldrig stå vid långa incheckningsdiskar, aldrig visa våra pass,  allt var förberett.  Det enda vi behövde ta ansvar för var bushens regel nummer ett; aldrig springa, då är man ett lättfångat byte.

Vi har njutit av natur, djur och ännu fler djur. Fem dagar gick fort, tre nätter i tält, vi överlevde.

Yes ! Va kul det var "Anna by four" all good.

APT i bushen

Eftersom vi är på en safariexpedition har kapten skjutit på lördagens APT och tillsammans med besättningen studerat djurens gruppdynamik.

Här kan man se en flock lejonhonor som håller möte, enligt guiden var de hungriga och ligger här och planerar för dagens jakt.

Här kan man se babianflockens kapten, han har placerat sig på en bra utkikspunkt för att skrika ut och varna sina kollegor när fara hotar, lite som ett skyddsombud.

Kudu-flocken håller samman och äter så mycket de kan innan solen blir för stekhet och de måste söka skydd.

Till slut har vi girafferna som under tiden de idisslar kan ha god utkik över omgivningen, och fundera lite på livet.

Trevlig helg önskar Expeditionsteamet:

Snart framme vid tågresans mål

6 poäng

• Stadens placering är ett resultat av stora utvinningar ädelmetall i slutet av 1800-talet, och har numer 4,5 miljoner invånare.

2 poäng

-->

• Nu säger det kanske klick när vi rullar in i staden som är denna etappens mål, där delar av namnet liknar en biblisk evangelist.

Rätt svar är: Johannesburg

Vart är vi på väg?

• 
  10 poäng
  
  
  
  
  • Vi lämnar vår stad där bordet står dukat, och passerar en region där man kan göra många fynd
  • Landet har fått en influens från många håll, och numer bo erkänt alla på samma villkor här.
  • Den långa resan som tar mer än ett dygn, so what?

Cape of good hope

Det är vår andra utflykt ner till området runt själva Godahoppsudden, inte den sydligaste udden i Afrika, det är ju Cape Aghuas, men likväl det mest ödesmättade stället.

På planschen här nedan beskrivs platsen som den mest romantiska och fascinerande nationalparken på jorden.

Jag låter er därför få se några fotografier från området som annars är svårt att beskriva med ord.

Robben island

Robben island, fängelseön där Nelson Mandela satt ensam i en cell 18 av sina 27 fängelseår. Idag åkte vi dit på en fantastisk välorganiserad tur, till en ö som numer är klassad som världsarv på UNESCO s lista.

Andra delen av turen var så gripande när en tidigare politisk fånge som suttit fängslad i 10 år på Robben island var vår guide.

Han berättade på ett realistiskt och informativt sätt om hur livet fungerade i de olika cellbyggnaderna Till exempel vilka som ansågs som de farligaste elementen, för att de hade stort inflytande och var ledare, de fick sitta i enskilda celler.

Nelson Mandelas cell i 18 år.

Det fanns vidare fängelseblock där upp till 50 man kunde bo, där pågick utbildning i cellblocken varje kväll efter ”jobbet”, man satte igen övervakningssystemen på väggen så att ingen skulle höra vad som pågick.
Man hade en filosofi som tillämpades:”One each-one teach”.

Som vi alla vet förbjöds apartheit på tidigt 90-tal och alla de politiska fångarna var fria senast 1991.

Turen rekommenderas till alla som någon gång besöker Cape Town.

Ett klättringsäventyr

Fyra små vandrare ville upp på bergets topp,

en kom halvägs och blev yr i sin knopp,

vände tillbaks neråt mot stigens entré,

kvar blev då små vandrare som endast var tre.

 Belöningen

Vrak i Hout Bay

På utflykten idag kom vi till HoutBay strax söder om Cape Town, en liten stad med en stor fiskeflotta. Här fiskar man mest Yellowfin Tuna KingKlip och Monkfish, vi hade tillfälle att prata med fiskarna idag för de låg i hamn på grund av den starka starka vinden.
Vi frågade inte varför dom inte tar hand om sina sjunkna båtar vid kaj, men man kan ju undra, vi såg minst tre stora vrak i hamnen,  ett av dom där bara masten stack upp hade nog legat där länge för hela skrovet var överväxt med tång och sjögräs.