Gast-blogg

Vid dagens APT presenterade gäst-gasten sina nerskrivna tankar och
reflektioner över de senaste veckornas segling, här kommer den:

Man säger här att det finns en sed, att gästerna måste gästblogga. Jag som
aldrig någonsin har bloggat måste alltså kliva upp på tribunen och tala
till hela cybervärlden. Är det konstigt att man ryggar? Avmönstringsdagen
närmar sig och blogginlägget går inte längre att skjuta på. Jag väljer den
breda och lätta vägen som alltid. Det får bli en summering. Alltså!
Det hela började med att vädergudarna log i mjugg och funderade på hur man
kunde skoja med en nyanländ gast/gäst. Det fick bli den gamla vanliga
prövningen av sjöbenen. Hård vind och häftiga regnbyar redan första
nattseglingen skulle hyfsa självsäkerheten och få honom att fundera om
farvattnen här verkligen var så idylliska som han hade föreställt sig.
Sedan avslutade de sitt lilla spratt med något som kan liknas vid en
spännande åkattraktion på ett tivoli, nämligen gång i trångt inlopp emot
stark ström och med vind i motsatt riktning. Jag har läst om detta fenomen,
men aldrig varit med om det i en segelbåt. En intressant upplevelse. Första
seglingen avslutades väl i Fakaravas trygga lagun. Sedan blev det ju en
släng av orkanen Nico, förstås. Enligt meteorologerna det största
nederbördsområdet på hela jordklotet just då, men det är inte mycket att
tala om. Man kunde ju trösta sig med de vackra stränderna, de härligt gröna
palmerna och det turkosfärgade vattnet. Sedan tyckte vädergudarna att det
fick räcka och vi kunde börja planera dagarna efter egen vilja. Det blev
snorkling i berömda dykvatten, vandringar längs stränder med oändliga
mängder koraller på jakt efter uppspolade märkvärdigheter som naturen har
skapat i former och mönster som inte kan överträffas.
Nästa ö blev för mig, som härstammar från Blekinge, av särskilt intresse.
Ön heter Toau. Jag läste namnet på sjökortet och begrundade det. Plötsligt
slog det mig! Det ska naturligtvis uttalas TWAO och det betyder ju två på
gammal, god blekingedialekt. Här fanns ju en solklar beröringspunkt mellan
två platser på motsatt sida av världen. Kan det bara vara en tillfällighet
eller har Röde Orm, han kom ju från Listerlandet, varit här ute på en
okända andra resa och namngivit ön? Jag vill gärna tro det. Ön var i alla
fall en idyll liksom min barndoms trakt. Ett särskilt roligt minne från
Toau var den tama fregattfågeln som jag först såg bakifrån och tog för en
papegoja. Trodde knappt mina ögon när jag såg att det var en fregattfågel!
En av öns fiskare visade att den glupska fågeln klarade av att svälja tre
feta fiskar i en följd. Vi själva visade dagen efter att vi klarade av att
äta upp tre feta enkilos langustrar på en och samma måltid. Det var ingen
vanlig räkfrossa, det. Och nu kommer vi in på maten, den underbara maten
ombord. Här har serverats den bästa mat som tänkas kan. Och nya rätter med
exotiska namn, som t.ex. poison cru (= väldigt gott). Plankstek har man väl
smakat några gånger förr, men aldrig flankstek (=väldigt gott). Jag trodde,
att jag hade ätit risotto många gånger tidigare men förstår nu att man har
bedragit mig. Det har då förmodligen varit fråga om någon form av "fried
rice", för äkta risotto är en ren festmåltid, det vet jag nu.
Som sagt, avmönstringsdagen närmar sig. Det har varit en fantastisk månad.
Mina badbyxor blev utslitna näst sista snorkeldagen p.g.a. för tunn väv där
bak. Optimalt även det. (Tjugo år gamla, förvisso.) jag åker hem rik på
fina minnen och en liten samling gratissouvenirer. Allt kan inte berättas
här utan får sparas till sena kvällar i framtiden. Stort tack till Anna
Karin och Thomas som har låtit mig få uppleva detta.