N24 58, W020 14

Tredje dygnet
När man sitter på favoritplatserna i sittbrunnen, ser man inte förut utan
akterut, man sitter och tittar på det vatten man just passerat, för att se
förut måste man resa sig och svepa runt med blicken. Jag satt där på
sennatten och tittade akteröver, min nattvakt höll på att förvandlas till
en ny dag och jag tänkte på när vi seglade här 1982, med vår förra båt.
Då hade vi rejält med vind till skillnad från idag, vinden kom från samma
riktning som nu, från NO. Jag hade då frivakt och låg framme i skansen och
försökte sova, då jag plötsligt hörde ett förfärligt slamrande på däck,
belysningen var tänd och jag hörde mina skeppskamraters röster. Jag sprang
upp och där i nattmörkret såg jag vad som skett, bommen hade gått av, den
var tvärt av i två bitar men vi hade tur, storseglet var ej skadat.
Vad skulle vi göra nu?
När vi tagit ner och beslagit storen, surrat de två bomdelarna satte vi oss
ner och resonerade. Att vända och kryssa tillbaks till Kanariöarna utan bom
och storsegel i den starka vinden som var, det var det inte tal om, att
laga den avbrutna bommen ute till sjöss, det hade vi inte material till.
Det vi enades om och även gjorde, var att vi helt enkelt fortsatte
seglingen, vi saxade två genuafockar på förstaget och seglade vidare
västerut. På den här sträckan är de förhärskande vindarna från nordost,
relativt starka och stadiga så det fungerade bra. Den här seglingen har
vi ännu ej hittat annat än svag nästan obefintlig vind ....samma area, så
olika situationer, då och nu.
Hur det gick till när vi senare lagade bommen , det får ni höra en annan
gång.