”-Anastasia, Anastasia”, det är måndagmorgon
och vi står precis med första kaffekoppen i handen när jag hör
någon ropa på oss utifrån. Vi går ut och får reda på att det är
en motorbåt som draggar, och vi ligger precis i hans linje. På
motorbåten är ingen ombord, och mannen som kom till oss är på väg
dit, han går ombord och lägger ut mer kätting.
Vi försöker att ropa på VHF till marinan, detta
tar sin tid då hamnmyndigheten och marinan inte är samma sak, och
den ena hänvisar till den andra. Till slut går vårt ärende fram
till rätt person och de meddelar att hamnens båt är på väg ut.
Hamnens båt kommer åkande och fortsätter bara
förbi oss, han är på väg till en annan båt, sen vänder han in
till marinan igen.
Då vi återigen ropar upp dem och frågar varför
inget händer, får vi till svar att de kontaktat ägaren som är på
väg, men när, det är det ingen som vet.
Manana es una otra dia.
Det verkar som han slutat driva, vem vet vems ankare han sitter i nu ?
Ännu en cliffhanger - vems ankare är det ?
ReplyDeleteEller hur, är det inte stolar som försvinner så är det herrelösa/damlösa båtar som dyker upp. Själv är jag ju självutnämnd språkpolis - un dia heter det, och därmed också otro.
ReplyDeleteHar en bild på frihetsgudinnan, varför kommer inte den med när jag kommenterar?
ReplyDeleteHur gick det?
ReplyDeleteAh, nu såg jag tweeten. Bra att det gick bra.
ReplyDelete