Lat N 5 30 / W 030 51

Dag 15
Idag är det fullmåne, hemma hos er såväl som i Nord Atlanten hos oss.
Samtidigt som solen gick ner igårkväll visade sig månen i sin fulla
prakt. Det är så skönt att det är ljust hela natten. Månljuset ger mer
ljus ute på havet än vad man kan tro, hemma drunknar det oftast i alla
andra ljus ifrån staden. För oss är det ett välkommet sken i den annars
kolsvarta nattvakten.
Nattvakten som kan vara ack så lång om man är trött. Om man orkar kan
man lyssna på ljudböcker och gamla radioprogram på IPOD. Eller om det är
fritt från saltstänk, kan man sitta med den bärbara datorn ute och titta
på en film, det är ganska mysigt. En gammal Hitchcock i nattmörkret kan
liva upp en annars händelselös natt.

Lat N 2 40 / W 030 02

Dag 14
Varmt, varmt, varmt. Vi har 32 grader på dagen och om natten går
temperaturen ner till 28 grader. Klädsel? Man kan säga att den är
"ledig". Men i dag passerade solen zenit och i morgon får vi, precis som
ni, titta söderut vid solens meridianpassage. Detta påverkar dock inte
värmen än på många dagar.
I övrigt seglar vi norrut runt longitud W 030, ibland lite mer ost och
ibland lite mer väst. Vi skulle uppskatta att komma lite mer öster över,
men det är vinden som styr. Longitud W 030 grader. Basta.
Vinden vet ej att kapternerna ombord inte vill att någon annan bestämmer
över dem.

Lat S/N 00 00 / W 029 55

Dag 13

Idag är det fest, vi passerar ekvatorn. När vårdagjämningen nu infallit i
veckan passar det bra att komma från södra halvklotets sommar till
norra halvklotets begynnande sommar.
Det är på dagen sex månader sen vi passerade ekvatorn söderut, då på
longitud W 136, i en helt annan ocean.
Vi har under denna tid loggat 13130 NM.
• 38 dagar i hamn
• 76 dagar cruising i Polynesien respektive Patagonien
• 67 dagar havssegling

Den mest västliga punkten var Bora Bora i Polynesien på W 152
Den mest sydliga positionen var sydspets på Tierra del Fuego på S 55
Vi startade i San Fransisco som ligger på ca N 37
Målet är inställt på södra Spanien på ca N 37

Lat S 2 18 / W 030 06

Dag 12
Idag tänker jag på senor Navero som var storfixaren i Puerto Eden. I
Puerto Eden fanns inga vägar endast en smal träspång som gick framför
husen runt hela viken. Eftersom det nästan alltid regnade var spången
hal, utom på de ställen där man najat fast en plåtbit som man perforerat
hål i, med en stjärnmejsel. Trots byns litenhet fanns det i staden
poliskontor, armada-station samt post och en skola. Det var i skolan
det skulle finnas Internet men det var en annan historia. Senor Navero,
en gammal räv i dom skitigaste byxor jag någonsin sett. Lufsade runt i
gummistövlar, ägde byns hostel, och var tillika byns fixare, han ägde
telefonen. Eftersom vi behövde diesel blev vi snabbt bekanta med honom,
och blev sittande i hans "lobby" där TV:n och kaminen alltid stod på.
Vårat första ärende var att köpa diesel, voy a ver (jag skall se) voy a
ver, 200 litros hmm, på måndag kanske, fick ett literpris nedtecknat på
en liten lapp. Den skulle även vara "microfiltrado" vilket lät väldigt
bra. Av olika anledningar blev det sedan redan på lördagen akut med mer
gasol ( ena flaskan var dåligt fylld) Upp till senor Navero, tänkte att
det inte var några problem, gasol används överallt till allting i Chile.
Men…saken var den att alla hade stora flaskor och vi hade en liten, det
fanns ingen som hade en övergång för fyllning. Lösningen på problemet
var att åka med färjan som gick på söndagsmorgon till Puerto Natales,
byta flaska, åka tillbaks och komma till Puerto Eden, onsdag. Inte så
lockande för oss, men senor Navero kunde fixa någon som gjorde detta åt
oss. Det hela slutade med att efter en hård kvälls förhandling i lobbyn,
skulle vi få vår gamla chilenska flaska fylld + en ny flaska som vi
köpte av okänd man i byn till ett hyfsat pris, som också skulle fyllas.
Det passar ju bra på onsdag för då kommer dieseln också. Onsdag, skulle
inte dieseln komma måndag. Nej nej finns ingen chans. Microfiltrado. Vi
tröttnade på Puerto Eden, dagarna gick långsamt och onsdagmorgon var vi
tidigt uppe. Vi fick vår gasol och diesel, och medan dieseln fraktades
ut i dunkar med dingen gick jag till senor för att göra oss skuldfria.
Jag tyckte att det lät mycket, tittade på lilla papperslappen, fick inte
ihop siffrorna, betalade och tittade, vi hade ju bråttom att komma iväg
så jag tackade och gick. Vi lättade ankar och satte oss sen att titta
ordentligt på lappen. Jag kan säga att han hade ett ordentligt påslag
den gode Navero, 100% på dieseln, okey, han hade inga gäster på hostel,
och på något sätt skulle ju även han få in pengar att leva på. Han är
förlåten och blir ett roligt minne av en stor affärsman.

Lat S 4 13 / W 030 12

Dag 11
Imorse hade jag 20 delfiner hoppandes runt båten. Jag såg dom komma på
långt håll, i par och ibland fyra i bredd. När de var framme vid båten
simmade de i kapp. En del rullade upp lite som vanligt för att få luft,
och en del hoppade högt, ibland blev det ett magplask men oftast var det
tjusiga hopp. Jag önskade jag hade haft en sådan där ring som jag skulle
sticka ut. Jag tror att dom hade hoppat igenom. Det var som en
uppvisning och pågick ca en halvtimme. Det känns mäktigt och fantastiskt
att få vara med om en sådan morgon, och kameran dök inte upp i
medvetandet förrän hela showen var över.

Lat S 6 29 / W 031 13

Dag 10
Idag passerar vi Sydamerikas östraste punkt, Cabo de Sao Roque, Här är
vi mitt i ett fartygsstråk, igår såg vi fyra lastfartyg. Två
containerfartyg, varav en stor Maersk som vi talade med, och två
bulkbåtar. Det är kul när det händer lite runt omkring. Vi gör
fortfarande ganska god fart, och navigerar oss fram mellan regn-och
åskbyarna.
Inatt hade vi en fripassagerare. Han satte sig på kapellet på
utombordaren och sov. En stor brun fågel som inte såg ut som en
sjöfågel, snarare någon form av nötskrika. Där satt han och såg helt
vilsen ut ända till gryningen, då var han borta.

Lat S 8 38 / long W 032 40

Dag 9
Börjar att se Karlavagnen på stjärnhimmeln om natten, det är ett tecken
på att vi snart är på norra halvklotet igen, det är 600 NM dit. Jag
tänker på den 28 september, då passerade vi ekvatorn på förmiddagen,
söderut. Det var dagen efter vi tappade inre förstaget och vi höll på
att jobba med detta. Många latituder och longituder har passerats sen
dess och många nautiska mil har vi lagt bakom oss.
Vi har även under seglingens gång fått ganska många kommentarer om
vägval och tidsaspekt. Den förste riggaren vi träffade på Tahiti som
inte fick jobbet att ersätta staget, var en riktig domedagsprofet. Han
menade att med den riggen skulle vi vara glada om vi kom till Chile. Vi
hittade som sagt en annan som gjorde det vi begärde, utan diskussion,
och som ni vet kom vi till Chile och även runt Eldslandet.
I Ushuaia träffade jag i WiFi-rummet en holländsk dam som var
skepparhustru på en stor holländsk stålseglare som gick på charter till
Antarktis. När jag på hennes fråga svarade att vi skulle gå norrut till
Europa längs Sydamerikas kust titta hon på mig och sa på sin
flamsk-engelska. –"Sailing against the wind and the strrrreeeaaamm "? Nu
är vi snart vid ekvatorn.
Sensmoral:
Det finns många seglare som vet bäst, välj själv vilka råd som skall
räknas till goda.