Säsongsavslut

Här står hon nu i lugn och ro, behöver inte plöja mudden i varken USA eller Cuba på ett tag.

Vi åker efter en helg i Washington hem till Silvergatan och börjar med vårbruket i trädgården.

Utflykt

Eftersom vi jobbat på så bra i veckan tog vi oss ledigt över helgen.
På lördagen var vi i Yorktown som är en stad här i Virginia.

Belägringen av Yorktown (även känt som Slaget vid Yorktown, Kapitulationen vid Yorktown eller Tyska slaget, den senare ägde rum den 19 oktober 1781 i Yorktown, Virginia) var en avgörande seger för den amerikanska kontinentalarmén under det amerikanska frihetskriget. Denna stod under befäl av general George Washington och assisterades av de franska trupperna under befäl av Comte de Rochambeau. Dessa segrade över en brittisk armé under befäl av generallöjtnant Charles Cornwallis.

Det fanns ett fint museum och det var fina promenader längs floden York, vi besökte även "Farmers market" och köpte popcorn av den här försäljaren

 På söndagen vände vi kosan norröver och åkte till Annapolis, huvudstad i Maryland, ett seglarmekka med en berömd stor båtmässa på hösten. Vi hamnade dock i den lite mindre varianten till boatshow man har på våren. Vädret var vackert och det smattrade i flaggorna, båtarna var putsade och det var massor av människor där.

Annapolis boatshow

Här träffade vi den här mannen som sålde Electronic flares.

Deltaville boatyard

Ja då var vi torrsatta igen, just denna dag är som ni ser väldigt blöt (jfr torra land). Det har överhuvudtaget varit kallt ända sedan vi lämnade Florida. Här i Virginia säger dom att våren är sen i år, det var inte så länge sedan det sågs snö i omgivningarna.

I lördags hade vi kanonfint sommarväder och då passade vi på att bjuda in delar av släkten som bor i Washington, vi hade en fantastisk härlig dag med lunch och en fin promenad i solen.

A lovely day together with Mi Yee and Kit

Det är annorlunda att vara så här långt norrut, t.ex är det första gången vi står på land med skogen runt knutarna, förlåt stäven :)

Chesapeake Bay

Efter att ha passerat de sista broarna på hela ICW sträckan, kom vi då in i de riktigt stora hamnarna runt Chesapeake, Norfolk, Portsmouth. Allting gick i ett, industrier, hamnavsnitt, parker och skyskrapor.

Ja inom loppet av en timme passerade vi hela storstaden och det kändes overkligt att hamna mitt i smeten efter att ha kajkat runt i kanaler och swamp-områden de senaste veckorna.
Vi hittade en ankarplats mitt i stan och stannade bara över natten.

Väderutsikterna var goda för nästa dag och vi tog oss då lite norröver i Chesapeake Bay till vårt nya uppläggningsställe i Deltaville, här är det riktigt lantligt och familiärt. Det känns bra att lämna Anastsia här.

Vad var det för fel på Florida?

Ja det kan man fråga sig nu när vi snart kommit hela vägen upp till vårt mål för denna säsongen, Deltaville, VA. Här är nu så regnigt och kallt, så att t.om de gamla "Patagonien-jackorna har plockats fram.

För två dagar sen hade vi dränerat sparkapitalet och fått vår trogna Yanmar på banan igen, ja då kom det insusande ett bedrövligt väder över hela North Carolina och Virginia.

Hela lördagen låg vi kvar i Belhaven under det att åskbyar och tillhörande regn passerade, söndagmorgon trotsade vi kyla och regn, termometern visade 5°. Vi passerade den långa kanalen Alligator-Pungo canal,

och fick sen höra på VHF:en att den gamla svängbron som vi skulle passera senare på em, var stängd pga hård vind. Vi ankrade och tittade på film .
Imorse var vi på banan igen, understället i Merino-ull förvaras helst under täcket hela natten för att vara i lagom temperatur vid påklädningen, upp med ankaret och iväg, morgonstund har guld i mun och inget regn. Vid bron pågår arbeten, det tog dem över en timme att evakuera arbetare, hålla borta bilarna och laga de gamla broöppningsdetaljerna innan vi kom igenom.
Sen kom regnet och kylan bestod, läsa sjökort, torka glasögon styra båten.
Ja när vi kom fram till Coinjock-marina var vi glada att koppla in elsladden, stänga dörren och röra ihop en liten varm romtoddy.

Det var då vi titta på varann och sa, "Vad var det för fel på Florida?" argumenten finns där, "Inte lägga upp båten, i områden där orkanerna drar förbi", dessutom är Florida dubbelt så dyrt.

Varför vi hamnade i Belhaven

Belhaven en liten ort vid Pungo river i North Carolina, i vår guidebok står det att det inte är mycket till stad men på nåt sätt älskar alla båtägare den ändå. Vi var ändå inte intresserade utan var på väg förbi, vi hade bra väder för att göra en längre dag och närma oss vårt mål med stormsteg. Detta var i förrgår.

Tisdag

Precis innan vi skulle gå in i en 20 mile lång sk. ”cut” som kan liknas vid en smal grävd kanal, kände jag en konstig lukt och strax gick ett larm från kylvattnet, blixtsnabbt kollade vi motorn och när Thomas petade på locket till kylarvätskan fullkomligt flög det upp i luften, snabbt började vi fylla på vatten igen och sätta motorn på tomgång, vi lyckades manövrera oss ur farleden och droppa ankaret. Vid senare analys rann kylarvätskan på nåt sätt bara rätt igenom, allvarligt förstod vi och det tog inte lång tid förrän vi bestämt oss för att här måste till bogsering till ett ställe där man kan kylare. För första gången på hela kanalresan hade jag inte täckning på telefonen där vi var, så vi fick ta via kanal 16 och Coastguard. Vi plockade fram vårt medlemskort i Towboat U.S som vi hade betalat för i Fort Lauderdale när vi uppgraderade vårt goldcard hos Westmarine. Men vi hade lägsta graden av försäkringen som gjorde det hela 50 dollar billigare, vilket jag kan säga inte var i paritet med slutsumman.....

När vi kom in till Belhaven stod bogserskepparens son där som var utbildad på Yanmar-dieslar och tillika hade far och son stadens båtvarv ihop. Vi plockade helt enkelt bara upp kreditkortet och sa vad vi behövde. Det här kändes bra, dyrt men verkade bli en snabb affär

Onsdag

Nästa dag skulle delarna komma, hela dagen gick och det enda som hände var att en mycket trevlig dam kom och frågade om vi ville ha skjuts till snabbköpet, ja tack.

Vid slutet av dan fick vi tag i varvet och ojojoj hade vi glömt att sagt att det var två dagars leverans!

Hantverkare är sig lika över hela världen, sant som det är sagt.

Vi tog och gick på resturang för att göra av med ytterligare pengar och i denna lilla stad hittade vi ett fantastiskt ställe som hette Spoonriver, Art and marketplace.

Vi fick en riktigt god kycklingrätt och gratis påfyllning av vin, och bäst av allt en stor efterätt on the house. Hur vänliga som helst.

Torsdag

Idag passade vi på att promenera bort till en mack med våra gasolflaskor för att fylla, en bil stannade på vägen och gav oss lift. När flaskorna var fyllda fick vi skjuts tillbaks. Vi börjar tro på stadens slogan ”The boats stop here” Det är mycket vänliga människor i Belhaven, men vi vill vidare!

North Carolina

Påsken är över och vi håller fortfarande på att färdas på ICW Inter Coastal Waterways, vi är inne på vår 15 dag, och vi tycker fortfarande att det är spännande och framförallt annorlunda. Hela vattenvägen har en såkallad ”statemile” skala. Här talar vi inte om en nautisk mil utan naturligtvis en amerikank mile som är 1,6 km. Man har en gång bestämt att leden börjar i Norfolk Virginia och slutar i Miami Florida. Vi började på STM 1065 i Fort Lauderdale och vi räknar uppenbarligen neråt. Idag startade vi på STM 229 i Swansboro, så nu är det inte långt kvar.

Fullmåne påverkar tidvattnet

Vädret har varit fint hela sista veckan och månen som vi annars tycker så mycket om när vi seglar till havs och har den som sällskap på nätterna, är vi inte lika glada för här. Det har som ni märkt varit fullmåne här i påskhelgen och det innebär ju att låg och högvatten blir extrema, högvatten då kommer vi för nära broarna med masttoppen och lågvatten kommer kölen för nära botten. Men som vi sagt förut, botten består av mjuk mudd så det är mest irriterande när vi plöjer igenom.

Vad vi ser efter stränderna, ja det är amerikanska hus som ser lite ut som om det vore Disneyland, alla bygger långa långa träspångar ut till vattnet där de har sin snabbgående båt uppe i luften på en ställning, många löpmeter virke har det gått åt för att man är inte så mycket för att dela en brygga, utan varje hus skall ha sin egen.

Vidare ser vi många fåglar, vadarfåglar inne vid stränderna och skarvar som finns lite överallt, och sen alla örnar som bygger sina bon på sjömärkespelarna, här i North Carolina använder örnarna även de spetsiga röda märkena, i Florida var de gröna fyrkantiga mest populära.