7 42S 020 51W

RADAR
Radarn utvecklades under andra världskriget. När vi började till sjöss ca
25 år efter den första radarapparaten tillverkades fanns den på så gott som
alla fartyg, sen var det alltid upp till kapten ombord om den skulla vara
på eller av. Ja trot eller ej men det fanns fortfarande hos en del skeppare
en slags misstänksamhet mot användandet, de trodde kanske att man skulle
sluta att titta ut med sina egna ögon.(!)
De första radarapparaterna vi kom i kontakt med var skärmen helt enkelt
katodstrålerör som hade en plexiglasskiva ovanpå med ett antal paralella
linjer infrästa, samt en 360 grader skala runt om. Med linjalen kunde man
läsa av styrbordsvinkeln, och med en variabel avståndsring kunde man läsa
av avståndet. På dagen skyddas radarn från dagsljuset av en stor svart
tratt som man kikade ner i , om man var lång tillräckligt....Om man behövde
plotta fartygets rörelse för att se om det var kollisionsrisk fick det ske
på ett speciellt papper bredvid. Man gjorde en typ av vektorberäkning.
Nymodigt kändes det när man fick en reflekterande glasskiva ovanpå radarn
där man med en vaxpenna kunde plotta direkt på radarn, true motion radar
och dagsljusskärm kom sedan som en utveckling till styrmannens glädje,
slut med tratt-tittandet.
När US plötsligt ställde krav på ARPA (automatic radar plotting aid)radar
till fartygen fanns fortfarande ingen standard och det blev mycket upp till
utvecklarna /tillverkarna.
Radarn av idag är oftast inte en enskild apparat utan är integrerad med
resten av bryggutrustningen eller som på segelbåtar tillsammans med
plottern, ibland kan det kännas som det finns hur mycket information som
helst på skärmen, alldeles för mycket info för användaren att utnyttja till
fullo.
Som avslutning tänker vi tilbaks på SVEA-radarn, enkelheten själv....för
den känner väl alla till?