00 28S 036 43W

Natten var svart, när molnen kom såg vi inte ens stjärnorna som brukar
lysa, stora mörka moln kom dragande på himlen, oftast kom de på vår
styrbordssida, vinden ökade och vi bytte försegel. Radarn hade vi på som
ett hjälpmedel att plotta molnens väg. Vi var inne i konvergenszonen .
Luften var även mitt inatten varm och man välkomnade om det kom lite
regn.
När natten byttes mot dag började nordostvinden att stabiliseras och nu
känns det som att den sista distansen mot den geografiska ekvatorn blir
relativ stabil.
Huka er gubbar snart flyger Anastasia fram mot Karibien.

01 26S 033 55W

Det är idag 14 dagar sen vi lämnade St Helena, vi har seglat halva sträckan
till vårt mål Tobago. Anledningarna till att fira duggar tätt, igår, idag,
och imorgon hoppas vi på att korsa ekvatorn. Det är så att ekvatorn hägrar
för oss, vindarna ser på prognoserna alltid ut att vara lite bättre, där på
andra sidan.Vi kan bara hoppas att andra halva sträckan går lite snabbare.

02 35S 031 26W

JORDEN RUNT
Igår var det jordenrunt festiviteter hela dagen, flaggspel, champagne och
godaste middagen med efterätt.
Vädret var kvävande varmt, växlande molnighet med inslag av enstaka regnby.

Vi blev lite nostalgiska och tänkte tillbaks på de ca 60000 NM vi seglat
med Anastasia, allt ifrån "provseglingen " 2009-10 från San Fransisco till
Gibraltar runt den Sydamerikanska kontinenten till nuvarande 2013-17 jorden
runt segling, med början i Spanien och hela varvet runt i västlig riktning,
det varvet blir i princip fullbordat när vi ankommer Tobago om ett par
veckor, då får vi fira igen.
Plus och minus och vad har vi lärt oss?
Knappast möjligt att summera i ett par rader...man kanske skall sätta sig
och läsa igenom hela bloggen igen vid tillfälle.

3 43S 029 16W

Varje dag nu när vi närmar oss ekvatorn blir det lite varmare, nätterna är
som de sammetslena tropiknätter man kan läsa om, och om dagarna gäller det
att hitta lite skugga . Vi seglar med stormsteg mot the Doldrums eller
området kring den tropiska konvergenszonen (ICTZ, Inter continental
convergence zone) Området där allt kan hända, eller inget. Det var området
som förr kallades hästlatiduderna för att fartygen blev liggande utan
vind, vattnet ombord tog slut och hästarna dog.
Området idag som också kallas den meteorologiska ekvatorn, finns varje dag
beskriven i den Brasilianska väderrapporten, den rör sig ena dagen lite
norröver för att kanske redan nästa dag röra sig lite söderut . Vi kollar
hela tiden var dess läge är och försöker planera var vi kommer att skära
zonen på snabbast sätt, vi kan möta kraftiga åskväder och oregelbunden
vind men vi hoppas på det bästa. Med dagens information, väderprognoser och
elektroniska hjälpmedel är väl risken för att behöva slänga hästarna
överbord minimal, och tur är väl det eftersom vi inga hästar har ombord,
vem skulle då behöva offras?

Inkommet via satelliten

Här visar sjökortet våra aktuella positioner, samt de Anastasia positioner
från år 2010, då var vi på väg från Patagonien upp mot Gibraltar, nu är vi
på väg från Sydafrika till Karibien. Observera att datumen nästan är de
samma, och snart korsar vi den  gamla linjen.

Man kan ju också kolla Googlekartan.

6 03S 024 59W

APT 5 /2017

25 mars 2017
Deltagare: Två kaptener
Plats: Sydatlanten

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 6/2017

Verksamhetsgenomgång:
Under veckan som gått har Anastasia seglats i sakta mak NW i Sydatlanten,
spinnackern har varit satt dag som natt, besättningen njuter av den
stillsamma seglingen och äter, läser och sover.

Verksamhetsplanering:
Ag Plan presenterade en sammanställning av offerterna från olika marinor på
Trinidad och södra Grenada, enligt försäkringsbolaget är dessa godkända.
Utfallet av undersökningen pekar på Trinidad, Chaguramas och kontakt har
tagits med marinan via e-mail.

Arbetsmiljö:
Det har inkommit en rapport till LSO om en sk.nästan-olycka. Incidenten
utspelade sig efter mörkrets inbrott, vid kvällens TV-tittande, som nu
p.g.a värmen avnjutes utomhus. Plötsligt kommer en stor, uppskattningsvis
30 cm lång flygfisk farande och nockar sig själv mot däck men fortsätter
trots detta rätt in i sittbrunnen och landar sånär på datorn och/eller de
två kaptenerna. Flygfiskarna har en kraft att räkna med, kanske hjälmfrågan
åter kommer på tapeten.
Händelsen är inrapporterad i förbättringssystemet H2O, med automatisk
uppföljning till HSO.

Övriga frågor:

Festkommitén håller möte i direkt samband med detta mötets avslut,
förberedelser för JRS fest.

Flera besättningsmedlemmar har höjt rösterna med anledning av en önskan om
Internet ombord, Man hävdar sitt behov av Facebook Twitter och Instagram.
Detta är en normal förmån på alla svenska båtar fortsätter man i sitt
upprop. Mötets ordförande tar nickande till sig denna önskan och drar ett
djupt andetag innan hen fortsätter utläggningen om satellittelefonen som
idag finnes, och i stort sett endast klarar att skicka en textbaserad massa
för en rimlig peng. Denna Satellittelefonen tillsammans med Inmarsat C
utgör förövrigt Anastasias säkerhetsutrustning och är primärt ej anskaffad
för Internet-surf. Men tillägger hen att önskemålen är noterade och skall
naturligtvis behandlas i sedvanlig ordning.

Trevlig helg önskar de två K

7 36S 023 6,8W

Bryggan, styrmännens arbetsplats, bemannad dygnet runt till sjöss, på
natten endast upplyst av kompassens svaga sken. Autopiloten påkopplad, som
styrman gick man sen långsamt från sida till sida,dels för att hålla sig
vaken och dels för att ha koll på horisonten. Ibland står man och hänger
framme vid ventilerna, kanske byter några ord med utkiken. Ville man ha en
kopp kaffe fanns det oftast en kaffekokare på akterkant av bryggan, och
alltid en öppnd burk kondenserad mjölk.
Det var ganska sparsamt med instrument på de gamla bryggorna. Det var
ratten med kompassen framför och roderlägesvisaren uppe i taket, en radar,
maskintelegrafen, VHF och gränsvågen med nödmottagaren som automatiskt
öppnade vid nöd, kallades för göken. Kikarna var placerade på förkant så
man lätt skulle hitta dem i mörkret.
På vissa båtar fanns det ett brandövervakningssystem från lastrummen, det
bestod av ett rör från respektive lastrum med en liten fläkt som sög upp
luft, i det lilla röret fanns en bit ullgarn. När man tittade in i tratten
framför kunde man då se om ullsnöret rörde sig, då var det rökfri luft som
kom ifrån rummen.
På akterkant bryggan var navigationshytten, avskärmad med svarta gardiner
som drogs för på kvällen, i navigationshytten låg skeppsdagbok och aktuellt
sjökort framme på bordet. De viktigaste instrumenten kronometer och
sextant förvarades här, kanske det fanns en radar här också, och vi får
inte glömma radipejlen och den gamla DECCA-mottagaren.
En brygga av idag liknar mer en övervakningscentral, skärmar högt och lågt,
ergonomi finns med i tanken när bryggan designas ,Navigatören sitter i
bekväma stolar med både elvärme och en liten fläkt om man blir för varm i
häcken. Inte som förr då det fanns en stol på bryggan nämnd lotsstolen och
där skulle tamejfan ingen sitta, så det så!

7 42S 020 51W

RADAR
Radarn utvecklades under andra världskriget. När vi började till sjöss ca
25 år efter den första radarapparaten tillverkades fanns den på så gott som
alla fartyg, sen var det alltid upp till kapten ombord om den skulla vara
på eller av. Ja trot eller ej men det fanns fortfarande hos en del skeppare
en slags misstänksamhet mot användandet, de trodde kanske att man skulle
sluta att titta ut med sina egna ögon.(!)
De första radarapparaterna vi kom i kontakt med var skärmen helt enkelt
katodstrålerör som hade en plexiglasskiva ovanpå med ett antal paralella
linjer infrästa, samt en 360 grader skala runt om. Med linjalen kunde man
läsa av styrbordsvinkeln, och med en variabel avståndsring kunde man läsa
av avståndet. På dagen skyddas radarn från dagsljuset av en stor svart
tratt som man kikade ner i , om man var lång tillräckligt....Om man behövde
plotta fartygets rörelse för att se om det var kollisionsrisk fick det ske
på ett speciellt papper bredvid. Man gjorde en typ av vektorberäkning.
Nymodigt kändes det när man fick en reflekterande glasskiva ovanpå radarn
där man med en vaxpenna kunde plotta direkt på radarn, true motion radar
och dagsljusskärm kom sedan som en utveckling till styrmannens glädje,
slut med tratt-tittandet.
När US plötsligt ställde krav på ARPA (automatic radar plotting aid)radar
till fartygen fanns fortfarande ingen standard och det blev mycket upp till
utvecklarna /tillverkarna.
Radarn av idag är oftast inte en enskild apparat utan är integrerad med
resten av bryggutrustningen eller som på segelbåtar tillsammans med
plottern, ibland kan det kännas som det finns hur mycket information som
helst på skärmen, alldeles för mycket info för användaren att utnyttja till
fullo.
Som avslutning tänker vi tilbaks på SVEA-radarn, enkelheten själv....för
den känner väl alla till?

09 26S 019 18W

Vi är inne på tredje dygnets spinnackersegling, vinden är så svag att det
enda som kan få oss att utan propellerns kraft drivas framåt, är just att
sätta det största och lättaste segel vi har. Dygnet runt har den hjälpt oss
en bit framåt, vi hade nästan glömt hur bekvämt det kunde vara att
långsegla efter Indiska Oceanens vilda och äventyrliga framfart i höstas.
Naturligtvis går det inte fort, men rekorden är redan satta. Det ger oss
istället tid att ligga bekvämt ute i sittbrunnen och reflektera och fundera
samt att minnas, det är som om hjärnan plockar fram gamla goda minnen åt
oss. För att sedan dela med oss av de goda minnena kanske vi plockar fram
en bok och läser vidare om ämnet. Det är härligt att se att våra minnen
också kan inspirera våra läsares minnen.

10 53S 017 56W

MAGNETKOMPASSEN är navigatörens viktigaste och äldsta instrument, den delas
in i luft och vätskekompass, så inleds kapitlet om magnetkompassen i vår
gamla Navigationsbok Bolling/Holm från 1956.
Alla som läst någon form av navigationskurs kan väl minnesregeln :
När man söker det rätta, använd rätt tecken, när man söker det orätta,
använd orätt(dvs ombytt) tecken.
Man anser att den inbördes graden av riktighet mellan kurser och bäringar
är:
Rättvisande (K) –magnetisk (Km)—kompass (Kk)
Inte så komplicerat att använda en magnetkompass,det som var komplicerat
med magnetkompassen och som vi hade en hel kurs i, var Kompassens
kompensering, olika magnetfältpå tvären och längden som det skulle
kompenseras för, ett ruggit torrt ämne som vi tack och lov aldrig behövt
använda oss av.
Gyrokompassen en ganska finurlig snurra som gjorde styrmännens jobb
enkelt,en korrekt och tillförlitlig kompass som inte behövde mycket
omsorg. På var bryggvinge fanns det en gyrorepeater och en rutin var att
man pejlade bäringen till solen när den var med 2/3 av sin diameter från
horisonten för att bestämma eventuellt gyrofel.
Så under tiden man beundrade den vackra solnedgången kunde man också
förena nytta med nöje. Vilket härligt jobb det var.

11 01 S, 015 55W

KURS OCH DISTANS, två viktiga parametrar när man för sitt bestick i
sjökortet.
Distansen är lika med fart x tid.
För länge sen t.om före vår tid hade man ett timglas och en tvärstående
bräda (skädda) där det satt fast en logglina, skäddan fick löpa ut akter om
båten till sanden runnit ut ur timglaset, då greppades logglinan och man
läste av hur många knopar som löpt ut.
När vi började segla till sjöss fanns SAL trycklogg och Walker´s släplogg
på alla båtar, tryckloggen bestod av ett pitoltrör som riktad föröver
registrerade trycket och överförde det till fart och distans uppe i
navigationshytten som låg akter om själva bryggan. När sjöresan påbörjades
i samband med att lotsen gick iland, sattes loggen, d.v.s pitotröret
trycktes ut ifrån maskinrummet.
Ibland sattes även släploggen som helt enkelt var en liten propeller i
änden på en lina. Den hängdes ut i aktern och snurrade efter fartyget,
dess rörelse överfördes till ett distansräkneverk som utkiken gick ner på
poopen och läste av var fjärde timme. Principen för släploggen använder de
flesta segelbåtar fortfarande men propellern eller det lilla paddelhjulet
sitter under skrovet istället för att släpas efter båten.
Det fanns ytterligare ett sätt att ta reda på distansen, och det var genom
att från maskin erhålla uppgift på hur många varv maskin gjort sedan
midnatt och genom vetskapen om propellerstigningen kunde man räkna ut
distansen, detta sätt var mycket påverkat av lastkondition och väder.
Dock tror vi t.o.m att Vaxholmsbolaget och liknande skärgårdsrederier
hade noterat antalet varv på maskin mellan olika fyrar och prickar för
säker(?) gång i dimma.
Idag har sjömannens liv blivit enkelt, vi kan tack vare GPS teknik sätta av
vår sanna position hur ofta vi vill, tack för det.
.

12 19 S 011 48W

APT 5 /2017

18 mars 2017
Deltagare: Två kaptener
Plats: Sydatlanten

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 5/2017

Verksamhetsgenomgång:
Under veckan som gått har Anastasia besökt den engelska ön St Helena, en
fantastisk annorlunda och spännande plats på vår jord som kaptenerna för
alltid kommer att minnas.

Verksamhetsplanering:
Ag Plan har på anmodan av ledningen, tagit in offerter från marinor där
Anastasia på ett tryggt sätt kan förvaras på land under nästa vistelse i
Sverige, vilket sammanfaller med orkansäsongen i de Karibiska farvattnen.
(Maj-Oktober). Ag plan skall lägga fram ett beslutsunderlag med en
kostnad/benefitanalys på nästa APT.

Arbetsmiljö:
Arbetsgruppen HåHåJaJa har haft konstituerande möte. Då hållbarhetsarbetet
är mycket omfattande har Ag beslutat att i första hand fokusera på den
globala upphandlingen av hållbara vindar, vilket är prio ett.
En tolkningsfråga är begärd om betydelsen av hållbart fiske, syftar man då
på om utrustningen är hållbar eller själva fisken? eftersom den fisken som
eventuellt fiskas håller besättningen vid liv men blir s.a.s en förlust för
fiskepopulationen. Talar vi om överfiske, kan knappast en segelbåts
konsumtion omintetgöra hållbarhetscertifikatet.

Övriga frågor:
Trivseltanten påminde mötet att om cirka en vecka (beroende på utfallet av
HÅ upphandling av hållbara vindar) kommer besättningen på skutan att korsa
Anastasias gamla kurslinje från år 2010-seglingen Rio de Janeiro -
Gibraltar, vilket är den linje som kommer att räknas som fullbordandet av
jorden runt seglatsen. Mötet bör väcka liv i festkommitén för planerandet
av en dag i festens tecken, alltifrån festmusik, festblåsa, festmeny samt
andra festliga aktiviteter.
Kapten avråder från, och påminde om, olämpligheten att avfyra fyrverkerier
till sjöss.

Trevlig helg önskas alla bloggläsare från de två K.

14 06S 010 06W

När vi tittar i vår vindatlas får vi samma resultat som när vi konsulterar
de dagliga GRIB-filerna: S-SO 10-15 knop hela tiden, dag ut och dag in,
likartade vindar alla tider på dygnet. Det är inte den mest optimala
vindriktningen för oss eftersom vinden kommer rätt akterifrån och det mest
effektiva för oss är att vinden kommer in mellan 60 -120 grader. För att
inta ha plattläns får vi styra 15-20 grader ur kurs, och får alltså en
cirka 15% längre sträcka. Men det är bara att gilla läget, inga rekord
denna gång, men däremot en mycket bekväm passage, so far.

15 15S 008 27,7E

Vi köpte färska ägg på marknaden, vi betalade för alla turer på den lilla
färjan, vi gjorde sjöklart ombord, släppte den gula bojen och seglade iväg.
St Helena försvann ganska snart bakom oss i de grå molnen som omgav både
oss och ön, det enda minnet vi har är några småmynt.
Det är en märklig känsla att efter en lång seglats, stanna till på en ö,
mitt ute i den stora stora oceanen. Inte bara en ö, ett samhälle med 5000
invånare, polis, domstol och fängelse, skolor, sjukhus och två egna
tidningar, stanna där i fem dagar fastknutna vid en boj, sen mycket fort
efter avgång vara helt ensamma ute på det stora havet igen.

Avsegling

Ja då var det dax för nästa etapp, vet inte riktigt vart vindarna bär oss mer än att det är  mot Karibien.

Vi är nöjda med vår vistelse här på St Helena, vi håller fullt och fast med turistbrochyren:

”Situated in the middle of the South Atlantic Ocean, this small British island territory may be one of the most remotest places on earth, but it is also one of the most extraordinary places you can visit.

 Med den här lilla färjan blir man hämtad från båten

Här är landningsplatsen som i princip är den enda landstigningsplatsen, kan vara riktigt spännande ibland när båten åkte som en gungbräda upp och ner och fram och tillbaka.

In i dimman

Idag hade vi åkt en tur med taxichauffören Patrick, en äldre herre som är född på ön och har arbetat med lite av varje, bl.a stewart på postbåten i 15 år. 

Vi fick se Napoleons hus som heter the Longwood house, där bodde han sina fem fängelseår på ön innan sin död 1821

Vi besökte Napoleons grav där hans kvarlevor inte längre finns....

Sen skulle vi åka en very much scenic drive. Ja som ni ser på fotografierna hade vi otur med vädret, det var en tät tät dimma så ibland såg vi knappt vägen framför oss.

Plantation house där guvernören bor ,vaktades av en 200 årig sköldpadda som heter Joshua och gick på gräsmattan och betade

Här är Napoleons badkar, helt i bly. 

 Trots vädret är vi nöjda med dagen, och samtalen med en riktig ur-innevånare från den mycket isolerade ön Saint Helena.

HMS St Helena

Idag vaknade vi av att en ankarkätting rasslade i sjön, ja inte från någon mindre båt, utan från ”the Ship” som alla har pratat om, postbåten med det stolta namnet RMS St Helena, Royal Mail Ship, vår båt som folket kallar den. 

Den gör sin rundresa på ca 17 dagar och resan tar 5 dagar från Cape Town. härifrån går hon vidare 700 NM norrut till Ascension med förnödenheter dit, samt hämtar upp de som flugit med Royal AirForce flygplan från UK till Ascension och nu vill tillbaks till St Helena. Fartyget byggdes 1989 för ändamålet och tar ca 150 passagerare, containers i det förliga lastrummet och på däck. Man är nu lite nervösa här på ön för att RMS St Helena har problem med den ena maskinen och skall gå upp i torrdocka när hon kommer tillbaks till Cape Town. Flygplatsen som öppnades 2016 fungerar inte för den storleken av flygplan man hade tänkt sig, och där finns ingen plan för framtiden.  

Så nu är man som sagt oroliga här på ön, inget flyg och ingen båt, hur skall vi få hit våra förnödenheter?

-->

Ja, det får framtiden utvisa.

Jacobs ladder

Idag tog vi oss iland med taxibåten tidigt, skulle ge oss på projekt Jacobs ladder, en nätt trappa med 699 steg. Stegen var höga och lutningen brant, men skam den som ger sig.  

 På väg upp till fortet på bergets topp

 Yesss

Belöning: En vidunderlig utsikt

St Helena

Känns som att komma till Europa igen, drottning Elisabeth på pundsedlarna och på husväggen läser vi namnet på gatorna:"Main street" och "Cathedral Square". St Helena, tillsammans med Tristan da Cunha och Ascension bildar det British Overseas Territory här i Sydatlanten. Vi anlände tidigt  morse och har ännu bara nosat lite på de officiella personerna som immigration, customs och Harbourmaster. 

16 32S 004 36W

Vem kan segla förutan vind?
Sakta, sakta kryper ön närmare på plottern, den jämnstarka vinden har
minskat och dagtid är den färglada spinnackern satt. Vi har räknat bort
torsdagen som ankomstdag och fortsätter seglingen sakta sakta mot fredagen.
Vi styrs av vädrets makter och får ta fram en ny bit mat ur frysen samt ta
ner en ny bok ifrån hyllan. Wifi får vänta.
Att vänta och längta är också en sida med långsegling.

17 49S 003 14W

Nu är vi på den här etappens upplopp, vi beräknar vara framme på Saint
Helena under torsdagsdygnet. Hoppas det finns WiFi, det skall bli skönt att
datera upp sig på mail-boxen, nyheter och mycket annat som är förknippat
med tillgång på internet.Vi brukar ju ladda ner aktuella radioprogram när
vi har tillgång till nätet och så lyssnar vi på gamla nyheter när vi är
ute, det är inte helt fel. Det är ungefär simma innehåll nu som då, lite
Trump, lite doping och snökaos någonstans.
Vi hörde faktiskt på Epstein och Nordegren häromdagen att den moderna
människan har minskat det vanliga dagdrömmandet till förmån för att vi
ständigt vill vara uppdaterade med nyheter, twitter, Facebook på telefonen,
det blir som ett beroende. Jag tror att det är bra att stänga av bruset
ibland till förmån för sin egen hjärna. Låta saker och ting sjunka ner på
rätt plats, låta en tanke i taget engagera.
Idag tänker vi till exempel på att det är Internationella kvinnodagen, och
vad vi genom våra levda liv kanske har bidragit något för att
uppmärksamma och stärka kvinnor.
Det här är bara en av fördelarna med långsegling.

19 00S 000 58W

Som en tyst skugga i natten passerar vi nollmeridianen, inga band att
klippa, inga delfiner som hoppar genom ringar, ingen parad och ingen
sjöfågel som viftar med flaggor. Helt odramatiskt gled vi över den osynliga
longituden, nu är vi tillbaks på det västra halvklotet, kanske man skall
baka en kaka för att fira lite idag.

20 27S 001 03E

Dag som natt kommer vinden från samma håll, dag som natt håller vinden
samma styrka, dag som natt plöjer vi fram genom Sydatlantens milda famntag,
vår bästa besättningsman AutoOtto sköter sitt jobb utan att klaga, timmarna
som försvinner förbi är våra, under natten syns månens kalla sken genom det
fyllda seglet.
Jag tycker att det gått inflation i ordet, men det här är en magisk
seglats!

24 02S, 004 33E

APT 4/2017

4 mars 2017
Deltagare: Två kaptener
Plats: Sydatlanten

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 4/2017

Verksamhetsgenomgång:
Under veckan som gått har Anastasia påbörjat den nordvästliga seglatsen i
Sydatlanten, med första dygnets kulingvindar kom man långt, och trots
senaste dygnets svaga vindar går passagen enligt plan.

Verksamhetsplanering:
Kapten påminde alla arbetsgrupper om att vara ute i god tid med
kvartalsrapporter, prognoser för Q2 samt redovisning av medarbetarenkäten.
Nyckeltal bör redovisas separat, och fokusområde 2017 presenterades som
Hållbarhetens år. (mer om hållbarhetsarbetet under punkt arbetsmiljö)

Arbetsmiljö:
Anastasia skall under året genomgå ett hållbarhetsarbete där målet skall
vara ett certifikat av hållbar kvalité. En hållbarhetskonsult har anlitats
(HÅ) och arbetet kommer att påbörjas när hållbara resurser allokerats.
Hållbarhet, kretslopp och miljömedvetenheten ombord samt överbord, skall
ökas, riktlinjer och kostcirklar skall skissas, och en global upphandling
av hållbara vindar skall projekteras.
Arbetsnamn för projektet har av namngivningsgruppen getts HåHåJaJa.

Övriga frågor:
Hälsa och livsstilscoachen redovisar ett långt PM som sammanställts inför
långa segelpassager: "till besättning på liten yta med begränsade
möjligheter att röra på kroppen under längre tider"innehåller flera förslag
på motion och styrkeövningar för att inte tappa viktig muskelmassa. Det
finns även ett inlägg från inrest Teaterkonsult (TK) om vikten av ett
inskaffande av motionscykel, detta förslag skall då
effekt/kostnadsanalyseras innan beslut. Ett gediget arbete som biläggs
Handlingsplan 2017, systematiskt arbetsmiljöarbete.


Trevlig helg önskas alla bloggläsare från de två K

25 17S 006 19E

Mars månad, hemma har ni väl börjet se tussilago i dikeskanten och kanske
snödropparna blommar i trädgården. I vårt lilla villasamhälle i Kungssten
kikade man alltid över till grannen för att se vems snödroppar som blommade
först. Under lång tid hade vi en granne som jag misstänkte hade grävt ner
värmeslingor i rabatten, hans små vita skira droppar var alltid först med
att sticka upp huvudet ur jorden.

Ja, var plats på jorden har sin tjusning, nu när jag sitter och läser gamla
bloggtexter kan jag konstatera att mars månad, har under de flesta av våra
långseglarår, varit en seglarmånad.

2010 i mars, var vi på väg från Mar del Plata i Argentina mot Gibraltar.
Efter en kuling med trasigt försegel som följd, gjorde vi ett stopp i Rio
de Janeiro.

2014 i mars, hade vi passerat Panamakanalen och låg för ankars i Playita.
Där blev vi liggande i tre veckor och väntade på leverans av nya försegel.

2015 i mars, hade vi besök från Sverige, det glada Tilley-hatt-gänget
gjorde tillsammans med oss Sällskapsöarna i Franska Polynesien.

2016 i mars, satt vi i Sydney och väntade på att hurricane Winston skulle
dö ut innan vi seglade till Nelson i NZ, vilket jag minns som en fantastisk
passage, till för oss ett helt okänd land.

26 39S, 009 03E

Sponsring
Vi har inte vanan att jobba med sponsring, varför vet vi inte riktigt för
att tanken med det hela är ju en "win-win" situation, men det har aldrig
legat för oss på ett naturligt sätt. Men bättre sent än aldrig, när vi var
hemma över jul skrev vi till firman som gjort våra superbra "beanbags"
FREEBAG®. En praktisk kudde där man kan puffa runt de små små plastkulorna
inuti för att få sig den opimala kudden. Den yttre påsen hade helt ätits
upp av solen och jag hade tagit den med hem för att försöka sy nya fodral,
men innan jag började tänkte jag att man kan ju alltid pröva att få ett par
nya....med vändande post fick jag ett svar: Jovisst kan ni få det, bara ni
står för frakten. Så enkelt!
En annan firma som vi länge anlitat är gamla Ramantenn i Göteborg,
Kungssten faktiskt bara ett stenkast från där vi bor . När vi fått fel på
Raymarineutrstning ute i världen så vill alla firmor bara sälja nytt, nytt
och nytt. Då brukar vi mejla vår kontakt Börje för en första felsökning via
mejl, många gånger har vi fått en tankepuff i rätt riktning, och många
gånger har vi tagit med utrustning hem på flyget och fått något lite
kretskort utbytt. En ovärderlig resurs.

28 20S 010 59E

Igår lyfte vi på plexiglasskivan på kartbordet, tog fram översiktskortet vi
har liggande där, och fyllde i våra positioner ända sen Darwin,Australien.
Av någon anledning hade det inte blivit gjort tidigare, antagligen för att
seglingen över Indiska Oceanen hela tiden gav oss ett och annat att tänka
på. Var det inte ett splish-splash-ande av överspolande sjöar så hade vi
problem med autopilot och en del annat.
Men igår blev det gjort, och när vi ändå var på gång med transportör och
passare i handen så letade vi fram gamla loggboken från vår segling 2009-10
runt Sydamerika , och lade in de positionerna oxå. Sen kunde vi konstatera
att på den här resan kommer vi i nämnd ordning passera:
1. Nollmeridianen och återigen vara på det västra halvklotet
2. Sluta cirkeln på vår jordenrunt segling genom att korsa vårt eget
spår utanför Recife.
3. Ekvatorn, från södra halvklotet till det norra.
Den blir många tillfällen att fira, t.ex redan idag då vi är på samma
longitud som ni därhemma.