Gastarnas segling

Seglingen mellan Fiji och Nya Caledonien är avslutad och både kapten och hans gastar är nöjda.

29 april, avgångsdygnet bjöd på en fartfylld slör, vaktschema sattes och fisken slingrade sig loss från kroken, man kan ana en riktig bjässe då farten vi höll när han fastnade var ca 9 knop. En mustig spaghetti bolognese lade sig som en trygg grund i magen inför nattvakten.

30 april minskade vinden något och den glada gulblåa spinnakern sattes, seglarnas liv var gott från högsta befäl till gastarna i skansen, till middag serverades lätthalstrad tonfisk med potatisstomp och guacamole.

1 maj togs spinnakern in under nattvakten och en jämn snabb segling med genuan kunde bibehållas ända fram till eftermiddagen då svarta moln med plötsliga vindvridningar och vindökningar täckte den blå himmelen. Trots denna lite trixiga eftermiddag serverades en fantastisk Chicken ála King till middag.

2 maj hade planer börjat smidas för att hinna in i passet vid slackvattnet på kvällen, kanske hitta en ankarvik för natten. Men då stannade maskin plötsligt och besättningen kunde konstatera att fläktremmen på VolvoPentan gått av, det var en av sakerna som varit de sista reparationerna i Fiji. Besättningens kunskaper sattes på sin spets, hur hade fläktremmen suttit? Varför hade den gått av? Några timmars funderande och en hel del mekande kunde medföljande gastar få en ny rem på plats. Men skulle det hålla?

Planen att gå in på natten lades om, och skulle nu istället ske i gryningen dagen därpå. Motor skulle användas ett minimum för att säkra själva förtöjningen i hamnen.

3 maj gled Amelit in genom Passe de Havanna strax innan gryningen, månskäran höll undan nattens mörker, och endast ett svagt porlande i aktern hördes. När solen steg över horisonten seglade vi fortfarande upp mot huvudstaden och Port Mauselle.

Kapten letade i sina gömmor och serverade en ankardram i spetsiga glas, tänk så bekymmersfritt det är att segla som däcksgast.