Redan första helgen i Sydney besökte vi Sydneys berömda operahus, från utsidan. Vi förundrades och förtjusades över den annorlunda byggnaden, ritad och konstruerad av den danske arkitekten Jörn Utzon. Vi lade händerna på några av de tusentals kakelplattorna från Höganäs.Vem kunde då tro att vi en knapp vecka senare skulle få ett mejl där det stod : "jag tycker det är synd att ni inte får se operan inifrån, jag bjuder...."
Tack snälla mamma/svärmor som möjliggjorde vårt operabesök.
Med dom orden i huvudet gjorde vi snabbt slag i saken och knep fredagens två sista biljetter till deras "Special event Beethoven ascendant".
En violinkonsert och en symfoni, inte vilken som helst utan:
Beethovens No5 in C minor
Förväntningarna var höga och dresscode kollades på operans webbsida, där stod det att festklädd eller "casual" det spelade ingen roll, bara man hade skor på fötterna. Det lät ganska enkelt att följa. Vi plockade fram vad vi tyckte var casual, långa byxor och skjorta, jag plockade fram ett par fin-skor som legat undangömda bra länge, där hade spännet oxiderat sönder så jag fick nöja mig med ett par tofflor.
Dirigenten för kvällen hette Vladimir Ashkenazy, det var en mycket energisk liten herre, han vevade på med taktpinnen så det blev ljud i orkestern, men bara undra.......varför hade han inte frack utan bara kavaj och vit polotröja? Vi såg det inte därifrån vi satt men vi hoppades verkligen att han hade skor på sig under hela konserten.
Ett minne för livet
No comments:
Post a Comment