Som en fortsättning på förra veckans
diskussioner om sjökort började vi prata om sjökortshanteringen
ombord förr i tiden. Det var innan de elektroniska sjökortens tid, och gick fartyget i trampfart wordwide kunde det bli en hel del kort ombord. Dessa förvarades i stora hurtsar på
bryggan. De flesta sjökorten var engelska, brittiska flottan har
gjort ett enastående jobb med grundläggande sjömätningar runt om
i världen och de flesta korten man använde utanför Sverige var
Admiraltys chart. Det var viktigt att läsa hur djupet presenterades
då det ibland var i ”Famnar och fot” och ibland i ”Meter och
tiondelar”. Att hålla sjökorten upprättade var 2:e styrmans
jobb, och rättelserna kom i häften som hette ”Notice to Mariners”
motsvarigheten till svenska ”Underrättelse för sjöfarare”.
Vissa rederier lämnade in alla sjökort för rättning en gång om
året, annars var det mycket jobb med att hålla ordning på sjökorten.
Nog minns jag när jag var ansvarig för uppdateringen av sjökorten ombord!
ReplyDeleteNär jag började på Sjöfartsverket 1975 hade ju verket i uppgift att ge ut Ufs-notiser i viktigare fall för hela världen. Därför hade verket sjökort över hela världen i sitt arkiv. Jag tror att det var i slutet på 90-talet som man slutade att ge ut Ufs-notiser för hela världen. Sjökortsarkivet avskaffades då och de anställda fick möjlighet att få ta de sjökort de tyckte var intressanta. Själv tog jag bara ett kort nämligen Adm Chart no 1382 "Tahiti and Moorea" som jag nu har på väggen i min snickarbod. Som jag väl berättat tidigare så bodde jag och min fru på Moorea en vecka i juni 1995. Ett oförglömligt minne!
Själv köpte vi innan engelsmännen slutade med de gamla grafiska korten, ett över Kreta, där hade man t.om satt ut gamla fornlämningsplatser och stigar. Vi köpte ett antal riktigt fina över Afrikas västkust där man ritat in kanoter och dylikt. Härligt
DeleteMöjligen var det inte bättre förr, men nog var det vackrare med de gamla sjökorten.
ReplyDeleteVackert var ordet
Delete