Jag vaknade inatt av att det regnade ute, då
gäller det att snabbt springa upp och stänga alla ventiler, efter
en stund blir det sen en ångande varm instängd luft nere i båten.
Då kom det upp en fras i mitt huvud, en fras från den gamla
sjömanstiden, ”Att segla på värmen”. Det var snarast ett
uttrycksätt.
När jag på min första båt, en Grängesbergare
som gick med malm och kol i Nordatlanten, hörde alla prata om hur
det var att ”segla på värmen”, blev nyfikenheten stor och
längtan enorm.
Men vad innefattade egentligen uttrycket?
Trader som Västafrika, Ostafrika, Centralamerika,
Persiska viken eller bara Viken, det var ”att segla på värmen.”
En kombination av värme och fukt, mögel och kackerlackor. Men sen
var det inte bara en viss trad, det var också en viss sorts båt,
det skulle vara en gammal styckegodsare utan luftkonditionering,
eller en oljetanker av det gamla slaget med midskeppsbygge och
kobrygga, däcket skulle dallra av hetta och gummisulorna skulle
nästan smälta, maskinarna avundades däcksmanskapet som iallafall
fick vara ute.
Om ni blivit mer intresserade av vad ”Att segla
på värmen ” betydde förr, rekommenderar jag er att läsa Ove
Allansson, som räknas som en av våra svenska arbetarförfattare. Han
har skildrat sjömanslivet ombord i många olika böcker. Hans miljöskildringar är fantastiska. Idag
rekommenderas ”Värmen” som kom ut på Rabén och Sjögren 1970.