Paus på bloggen

Nu tar vi på paus på bloggen till mitten av oktober. Anastasia kommer att stå på land och var någonstans kan ni se på vår positionskarta. Vi åker till Sverige på semester, sen i oktober blir det nya äventyr, nya inlägg och tankar på bloggen.
Håll utkik.

Resumé

Highligts på etappen Spanien – Franska Polynesien:

• Segla med våra barn under jul och nyår i Karibien, hårda vindar och många händelser, men fick mycket fixat på båten.
• Panamakanalen, ett mekka för gamla sailors att få passera där på egen köl.
• Galapagos, där mådde man helt enkelt fina fisken bland alla andra fiskar och djur.
• Påskön, absoluta höjdpunkten på resan, fem intressanta dagar som fortfarande sitter långt fram i minnet.
• Pitcairn, passionsfrukt och en ö definitivt utanför allfartsvägen.
• Gambier, lugn och ro efter alla äventyr, trevligt umgänge och lata dagar.
• Hao, Tahanea och Fakarava tillsammans med positiva släktingar, härliga minnen.

Jag skall också försöka svara på varför vi långseglar. Vi gillar att resa, och med en segelbåt kommer man dit man vill, man har hus och hem med sig, och får nya grannar varje dag.

Kanske en förenkling, och det finns många fler svar.

För det första måste man kunna segla och vara intresserade och ha en lämplig båt

Vad vi gillar med långseglarlivet till skillnad från många andra, är de långa passagerna, två-veckorsseglingar till och med tre eller fyra veckor med fri horisont, härligt, vi bäddar i sjökojerna, tar våra vakter, läser, skriver, tittar på film och lagar god mat, om vädret är nådigt. Middagspositionerna är en viktig hållpunkt varje dag, vi studerar väderfiler och planerar rutten. Vi hinner bygga upp en längtan till nästa hamn eller land, det är så spännande att angöra en ny kust.

Sist men inte minst måste båda kaptenerna ha samma mål och motivation för projektet, för mellan alla highlights finns det många vardagar även till sjöss.

Etappmål

Idag är en lång seglingsetapp till ända, vi skall nu stanna upp, komma ikapp, åka hem, njuta lite av den svenska sommaren för att sedan få en säsong till i det fantastiska Söderhavet.

Från Grekland i juli 2013 för ett år sedan, då vi vände västerut, har vi nu seglat nästan 180 grader i longitudsled. Vi var då på longitud E 25 och vi är nu på W 151, Raiatea i The Societys, French Polynesia. Detta är som alla förstår runt halva jorden.

Vi skall nu reflektera över gjorda erfarenheter, platser vi besökt, seglingar vi gjort, människor vi mött, samt sist men inte minst, alla de fiskar vi dragit upp ur havet.

Surfare

I ankarviken där vi nu är, fortfarande Hua Hin i Franska Polynesien, ligger vi precis innanför ett rev där det bildas fantastiska vågor som gjorda för att surfa på. Det ligger alltid en eller ett par surfare därute, och idag på eftermiddagen tog vi finkameran i en vattentät påse, körde ut för att ta lite foton.

Vad lätt det ser ut, va kul det ser ut, jag blir alldeles exalterad, snabba tankar far genom huvudet, kanske det finns någon kurs nånstans?..... så plötsligt far en av surfarna rätt upp i luften brädan åt ett håll och kroppen åt ett annat, efter en kullerbytta i luften faller han platt ner mot vågen. 

Jag hann då tänka: -Det kanske inte är så enkelt ändå, skall nog fundera ett tag till.

En doft av Söderhavet

Vi seglar i sakta fart norrut inanför revet på Hua Hins västsida. Vi har varit i den sydligaste viken en natt och är nu åter på väg till staden Fare. Det dånar från de brytande sjöarna på vår babordssida, vattnet har en helt fantastisk turkos färg, den är så intensiv att molnen som ligger som små tussar ovanför antar vattnets färg och ser lite gröna ut på undersidan.

På styrbordssida har vi en oändlig rad av palmer. På jämna mellanrum kan man se skymten av husen med sina trädgårdar, från dessa känner vi röklukten från den eviga brasan där man eldar upp kokosnötsskalen och gamla palmblad, är det riktigt tyst hör man även tuppen gala. Miljön är så rogivande.

Hur skall man nånsin kunna återanpassa sig till en ruggig höst i Göteborg igen?

Happy hour

Happy happy

Cykeltur runt Hua Hin

 På tur igen

Bästa vyn

Å där stod en ko, i Franska Polynesien, definitivt den första kon vi sett här!

Farmers market

Hela marken är täckt med stora oformliga rötter, vi strosar runt och tittar, många människor är här, musiken strömmar ur högtalarna, en del finklädda och stämningen är på topp. Till slut frågar vi en av deltagarna vad som händer, då får vi reda på att det är en tävling om vem som odlast de största rötterna. Man väger och kontrollerar, till slut får man fram en vinnare.

Rötterna är maniok eller kassava som är jordens viktigaste baslivsmedel, genom tvättning och urlakning gör man ett slags mjöl eller gryn av dem. Rotknölen kan också tillagas i en kokgrupp som täcks med heta stenar, blad och jord.

Födelsedag

Här på Hua Hin har de en yachtclub där kapten får äta sin födelsedagslunch, en Hinano och en Tuna Carpaccio sitter fint efter seglingen hit.

Hajsugfisk

Den här lille rackaren och ett par kompisar till kommer alltid och "bor" under båten på ankarplatsen. Den heter Hajsugfisk och så här står det i Wikipedia om den:

Hajsugfisken är en långsmal fisk med den främre, taggstrålsförsedda ryggfenan omvandlad till en oval sugskiva uppe på huvudet.^[2] Kroppen är vanligtvis vit med tydliga, mörka längsränder, men större exemplar kan även vara jämngrå. Munnen har underbett med en klart längre underkäke, och smala, spetsiga tänder.^[3] Den kan bli 110 cm lång. även om den vanligtvis inte når mycket över 66 cm, och väga upp till 2,3 kg.^[4]

Kokospalmen

Lite fakta om kokospalmen

När kokosnöten ramlat ner på marken kommer det ur två av kokosnötens tre "ögon" nya rötter och i den tredje kommer det ett nytt skott, så på 5-6 år har det vuxit upp en ny palm. Den här nöten med sitt skott ser ut att ha hamnat lite fel, på det ändlösa revet, men kanske en våg kommer och lyfter den till lite fruktbar jord. Det är en tålig växt

Filmtajm igen