Söndag 29 juni 2014

Söndagsvila i en avslappnad miljö

APT 18

APT 18
Plats: Rangiroa, Tuamoto
Deltagare: 2 kaptener
Skeppstid (- 10 UTC)

Minnesanteckningar Arbetsplatsträff 18
Den strategiskaplaneringen Q2 2014-Q4 2015
En färdigarbetad plan lämnades in i förra veckan och har nu godkänts av
mötesdeltagarna.
Q3 2014 Anastasia lyfts på land på Raiatea, Sällskapsöarna och kaptenerna
åker till Sverige den 22
juli.
Q4 2014- Q1 2015 Kommer kaptenerna tillbaka till Franska Polynesien och
tillbringar
vintersäsongen där. Välkomnar gäster och utforskar öar som ej utforskats
innan.
Q2 2015 Återupptas seglingen västerut, överensstämmande med visionen "Hela
vägen runt"
Q3-Q4 2015 Kommer att avslutas i Nya Zealand.
Detaljplan inför varje kvartal kommer att utformas efter anpassning av
väder och vind.
Skyddsfrågor
Information har inkommit skriftligt från centrala skyddsombudet att
huvudbonad, hjälm saknas vid
cykelutflykter , inredningsgruppen har riktat starka protester mot detta
påpekande, då mer "prylar"
till båten ej får plats, och vid varje nyanskaffning av "bra" saker måste
något gammalt slängas.
Trivselfrågor.
Efter en kortare period utan utombordsmotor, kan konstateras att en
gummidinge är inte en bra
roddbåt, så en fungerande och välmående utombordare är i högsta grad en
trivselfråga

En film från Tahiti

Att publicera film funkar bara när man hittar hyfsat internet, det gjorde vi idag till lunch. Så här kommer en liten film om Tahiti.

Vardagsstök

Efter storstädning idag skiner golvet blankt.

Fyllt på med frukt, grönt och bröd.

Tagit hem dagens väderfiler.

Motionera mera

Vår utombordare är hos doktorn nånstans här på Rangiroa, den har mått allt sämre och behövde lite omsorg och vård av någon som kan sånt. Under tiden får vi god träning för armar och mage genom att vi måste ro när vi skall iland. Som att inte det skulle räcka tog även trivselkomitténs ordförande och beställde ett par cyklar för att utforska omgivningarna. Med vinden i ryggen gick det galant, lite tuffare på hemväg med vinden emot. Det som inte dödar det stärker, eller hur man säger.

En akvariefilm

Så här har vi det nu på Rangiroa

Kokosnötter

Förr kallades fartygen som seglade mellan öar och atoller i Polynesien, kopraskonare. De hämtade den torkade kopran som var polynesiernas största inkomstkälla. Av torkade kokosnötter gjorde man margarin, tvål samt nitroglycerin, kan man läsa i guideboken. I utbyte köpte invånarna det fraktskonaren hade i lasten, konserver, ris, mjöl och socker.

Nuförtiden kallas fartygen som går mellan öarna för supplybåtar, man får sina beställda varor levererade i containers och på lastpallar. Trots moderna tider torkar man fortfarande kokosnötter och säljer, även om det nu är i mindre omfattning. Nu har man pärlfabriker och turism som huvudsakliga inkomstkällor.

Söndagsvila

Hållit dagen i vila tillsammans med fiskarna i det här fina akvariet som vi är tillsammans i.

Goda minnen

När vi smält äventyren från igår ,spelade min hjärna återigen upp gamla minnen av situationer som vi varit med om under tidigare seglatser. Jag kunde inte låta bli att skratta gott åt ett minne från sena 80-talet då vi med vår tidigare båt Aurora var ute i Bohuslän och seglade med goda vänner, om det var midsommar eller nyss hade varit spelar inte så stor roll. Vi skulle lägga oss för natten på Ursholmen i södra Kosterskärgården. Vi hade alltid pärmen med SXK:s hamnspecialer över skärgården med oss, och vi använde dem jämt. Vi kom västerifrån och skulle få lov att runda öarna för att komma in i den lilla hamnen, då skulle vi ha fått ta ner segel och gå för motor in. Kapten visade en liten genväg in från NW där man fortfarande kunde segla in, det var smalt , med en liten bränning som man skulle passera tätt inpå, men det skulle fungera. Allt gick efter plan och vi lade oss som vi brukade med stävankare och aktern in mot bryggan. Det var många båtar där och ganska snart stod en man på bryggan och sa. -”Den vägen ni seglade in, kan man inte använda.” Vi stod som frågetecken och sa men....alldeles nyss....kom vi ...där. Mannen tittade bara på oss igen och upprepade det han sagt: -”Den vägen ni seglade in, kan man inte använda.” sen vände han och gick!

Vi har aldrig förstått vad det var han ville säga med det. Men ett gott minne är det.

Midsommaräventyr

GLAD midsommar alla bloggläsare

Får passa på att ge er ett litet äventyr till snapsen. När vi efter en snabbsegling på ett snitt över 9 knop på dygnet skulle gå in i ett av passen på atollen Rangiroa hade vi en uppgift på tiden för slackvatten. När vi kom såg vi en superyacht passera ut, kallade på VHF:en och fick reda på att tiden då vattnet vände var en timme tidigare än vår uppgift. För att utnyttja detta tillfälle ändrade vi snabbt strategin och satte kurs mot ett lite svårare passage men lite närmare. Uppgiften som vi fått stämde inte, vi hade tre knop med oss in, gick jättefint i början men när vi mötte lagunens egen starka So-liga vind hade det bildats korta krabba sjöar som vi skulle igenom på ett ganska grunt ställe. Den ena navigerade och den andra styrde, den ena såg hur nära två metersområdet den andre kom, med fullt utslag på maskin kom vi förbi med en hårsmån, genvägar kan bli senvägar. Som lite grädde på midsommarmoset fick vi efter denna test av maskinen, larm på hög temperatur och fick sega oss fram till ankarplatsen på 1400 varv (ca 2 knop). Nu skall det bli fint att göra en Janssons Frestelse efter midsommar badet.

S 16 56 W 148 11

Skepp ohoj.
Idag kände vi att snart händer det som redan Lord Nelsson sa: Fartyg och
sjömän ruttnar i hamn....
Så imorse hivade vi upp ankaret och styrde kosan mot atollerna igen,
Rangiroa imorgon.

Matshopping

Alla långseglare ser fram emot Tahiti för minst en sak, och det är att gå upp till Carrefour och handla mat. Om man har kommit från Galapagos som de flesta har har man efter den långa sjöresan även passerat Marquesas och Tuamoto under några veckor, eller som vi gjorde rutten förbi Påskön. Det börjar vara tomt i förråden och på öarna är utbudet dåligt och det som finns kostar hur mycket som helst. Det är en helt underbar känsla att kliva in i den luftkonditionerade kalla affären körandes en stor kundvagn. Den blir snabbt fylld med allehanda godsaker. Men det är inte billigt här heller, grönsaker är fortfarande dyrt, vin och öl också. En full kundvagn iTahiti kostar ungefär lika mycket som i Sverige.

Begränsningar med Ipad

Inför den här seglingen skaffade vi oss en Ipad, dels för att man lätt ska kunna ta med iland när WiFi inte når ut till båten, men också som en redundans till navigationsdatorn. Vi har Open CPN på navdatorn och är nöjda med det, på Ipad skaffade vi ”iSailor”. Man köper billigt sjökort över stora områden, det har fungerat bra, möjligtvis är det lite svårt att se på den utomhus när solen skiner, det är ljust, och den ligger i sitt vattentäta fodral.

Nu kommer vi till nackdelen som man har svårt att tänka sig när man är van att vara ständigt uppkopplad, men som drabbade oss.

På Påskön när vi satt på Internet daterade vi upp versionen av Ipad, även om det gick långsamt blev uppdateringen klar, men plattan startades aldrig om. Efter ett par dagar ut från ön stängde Ipad av sig själv och när vi återstartade den sa den när vi startade iSailor att nu är det en ny version på Ipad så nu måste du återinstallera alla sjökortsbuntar !Inget vidare kul meddelande mitt ute på Stilla Havet långt ifrån Internet med någorlunda hastighet, och en lång tid utan Internet överhuvudtaget. Det dröjde ca en månad innan alla sjökort var återställda.

Något att tänka på, det är tur att vi har sextanten med ombord.

Många båtar är det

Tahiti är liksom Panama, en plats där alla långseglare passerar, stannar till, reparerar, väntar på reservdelar, provianterar, kanske gör ett besättningsbyte. Vi återser nu en del båtar som vi träffat förut, en del som vi bara hejjat på och en del som vi kanske har ätit en middag tillsammans. Det är kul att dela ett äventyr med någon, och det berättas gärna om bra och dåliga hamnar och väder, man byter erfarenheter och tips. Om några dagar är vi färdiga med Tahiti för denna gång, och seglar vidare, inte helt klara varthän.

Söndagsvila

Fotograferat Morea ett par gånger under dagen, jobbigt jobbigt.

Biodax

Här kommer nu filmen från Pitcairn, en ovanlig dag.

Superyachts

Idag passerade vi den här superyachten, se så fint vi speglar oss i skrovet när vi susar fram i dingen.

Doftminnen

Det sägs att bland våra sinnen, syn, hörsel och lukt, är det luktsinnet som väcker flest minnen i vår hjärna, ett minne som förknippat med doften gör att vi minns olika situationer vi varit med om. Igår när vi var på marknaden i Papeete köpte vi några passionsfrukter, till efterätt delade vi på en och jag svalde det lena goda innehållet i frukten, spillde även lite på fingrarna.

Det som nu hände var att jag direkt förflyttades till Pitcairn. Vi hade precis kommit iland och efter inklarering blev vi skjutsade upp till kulturcentret (fängelset), där fick vi nyplockade passionsfrukter som växte längs staketet. Då var vi så glada att vi hade lyckats ta oss iland på en av världens mest otillgängliga platser. Vi hade haft en jobbig natt på ankarplatsen, varit uppe sen 5 på morgonen och frukosten hade försvunnit från våra magar för längesen, vi var rejält hungriga och törstiga. Passionsfrukterna gick åt en efter en, jag tror vi åt fyra var, det kändes som himmelriket, å så gott frukten gjorde. När vi senare åt lunch hos Darlene och hennes man fick vi passionsfruktjuice att dricka till lunchen.

Igår spelades alla minnen från den dagen upp som en fantastisk repris bara för att jag åt en liten Tahitisk passionsfrukt och spillde på händerna så att doften spred sig. Underbara hjärna som inte bara sparar ett bildminne utan låter mig återuppleva en hel situation.

Marknadsdag

Äntligen är tillgången på frukt obegränsad.

Reparationsjobb

När vi seglar mycket slits detaljer som man tror skulle vara för evigt. Vår bom har gnisslat och gnällt ett tag och det har visat sig vara slitage på bussningarna runt bomnålen. Så när vi kom till Papetee gick vi till Tahiti Yacht asseccoirs, för att få råd och tips.

Michelle som äger firman, lärde vi känna förra gången vi kom till Tahiti 2009, då hjälpte han oss att ersätta det inre förstaget vi hade förlorat på överseglingen från San Diego. Michelle är fransman och kom själv seglande till Tahiti för 30 år sen, blev så betagen av det vackra Polynesien så han stannade kvar. För honom är ingenting omöjligt.

Nu har de gamla bussningarna plockats bort och om två dagar skall vi få nya. Hurra för duktig hantverkare, som dessutom pratar engelska.

Deklaration

Då var vi klara med deklarationen då !
Franska Polynesien är inte känt för att ha bra Internet, det var tur att vi begärde uppskov, och fick det. 

Söndag 8 juni

Helghälsning från ett regnigt Papetee.

Inställd APT

Nu är det ingen ro alls ombord, gästerna struntar i våra arbetsplatsträffar och vänder oss ryggen, packar sina väskor och lämnar oss tidigt imorgon.
Tack för alla goda frågesporter till eftermiddagsölen, vem var det nu som vann flest gånger?

Papeete

Då var vi här igen, Marina Taina i Papetee, senast var 2009 i november, då fortsatte vi sedan mot Chile och seglade i Patagonien, den här gången gäller inte det.
När vi är mätta på Tahitis utbud, fortsätter vi mot Society Island, Hua Hin Raiatea och Bora Bora. I slutet av juli har vi bokat en plats på land på Raiatea, och flyger hem ett tag, man kan ju inte missa den svenska sommaren.

Mooreas berömda berg

Moorea ligger 10 mil väst om Tahiti, en myckert vacker ö med höga gröna
berg i bakgrunden. Den mest berömda toppen är Mt Tohieva som fått vara
bakgrund vid många filminspelningar, bl.a till "South Pacific".

Moorea

Nu är vi framme på Tahitis grannö Moorea, sista strandhugget innan Tahiti
där våra gäst-gastar skall mönstra av. En lång flygresa hem väntar, vi är
på "andra" sidan jordklotet och även flyget tar sin tid. Jag tänker på hur
det var förr till sjöss, innan lågprisflygets tid. Om man inte var
rederianställd utan fartygsanställd, vilket var det vanliga för manskapet,
ja då fick man vänta i 18 månader innan man hade rätt till fri hemresa,
många som mönstrade av innan 18 månader åkte aldrig hem, utan försökte
skaffa sig hyra på en ny båt som kanske stävade hemåt. Det kunde ta många
år innan man kom hem. Men det gäller inte nuförtiden, returbiljetten är
fixad.

S 16 49 W 147 53

Stora, kraftiga gula ekon syns på radarskärmen snett akter om oss, jag vet
att snart ökar vinden med 5-10 knop, ofta från en annan riktning. Sedan
kommer regnet, det hela går mycket snabbt och har man inte rätt
segelsättning kan det hela bli lite lätt kaotiskt. Squalls kallas det och
ger Anastasias besättning en utmaning, då man ofta behöver vara två uppe.
Det hela brukar sluta med att storseglet efter rev 1,2 och 3 tas ner, och
vi fortsätter framåt gryningen med bara ett försegel, vilket är mer
lätthanterligt för en ensam på vakt.
Inatt var det en sån natt.

Gästbloggare nr tre

Vaknar på morgonen och kryper ner från akterdäck i det silkeslena turkosblå vattnet, ca +27 . Temperaturen här går aldrig under + 25 , inte ens på natten.

Kanske en tur med gummibåten in till en motus (ö) där vi vandrar på stranden och plockar vackra snäckor och koraller. Den knallröda eremitkräftan kilar omkring med sin snäcka, dom gillar att käka på kokosnötterna som ligger i drivor under palmerna. Så i vattnet igen med cyklop och snorkel, vi simmar mellan koraller i olika former och färger-som en skog- fram och tillbaka simmar fiskar, gula, blå, randiga, spräckliga, stora och små- en och annan haj kan man också se- men dom små revhajarna är inte farliga ! Tillbaka till Anastasia för lunch i sittbrunnen.

Sedan är det skönt att sträcka ut sig i sittbrunnen och sakta vaggas till ro medan vågorna kluckar mot skrovet.

Dagen är inte slut än, men det är detta blogginlägg.

Gästbloggare M

Helgdag

Hållit dagen i helg Fakarava

APT 17

Minnesanteckningar Arbetsplatsträff 17

Plats : Routava, Fakarava,

Deltagare: 2 kaptener och tre gäster

Skeppstid (- 10)

Operativ planering: Förråden börjar sina varför helgen kommer att tillbringas i Routava, Fakarava, Här finns både affär och internet, sedan på måndag påbörjas seglingen mot Tahiti och Morea. Om ca en vecka lämnar gästerna skutan.

Arbetsgrupp Fisk har under veckan gjort prov med nya linan, den har hållit och känns smidig och lättarbetad, ännu ingen fisk har lockats att prova hållfastheten.

Trivselfrågor, Färsk frukt har varit en bristvara ända sen grundbesättningen lämnade Gambier med bananstocken som mognade innan ankomst Hao. En viss oro bland gästerna att skörbjugg skulle drabba manskapet. Kaptenerna har räddat situationen genom att strängt hushålla med limen och endast tillåtit en skiva i varje Gin&Tonic.

Kaptenerna har även skött om gästernas uppkomna problem, ”kvällsronden” har delat ut tabletter mot kramper orsakade av saltbrist samt andra medikamenter för strejkande magar vilket lätt kan uppstå då många bor tillsammans på liten yta .

Trevlig helg önskar kaptenerna och deras crew.