Driftsnorkling i Fakaravas sydpass

Enligt guideboken är det en fantastisk driftsnorkling i Fakaravas sydpass.
Driftsnorkling går till så att man åker ut i passet på ingående ström,
sedan hoppar man i vattnet och låter strömmen föra en förbi och över alla
koraller, fiskar och ja också alla Blacktipped sharks som finns här. I
andra ändan har man sen den väntande gummibåten som fångar upp de som varit
i vattnet. Det känns som att färdas i ett akvarium, bitvis är strömmen
stark.
Vi delade upp oss och första omgången kom upp i dingen och var helt
överväldigade. –"Vi kör en omgång till, jaa"! Vi puttrade ut igen, nu
skulle även den äldste kaptenen få pröva. Men under den inpassagen hände
det som inte får hända, i den starka strömmen stannar dingemotorn och tre
damer driver mot ett rev, tack och lov kan man säga för annars hade det
varit långt till nästa stopp. Snorklarna blev naturligtvis förvånade när
gummibåten var borta, man fick själva ta sig in till land, man anade oråd
och sökte upp hjälp. Man lyckades finna två glada killar med en stor
kraftig båt som kom till allas vår räddning, slutet gott allting gott.

Fredagsmys

Äntligen fredag så tänker många, de små barnen ser fram emot fredagsmys,
lite godis, kanske en film. De vuxna ser fram mot god mat och dryck och
trevlig samvaro.
Gästbesättningen på Anastasia har myntat begreppet "fredagsmys varje dag"
för det är så vi upplever tillvaron här. Fantastisk natur, dagliga små
äventyr, och här lagas det mat och bakas som på vilken femstjärnig krog som
helst. Har vi lite tur så blir det också en film till kvällen och den visas
naturligtvis ute i sittbrunnen.

Gästbloggare ML

Mot Fakarava.

Då närmade vi oss passet igen, denna gång på väg ut, vattnet strömmade på
och vinden var emot. Vi tittade ut mot havet och såg att det var mycket
turbolens i vattnet. Vi var en timme innan lågvattnet skulle ge oss
slackvatten, men vi ville ut för att hinna fram till nästa atoll under
dagtid. Vi plockade undan allt löst på däck och i sittbrunn och lättade på
storskotet och satte högsta fart i maskin. Med skräckblandad förtjusning
styrdes Anastasia ut på djupt vatten där sjön i alla fall var något
jämnare, och vi var på resa igen. Bon voyage.

Alla ska bada

Ankring bland koraller

När man ankrar bland koraller finns det en risk att man fastnar med kätting
eller själva ankaret, det är en mardröm att inte kunna få upp ankaret,
särskilt om man är på ett utsatt ställe. Detta hände oss två gånger på vår
förra segling i Polynesien, då fick vi engagera lokalbefolkning som kunde
dyka och hjälpa oss att reda ut situationen och vi fick betala för
tjänsten. Nu har vi egen dykkapacitet ombord för en liknande situation. Men
vi har också läst om ett annat sätt, som många tillämpar, där man fäster
flöten i kättingen så att den inte ligger och drar nere på botten. Vi har
varit lite misstänksamma inför den metoden, men nu har vi prövat ett par
gånger med gott resultat.

Black-tipped shark

Kokosnötsblogg

Öarna i Tahanea-atollen är gröna, tät vegetation med många palmer med
dignande klasar av kokosnötter. Man blir väldigt sugen att plocka en. Vid
stranden fann vi en palm, lagom hög med en gulbrun nöt i toppen. Perfekt !
Jag klättrade upp och lyckades vrida loss nöten som satt ganska hårt fast.
Det kluckade fint då jag skakade nöten. Ute på Anastasias akterdäck angrep
jag sedan nöten med yxa och kniv. Ytterskalet är tjockt och sitter hårt
fast. Jag högg av toppen på nöten och smakade på kokosvattnet, lite
märklig smak, söt, något fadd, men säkert väldigt nyttig. Med yxan klöv jag
sedan nötten och kokosköttet var vitt och lagom fast. Vi provsmakade laget
runt-ganska gott. En del mixades senare och blandades i kvällens drink,
Rompunch, som avnjöts i sittbrunnen medan solen sjönk ner i horisonten.

Gästbloggare W

Wiggos kokosnöt

Öde ö

Utan snus försmäkta vi på denna ö.

Tahanea, Tuamoto

APT 16

Plats: Tahanea, Tuamoto
Deltagare: 2 kaptener +3 gäster
Skeppstid (- 10 UTC)


Minnesanteckningar Arbetsplatsträff 16

Den strategiskaplaneringen Q2 2014-Q4 2015

Ansvarig för den strategiska planeringen föredrog för mötet hur långt man
kommit med planen. Det pågår förhandlingar med olika marinor i Tahiti, om
uppläggning av Anastasia ett par månader, varför planen ej fastställs
förrän tidigast i mitten av Juni. Inriktningen är dock densamma, att
kaptenerna behöver åka till Sverige ett par månader på sensommaren, och som
följd av detta kommer ytterligare en säsong spenderas i Pacific Ocean.

Operativt underhåll Då besättningen har tagit emot tre efterlängtade gäster
och det kräver sina kaptener, står det operativa underhållet stilla, endast
nödreparationer utföres.

Samordning av Stilla Havsfisket, arbetsgrupp Fisk har fått leverans av
starkare fisklina som nu utsätts för tuffa tester i naturlig miljö.

Verksamhetsberättelse senaste veckan.
De så aktiva gästerna som under de första dagarna utövade både gymnastik
och tog långa promenader, har nu prövats i det riktiga seglarlivet. Det
resulterade i såkallad segelkoma mellan Hao och Tahanea. Förbrukning av
såväl alkoholhaltiga drycker som mat minskade kraftigt. Tahanea är en atoll
man inte kan angöra utan dagsljus varför seglingen drog ut över två nätter,
totalt blev det 48 timmar och var 250 NM. En gång per dygn tvingades alla
deltaga i frågesport, detta för att kaptenerna ville ge sina gäster
möjlighet till hjärngymnastik.

Trivselfrågor

Alla trivs, även om disken ibland blir stor efter en trerätters med
dessert.

Trevlig helg önskar kaptenerna och deras crew.

S16 52 W 143 23

Kartor, sjökort, jordglob, är det inte underbara verktyg för att sätta
igång en resa i fantasin. Genom att titta på olika delar av världen på en
karta, kan man drömma sig bort ett tag. Det finns en karta över Franska
Polynesien som visar hur stora avstånd det är från den ena ögruppen till
den andra. Man har gjort en projecering av Polynesien på en Europakarta,
där Tahiti ligger utplacerat som Paris. Om ni går in på air Tahitis
hemsida, www.airtahiti.pf, hittar ni den och kan få en uppfattning om
avståndet mellan olika atoller eller ögrupper. Vi är enroute Hao- Tahanea.

S17 53 W 141 17

Man skulle kunna tro att träden dignade av frukt här, men så är det inte. I
Tuamoto atollerna odlas ingen frukt, det finns nästan bara kokospalmer, och
en del andra träd och vackra buskar. Men t.ex bananträd som på de bergiga
öarna i Marquesas och Gambier växte som ogräs, finns inte här. Man säger
att jorden innehåller för mycket salter. Sen tror jag att även om det
skulle gå att med moderna metoder kultivera jorden så finns inte vanan.
Frukt kommer med supplybåten och är odlad i Nya Zealand.

21 maj, födelsedag

Iaorana.

Det har varit en lång resa hit, men nu kan kapten fira sin födelsedag i Söderhavet.

Hipp hipp hurra.

20 maj

”Det kändes som att landa på en strand med havet på båda sidor” sa våra gäster när dom igår kom till Hao. Ön i atollen som vi är på nu, är inte mer än ca 100 meter bred, på ena sidan den stilla lagunen och på den andra sidan havet, som alltid är mer påverkat av väder och vind.

Landningsbanan här är längre än nödvändigt för planen som trafikerar ö-världen, men här på Hao hade säkert militären, på den tid som provsprängningarna pågick en omfattande flygtrafik med både stora och tunga plan.

Fiskarfänge

Här är stora kajen inne i stan, alltid när vi passerar är det fullt med människor som fiskar, man får några små fiskar som man glatt flår och äter råa. Världens fräschaste Sushi.

Söndag 18 maj

Söndagshälsning från Hao

Barnens Ö

Hao kan kallas Barnens Ö, här är så mycket barn överallt, de hänger runt piren, de syns på stan , de badar överallt. De hejjar och tar kontakt med oss och vill gärna visa att de kan några ord engelska, trots att franska är deras naturliga språk. Hao är centralort och har skola för barn och ungdomar, inte bara härifrån utan från omkringliggande mindre atoller. Idag när det är lördag har de aktiviteter på stranden här bredvid, en stor grill tänds, musik börjar spelas och man får lust att gå dit och vara med och dansa.  

Turi är mycket internetintresserad

Chardonney gillar rå fisk

16 maj HAO

Ha, ha nu är vi på HAO, konstigt namn tycker jag. Hao var en supplystation för Frankrikes kärnvapensprängningar på Murorea. Här var militären, byggde baracker, bodde här och kokade ihop sprängämnen (eller hur det går till). Nu är det mycket gammalt skrot kvar och några militärer, men dom ser mest ut att sitta och spela kort.

S 18 13 W 140 33

Klockan 3.38 PM, jag läser i tidvattentabellen, då är det högvatten i Hao.
Runt den tiden är det också slackvatten i det smala passet in i atollen,
alltså den bästa tiden att passera. Hur stark strömmen är just idag har vi
svårt att veta, det är en kombination av hur vädret varit, hur mycket
vatten som under de senaste dagarna har spolats över revet och fyllt upp
atollen. Strömmens styrka påverkas också av månen, som allt tidvatten. Vi
får helt enkelt se när vi är där.
Kommer vi in i kväll eller får vi vänta 12 timmar?

S 19 55 W 138 12

Seglingen inne i Tuamotos atoller, som i de flesta fall är flera nautiska
mil i diameter (den största är ungefär som Kattegatt) kan vara besvärligt.
I de fall där det finns en bebyggelse och man har regelbunden
fartygstrafik finns ofta en utmärkt farled in till byn, vill man vidare
längre in på egen hand och ankra vid någon motus, är det "eyeball-
navigation" som gäller. Det betyder att man har en utkik, gärna placerad
högt som tittar framåt och ner i vattnet. Förutsättningen är, att man har
solen i ryggen, och att den står högt på himlen, då avslöjar sig de farliga
korallhuvudena som mörka fläckar i det annars så turkosa vattnet.
Vi har också träffat på seglare som laddat ner Googles kartor och fått
filerna att lägga sig i navigationsprogrammet, då får man en fin bild av
uppgrundningarna, d.v.s om satelliten inte använt en mulen dag för sina
fotograferingar..

S 21 16 W 136 17

Bananstocken vi fick för några dagar sen, mognade snabbt och blev helt gul
igår. Oj vad fort det gick. Vad gör man med 94 gula bananer? Igår fick vi
frukostbanan, lunchbanan och till middagens efterätt blev det flamberade
bananer. Idag får vi låta fantasin flöda, bananacake, bananabread och en
liten mellanmålsbanan. Har någon hört talas om banandieten ?

S 22 59 W 135 11

På vår väg mot Hao, passerar vi i morgon Mururoaatollen, det var den och
några andra atoller i Tuamotos som utsattes för fransmännens
provsprängningar av kärnvapen under tiden från 1966-1996.
Vi kommer väl alla ihåg protesterna inför den sista sprängningen på 90-
talet, då man hällde ut Dijonsenapen i avloppsbrunnar och bojkottade
franska viner på systemet.

11 maj

Hållit dagen i helgd.

APT 10 maj

APT 15

Plats: Mangareva, Gambier

Deltagare: Kaptenerna

Skeppstid 10 maj (-9 UTC)

Minnesanteckningar Arbetsplatsträff 15

Den strategiskaplaneringen Q2 2014-Q4 2015 kvarstår från senaste möte och skall presenteras med en detaljplan i slutet av maj.

Närmaste planeringen i maj är föjande:

19 maj Hao, gäster anländer

21 maj fira en av kaptenernas födelsedag

Besöka några ännu ej utvalda atoller för att sedan lämna gästerna i Tahiti den 7 juni.

Denna planering kan komma att ändras av eventuella väderomslag eller efter gästers önskemål.

Operativt underhåll

Då nu det börjat växa alger och sjögräs på botten av Anastasia införs obligatoriska putstimmar per besättningsmedlem. Kompensation sker efter beting. Ingen söndagsövertid kan uttagas.

Samordning av Stilla Havsfisket, arbetsgrupp Fisk gjorde en stor insats mellan Pitcairn och Gambier då den största Wahoon fiskades ur havet, total vikt 11 kg. Genast infann sig en mer avslappnad attityd till fiskefrågan, och eventuellt kan den psykosociala genomlysningen av arbetsmiljön skjutas ett halvår på framtiden.

Trivselfrågor

Det har varit en behövlig återhämtningsfas första veckan på Gambier, besättningen har ej behövt diskutera specifika trivselfrågor. Båten har befunnit sig i absolut stillhet, första gången sedan Galapagos och besättningen har småfixat, tvättat och städat i en lagom takt.

Eventuellt kommer frågan om nödvändig dygnssömn att åter väckas. Är det klokt att sova 12 timmar per dygn ?

Övriga frågor

Eftermiddagsölens serverings tidpunkt diskuterades livligt, när är det egentligen eftermiddag ?

Trevlig helg önskar kaptenerna

9 maj

Nu är det bara att sätta igång och äta, vi frågade om vi fick köpa några bananer och fick hela stocken. Tur att vi får gäster om 10 dagar.

8 maj

Det lilla samhället vid bergets fot är inte stort, men här finns allt befolkningen behöver för att leva ett bra liv. I ena änden tornar den stora kyrkan upp, och i andra änden av byn avslutas den asfalterade vägen av en baskethall som ibland också används till musikträningshall.

Mitt emellan finns små affärer (magasin), sjukstuga, gendarmeri samt postkontor. De flesta har strandtomt med liten brygga, och trädgårdarna är fulla av grönska. 

Här lever man till största del av att odla pärlor, den svarta. Belackarna menar att odlingarna påskyndar koralldöden och är ett stort miljöhot. Men jag har även läst att när man fiskade efter den vilda pärlan skövlade man fullständigt botten efter musslor som innehöll pärlor, och att den odlade pärlan inte skapar samma rovdrift.

Jag kan inte avgöra vilket som är värst, pest eller kolera.

7 maj

Än är det inte dags, men vi börjar ta hem lite väderfiler och prognoser, i god tid innan vi påbörjar nästa etapp. Det är bra att få en koll på hur vädersystemen rör sig. Det ligger för närvarande ett lågtryck strax söder om Tahiti, och här på södra halvklotet roterar vindarna runt lågtrycket medurs så det ger nordliga vindar här, och vi önskar oss syd till ostliga. Nu är det inte svårare här än på något annat ställe att navigera men innan GPS:en undvek seglare ofta Tuamoto, som är känd för sina många låga atoller och korallrev. 

Saint Pauls pool

När vi sitter här i lugnet på Rikitea tänker vi dagligen tillbaks på de dramatiska Pitcairn island. Här är en bild på Pauls pool som låg cirka 7 meter ovanför vattenytan. Det sades att man kunde bada i poolen, och invånarna gjorde det också. Men saker hade hänt där, om man inte passade på väderskiftningarna kunde man bli utspolad i havet och skrapad rejält på de vassa stenarna. Det var en fantastisk vy.

5 maj

Vaknar av propellerljud i vattnet, i den annars så tysta och lugna ankarviken kommer proviantbåten idag. Det känns lika spännande som när Hemglassbilen kom spelande sin trudelutt i backen hemma. Någonting händer med samhället här, alla människor strömmar ner mot kajen, man ställer sig i kö, man får följesedlar och kollar mot sina tidigare beställningar. Dieselcontainern i ena änden av kajen säljer direkt över disk, eller rättare sagt direkt från container. Vi grips av samma euforiska känsla, idag kommer vi kanske hitta lite grönsaker i affären, eller kanske till och med ägg. Vi tar några hoppsasteg och börjar med att fylla några liter diesel i dunkarna, sen får vi ta stora handlingsrundan i eftermiddag.  

4 maj

Hållit dagen i helgd

3 maj

Vi har fått några foton från en båt som låg på Pitcairn när vi kom dit. Så idag blir det en liten bildserie där man ganska tydligt ser dyningen på ankarplatsen.

2 Maj

Nu är vi långt ifrån bankomater och andra moderniteter. Här på Gambier är det växling på posten som gäller. Vi begav oss dit imorse, och det gjorde många invånare också. 

Vi vet inte om de fick lön idag eller om de hade några avgifter att betala i början på månaden, men kön ringlade sig långt ut från posten. Men här stressar man inte, utan tar stunden som den är och passar på att skvallra lite med varandra.

1 maj

När vi seglar och kommer till så många fantastiska ställen skulle man kunna tro att man blir blasé på nya öar. Men vi tycker att alla ställen har sitt speciella minne, sin speciella känsla som kommer fram när man tänker tillbaks. Här där vi nu är säger vi bara: "Varför inte bara stanna här, för resten av livet ?"

Gambier, FranskaPolynesien

Isle Gambier ligger längst österut i Tuamotoarkipelagen, det är en grupp
av tio vulkaniska öar och fler småöar innanför ett barriärrev. Så här
ligger vi lugnt och stilla utanför den lilla byn Rikitea. Vattnet är
turkost och alldels stilla. Nu skall vi varva ner och göra båten ren och
fin igen efter alla äventyr.
Sköna maj välkommen.