När vi igår passerade in mellan pirarna till Colon, denna gigantiska hamn, porten mellan Karibien och Stilla Havet, greps vi igen av minnen från det gamla sjömanslivet, det liv vi levde på 70-talet.
Hur det kändes när man för första gången kom till ett ny hamn och i detta fall till Panama-kanalen, hur frivakten brukade samlas tillsammans med dagmännen vid fikatiden på poopen. Man tittade storögt på alla båtar för ankar, man tittade på alla olika skorstensmärken och alla nationsflaggor. Det var alltid någon av de äldre, befarna matroserna, båsen eller någon motorman som kunde berätta om alla världens rederier. De gjorde en liten resumé över trader, laster och vilket rykte rederiet hade. Man använde sig av uttrycket "att segla på värmen".... nu var man där själv. Det var så fängslande att se och höra dessa historier.
Igår kändes det spännande för oss också, ännu ett etappmål uppnått. När vi tagit oss igenom Panama-kanalen då är det återigen västerut som gäller, kanalavgiften betalar men helst bara en gång..
No comments:
Post a Comment