Karneval

Det skall vara karneval här i Panama som varar mellan den 1-4 Mars, eftersom seglen fortfarande ligger hos fraktfirman och vi imorgon skall åka buss till Colon igen och vara linehandlers i ett dygn, kommer vi med största säkerhet deltaga i karnevalen, över helgen.  Här skall dansas cumbia. Ohlala.

Nya batterier igen

För att inte bara tröstlöst sitta och vänta på seglen försöker vi att hela tiden avverka så mycket som möjligt på vår ”to-do-list”. Idag bet vi ånyo i ett surt äpple och köpte nya batterier, nu har vi äntligen köpt de som vi egentligen skulle ha köpt redan i Spanien. De vi köpte där levde inte upp till våra förväntningar. Nu har vi tre fina AGM-batterier på 245 Ah vardera. Eftersom vi ligger ankrade ute på redden bar vi först tre 55 kg batterier från båten ner i dingen, upp på bryggan, efter en stund kom killarna från Casa de batterias med våra nya, de var ännu tyngre (80 kg styck), ner i dingen , puttrade försiktigt ut till Anastasia, släpa ombord och på plats. Hela denna nätta manöver skedde i stekande sol och över 30 grader, så nog har vi att göra. 

Taxifärd i Panama City

Så här var det idag, spännande och fartfyllt varje dag

Pacific

Även om vi varit ute i Pacific på vår förra segling är det en speciell känsla när man inser att nu, nu stängs porten bakom oss,  att komma till Atlanten igen är att antingen segla varvet runt, eller som sist runt Sydamerika, eller sista alternativet betala dyra slussavgifter igen.
Men de lite skrämmande tanken försvinner snabbt och nya planer smids i kajutan. Nu är vi på gång, i en ny ocean, spännande.

Slusspassagen sedd från Sverige

Så kul att se när man öppnar datorn på morgonen, bloggandet funkar även från remote. Tusentack Eva.

Nu är det nära

Ryktet går här att man får ombord kackerlackor med tamparna man hyr, så nu har vi spolat och kollat 

dem på kajen.

Ikväll börjar kanal transiten.
Lite hålltider för er som är intresserade att titta i Live-webcamera Panamakanalen.

Slussning Gatun Lock fredag 21, kl 19.46 LT, (svensk tid lördag 22 kl. 01.46)

Slussning Miraflores Lock, lördag 22, 14.00-16.00LT, (svensk tid lördag 22 kl 20.00-22.00)

Aporna

På den obligatoriska morgonpromenaden idag, såg vi äntligen dom små aporna, som vi tidigare bara hört ljudet ifrån. Det lönar sig attgå upp en timme tidigare.

En försenad nyårsvideo med raketfart

Företagsamhet

När vi är ute och seglar, behöver vi hela tiden göra vardagssaker i främmande och olika miljöer, t.ex handla mat, köpa nya verktyg, ja allt man gör hemma i vardagen, kan utomlands bli stora happenings. Det är både roligt och ibland frustrerande att så snabbt som möjligt lära sig utbudet på den nya platsen. Där vi nu ligger säkert och tryggt i Shelterbay marina, är det långt till någon affär överhuvudtaget, marinan ställer därför upp med busstransport två gånger om dagen till ett shoppingcenter 40 min härifrån. En ganska bedagad buss hoppar och skuttar fram på den gropiga vägen, ett par av sätena har kasat ner på golvet, men vad gör man inte för en gratis tur. Resan går via Gatun lock och där kan man bli stående och vänta på en slussning, eller två. Där vid sidan av stoppet sitter en försäljare, säljer dricka och lite att äta. Vart vi än kommer i världen finns det just den här typen av försäljare, jag tycker det är bra och har funderat på varför den typen av företagsamhet inte fungerar i Sverige ? Är det våra myndigheter, hälso och socialstyrelsen som inte tycker det är OK, eller är det för kallt ?
När vi nångång kommer hem tror jag att jag skall sätta mig utanför grinden till Silvergatan, bulla upp med lite kaffe i termos och nybakade kanelbullar till alla söndagspromenerande människor i Sjöbergen. Välkomna.

Fiskedon

Nu äntligen har jag hittat en cedarplugg igen. Det var det fiskedraget vi blev rekommenderade 2009 i San Franscico att använda. Sedan den sista pluggen försvann har jag sökt med ljus och lykta. Men nu är vi laddade, jag passade på att köpa lite annat också. Nu skall vi överlista fiskarna.

Fotografier från Gatun Lock

Idag är det vilodag, därför blir det endast lite bilder från Gatun lock.

Snart är det vår tur.

Arbetsplatsträff

APT 12

Plats: Shelter Bay Marina, Colon rep of Panama

Deltagare: kaptenerna

En sammanfattning av tiden i Shelter Bay Marina:

• Etablerat kontakt med agenten Roy Bravo dels för kanaltransit samt som mottagare av seglen.
• Blivit inmätta av ACP-clerk (Panama Canal Authority), längden, antal knapar, lanternor, fart, toaletter allt kontrollerat. (en tariffgräns vid 50 fot, suck)
• Fått ett datum till tisdag den 18 feb, som senare samma dag ändrats till den 21 februari.
• Engagerat en professionell linehandler via agenten, och engagerat ett svenskt par i grannbåten.
• Vidarebefordrat leveransadress till UK Syversens sails, Mölndal, seglen är leveransklara i skrivande stund.
• Åkt med marinabussen till köpcenter nära Colon och bunkrat, utbudet var gott.
• Gjort ett studiebesök vid Gatun Lock, samt nybyggnads projektet "Panama Canal Expansion".

Trivselfrågor:

Åter på dagordningen kommer även frågan om obligatoriet med morgonpromenad upp. En del av mötesdeltagarna vill hävda att när man ligger vid en brygga bör detta utnyttjas till stärkande morgonpromenader, ingen koncensus i frågan kunde uppnås, varför frågan bordlades till nästa APT.

Beslut om söndagsbrunch med ägg, bacon och stekt potatis ligger orubbat, inga nya förhandlingar nödvändiga.

Ny fråga dök upp precis innan mötesdeltagarna skulle återgå till vanliga sysslor, var skall hängmattan placeras och vem har förtur ? Mötet beslutade att under veckan tillsätta en arbetsgrupp som skall göra en förstudie att presenteras på nästa APT.

Trevlig helg önskar

Regnskog

Nu när vi nu befinner oss i Shelter Bay marina ligger vi på ett område som egentligen heter Fort Sherman vilket är en nerlagd militärbas, tidigare uppbyggd och ägd av USA. Hela området är en stor jungel, det finns fina promenadvägar, och imorse på promenaden gick vi i regnskogen och lyssnade på alla ljud, aptjatter och fågelskrik. I regnskogen växer träden tätt, är höga och har stora kronor som gör att det blir som ett tak däruppe. Många växter lever på varandra, och det regnar mycket. Vi har tur för just nu är det torrperiod här i Panama, och vi kan lämna alla ventiler öppna för att få en härlig luftgenomströmning i båten.

Panamakanalen

Förberedelserna är igång för vår passage genom kanalen. Första händelsen är att det kommer en inspektör idag och skall mäta båten och se om båten är värdig för kanalpassage. Det ser ut att bli transit i början på nästa vecka, om ni vill kan ni titta på webcamera från t.ex Miraflores lock. Jag kommer att skicka en tweet när vi går in i slussen så kan ni vinka till oss. Men det dröjer som sagt några dagar.

Christobal Colon

När vi igår passerade in mellan pirarna till Colon, denna gigantiska hamn, porten mellan Karibien och Stilla Havet, greps vi igen av minnen från det gamla sjömanslivet, det liv vi levde på 70-talet.
Hur det kändes när man för första gången kom till ett ny hamn och i detta fall till  Panama-kanalen, hur frivakten brukade samlas tillsammans med dagmännen vid fikatiden på poopen. Man tittade storögt på alla båtar för ankar, man tittade på alla olika skorstensmärken och alla nationsflaggor. Det var alltid någon av de äldre, befarna matroserna, båsen eller någon motorman som kunde berätta om alla världens rederier. De gjorde en liten resumé över trader, laster och vilket rykte rederiet hade. Man använde sig av uttrycket "att segla på värmen".... nu var man där själv. Det var så fängslande att se och höra dessa historier.

Igår kändes det spännande för oss också, ännu ett etappmål uppnått. När vi tagit oss igenom Panama-kanalen då är det återigen västerut som gäller, kanalavgiften betalar men helst bara en gång..

Shelter Bay marina , Colon

Panamanäset har en helt fantastisk skärgård, vi har inte skärgårdsseglat sen Greklandstiden, och tycker att det har varit en rolig utmaning.







När vi igår lämnade den speciella San Blas arkipelagen med sina hundratals små sandöar och rev, stävade vi västerut igen. Vi lade oss bakom en ö för natthamn, Isla Linton, och det var som att komma rätt in i djungeln. Regnskogen var tät på båda sidor, luftfuktigheten hög och på kvällen hörde vi skogens alla ljud genom mörkret .






Nu har vi förtöjt i en marina för första gången sen på Teneriffa i
november. El, vatten och WiFi nu blir vi stadsbor ett tag.

N 09 36 W 079 15

Alla vägar bär till Rom, nej till Panamakanalen förståss. Det är i
vindens riktning, alla vi pratar med är på väg åt samma håll, man byter
information med varandra, en del har redan ett passagedatum. Andra har
precis som vi, någon leverans som skall väntas på. Det går rykten om kanal-
lotsar som vänder för att någonting är fel på båten, kanske maten inte
duger. Det blir mycket att tänka på när vi kommer fram. Vi anpassar oss
långsamt från semestern i San Blas och gör ett nattstopp på vägen till
Colon.

East Lemon Cays, San Blas

APT 11

Deltagare: Två kaptener
Plats East Lemon Cays, San Blas

Skeppstid (-5 UTC)

Den strategiska planeringen Q1-Q2 gicks igenom och segelrutt och tidsplan
håller fortfarande.

Verksamhetsplanens förslag att höja målet för fisket, har inte uppnåtts
under perioden till sjöss. Stora fiskar som slukar hela utrustningen har
varit ett problem, lösning måste tas fram och prövas innan Panamakanalen.

Den operativa planeringen med olika punkter från APT 10 har genomlysts och
en första utvärdering är gjord.
Nya installationen av kompletterande solcellspanel har utfallit till
belåtenhet. Färre gångtimmar på hjälpmaskinen kan konstateras, dock är
konditionen på batterierna redan dålig och måste förmodligen åtgärdas i
Panama.

Översynen av watermakern gick i stå, den franska mannen som diagnostiserade
"plastic endplugs" bara försvann. Vidtagen åtgärd : Beställning av nya
delar är gjord och levereras i Panama, via firma som handlar med aktuellt
märke.

Vidare har efter en del ångest beslut tagits att vi inte kan segla ut i en
ny ocean med de gamla förseglen. De har seglat drygt 40000 NM och har
lappats och lagats ända sedan Patagonien. Ny genua och ny fock är beställda
från UK Syversen i Mölndal och kommer att levereras i Panama.

Vid inklarering i Panama erhöll besättningen 12 månaders visa för både båt
och crew, inget tyder dock på att detta skall utnyttjas till fullo, även om
det är mycket beställningar, leveranser och kanaltransit. Det rekommenderas
att man använder sig av en agent, för att smidigt komma igenom byråkratin.

Trevlig helg önskar de båda.

Hantverk i Kuna Yala

Kunaindianernas samhälle är ett matriarkat, det är kvinnorna som håller i
pengarna, och när man gifter sig flyttar mannen in i kvinnans släkthus.
Ekonomin är uppbyggd kring handel med kokosnötter, man har Columbia som
handelspartner, via den vägen har man fått in bland annat textilier,
bomullstyger som kvinnorna syr till de traditionella molas. Det är vackra
tygstycken ihopsydda och klippta i flera lager och motiven broderade med
små, små stygn. De kan föreställa fiskar, fåglar och på senare tid även
segelbåtar, naturligtvis gör man det kunden vill ha.

I detta paradis av öar
har vi seglare hittat in, samtidigt med GPS-navigeringens revolution. Jag
vill inte säga att man förstört, långt ifrån, men man har ökat
medvetenheten hos ursprungsinvånarna. Dock äger kunaindianerna alla öar och
ingen utomstående får köpa mark, detta beslut gör att alla vi besökare,
fortfarande är hänförda gäster i en fantastisk unik skärgård.

Holander Cays, Kuna Yala

När jag igår hissade Panamaflaggen som ett tecken på att vi är instämplade
gäster i landet tänkte jag på vad Panamaflaggen betydde för oss sjöfolk på
70-talet. Då var det uteslutande negativa signaler,en båt med Panamaflagg
betydde en rosthög, som seglade med tveksamma certifikat. Det var
bekvämlighetsflaggan nummer ett, sen kom Liberia och Malta strax efter.
Idag är det inte likadant, nu är Panamaflaggen som de flesta andra flaggor.
När jag ändå filosoferar runt flaggor kan jag nämna att Kuna Yala har en
egen flagg den är röd och gul och har swastikan som en stor symbol i
mitten, enligt min guidebok har det ingenting med den senare nazisymbolen
att göra.

Isla Porvenir, Kuna Yala

Inklarering och utklarering i olika länder är mycket olika, det är mer
eller mindre omfattande och byråkratiskt. Som exempel i Martinique (där
hade man lagt hela ansvaret på oss. Meningen var att man gick till ett
ställe som hade PC-terminaler(marina eller skeppshandel), man fyllde i sin
blankett och fick den stämplad. Enkelt och behändigt. I Columbia var man
tvungen att gå via en agent, han åkte till både immigration, port captain
och customs, för både in och utklarering, naturligtvis tog han betalt, men
det är skönt att slippa åka runt och leta olika myndigheter. För några år
sen när vi kom till Rio de Janeiro tog det oss en och en halv dag att göra
hela proceduren, ena vägen, där fick vi bl.a besöka hälsomyndigheterna och
fylla i en blankett om statusen på hela vår besättning (2 st då som nu) om
någon dött under resan och isåfall hur. Blankettten var anpassad till en
annan slags sjöfart.
Idag skall vi då klarera in hos indianerna i Kuna Yala, hoppas vi får en
fin stämpel i passet.

N 10 15 W 075 55

Då var vi på väg mot San Blas öarna, eller Kuna Yala som invånarna själva
kallar dem. Kuna indianerna styr denna ögrupp som egentligen tillhör
Panama. Man har en egen regering "congreso" och styr sitt eget samhälle.
Det skall bli mycket spännande att komma dit.

Polaroidkamera

Vi sitter på en uteservering på ett torg i mitten av det gamla Cartagena, det är mycket folk i rörelse, det är försäljare, inkastare till kaféer och barer, ja det vanliga folkvimlet en lördagkväll. Vid bordet bredvid sitter en stor familj med representanter från alla generationer, mammor, mostrar döttrar och t.om gammelmormor sitter med. Man pratar dricker drinkar och fotograferar varandra, det är en kamera som går runt, men sen har alla en telefon som de också fotograferar med. Även den gamla mormodern har en mobiltelefon som hon visserligen låter någon annan fota med, men det saknas ingenting. 

Då får jag syn på en man som går runt på caféet mellan de olika borden och visar upp en kamera och frågar alla vänligt om han skall föreviga deras kväll tillsammans med släkt och vänner. Han har en sån där gammal polaroidkamera, ni vet en sån där som han tar ett kort, sätter handen runt en stor plåt och under tiden han räknar sina sekunder i huvudet försöker se intresserad ut vad kunden gör där, snygg hatt damen har och så vidare. Ritsch så har an dragit ut hela fotot ur kameran och ratsch så tar han av en form av skyddspapper. Ni kommer säkert ihåg dem, jag har inte sett en polaroidfotograf på mycket länge och jag kan säga att den här mannen fick inte många kunder.

Mitt lite krassa tips till honom är att byta branch, han är hopplöst efter sin tid och kan nog inte försörja sig på svunnen tid.

Var är posten ?

Det är inte ofta vi skickar brev med vanlig postgång, men igår behövde vi det. Jag började att fråga på marinakontoret var man kunde finna ett postkontor, officina de correos, vilket satte igång en stor aktivitet, det slutade med att Elvis, en engelsktalande (lite)  mekaniker körde mig i sin bil till en liknande ATG-ombud. "Hej då" sa han när jag klev ur bilen, han körde genast tillbaks. Jag kände direkt att det var fel ställe, jag stod snart ute på gatan igen med en lapp i handen där det stod 4-72. Efter promenad tillbaks till båten och lite stärkande lunch gick vi båda iland och satte oss i en taxi.
Nu började en ännu värre jakt, taxichauffören visste inte var posten låg och 4-72 visste han ej vad det var. Vi körde han stannade och prata med människor på trottoaren, han ropade i sin lilla kommunikationsradio, efter ca en timme kom vi fram till 4-72, som var typ ett Fed Ex ställe. Vi var långt från turiststråken och bad taxichauffören att vänta. Det gick fort och bra därinne, 10 kr för att sända brevet till Sverige och taxin kostade 100 kr. Den här historien får mig att tänka på när posten lade ner sina kontor hemma, då fanns det en informationsfilm på TV där en man kom in i en vanlig butik och utbrast: -"Det här är väl ingen djävla post".

Hård bevakning

När vi går iland passerar vi ett ganska flott bostadsområde där är det väldigt många staket, grindar och övervakningskameror, de flesta hyreshus har en egen "dörrvakt" som står där dygnet runt och ser sträng ut, naturligtvis beväpnad. Det är fortfarande hög kriminalitet här i Columbia, jag läste att man under 2010 hade världens fjärde högsta mordfrekvens per 100 000 invånare, efter länder som Honduras , El Salvador och Venezuela. Är man intresserad av läget här i Colombia kan man läsa det här:

http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Colombia/Fordjupning/

Cartagena dix points

Stolt vajar den Columbianska flaggan på statshuset, vi är iland och upptäcker den gamla staden Cartagena. Hamnen fästningarna och monumenten i gamla Cartagena klassades 1984 av UNESCO som Colombias första världsarv. Så vackra hus, så mycket vackra byggnader, vi blir aldeles hänförda. När vi sen hittar små mysiga och billiga tapasbarer, musik glam och stoj på en vardag gillar vi staden bara ännu bättre.