Dagens leverans

En kombinerad marina, byggarbetsplats samt WiFi, det har vi hittat här vid dinghybryggan. Saker som är självklara i Sverige är inte det överallt, så när man väntar viktiga mejl, eller vill få ut ett blogginlägg, kan man ses stryka runt caféer restauranger och kontor med sin dator och kolla tillgång till nät, sen gäller det att komma över lösenord och att spara dom. Många är platserna vi har suttit med våra datorer och hukat. Det blir lite som en sport att leta upp bra ställen och sen väl där, vara så effektiv man bara kan. Gärna förskrivna texter och redigerade bilder. Leverera i tid det var det viktigaste uttrycket de sista åren på jobbet, seglingen är vårt nya arbetsliv. Här är dagens leverans.

N 10 24 W 075 25

En god fiskehistoria utan vare sig fisk eller foton som bevis.
I fem dagar har jag stirrat på fisklinan. jag har trimmat , jag har
tillverkat nya drag, jag har läst i vår stora fiskebok av Scott Bannerot,
men nej inget har hjälpt, kroken har vevats upp på kvällen lika tom som när
den åkte i på morgonen. Idag var det min tur att laga middag, fisksoppa,
till slut var jag tvungen att ta fram djuprysta köpebitar av någon sorts
Tuna fisk. Jag gick ut för att ta lite luft i sittbrunnen, då kommer det ur
havets djup endast 15 meter akterut en stor stor Blue Marlin, 2 meter lång
och ett bröstmått på 75 cm, han hoppar upp ur vattnet precis som för att
visa sig för mig, showa lite, han hade till och med en finurlig min. Jag
blev mycket provocerad och tänkte:-"ändå för stor".
Men av någon anledning så tänkte jag när jag hämtat andan,-" jag skall
prova att ha draget lite närmare båten", jag hade läst det i boken, drog in
till ca en båtlängd akter. Nu händer allt på en gång och adrenalinet bara
rusar i kroppen. Jag ser Blue Marlin komma igen, jag ser honom genom
vattnet med sin bastanta kropp komma simmande och hugga draget. Jag skriker
till Thomas, -"det är han igen" och i samma sekund knattrar det i en ilande
ton i rullen när den spinner ut. Vi föröker få ett lugnt stopp på det hela
men lyckas inte utan det slutar med att wiretafsen ryker med en snärt. Hela
utrustningen som vi hade ute var god för 70 Lb (35 kg). Mitt hjärta dunkade
på högvarv länge efteråt, nu först förstår jag att man kan bli biten av
sportfiske. Men den här besten hade jag faktiskt inte velat ha upp i
sittbrunnen, jo kanske föresten. Ett foto när jag klappar honom hade varit
fint här på bloggen....

N 11 46 W 073 47

Jag har tre möten på min styrbordsida, de är alla över 10NM bort, jag ser
dem på AIS, jag ser deras namn och callsign, jag ser kurs och fart och jag
ser hur nära varndra vi kommer . Jag går ut och tittar efter
navigationsljusen i mörkret och ser ingenting, AIS:en har gjort att vi
"ser" så mycket fler båtar. Med ser menar jag då på skärmen, och jag är
glad att vi syns på andras skärmar. Det finns en liten fara med det hela,
och det är att man ibland glömmer att inte alla har en AIS, så rutinen att
gå ut och spana runt horisonten, den får man inte tappa.
Vi går nu ca 30 NM ut från den Columbianska kusten, syns vi på AIS på
www.marinetraffic.com ?
Det får ni hålla reda på, annars dateras "rutt och positionskartan " här
på bloggen upp ca en gång per dygn.

N 12 51 W 071 38

Colombia, kaffeland. Jag hoppas och tror att vi skall kunna hitta bra kaffe
att dricka här i Cartagena, åtminstone påminner jag mig om att det ofta på
våra förpackningar hemma läser, kaffe från Columbia. Vi dricker inte mycket
kaffe ombord, men på morgonen till vår frukost vill vi gärna ha en eller
två koppar. På senaste tiden har vi haft svårt att hitta en god sort, vi
har köpt paket på prov,och oftast inte varit så nöjda. Har man en gång
hittat någon god sort , ja då är vi redan på ett nytt ställe. Det kan
tyckas vara välfärdsproblem, och jag håller med, men en god kopp kaffe
skall man väl kunna få njuta per dag

N13 58 W 068 53

Bröddegen är satt och jag sätter mig en stund i sittbrunnen, månen gömmer
sig bakom molnen. Det är ändå inte helt becksvart, stjärnorna strålar över
den delen av himlen som inte är täckt av moln. Jag väntar på att det skall
ljusna så jag kan kasta i fisklinorna. Idag är det söndag, vilodagen. I
loggboken förr skrev man på söndagen.
Hållit dagen i helg.
Ett bra uttryck som vi mer och mer har gått ifrån.Menjag tror det behövs,
både kropp och själv behöver en paus ibland. Därför skall vi nu hålla dagen
i helg.

N 14 41 W 066 13

MRCC FORT DE FRANCE REPORTS :
OVERDUE CONCERNING THE FISHING VESSEL "OU JA SAV" ADRIFT WITH 02
POB.DESCRIPTION OF THE PIROGUE: LENGTH:25 FT - BLUE AND WHITE OUTSIDE,
ORANGE INSIDE - POWERED BY 75HP ENGINE.THE VESSEL HAD ENGINE TROUBLE
BETWEEN ST LUCIA AND ST VINCENT THE 12TH
JANUARY AT 13H00 UTC.
ALL SHIPS IN THE VICINITY ARE REQUESTED TO KEEP A SHARP LOOKOUT, ASSIST
IF POSSIBLE AND REPORT ALL INFORMATION TO MRCC FORT DE FRANCE
Det här distress-meddelandet har kommit på Inmarsat C med jämna intervall
nu ända sedan vi lämnade Martinique. Jag funderar på deras
sjöräddningscentrals effektivitet. Det är alltså 13 dagar sen de två som
saknas uppgivit att de hade maskinproblem mellan öarna. Som en gammal
sjöräddningsledare kan jag inte låta bli att tänka:
.vilka åtgätder har vidtagits?
.har det pågått en efterforsknings insats?
.finns det ett sökområde?
eller
.är detta meddelande det enda man skickar ut ?
Vi får hoppas att de blir hittade och att de klarar sig oskadda.

Om man blir nödställd i Karibien och har något att flyta på, har man lång
överlevnadstid, vattnet är varmt, men kanske en och annan haj.

N14 50, W 063 53

När vi nu är på väg till Cartagena i Columbia kommer minnena fram igen. Jag
kommer att tänka på när vi seglade här i Västindien 1983, då hade Columbia
ett helt annat rykte.
Då snackades det om en ensamseglare som skulle vidare till Panama och
råkade gå för nära Columbias kust, somnade vid rodret och strandade.
När han vaknade på morgonen stod båten på den vackraste stranden man kan
tänka sig, och ut mellan palmerna kom det fullt med folk som var riktigt
tjänstvilliga, alla hjälpte till att lyfta hans saker från båten och till
en säker plats iland. När allt var klart och mannen trodde han skulle få mer
hjälp med att dra båten flott, band man honom vid ett träd. Man körde fram
en bil, stuvade in alla hans saker och det sista man gjorde var att man tog
mannens glasögon. Där satt han och funderade över hur det kunde gå så fel..
Vi hoppas på ett annat mottagande om några dagar när vi är framme i
Cartagena.

Nu bär det av igen

Vad tyckte vi då om Västindien 2013 versus 1983?

• Då mer exotiskt, nu mer Europa.
• Då fanns det endast konserver och kex i affären, nu är utbudet jämförbart med det vi har hemma.
• Då var det steelband och ”jump-up” varje kväll, nu känns musiken mer allmän reggae.
• Då var båttillbehör något man lånade av andra, nu finns det bra affärer och kunnigt folk nästan överallt.
• Då minns vi vädret som varmare och torrare, nu har det blåst och regnat och vi har seglat bottenrevat.

Det var roligt att vi bestämde oss för att angöra Tobago, som nu var obruten mark, positiv ö med fantastiska snorkel och dyk upplevelser, vackert landskap, och ganska mycket Västindiekänsla.

Vidare var det skoj att återse Tobago Cays och Union Island, visa Ylva och Erik var dom gamla diabilderna kom ifrån, köpa baguetter i Fort de France, även om vi misstänker att bagaren har fallit offer för bake-up bröd även här....

Nu fortsätter vi resan västerut, vi seglar imorgon och det tar ca en vecka. Segla med oss på bloggen till Cartagena!

Jobb på hög höjd

Det har varit många turer upp i masten den här hösten, först var det problem med vindinstrumentet när vi var i Las Palmas, det visade sig att det var kabelbrott och inte instrumentet som vi först trodde. Hela projektet genererade många turer upp i masten. Sen började Vindexen krångla, till slut blåste allt utom pilen bort, där fick vi ny leverans till jul, men det blev oxå några vändor upp och ner i masten. Till slut har vi problemet med lanternorna som gäckat oss länge. Efter många mätningar och provkopplingar har det nu konstaterats att två av fyra tåtar inte fungerar och nu idag skall ett sista försök göras.

• Det är tur att vi har en elvinch.

I skrivande stund är kapten nere på båten igen och lösningen är ännu ej klar.

Söndagssegling

Varje söndag är det kappsegling här i Marin. Idag var det tretton båtar som startade, man startar från stranden i de öppna båtarna. Båtarna är kraftigt överriggade med stora sprisegel i glada färger. Besättningen är tre man på styråran och 9 stycken som levande ballast, och allt är tillåtet, till och med att hänga på utsidan och paddla med en skopa. Man har långa åror från sida till sida som man klättrar ut på för att häva slagsidan, ibland hjälper inte ens det, och man kapsejsar. På stranden är det folkfest med musik och mat.  

Effektiviseringspotential

Det blir inte alltid som man tänkt sig, när vi för tredje gången besöker affären där vi trott att vi beställt reservdelar till watermakern, visar det sig att hon som har hand om det inte har gjort mer än det jag själv gjorde när jag ringde till S.t Lucia för ett par dagar sen. Dessutom har hon ingen kontakt med mannen som är hennes chef och bara är ute och jobbar ? hela tiden. Totalt oorganiserade. De skulle helt enkelt behöva ha lite fler APT och lägga upp planer och rutiner för hur arbetet och affären skall effektiviseras. Men jag har slutat att arbeta, annars hade jag kunnat erbjuda mina tjänster.......

Trängselavgifter

Även här i Marin, Martinique har man börjat prata om trängselavgifter, men då för dinghys.

Allå, allå emliga armen

"You need two plastic hen plug", den fransktalande reparatören som kom ombord pratade hjälplig engelska, så när han kollat vår watermaker sa han hen plug. Jag tittade på honom och funderade skarpt, vad menade han för en liten del? Något som liknande en höna ? Till slut kunde jag inte stirra längre utan bad honom skriva ner det på ett papper. Där stod det plastic end plug.
Dessa fransmän, jag kunde inte annat än att småle.
Allå allå emliga armen.

Bäst före ..

Igår tog vi en liten fotosafari i mangroveträsken runt Marin, här finns det både övergivna och bebodda mer eller mindre vrak. Oj vad båtar det finns.....

Arbetsplatsträff igen

Nu är julledigheten över och besättningen har återigen tid för APT.

APT 10

Deltagare: Kaptenerna

Plats: Marin, Martinique

Skeppstid (-4 UTC)

Besättningen har under jul och nyårshelg varit utökad med två gastar. En seglingsrunda på ca 250 NM har avverkats i sol och blåst, regn och saltstänk.Båten har under tiden städats upp på diverse gamla ärgiga elkablar som på ett förtjänstfullt sätt bytts mot nya, varpå elektronerna pilar lite snabbare och säkrare fram. Dessutom har många goda måltider lagats och intagits, vi har inte glömt eftermiddagsölen någon dag. Vi har fått en ankringsexpert, åtminstone vad det gäller att dirigera andra båtar. Tack familjen.

På dagens APT klubbades den strategiska planeringen för Q1-Q2/2014:

Cartagena (Columbia), San Blas (Panama), Panamakanalen, Galapagos, Påskön, Pitcairn, Gambier (Franska Polynesien)

För att detta skall löpa friktionsfritt bör tid läggas på att planera den operativa sidan. Var får man bäst förbättringar utförda?  vi tycker att här i Marin verkar det finns det mesta en båtägare kan önska.

• Kompletterande av solceller.
• Få översyn av watermaker.
• Nya glasögon.
• Dieseldunkar.
• Diverse småsaker.

Verksamhetsplanen föreslår att besättningen skall höja målet för fisket. Goda grunder lades på Atlantöverseglingen, vilket nu bör kunna utövas på resten av resan. Målet föreslås till en fångad fisk var tredje dag, vid överseglingar.

Vid pennan

Tvättdag

Ibland när vi har riktigt mycket tvätt går vi till tvätteriet. Imorse var det dags, två fulla IKEA-kassar, laddade tre maskiner. Bra. Betalningen skedde via en burk på väggen, den talade om att man kunde använda mynt och sedlar. Fine. När tredje tvättmaskinen skulle igång var det bara en 20 € sedel kvar i plånboken, den ville inte ta den. In och ut åkte den där Eurosedeln, och plötsligt åkte den bara in.....tvättmaskinen startade inte för det. Damen som jobbade där trodde inte att vi petat i någon sedel och talade envist på sin franska. Till slut ryckte hon bara på axlarna och fortsatte att sopa golvet. En annan kund engagerade sig lite i fallet och fick henne att förstå att maskinen slukat vår 20€ sedel. Efter mycket om och men ringde hon chefen som kom 30 minuter senare. Tack och lov hade de Internet man kunde förströ tiden med. Chefen var mycket vänlig, gav mig tillbaks sedeln och fick igång maskinen. Sen är det ju även så att det blir inte speciellt rent i maskiner som tvättar och sköljer på 40 minuter. Tacka vet jag svenska tvättmaskiner, då blir det rent och vitt.

Var är taxin?

Som vanligt när man skall åka till en flygplats blev det lite strul. Vi hade tagit reda på deras system med minibussar collectivos och gått till rätt hållplats. Tyvärr var det nog så att det bara fungerar på vardagar. Taxin vi ringde till dröjde, men som allting brukar så ordnade det upp sig till slut, och taxin anlände. Den hann t.o.m lämna sonen på simskolan på vägen.

Mangrovekanalen

Man kör dingen i en liten kanal kantad av mangrove, rötterna söker sig ner i vattnet och det ser ogenomträngligt ut att försöka gå iland. Kossorna går och betar på strandbrinken på andra sidan, allting känns väldigt exotiskt och spännande, så plötsligt är vi mitt i ett köpcenter. Mycket udda blandning. Här i köpcentret/ verkstadsområdet kan vi hitta mycket av det som vi behöver. Jag såg till och med en optiker idag, så kanske jag kan skaffa mig ett par nya glasögon i nästa vecka......

Frankrike

Cul-de-sac- de Marin som staden på sydsidan Martinique heter drar till sig en mängd båtar. Jag uppskattar det till tusentals båtar ankrade över en stor yta. Anledningen att vi landat här nu är två:

1. Y och E flyger hem till Sverige imorgon.
2. Reparationer och förbättringar.

Många båtar drar till sig många möjligheter till att köpa nytt och reparera gammalt. Vi kommer att landa här några dagar för att se över watermaker, diverse kabeldragning, samt att vi skall försöka få tag i och montera fler solcellspaneler. Listan är som vanligt lång. Vi skall på nästa APT utföra en mindre riskanalys, se över vision och strategi, samt jämföra med lagda budget.

Hård vind

Segling i kuling, högt upp mot vind, vattnet spolar över båten och besättningen, så har det varit varenda segling nu i en månad. Jag vet inte om jag kommer ihåg Västindien såå blåsigt, men så är det nu. Det positiva är att det går fort att lägga några mils distans bakom sig, samt att vi seglar om väldigt många båtar. 

Foton

När vi anlände Bequia till nyår blåste det som vanligt mycket. Strax utanför viken kom det en gummibåt som vi blev riktigt irriterade på, köra sådär galet mitt framför stäven, hmm. Vi försökte gira och när han dök upp på andra sidan av båten såg vi att han åkte runt och fotade oss. En ensam kille i en RIB-båt. Han stod fastspänd och skötte både sin kamera och sin framfart. Han tog en lång serie bilder från alla håll. Dagen efter kom han och visade upp det hela och vi köpte rubbet. Inte ofta man får så fina segelbilder av sin egen båt. Kul affärsidé.

Snorkling Tobago Cays

Här kommer en liten film till om vad man kan se när man snorklar precis i ytan och lite under.

Nyårsdyk

Här kommer filmen från nyårsdyket på Bequia.

Union Island

Union Island, den sydligaste ön i Grenadinerna, sedan kommer Grenada. Här vänder vi för att hinna med flygplanet i Martinique om några dagar. Firade dagen med en långpromenad upp för en kulle, runt den och ner igen. Där mötte vi:

Getter

Jimmy

När vi kom upp hade vi en fantastisk utsikt

Grenadinerna

Tobago Cays, ett hästskoformat rev i mitten av Grenadinerna. Här ligger man
ankrad på läsidan av revet och tittar ut över hela Atlanten. Här var vi när
vi seglade i Västindien för 30 år sedan, och hit ville vi nu, för att visa
Ylva och Erik. Mycket har förändrats, antalet båtar har stigit från 10 till
100. Bojar är utlagda för uthyrning mot betalning. Området styrs av ett
antal vattentaxis, försäljare och partyfixare som surrar runt som flugor.
Trots den hårda kommersaliseringen har vi snorklat med fiskar och
sköldpaddor, njutit av strandliv och en siesta på båten. Vattnet är lika
underbart turkosblått då som nu, det är en speciell atmosfär över Tobago
Cays.

Gott nytt 2014

-"Hamna inte i sjönöd på nyårsafton." ett gammalt sanning då många skjuter nödraketer från båtar och fester på nyår.
Även här på Bequia firades tolvslaget in med  en blandning av nödraketer och fyrverkerier. ...

Nyårsafton

Då har vi fått vår leverans till aftonens nyårssupé. 4 st lobster simmar sina sista timmar i en nätkasse i vattnet under båten. "Be strong Flex" lärde vi känna när vi var här för några dagar sen. Alla försäljare och businessmen har sin egna fint målade båt och är mycket pålitliga leverantörer. Det bästa namnet är ändå "Why worry watertaxi", www helt enkelt.