Glada spelare på vägen till Vis

Nu skall vi klarera ut och segla ”hem” igen till Grekland. Formaliteterna skall vi göra på Vis, och på vägen dit idag fick vi följe med dessa glada spelare. Man kan inte bli annat än fascinerad och glad.

I mitt nästa liv skall jag bli delfin. 

Naturpark

Efter denna pärs med reparationer, böter och hamnavgifter behövde vi andas ut, vi seglade till Otok Kornat, ett stort område med många små öar och vikar som var en nationalpark. Vi hade ett par dagars finfin segling bland dessa kobbar och skär. Naturen var här ganska annorlunda mot de öar vi tidigare besökt. Här växte i princip ingenting, öarna hade härjats av bränder förra århundradet och var fortfarande kala. Det kändes som om vi var i ett månlandskap. På ankarplatsen vimlade det av fiskar stora och små, vi matade dem med bröd. Fiskarna hade tur som bodde i parken för där fick vi inte fiska.

Böter

”- Can I have your shipspaper, documets and licens”. Det är en vanlig fras här I Kroatien där man efter att ha betalat sin hamnavgift får tillbaks sina papper. Vi har ju förstått att här betalar man för allt , hela tiden. Det var just därför vi gjorde en direktöverenskommelse med autopilotreparatören att möta upp honom på ett annat ställe än att ligga och slösa pengar i Marina Kastella. Men nu var vi i hamnen i  Split, vi hade droppat ankaret och väntade på att få tillbaks den reparerade piloten. Jag blev lite misstänksam mot mannen som ville ha våra papper, men vips hade han dom i handen och sen log han:”- You can pick them up on harbourmasters office when you have payed your fine” sa han och puttrad iväg. Shit.
Thomas for in och började förhandla, kom tillbaks och hämtade våra sjökort och pilotbok, där det inte står nånting om ankringsförbud. Men det gick inte att övertyga hamnkapten som var obeveklig. Thomas fick inte ens tala med hans chef. Han betalade vår bot 1500 kronor men vägrade att skriva under då vi inte ansåg att vi gjort nåt fel.
När reparatören sen kommit ombord, testat, skruvat mätt och provat, visar det sig att roderlägesvisaren vi köpte i Grekland var inte bra, så tillsammans med ytterligare en ny sådan och lite annat fix i processorn så fick vi ordning på det hela.

Det hela blev en dyr historia under fyra dyra dagar.

Bryggsegling

Nu får vi se idag, kommer reparatören tillbaka med våra autopilotdelar idag eller?
Vi är laddade med tålamod och skyddar oss mot solen på bästa sätt, favoritplats att sitta på är blåshålet på kajen. Fortfarande temperatur på långt över 30 grader

Varmt och gott

Ja då var det endast grundbesättning kvar på båten. Autopiloten som fortsatt att krångla är inlämnad för diagnos hos Raymarine i Split, vi kan bara vänta i hettan. Mitt på dan är det +35 .

Rätta elementet

De senaste dagarna har varit så varma så detta är ungefär vad vi orkar.

Den blå grottan

En fantastisk upplevelse att ro in i grottan och plötsligt få se allsköns blåa nyanser. Vattnet som en spegel och ljuset sipprade in precis så mycket att allt skiftade i blått.

Feskarna nappar ej

-Varför nappar det inte dag, Hasse ?

-Det är la söndag.

-Var är fiskarna då, Hasse?

-I körka.

-Vilken körka, Hasse?

-I Feskekörka....

Osäker el

Är nu på en liten ö som heter Vis, i staden Vis. Här är lugnt och skönt och vi tror att vi hittat en ankarplats där det är free of charge, annars är de som sagt pigga på att debitera det mesta, kajplats, el, vatten, Internet allt kostar. Men så skall det väl vara, vi skall inte klaga.
Här är ett exempel på elinstallationerna i Vis, ledningarna går utanpå husen, precis ovanför fönstren, ganska farligt när man skall putsa dem.

Det är mycket lugnt här och husen ligger vackert runt den fina viken.

Fotbollsyra i Maselinica

Här satt vi på första parkett på Tavernan i Maselinica när Italien och Kroatien spelade. Resultatet blev 1-1 och vi tror att dom var nöjda. Förstår ju inte språket men man kan ju se hur de reagerar. Under tiden åt vi en utsökt måltid, grillad fisk och scampi.

I väntan på gästerna

 Under tiden vi väntar på våra gäster som kommer flygande ikväll ifrån Floda, har vi fått mycket gjort:

• Båten städad och fin och blommorna nyvattnade.
• En avbiten tand har nu fått en provisorisk lagning, vilket var gratis här i Kroatien
• Ett trasigt segel är nu inlämnat till segelmakare och hämtas om 8 dagar, inte gratis här i Kroatien.

Den simmande hunden

Satt i sittbrunnen och läste, vi hade åter ankrat i en liten vik, drog en lina iland till en liten brygga.
Som betalning i den här viken gällde att man gick till Tavernan på kvällen, ett trevligt sätt att försäkra
sig om kunder. Plötsligt kommer en hund gående på de vassa klipporna, ser sig lite omkring och
knallar ner i vattnet där han mycket målmedvetet kommer simmande ut till oss . Hamnkapten ? Han
frusta och pusta och försökte skaka av sig vattnet i vattnet. Han simma ett varv runt båten och jag sa
till honom att han inte fick komma ombord, då vände han och stack upp på land på anda sidan.

Tänk om han hae börjat sjunka så vi hade behövt rädda honom och göra mun-mot-mun . Blä.

Ön Mljet

Efter den chockartat dyra marinan i Dubrovnik, bestämde vi att gå över till ankring, ett skönare och
framförallt mer ekonmiskt sätt att illbringa nätterna på.

Vi läste om den vackra ön Mljet, på tio-i-topp listan över vackra öar. Ankrade och vips var där en båt
ute med kassaapparaten. Vi befann oss i ett naturvårdsområde och därför tog de betalt per person.
I avgiften ingick en tur upp i bergen till en underbart vacker saltvattenssjö, omgiven av många
vandringsleder, mitt i sjön låg också en ö , där det varit ett gammalt munkkloster.

Vi bestämde oss för att gå runt en del av sjön, plötsligt var det bara en stig med röda markeringar
som gick upp, upp och upp. Vi såg ingen sjö, vi såg inget hav, vi gick och gick. Vi kom fram till att det
här med skogar är inte vår grej. På havet är vi aldrig vilse, men här på den vackra ön Mljet hade vi
kunnat irra bort oss rejält. Vi gick på solens läge på himlen och en inbyggd känsla av att lita på dom
röda strecken, som vi kallade munkblodet. Efter två timmars travande kom vi åter till sjön och fann
vår väg tillbaks.

Snopet i Dubrovnik

Dubrovnik var en häftig stad med murar tjocka som ladugårdsväggar och stensatta gator blankslitna som ett par välanvända jeans. Vi hade två minus i Dubrovnik, mina dubbelslipade glasögon försvann i havets djup, och när vi väl kom  in till denna fantastiska stad på kvällen, tog batteriet i kameran slut efter ett foto. Båda händelserna var väl i och för sig självförvållade.

Morning in Adriatic

Jag vet att det är lite tradigt att fota en bit av mantåget och en av alla dessa soluppgångar, men jag kunde bara inte låta bli imorse när vi närmade oss Dubrovnik. Det värmer i själen och efter en stund värmde även strålarna den lite morgonfrussna kroppen.

Den här kolossen var också på väg in till Dubrovnik, vi slogs sedemera om kajplats när vi skulle klarera in.

.

Kryssningsbåten hade lite svårt med att komma under bron.

Medelhavet eller Kattegatt

Nu kan ni fundera, var är vi nånstans ? Bilden är tagen idag, kl. 14.00. Jag vill att ni observerar blomman i bakgrunden, inte mycket kvar av den.

I väntans tider

På vägen till Lefkas hade vi problem med autopiloten, en vital funktion när man seglar med bara två personer. Vi väntar nu på att det skall komma en repair-man, eventuellt är det drivenheten. Vi hoppas på det bästa att det löser sig under förmiddagen, då fortsätter vi genast norrut.
Under tiden kan man promenera runt och titta på alla fina små fiskebåtar de har.

Premiär

Idag gick premiärseglingen på den här semestern, hela dan tog det och många segelsättningar blev det. Vinden följer land, tiden på dygnet, men inte alltid prognosen. Härligt var det iallafall och solen stekte. Nu är vi i Lefkada och imorgon blir det bunkring.

Ruccola

Idag var det marknad, åååhh vi köper jordgubbar, tomater, lite av den goda löken, körsbär och ...lite ruccola vore väl gott i salladen. -Ena ? säger damen i ståndet, jag nickar samtyckande, och i samma ögonblick tänkte jag, menade hon 1 Euro eller ett kilo ?
Blixtsnabbt hade hon klämt ner fullt av ruccola i en plastpåse, tack, tack.det är bra, good...yes yes thank you. Hon menade tydligen en full kasse för 1 Euro.
Vi skrattade på tillbakavägen och såg oss själv äta ruccola morgon, middag och kväll.
Vi tar väl lite redan nu i tomatsalladen till lunch sa Thomas, jag nöp av ett blad för att smaka, den var grov, lite taggig och smakade bara beskt inte ruccola.
Efter lite googlande kom vi fram till att det är Cikoria. Någon som har ett bra recept ?

Gråsparv

Här flyter gråsparvarnas bo iväg, jag står på däck och ser stråna flyta iväg i de spegelblanka vattnet. Ni tycker det låter grymt ? Men dom hade ju byggt bo i det ihoprullade seglet, när vi lättade på kapellet hittade vi boet, lyckligtvis var där inga ägg eller småungar. Dock satt det ett gråsparvspar på båten intill och tittade förvånat på förödelsen.

Äntligen tebaks

Med Stena Germanica Göteborg - Kiel ut, och m/s Olympos från Bari-Italien till Igomenitsa i Grekland tog vi oss den här gången till Anastasia.

Däremellan rullade vi förbi 7 stycken IKEA-varuhus utan att besöka ett enda ett. Bilen var proppfull från början.

Nu är vi framme, solen skiner, ölen på kylning och Pantha Rei