Polaroidkamera

Vi sitter på en uteservering på ett torg i mitten av det gamla Cartagena, det är mycket folk i rörelse, det är försäljare, inkastare till kaféer och barer, ja det vanliga folkvimlet en lördagkväll. Vid bordet bredvid sitter en stor familj med representanter från alla generationer, mammor, mostrar döttrar och t.om gammelmormor sitter med. Man pratar dricker drinkar och fotograferar varandra, det är en kamera som går runt, men sen har alla en telefon som de också fotograferar med. Även den gamla mormodern har en mobiltelefon som hon visserligen låter någon annan fota med, men det saknas ingenting. 

Då får jag syn på en man som går runt på caféet mellan de olika borden och visar upp en kamera och frågar alla vänligt om han skall föreviga deras kväll tillsammans med släkt och vänner. Han har en sån där gammal polaroidkamera, ni vet en sån där som han tar ett kort, sätter handen runt en stor plåt och under tiden han räknar sina sekunder i huvudet försöker se intresserad ut vad kunden gör där, snygg hatt damen har och så vidare. Ritsch så har an dragit ut hela fotot ur kameran och ratsch så tar han av en form av skyddspapper. Ni kommer säkert ihåg dem, jag har inte sett en polaroidfotograf på mycket länge och jag kan säga att den här mannen fick inte många kunder.

Mitt lite krassa tips till honom är att byta branch, han är hopplöst efter sin tid och kan nog inte försörja sig på svunnen tid.