Ön Mljet

Efter den chockartat dyra marinan i Dubrovnik, bestämde vi att gå över till ankring, ett skönare och
framförallt mer ekonmiskt sätt att illbringa nätterna på.

Vi läste om den vackra ön Mljet, på tio-i-topp listan över vackra öar. Ankrade och vips var där en båt
ute med kassaapparaten. Vi befann oss i ett naturvårdsområde och därför tog de betalt per person.
I avgiften ingick en tur upp i bergen till en underbart vacker saltvattenssjö, omgiven av många
vandringsleder, mitt i sjön låg också en ö , där det varit ett gammalt munkkloster.

Vi bestämde oss för att gå runt en del av sjön, plötsligt var det bara en stig med röda markeringar
som gick upp, upp och upp. Vi såg ingen sjö, vi såg inget hav, vi gick och gick. Vi kom fram till att det
här med skogar är inte vår grej. På havet är vi aldrig vilse, men här på den vackra ön Mljet hade vi
kunnat irra bort oss rejält. Vi gick på solens läge på himlen och en inbyggd känsla av att lita på dom
röda strecken, som vi kallade munkblodet. Efter två timmars travande kom vi åter till sjön och fann
vår väg tillbaks.