Premiär på "A hundred and ten degrees"

En svettig men härlig tur.

Seglingen ut till Galapagos

Här kommer det lite rörliga bilder igen.

Ny besättningsman

Vi förstår att du är trött och behöver vila, men gå på toaletten får du göra på annat ställe!

Dagens bild

En blue-footed Booby, bäst idag

Never a dull moment

Vi är redan helt frälsta i Port Villamil, Isabella Galapagos. Så fort vi vaknar på morgonen ser vi massa fåglar och fiskar. Vattnet är klart och rent. När vi sen åker in till dingebryggan möter oss allehanda djur.

Sjölejonen ligger och sover på dingebryggan. Man får kliva över dem, ibland skäller dom till lite ilsket.

Går man vidare kommer man förbi alla Iguanas, på eftermiddagen ligger de helt utslagna och sover.

Inklarering

 ”Anastasia, we come for inspection in half an hour”, löd meddelandet på VHF:en, och mycket riktigt dök 5 st myndighetspersoner och agenten J.C upp i en båt längs sidan. Formulär efter formulär fylldes i, avgift efter avgift betalades. Man inspekterade maskin, batterier, toaletttanken, hur vi förvarade grönsaker, hur mycket sopor vi producerar.

Vi klarade nålsögat och är nu igenom på andra sidan, där vi får vistas här på Isabella, Galapagos. Det sista man gjorde, trots fumigationcertifikatet vi köpt dyrt i Panama, var att spruta en aerosolflaska med nån ävja nere i båten, så nu har allting fått en fet hinna över sig. Hur miljövänligt kändes det ?

S01 2,5 W 090 49,4

Inatt angjorde vi ögruppen Archipiélago de Colon eller Galapagos som den är
mer känd som. Plottern med sin GPS styrde oss in på rätt kurs och radarn
används som ett kompletterande navigationshjälpmedel. Då är det läge att
fundera lite hur det var förr, var det lika enkelt att angöra en kust då?
Nej det var det naturligtvis inte, det var alltid lika spännande att ta den
första terresta observationen genom en krysspejling och se hur det hela
stämde.
Hur bra var ens bestick? Och vad fanns det för förutsättningar.
Astronomisk navigation har sina begränsningar, och det kanske var som för
oss nu att dom sista dagarna varit molniga, då fick man vanka fram och
tillbaks på bryggvingen med sextanten i handen och passa på när man
skymtade solen. Horisonten var långtifrån alltid så knivskarp som man
skulle önska.
Man studerade tidvatten-och strömkartor, samt pilotböcker som hade tecknade
siluettbilder hur kusten såg ut vid angöring från olika väderstreck.
Kompassen kontrollerades vid solens upp och nedgång varje dag.
Ekolodet, stämmde det med alla de andra observationerna.
Radarn var ett fantastiskt navigationshjälpmedel, men kunde luras ibland,
var det verkligen så att de första ekon man såg var kustlinjen, eller var
det bergskedjan lite längre in över land?
Det var som ni ser en hel del faktorer som man värderade och jämförde.
Yrkesstoltheten fick sin boost om alla delarna stämde överens och man fick
sätta ditt sitt kryss på den position man hade förutsett.