Saturday, June 30, 2012
Naturpark
Efter denna pärs med reparationer, böter och hamnavgifter behövde vi andas ut, vi seglade till Otok
Kornat, ett stort område med många små öar och vikar som var en nationalpark.
Vi hade ett par dagars finfin segling bland dessa kobbar och skär. Naturen var
här ganska annorlunda mot de öar vi tidigare besökt. Här växte i princip
ingenting, öarna hade härjats av bränder förra århundradet och var fortfarande
kala. Det kändes som om vi var i ett månlandskap. På ankarplatsen vimlade det
av fiskar stora och små, vi matade dem med bröd. Fiskarna hade tur som bodde i
parken för där fick vi inte fiska.
Böter
”- Can I
have your shipspaper, documets and licens”. Det är en vanlig fras här I Kroatien
där man efter att ha betalat sin hamnavgift får tillbaks sina papper. Vi har ju
förstått att här betalar man för allt , hela tiden. Det var just därför vi
gjorde en direktöverenskommelse med autopilotreparatören att möta upp honom på
ett annat ställe än att ligga och slösa pengar i Marina Kastella. Men nu var vi
i hamnen i Split, vi hade droppat
ankaret och väntade på att få tillbaks den reparerade piloten. Jag blev lite
misstänksam mot mannen som ville ha våra papper, men vips hade han dom i handen
och sen log han:”- You can pick them up on harbourmasters office when you have
payed your fine” sa han och puttrad iväg. Shit.
Thomas for in och började förhandla, kom tillbaks och hämtade våra sjökort och pilotbok, där det inte står nånting om ankringsförbud. Men det gick inte att övertyga hamnkapten som var obeveklig. Thomas fick inte ens tala med hans chef. Han betalade vår bot 1500 kronor men vägrade att skriva under då vi inte ansåg att vi gjort nåt fel.
När reparatören sen kommit ombord, testat, skruvat mätt och provat, visar det sig att roderlägesvisaren vi köpte i Grekland var inte bra, så tillsammans med ytterligare en ny sådan och lite annat fix i processorn så fick vi ordning på det hela.
Thomas for in och började förhandla, kom tillbaks och hämtade våra sjökort och pilotbok, där det inte står nånting om ankringsförbud. Men det gick inte att övertyga hamnkapten som var obeveklig. Thomas fick inte ens tala med hans chef. Han betalade vår bot 1500 kronor men vägrade att skriva under då vi inte ansåg att vi gjort nåt fel.
När reparatören sen kommit ombord, testat, skruvat mätt och provat, visar det sig att roderlägesvisaren vi köpte i Grekland var inte bra, så tillsammans med ytterligare en ny sådan och lite annat fix i processorn så fick vi ordning på det hela.
Det hela blev en dyr historia under fyra dyra dagar.
Sunday, June 24, 2012
Saturday, June 23, 2012
Friday, June 22, 2012
Subscribe to:
Posts (Atom)






