Mauritius

Tre dagars segling från det mycket långsamma och stillsamma Rodrigues, där lossning av ris från en container tog ett stuvargängs kapacitet under förmiddagen,

..har vi nu anlänt till Port Louis, Mauritius. En storstad kan man säga, containerhamn, oljehamn och många stora  fiskebåtar, vattnet i "Marinan" som vi ligger i flyter skräpet runt i stora sjok. 

Men det är väl så det blir i en stor stad, här på ön bor det över millionen av människor och sedan självständigheten 1968 har Mauritius utvecklats till en av Afrikas mest framgångsrika ekonomier

Turism är den stora näringen och så här läste jag i en turistguide om Mauritius:

Mauritius. Paradiset. Ordet börjat bli slitet och överanvänt. Men för Mauritius stämmer det verkligen, landet är ett av världens vackraste resmål.

Stränderna är vita som snö och mjuka som bakpulver. Palmerna står rakryggade och havet är tropiskt grönblått när du tittar från utsidan och klart som en fjällbäck när du sänker ned cyklopet mellan dyningarna.

Dessutom bjuder landet på en spännande mångkulturell mix, där tamiler, hinduer, buddister, muslimer och kristna tillsammans skapar ett av Afrikas mest stabila länder. Någon officiell statsreligion finns inte, utom möjligen mångfalden i sig.

Vi får nog lägga ett par dagar här och få tag i den rätta Mauritius-känslan, kanske gå norrut på ön till Gran baie.

19 13 S 058 56E

Vart tog långseglarglamouren vägen ? tänker jag när jag står på nattvakten
och styr. Då jag normalt brukar sitta och kura i bekvämt skydd av det lilla
taket eller kanske sitta nere i båten och arbeta med något framför
datorn.Jag är långt ifrån paraplydrinkar , sandstränder och turkost vatten.
–"I can feel the ocean under my feet" var det någon som sa när han stod
bakom ratten på Anastasia, inatt säger jag bara "I can feel the water on my
feet". Så kan livet till sjöss vara när autopiloten gått i strejk och vi är
två man ombord, vakt om vakt.
Men sen kommer dagen man skakar av sig olusten och försöker bli lite
kreativ, det är svaga vindar perfekta för autopilotmeck. Kapten åtar sig
att gulla lite med alla ingående delar till Auto-Otto. Lite elspray här och
lite där. Ett gott ord hit och lite beröm dit, löfte om löneök vid årets
förhandlingar, allting ombord skall vårdas och bli bekräftat, både
maskiner och människor, jag har sagt det förr, och nu är det åter
bekräftat.
Tydligen blev även auto-otto lite nöjdare och styr nu åter igen, med ett
visst återfall då och då.

19 42 S 061 229 E

Igår eftermiddag var det då dax för oss att säga farväl till Rodrigues, det
skulle komma en lastbåt till kajen med containers, så det passade bra att
ge sig av.
Den här sträckan till Mauritius är ju inte lång 2-3 dygn, och det är tur
för inatt gav autoiloten upp, någon slags uttmattningssymptom tror vi, och
efter den intensiva seglingen vi hade innan kan man nästan förstå det.
Alltid är det någonting.

19 42 S 061 229 E

Igår eftermiddag var det då dax för oss att säga farväl till Rodrigues, det
skulle komma en lastbåt till kajen med containers, så det passade bra att
ge sig av.
Den här sträckan till Mauritius är ju inte lång 2-3 dygn, och det är tur
för inatt gav autoiloten upp, någon slags uttmattningssymptom tror vi, och
efter den intensiva seglingen vi hade innan kan man nästan förstå det.
Alltid är det någonting.

Filmtajm

En liten glimt från senaste överseglingen

Rodrigues

Rodrigues tillhör ögruppen Mascarenas i Indiska Ocanen, ön tillhör Mauritius och det är 360 NM dit. En härlig blandning av franska-kreol-och engelska flyter fram här. Människorna är så vänliga och man ser många inslag från indien. Lika tyst och stilla som det varit i helgen nu när vi kom, lika busy var det i stan idag måndag, massor av små diverse affärer, härliga bagerier och naturligtvis en stor marknad med fräscha frukter.

Framme på en ny ö.

Det var en härlig känsla att segla in i lä bakom ön Rodrigues, komma in till staden Port Mathurin samtidigt som sjön stillade sig och solen sakta försvann bakom horisonten. Vi förtöjde under hurrarrop och blåsorkester, det var de andra båtarna som hälsade oss välkomna. Välförtjänta hurrarrop måste vi säga, vi har gjort vår snabbaste passage någonsin. 2000 NM på 10 dygn!

Det har gått undan, det har varit blött och det har krängt och gungat under hela tiden, så nu förtjänar vi ett par dagars vila.

Ibland är det äventyrligt att vara jordenruntseglare.