Sjömansminnen på Minerva

Idag vandrar tankarna tillbaks där allting började, det här sjöbuselivet
alltså. En septemberdag året 1972, jag var 18 år och hade fått
fartygsbefälselevs jobb i ett malmfartyg som hette LAPONIA, hon tillhörde
rederiet Gränges och låg för tillfället och lastade malm i Luleå. Det var
många som vinkade av mig den där kvällen på Stockholmscentral när jag
äntrade nattåget, inte ett öga var torrt. Morgonen därpå stannade tåget i
Luleå och jag klev av för att ta en taxi till båten, men var låg hon
nånstans, båten som skulle bli mitt hem för lång tid framåt? Jag frågade
taxichauffören, och han pekade på en båt som låg ute på redden, jag fick
nöja mig med att åka till rederikontoret. Efter några timmars väntan
ordnades skjuts ut för mig med en bogserbåt, och då kom snart nästa
utmaning, ett brant, brant fallrep där jag skulle ta mig upp med min
packning. Jag var så nervös att jag kände pulsen dunka i tinningarna, och
när jag äntligen kom upp på däck var det iallafall någon som tog emot mig,
visade mig min hytt och var mässen var. Det var en stor norrman, han var så
stor att han hade fått klippa en skåra i ovanlädret på tofflorna för att få
in fötterna. Han presenterade sig som båsen, det var han som var
arbetsledare för däcksgänget, vilket jag nu tillhörde. Jag tänker på den
här mannen ibland, som vid första intrycket gjorde mig helt förskräckt men
som senare kom att visa sig vara en riktig bundsförvant. Efter det första
omtumlande dygnet började sjölivet sakta men säkert kännas riktigt bra, och
under de nio månader jag var mönstrad ombord bestämde jag mig att det här
livet, det var något att satsa på.

Det blåser över Minerva

Vi har hamnat mitt i ett mäktigt blåsväder här ute på vår ankarplats, bakom
det lilla revet Minerva som skyddar oss så gott det går mot havssjön. Vi
har sjölä i ca 8 timmar, sen har tidvattnet kommit upp i nivå med revet som
endast är ca 1 meter över havets yta, då passar vattnet på att ta sig över
revet och in i lagunen, sjön blir lite skvalpigare här inne i ca 4 timmar.
De tonganesiska fyrbyggarna har inte heller så lång tid på sig att gjuta
och bygga fyrfundamentet under varje tidvattencykel. Det kommer ta sin tid
innan fyren är rest, och vi kommer nog inte hinna vara med på taklagsfesten
eller vad det heter när man reser fyrar.
Vi seglar vidare förmodligen fredag eller lördag.

Funderingar på Minerva Reef

Att vara ständigt uppkopplad det är som en drog, man vill bara ha mer
information, snabbare uppdateringar, det råder sällan tvivel, är det något
man undrar över, funderar på eller tvistar om, löser man detta blixtsnabb
genom att googla lite. Visst är det härligt att hela tiden ha koll på vad
alla ens vänner gör eller inte gör, för det är väl inte så att Facebook går
före jobbet?
Livet blir till slut som en kuliss där man går omkring och dokumenterar det
som görs för den dokumenterande sakens skull, inte för att man vill vara
just där och då, och tänk följande hemska tanke om man en dag inte får
några "likes" på sitt FB-inlägg, är man då bortglömd?
Nej vi skall inte dra allt för stora växlar, visst är Internet en
fantastisk möjlighet att vara borta och samtidigt hemma.
Men när vi är ute på våra seglingspassager och är helt bortkopplade från
nätet, då händer det precis som andra saker med hjärnan, man får lov att
själv bli lite mer kreativ, fundera ut lösningar, lyssna på andra tankar
och kanske inte finna lösningen på minuten. Vi tror det är nyttigt för både
unga och gamla hjärnor.

23 40S 178 56 W North minerva Reef

Här ligger vi nu ankrade " in the middle of nowhere" kan man säga, North
North Minerva Reef, inte ens en öde ö, inte en palm, inte en kokosnöt, bara
ett öde ringrev med en öppning ut mot det stora havet. Det känns ändå
väldigt skyddat och bra, vinden fläktar men vattnet krusas bara på ytan.
Här finns inte ens fåglar vad vi sett, bara massor av fisk får man förmoda.
Med 370NM till Suva Fiji, 260 NM till Nukualofa Tonga och 820 NM till
Auckland NZ känns det helt riktigt att revet hör till Tonga. För några år
sedan var det lite groll mellan Fiji och Tonga vem som kunde säga att det
var deras rev. Men när vi kom in i den till synes öde atollen såg vi en
Tongansk patrullbåt, vi hissade snabbt den tonganska röda flaggan med ett
kors på och hälsade på dem via VHF:en. Patrullbåten ligger här för att
bygga en ny fyr efter den gamla som rostat sönder. Så man kan nog säga att
det är Tonga som ansvarar för underhållet, mycket mer än fyren finns det
dock inte att underhålla.

PS: Bildgoogla gärna North Minerva Reef

25 41 S 179 39,8 E

Är det inte härligt, varje dag sen i måndags har vi skrivit in en
temperaturhöjning på 2 grader i skeppsdagboken, det betyder att vi nu är
uppe på 22 grader även på natten. Hela vädersystemet är vänligare, de stora
lågtrycksmolnen första natten var så svarta och kompakta, innehöll massor
av energi med vind regn och blixtar, nu kommer det lite ljusgråare moln
ibland, som är långt ifrån så aggressiva, bara lite sköna när dom mildrar
den brännande solen.Att vi dessutom sen igår har flera kilo nyfångad
MahiMahi i frysen gör inte livet sämre. Vad var det kaptens gamla kollega
sa?
Jo, "-Så här skall man ha det när man har det som sämst"

28 08S 178 36E

Igår när väderfilerna togs hem såg det ut att bli svaga vindar hela
påföljande dag, så bra sa vi med en mun, då skall vi rigga vårt nya segel,
Code Zero och provsegla med det. Kul.
Blev det så?
Inte precis, nu galopperar vi fram i en fart sällan under 9 knop och då
behövs inget lättvindsegel, och förresten vet vi inte exakt hur mycket det
blåser, då vindinstrumentet slutade att fungera i natt. Varför görs inte
segelbåtsprylar för segelbåtarnas tuffa klimat?

30 38S 177 19E

Kropp och själ börjar nu komma överens med varandra efter ett par tuffa
dygn. Den goda känslan att vara på väg, kunna läsa en bok, filma och fota
lite, byta ut pemikanen mot omeletter och rostat bröd, vad säger ni? Det
låter väl ok!
Som vi säger, det gäller att bestämma sig; Sista helgen vi låg i Marsden
Cove strömmade det in många båtar som skulle samma väg som vi, som också
insett att det var en bekväm plats att klarera ut ifrån och ligga i
startgroparna på väg norrut till tropikerna, en del till Tonga en del till
Fiji och New Caledonia. Men av någon anledning blev det på söndagen en
slags masspsykos bland seglarna, som i sista stund kollektivt sköt upp sina
avgångar. Vi är så glada att vi följde vårt beslut och att vi nu kommit
norr om 30 Syd.