Lat N 33 20 / long W 015 00

Dag 29
Igår passerade vi Madeira, det tog hela eftermiddagen och kvällen. Vi
hade för några timmar täckning på GSM-telefon, varför vi passade på att
ringa nära och kära. Det var kul att få ett avbrott i den annars
ständiga vyn på hav. Blått hav eller grått hav, stilla hav eller vilt
hav. Vi har sett en del vatten flyta förbi, eller är det vi som flyter
igenom? Strunt samma, vi räknar idag fyra veckor till sjöss från Rio.

Lat N 32 12 / long W 017 40

Dag 28
När vi seglade i Pacific tittade vi efter sopberget som vi hade hört
talas om, men där var inga ihopsamlade sopor, det var rent. Franska
Polynesien Marquesas, Tuamoto det var rena vatten. Det man kunde se som
flöt runt var kokosnötter, palmblad, grenar och kvistar.
I Patagonien såg vi ej heller skräp i vattnet, där var det endast kelp,
massvis.
Det började utanför Rio de Janeiro, där var det som att segla i ett
reningsverk. Vi tror att allt skräp från stränderna bara fick åka rätt
ut i havet. De senaste dagarna har skräpet ökat där vi nu seglar, vi är
i höjd med Kanarieöarna och Madeira. Om man står och tittar ut så har
man hela tiden något som flyter i vattnet. Bojar, fendrar, PET-flaskor,
plastpåsar. Plastpåsar är luriga, de flyter ungefär en halv meter under
ytan.
Bättring världen !

Lat N 31 17 / long W 020 28

Dag 2
På en så här lång sträcka får man garanterat dåligt med vind på någon
del. Vi slapp ekvatorn, men har fått det nu. Vinden är nu så svag att
den ej blåser ut seglen. Vi har därför kört maskin mer eller mindre hela
natten. Det är okey eftersom vi har mycket diesel kvar. Vid en resas
start har vi 500 liter i tankarna plus 150 liter i lösa dunkar. Det gör
att vi kan köra ungefär 1200 NM.
Vädret för övrigt är härligt, sol men inte för varmt, och en
kristallklar luft.
Vi räknar med att detta är sista söndagen till sjöss.

Lat N30 14 / W 022 53

Dag 26
Efter tre veckor för styrbords halsar, har nu vinden gett oss
förutsättningar för att slå och segla för babords halsar. Vinden har
backat och är för tillfället NNW. Vi njuter och styr nästan direkt på
målet. Nu skall allting inta sina positioner på andra bogen. Saker som
låg säkert i bokhyllan innan, far nu ut över durken. Man får stuva om
och sätta fast. Kroppen som har vant sig att kompensera åt ena hållet,
måste nu använda andra muskler. Långseglingar gör att man tappar
benmuskler, när vi gick iland efter 30 dagar på Pacific strax innan jul
kändes det skakigt de första dagarna.
Idag skriver vi mindre än 1000 NM kvar.

Lat 29 27 / long W 025 17

Dag 25
Knäckebröd tänkte jag när jag vaknade idag. Det vore gott. Varför finns
det nästan bara i Sverige? Det är ett sånt praktiskt bröd som inte blir
gammalt vid rätt förvaring. Man kan njuta det enbart eller med olika
pålägg. Min absoluta favorit är med smör och greveost. Vi köpte massor
på IKEA i Alameda i augusti. På grund av ett saltvattenläckage på första
delsträckan var vi tvungna att dumpa allt överbord. Nu vågar man släppa
fram olika längtan efter viss mat, vi börjar närma oss resans mål. Det
är idag nästan bara 1200 NM kvar.

Lat N 28 00 / W 026 40

Dag 24
Ännu en fripassagerare. Ni kommer ihåg den förra, fågel av obestämd art,
satt en natt på utombordaren och kura, gav sig sedan iväg. Vår nya
fripassagerare landade igår eftermiddag. Han presenterade sig som Herr
Dufva. Spatserade runt och inspekterade båten. Framemot kvällen hade han
bestämt sig var han skulle övernatta. Han kröp in under gummibåten och
där har han sedan varit. Vi har ställt in ett fat med vatten. Herr Dufva
har en ring runt ena benet, kanske har han ett brev fastsatt däri. Då är
han en brevduva. Jag tänker inte ta i honom, jag är inte så förtjust i
fåglar, tänk om han bär på fågelinfluensvirus.

Lat N 26 11 / long W 028 07

Dag 23
Destination?
Många undrar vart i Spanien vi är på väg?
Det är ännu inte bestämt var vi skall lägga upp Anastasia. Vi tittar på
olika alternativ. Troligt är att det blir i Cadiz området eller någon
marina på sydkusten.
När jag sitter och tittar i sjökortet runt Cadiz ser jag bl.a floden
Gaudalquivir med platser som Sevilla och Cordoba. Då tänker jag på min
favoritbok Röde Orm av Frans G. Bengtsson och när han hamnade som
galärslav hos Alemansur i Cordoba. Att vara galärslav, var inget roligt,
den ena dagen var den andra lik så det var svår att hålla reda på tiden.
Dock märkte han tre saker, som visade att tiden gick. Han kedjades fast
vid åran som en skägglös yngling och efter ett tag började skägget växa,
det växte dock inte längre än till åran, där det blev avskavt. "Av alla
sätt att ansa ett skägg så var detta det sämsta." Själv påbörjade jag
denna resa från Rio, kanske inte som en yngling, men dock skägglös, och
kommer fram med skägg.
Dom andra två sätten hur Orm noterade tidens gång? Ni får väl läsa
boken.