Middagsbjudning

Kommer ni ihåg ett inlägg ifrån 23 april, då vi var i Port Denarau och skulle segla med Amelit, och träffade Ratu en gentleman från Yasawaiara.

Nu är vi gäster i hans by här i Fiji. Vi kom fram till byn igår och ankrade utanför, gick upp till Ratu och hans fru och gjorde vår ”sevusevu”,

vilket då betyder att man överlämnar lite gåvor och gärna kava, för att sen få fritt tillträde till hans by och fiskevatten. Imorse kom Ratu ner till oss och vi gav oss ut för att trollingfiska på hans olika favoritställen, om fisket skulle bli lyckosamt var vi lovade middag i hans hus. Vi styrde ut och riggade olika fiskedrag, den första fisken hoppade av kroken och sen dröjde det tills nästa nappade. En ganska liten fisk av någon makrillsort. Tiden gick och vi bytte drag och vi körde, när vi nästan var tillbaks vid ankarplatsen hände det lyckosamma att vi fick en 7 kilos Wahoo på draget. Ratu säger att det blev 2-0 till Fiji, och det måste vi ju köpa helt enkelt.....nu skall vi snart gå upp till hans familjehus och äta middag, lyxigare kan det inte bli.

Lata dagar i Yasawas

Det är så bra med gäster ombord för då tar kaptenerna lite semester från det vanliga stöket. Lata dagar med strandpromenader, snäcksamling och bad.

Här finns många lockande ställen att stanna på, med namn som Castaway efter filmen med Tom Hanks. Vidare har vi besökt Blue Lagoon som fått sitt namn efter att filmen med samma namn spelats in där 1980.

Lazy days med andra ord.

APT 16 2016

APT 16 2016

26 juni 2016

Deltagare: Två kaptener + en gast

Plats: Naviti, Fiji

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 16/2016

Verksamhetsgenomgång:

Under veckan flyttade besättningen Anastasia till Port Denarau för bästa access till flygplatsen, provianteringen färdigställdes och på fredagen som då var veckans höjdpunkt kunde Ylva hälsas välkommen. Trots en resa på 30+ timmar var hon i förvånansvärd fin form.

Verksamhetsplanering:

Föregående veckas planering har nu fastställts och förankrats högt och lågt oh till höger och vänster så detta må gälla resten av 2016

Arbetsmiljö:

LSO redovisar att året 2016 första halvåret varit skadefritt,med undantag för ett skavsår under fotvandring på NyaZealand, men detta räknas ej då skadan ej upp kommit ombord Anastasia.

Den psykosociala arbetsmiljön befinns god, Jämställhetsombudet vill lyfta en fråga av arbetfördelningsart. Den som lagar mat slipper att diska, så är reglerna ombord på Anastasia. Men frågan uppkommit på grund av att ibland lagas mat tillsammans, dvs steka köttet gör den som är bra på det och komponera grönrätten gör den av besättningen som är bra på det. Men, på vem ligger då diskansvaret? Detta har vid upprepade tillfällen kommit upp som frågeställning och JO vill få detta till en jämställdhetsfråga. LSO föreslår att man tillsätter en utredning.

Systematiskt underhåll:

Till vilken funktion hör underhåll av ytterbelysningen som ej behövs för säkert framförandet av skeppet? Här menar frågeställaren underhåll av solcellsdriven sittbrunnsarmatur?

Underhållsansvarig (UA) säger sig vara helt utan ansvar och delegerar till dekorations avdelningen. Här kan det bli en framtida konflikt.

Mötets ordförande vädjade om en enkel lösning och hoppas detta inte skall hamna i långbämken.

Trivselfrågor:

Inget annat att rapportera än att trivseln är på topp

Trevlig helg önskar

 de två K och lilla Y

Glad Midsommar

Ja då säger vi Glad Midsommar från s/yAnastasia, lillgasten har anlänt och imorgon ger vi oss ut bland öarna.

Nadi town

Så här kan man läsa i landguiden.se om Fiji

"Fiji i Stilla havet består av en blandning av stora vulkanöar och mindre korallöar, totalt flera hundra. Turism och sockerindustri utgör bas i en ekonomi som är förhållandevis varierad. Den forna brittiska kolonin har präglats av motsättningar mellan de fijiska urinvånarna och ättlingar till kontraktsarbetare från Indien. En statskupp 1987 har följts av fler kupper, politisk oro och internationell isolering. En återgång till folkvalt styre ledde till att demokratiska val kunde hållas 2014."

Som ni förstår är det många olika folkslag här i landet, ca 60% etniska Fijier och 38% Indier, de sista procenten utgörs av europer och kinesre. Blandningen av olika befolkningsgrupper gör att det finns en härlig blandning av butiker och utbudet på marknaden är varierande. Krydddoften ligger tung när man strosar bland frukt och krydd-försäljarna. Idag var vi inne och handlade i Nadi, det är den närmaste staden för oss. Vi var bland annat in i en indisk supermarket, det är inte bara det att det är trångt i gångarna, det finns hur många anställda som helst som står i långa rader och packar upp varor. Att försöka ta sig förbi med en stor kundvagn är nästan omöjligt, varför det passar bättre att bära på varsin korg. Man börjar lätt fundera på hur mycket dom tjänar i timmen? Med det stora antalet anställda kan inte lönen vara särskilt hög.

 Rusningstrafik

 Stor indisk influens i Nadi

Man får tag i det mesta man behöver.

Port Denarau

 Port Denarau på Vitu Levus västsida, porten till cruisingsiter som Mamanuca islands och Yasawa group, här har vi varit förut och nu är vi här igen. Vi kommer nog att vara nöjda om några dagar, men det är rätt kul att gå och titta på de riktigt stora båtarna längs kajen. Här finns vidare ett utbud av resturanger och sovenirbutiker, och som om inte det skulle räcka kan man åka ut på diverse dagsturer med bad, snorkling eller dyk, eller varför inte en tur med ett sjörövarskepp?
Men det bästa är att vi ser flygplanen landa därborta på Nadis flygplats, om några dagar står vi där och väntar....

Förberedelser

Nu putsar vi i alla vrår, vi har till och med idag tagit fram och kollat fiskelinor och drag. Nu är det inte många dar kvar till vi får ombord sommarens gäst-gast Ylva. Allt skall vara tip-top tills på fredag då hon kommer, för sen skall vi bara leva lata livet ihop.

APT 15/16

APT 15 2016

18 juni 2016

Deltagare: Två kaptener

Plats: Vuda Marina Fiji

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 15/2016

Verksamhetsgenomgång:

Efter gästspelet på Amelit har besättningen seglat Anastasia från Tauranga via Great Barrier Island, Auckland och Marsden Cove. Utklarering från Nya Zealand den 30 maj 2016, Seglingen finns dokumenterad på film och finns på Anastasias YouTube-sida och kan tillsammans med alla gamla filmer åtnjutas hur många gånger som helst.

I Fiji skedde inklarering med för ändamålet utgångna blanketter , vilket gjorde tulltjänstemannen irriterad och hot om böter fick meddelst mycket skrap med fötterna undanmanövreras.

Verksamhetsplanering:

AG planering har tagit fram en strategisk planering för Q3 och Q4 vilken planeringsansvarig på ett förnämligt sätt föredrog för mötesdeltagarna.

Juni: Cruising i Yasawas, Fiji

Juli: Segling till Vanuatu för cruising i landets övärld.

Aug: Segling mot Australien: Cairns ,Torres strait, Darwin (1300+1400 NM)

Sept: Segling mot Cocos Keeling (2000 NM)

Okt: Segling mot Mauritius, Reunion (2300 NM)

Nov: Segling mot Sydafrika, Durban, (1600 NM)

Dec: Durban-Cape Town + visit i Sverige (800 NM)

Planeringsansvarig avslutade föredragningen med orden: -”Ett tight schema för besättningen ombord på s/y Anastasia, sötebrödsdagarna är över, nu skall skutan hårdköras.

Arbetsmiljö:

LSO skall till nästa APT gå igenom gjorda skyddsronder och handlingsplaner 2016, för redovisning av årets avvikelser.

Systematiskt underhåll:

Underhållsansvarig UA (ej utan ansvar) redovisar

• att lanternan nu åter lyser när den ska
• att kabeln till vindinstrumentet är åtgärdad och förstärkt mot framtida slitage
• att mejl per satellittelefonen åter ”up and running”
• att utrymmen som inte varit rengjorda på mycket länge har rensats
• att nya sjökort till Ipad är köpta

Trivselfrågor:

Hälso och livsstilscoachen påpekar vikten av att besättningen nu skall ta mycket ledigt i Juli för att stärka sig och ladda inför de långa seglingarna som ligger framför dem.

Trevlig helg önskar

de två K

Fisk till middag

Kortfilm idag

Filmtajm

Senaste produktionen från teamet på Anastasia

Lördagen den 11 juni

Det var när följande blogginlägg skulle postas något hände med satellittelefonen, så bättre sent än aldrig, här kommer det blogginlägget.

När stormen bedarrat och hjärnan slipper tänka på olika katastroflägen, hamnar vi tillbaks på minnenas boulevard.

Året var 1976, det var sommarlov på sjöbefälsskolan, ett erbjudande som extra styrman på HAKONE kunde bara inte gå mig förbi.

Under sträckan från första europa hamn till Göteborg och tvärtom tog Ostasiatarna ofta en extra styrman ombord, det var mycket jobb med lastning och lossning som ytterst var överstyrmans ansvar, varför han med en extra styrman ombord kunde göras vaktfri och koncentrera sig på last och planering.

Mitt sommarjobb skulle alltså vara att gå sträckan Göteborg-Marseille med Hakone, flyga upp till Le Havre för att mönstra på Hirado som var på väg upp mot Göteborg.

Efter tre lärorika veckor var det dax att mönstra av och ta flyget till Le Havre, på den tiden fanns det en telegrafist ombord som bland annat fixade med kontakter med agenten, rederiet, personalbyten och liknande, så det jag hade med mig i handen var en flygbiljett och orden; ”Agenten fixar hotell och hämtar dig vid flyget”. Le Havre var ingen stor flygplats och när vi landade på sena eftermiddagen tog det inte lång tid att få sitt bagage och komma ut i ankomsthallen. Där stod jag och väntade, och väntade på att någon med en liten skylt med mitt namn på skulle dyka upp. Jag hade ingen aning om hotell och jag hade dessutom inga pengar. När de sista passagerarna var på väg ut tänkte jag blixtsnabbt här är ingen och hämtar mig, det gäller att ta sig in till stan. Jag fick åka taxi med de sista passagerarna som lyckligtvis talade engelska. Jag tog in på ett hotell som såg billigt ut och tur var att dom inte ville ha förskott, det här var som ni förstår innan kreditkortens tid. På hotellrummet fanns en telefonkatalog som jag försökte tyda och till morgonen hade jag samlat på mig ett par telefonnummer. Jag hade tur, det första stället jag ringde på morgonen svarade efter en lång stunds tystnad: ”Excusez-moi, Miss Ekeblad, vi var på flygplatsen igår, men vi förstod aldrig att en styrman kunde vara en kvinna, så vår man åkte därifrån igen!”

23 34S 178 59W

Sista dygnet på Minerva blev ett dygn att minnas, vi kom ju fram på
lördagen den 4 juni, då var vädret fint och det var vi och fyrbyggaren där.
Söndag anlände två båtar och på måndagen två, alla hade haft sina
upplevelser på resan, tisdag började vinden vrida på nord och vi ankrade
om, nu hade grib-filerna börjat visa på en kraftig ökning av den nordliga
vinden under de närmaste dagarna, det var en front som växte till sig och
redan på onsdagen vinden att öka, tillsammans med högvattnet blev det
rejält skumpigt inne i atollen. På torsdagen rev vinden av de vita topparna
på vågorna. En ensamseglare fick problem med sin ankarkätting och höll på
att tappa allt han hade. Han fick hjälp av en fransk man till slut, vi hade
förberett ett reservankare åt honom. Sen blev allt bra värre och värre när
mörkret föll på torsdagen var vinden uppe i stormstyrka och ljudet var
öronbedövande. Vi satt på helspänn och lyssnade, beredda att agera om nåt
skulle hända med vårt ankare. En tysk båt började dragga men kunde få ut
sitt reservankare och stabilisera situationen. Sen kom regnet, det vräkte
ner och PANG gick vår avlastningslina av, nu hängde ankaret bara på
spärren, vilket ökar belastningen på det inte starkaste stället. Vi fick
räddat situationen med en ny krok och lina, kort efter denna manöver tog
regnet i om ännu värre, och pu och pust så dog vinden tvärt och kom efter
en stund från helt andra hållet, vi var då tvugna att byta ankarplats
annars var vi för nära revet.
När vi ankrat om var det bara att försöka torka upp så gott det gick,
vinden dog men den guppiga sjön stannade kvar hela natten. Det här
äventyret kunde vi definitivt klarat oss utan.

Frontpassage

På sommaren kan man ibland hitta en lapp på dörren till den lilla affären.
"Butiken stängd på grund av vackert väder." Idag säger vi ombord Anastasia
tvärtom "Bloggen stängd på grund av dåligt väder".

Sjömansminnen Minerva del två

Efter ett par kortare törnar på båtar som också gick på de kalla
breddgraderna fick jag till sist drömjobbet som lättmatros på Ostasiatiska
kompaniets HAKONE. Nu skulle jag segla på värmen, ett uttryckt jag hört
under de första åren, och lät det inte lockande? Segla på värmen, ja ni
förstår att glädjen var total när jag mönstrade på, erfaren kände jag mig
också och behärskade sjömansspråket till fullo.
Vi seglade från Göteborg via norra Europa och lastade styckegods till
fjärran östern. Resan blev lång eftersom Suezkanalen var stängd, så gick
fartygsstråket runt Afrika. Vi angjorde ett tiotal hamnar från Port Kelang
i Malaysia ända bort till Japan, och hade oftast långa liggetider då godset
som lossades och lastades var styckegods, containrar hade vi bara på
väderdäck. Vilken underbar tid, vi besökte ställen man aldrig annars skulle
komma till på den tiden, bland annat lastade vi DelMontes ananaskonserver
från en träbrygga i Bugo på Filipinerna. Jag minns vidare min fascination
av att vara i Shanghai, det var under mäktigaste Mao-tiden, det fanns inga
reklamskyltar bara propaganda affischer på Mao och glada arbetare. Alla
människor bar i stort sett likadana kläder, det fanns nästan inga bilar men
miljontals cyklar och på floden vi ankrat, seglade gamla djonker som
antagligen sett likadana ut under århundranden.
Fantastiska minnen och fantastisk sjöresor, vägen tillbaks till Europa gick
vi via Stilla Havet och genom Panama-kanalen, efter två rundresor hade 12
månader gått och då hade jag äntligen uppnått mina 30 sjömånader och kunde
ansöka om inträde till sjöbefälsskolan i Göteborg.

Sjömansminnen på Minerva

Idag vandrar tankarna tillbaks där allting började, det här sjöbuselivet
alltså. En septemberdag året 1972, jag var 18 år och hade fått
fartygsbefälselevs jobb i ett malmfartyg som hette LAPONIA, hon tillhörde
rederiet Gränges och låg för tillfället och lastade malm i Luleå. Det var
många som vinkade av mig den där kvällen på Stockholmscentral när jag
äntrade nattåget, inte ett öga var torrt. Morgonen därpå stannade tåget i
Luleå och jag klev av för att ta en taxi till båten, men var låg hon
nånstans, båten som skulle bli mitt hem för lång tid framåt? Jag frågade
taxichauffören, och han pekade på en båt som låg ute på redden, jag fick
nöja mig med att åka till rederikontoret. Efter några timmars väntan
ordnades skjuts ut för mig med en bogserbåt, och då kom snart nästa
utmaning, ett brant, brant fallrep där jag skulle ta mig upp med min
packning. Jag var så nervös att jag kände pulsen dunka i tinningarna, och
när jag äntligen kom upp på däck var det iallafall någon som tog emot mig,
visade mig min hytt och var mässen var. Det var en stor norrman, han var så
stor att han hade fått klippa en skåra i ovanlädret på tofflorna för att få
in fötterna. Han presenterade sig som båsen, det var han som var
arbetsledare för däcksgänget, vilket jag nu tillhörde. Jag tänker på den
här mannen ibland, som vid första intrycket gjorde mig helt förskräckt men
som senare kom att visa sig vara en riktig bundsförvant. Efter det första
omtumlande dygnet började sjölivet sakta men säkert kännas riktigt bra, och
under de nio månader jag var mönstrad ombord bestämde jag mig att det här
livet, det var något att satsa på.

Det blåser över Minerva

Vi har hamnat mitt i ett mäktigt blåsväder här ute på vår ankarplats, bakom
det lilla revet Minerva som skyddar oss så gott det går mot havssjön. Vi
har sjölä i ca 8 timmar, sen har tidvattnet kommit upp i nivå med revet som
endast är ca 1 meter över havets yta, då passar vattnet på att ta sig över
revet och in i lagunen, sjön blir lite skvalpigare här inne i ca 4 timmar.
De tonganesiska fyrbyggarna har inte heller så lång tid på sig att gjuta
och bygga fyrfundamentet under varje tidvattencykel. Det kommer ta sin tid
innan fyren är rest, och vi kommer nog inte hinna vara med på taklagsfesten
eller vad det heter när man reser fyrar.
Vi seglar vidare förmodligen fredag eller lördag.

Funderingar på Minerva Reef

Att vara ständigt uppkopplad det är som en drog, man vill bara ha mer
information, snabbare uppdateringar, det råder sällan tvivel, är det något
man undrar över, funderar på eller tvistar om, löser man detta blixtsnabb
genom att googla lite. Visst är det härligt att hela tiden ha koll på vad
alla ens vänner gör eller inte gör, för det är väl inte så att Facebook går
före jobbet?
Livet blir till slut som en kuliss där man går omkring och dokumenterar det
som görs för den dokumenterande sakens skull, inte för att man vill vara
just där och då, och tänk följande hemska tanke om man en dag inte får
några "likes" på sitt FB-inlägg, är man då bortglömd?
Nej vi skall inte dra allt för stora växlar, visst är Internet en
fantastisk möjlighet att vara borta och samtidigt hemma.
Men när vi är ute på våra seglingspassager och är helt bortkopplade från
nätet, då händer det precis som andra saker med hjärnan, man får lov att
själv bli lite mer kreativ, fundera ut lösningar, lyssna på andra tankar
och kanske inte finna lösningen på minuten. Vi tror det är nyttigt för både
unga och gamla hjärnor.

23 40S 178 56 W North minerva Reef

Här ligger vi nu ankrade " in the middle of nowhere" kan man säga, North
North Minerva Reef, inte ens en öde ö, inte en palm, inte en kokosnöt, bara
ett öde ringrev med en öppning ut mot det stora havet. Det känns ändå
väldigt skyddat och bra, vinden fläktar men vattnet krusas bara på ytan.
Här finns inte ens fåglar vad vi sett, bara massor av fisk får man förmoda.
Med 370NM till Suva Fiji, 260 NM till Nukualofa Tonga och 820 NM till
Auckland NZ känns det helt riktigt att revet hör till Tonga. För några år
sedan var det lite groll mellan Fiji och Tonga vem som kunde säga att det
var deras rev. Men när vi kom in i den till synes öde atollen såg vi en
Tongansk patrullbåt, vi hissade snabbt den tonganska röda flaggan med ett
kors på och hälsade på dem via VHF:en. Patrullbåten ligger här för att
bygga en ny fyr efter den gamla som rostat sönder. Så man kan nog säga att
det är Tonga som ansvarar för underhållet, mycket mer än fyren finns det
dock inte att underhålla.

PS: Bildgoogla gärna North Minerva Reef

25 41 S 179 39,8 E

Är det inte härligt, varje dag sen i måndags har vi skrivit in en
temperaturhöjning på 2 grader i skeppsdagboken, det betyder att vi nu är
uppe på 22 grader även på natten. Hela vädersystemet är vänligare, de stora
lågtrycksmolnen första natten var så svarta och kompakta, innehöll massor
av energi med vind regn och blixtar, nu kommer det lite ljusgråare moln
ibland, som är långt ifrån så aggressiva, bara lite sköna när dom mildrar
den brännande solen.Att vi dessutom sen igår har flera kilo nyfångad
MahiMahi i frysen gör inte livet sämre. Vad var det kaptens gamla kollega
sa?
Jo, "-Så här skall man ha det när man har det som sämst"

28 08S 178 36E

Igår när väderfilerna togs hem såg det ut att bli svaga vindar hela
påföljande dag, så bra sa vi med en mun, då skall vi rigga vårt nya segel,
Code Zero och provsegla med det. Kul.
Blev det så?
Inte precis, nu galopperar vi fram i en fart sällan under 9 knop och då
behövs inget lättvindsegel, och förresten vet vi inte exakt hur mycket det
blåser, då vindinstrumentet slutade att fungera i natt. Varför görs inte
segelbåtsprylar för segelbåtarnas tuffa klimat?

30 38S 177 19E

Kropp och själ börjar nu komma överens med varandra efter ett par tuffa
dygn. Den goda känslan att vara på väg, kunna läsa en bok, filma och fota
lite, byta ut pemikanen mot omeletter och rostat bröd, vad säger ni? Det
låter väl ok!
Som vi säger, det gäller att bestämma sig; Sista helgen vi låg i Marsden
Cove strömmade det in många båtar som skulle samma väg som vi, som också
insett att det var en bekväm plats att klarera ut ifrån och ligga i
startgroparna på väg norrut till tropikerna, en del till Tonga en del till
Fiji och New Caledonia. Men av någon anledning blev det på söndagen en
slags masspsykos bland seglarna, som i sista stund kollektivt sköt upp sina
avgångar. Vi är så glada att vi följde vårt beslut och att vi nu kommit
norr om 30 Syd.