38 01 S 178 39 E

Öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två, det skrev Rudyard Kipling i sin mest kända dikt ”The Ballad of East and West”.

Naturligtvis beror det på vilket sorts öst och väst man menar, eftersom vi titulerar oss kaptenerna tänker vi på longituderna, som börjar räknas från Greenwichmeridianen genom London, och väst räknas västerut och ja, ost räknas österut, och i vår värld mötas de två på 180 graders meridianen.

Vi passerade den meridianen på vår segling från Tonga till Fiji i Juli förra året, så sedan dess har vi befunnit oss på det östra halvklotet. I och med att vi nu seglat ”tillbaks” österut från Australien så befinner vi oss nu, mycket mycket nära den där 180 gradaren igen. Vi kommer dock inte att passera den nu, inte ens när vi seglar till Fiji i Maj månad. Det finns en chans att vi passerar den, och det är om vi seglar till Minerva reef på vägen till Fiji, det revet ligger precis på västsidan om 180 grader. 

23 39,026 S / 178 54,368 W. Kolla in det på en karta får ni se. Det är nog värt att försöka ta sig dit.

Vi får som vanligt se hur vädret blir.

40 28 S 176 58 E

Igår när vi passerade ut i Cooks Strait var vi så nöjda att vi tajmat så bra med väder och vind, men rätt var det var kom började vågorna bryta runt omkring oss och vi valsade fram med över 10 knops fart. Vi kurade under den däckade biten av sittbrunnen.

Men det är väl just så det är, i ett av världens mest beryktade sund, Cook Strait som delar Nya Zealand i den nordliga och sydliga ön. Som tur var hade vi både sjöarna och tidvattnet med oss, så ingenting var egentligen överdrivet, utom farten då.

Framemot solnedgången hade vädret återigen skiftat och nu var det inte mer än en loj bris kvar, där delfinerna simmade ikapp med oss och sälarna låg med labben uppe på en tångruska och iaktog oss när vi seglade förbi.

Livet som seglare är aldrig enformigt.

Mitt i Cooks strait

Tidvattensund suck, det är så mycket att tänka på för att det skall gå smidigt igenom. I NZ har man bra tidvattentabeller, man kan få information genom att köpa nauticalalmanacka eller titta på nätet, man hittar små kartor och animeringar om vilken väg vattnet rinner i förhållande till hög och lågvatten på specifika platser, och när själva hög och lågvattnet inträffar.

Som jämförelse har vi Franska Polynesien där vi seglade ett tag, därnfanns nästan inga referensstationer och dessutom berodde strömmarna in och ut ur lagunerna på så många parametrar, t.ex hur vinden blåst de senaste dagarna, hur mycket vatten som tryckts in i bassängen o.s v. Många osäkra faktorer vilket gjorde för oss en och annan vådlig infart i en atoll.

Tillbaks till NZ så hade vi lite otur i våra beräkningar den dagen vi lämnade Nelson, researchen hade väl inte varit helt vattentät, så när vi kom till ett sund framemot kvällen hade vattnet hunnit vända och vi fick ganska stretigt att ta oss igenom, French pass hette det och det var dessutom smalt och stenigt på sidorna så där ville man inte hamna.

Idag skulle vi lämna Marlbooughskärgården genom Torys pass, vi räknade och tittade i våra kartor och väntade i vår lilla vik ända till lunch för att få det hela rätt. Vi tog hem Bingo idag, vi fick en vacker färd genom en vacker skärgård så med 1 knops medström lämnande vi NZ Sydön.

Nelson Boulder Bank

Alla har vi väl njutit av det goda, friska sommarvinet Boulder Bank från Marlborough NZ.

Hela hamnstaden Nelson där vi nu är, ligger innanför Nelson Boulder Bank. Det är en naturlig smal landtunga av stenblock som sträcker sig 13 km från Mackay Bluff ända till hamnmynningen som föresten är öppnad för hand på 1800-talet. Stenbanken är unik i sitt slag, och ger hela området till en mycket skyddad plats.

APT 10-16

APT 10 2016

26 mars 2016

Deltagare: Två kaptener

Plats: Port Nelson, NZ

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 10/2016

Verksamhetsgenomgång:

Under veckan som gått har hela besättningen åter samlats på skutan, alla tycks utvilade och när energin är på topp, flödar kreativiteten. Arbetsgrupper samlas för att sammanställa kvartalsredovisningar och genom denna strålande effektivtet, har alla grupper inlämnat resultaten innan utsatt tid. En utflykt har därför genomförts till den vackra naturparksområdet Abel Tasman, hela besättningen medföljde även på denna segling.

Verksamhetsplanering:

Ag Planering har lagt fram förslag till Kaptenerna på ”preliminär tid för avsegling mot Nordön”, Söndag den 27 mars kl 12.00, vägval: genom Marlborough skärgården, en övernattning i ankarvik strax efter sk. French Pass. Därefter segling genom Cook strait och sedan segling nordnord ost längs Nordöns ostsida, Föreslagit tänkbar angöringshamn Tauranga i Bay of Plenty Total distans Cirka 550 NM

Kaptenerna tackar för den fina föredragningen och påpekar att kanske ytterligare en övernattningsvik bör planeras i skärgården för att passera Cook Strait under dagtid.

Arbetsmiljöfrågor:

På grund av uppkommen incident i samband med att dingen skulle sjösättas från stranden och båda kaptenerna blev blöta från topp till tå av brytande sjöar, där dessutom den som sist skulle äntra dingen fick kravla sig upp i gummibåten från mycket djupt vatten, alltemedan den som skötte utombordaren satte full fart genom de brytande sjöarna.

Det lokala skyddsombudet har sammanställt en incidentrapport för vidare befordran till HSO, vilket är ett obligatorium vid en sk. nästanolycka.

Besättningen har att ta ställning till om någon rutin skall revideras, eller om det alltid vid dingefärd föreslås badkläder på.

Övriga frågor:

En mindre konflikt kan komma att uppstå ombord på Anastasia, detta gällande tolkning av ordet ARBETE . Vad är arbete? Och måste det utföras stående eller sittande? Är arbete endast praktiskt utförda sysslor såsom toalettpumpsrengöring och stuvning av ankarkätting? Eller kan arbete framför datorn, filmredigering och skrivande också räknas som avlönat arbete? Beror det på sysslans art eller var den utförs?

Ärendet kommer att överlämnas till Värdegrunds-projektet, med prioritet HÖG.

 Trevlig Påskhelg önskar Kaptenerna

Filmtajm

Så fint och välordnat i Naturparken Abel Tasman, sen kan ju ingen människa rå på vädret.

Lugna ankarviken blev Vilda ankarviken

När dyningen började rulla in i viken, efter nattens blås-och-regn-oväder, kände vi det inte värt att ligga kvar i Anchorage Bay. Vågorna som bröt mot stranden var stora och kraftiga och hade under natten tagit med sig en stor bit av strandpromenaden. Det mullrade och dånade när de slog mot land.

Ska det va på det här viset sa vi, då seglar vi ner till Port Nelson igen.

Nu får ni njuta av de fina fotografierna från våra vandringar .

Abel Tasman National Park

Den beresta boken
För ett par år sedan var vi och hälsade på min kusin som bor i England, vi
satt och pratade om våra seglingsplaner och efter en stund kom Emily med
Lonely Planets New Zealands guide: -Den är lite gammal, men vill du låna
den?. Svag för reseguider som jag är sa jag :-Ja tack.
Vi seglade iväg och ett par av våra gäster i Franska Polynesien hade valt
att åka hem via NZ, låna den här boken sa jag. Väl hemma i Göteborg bytte
boken låntagare och nästa gäster till Polynesien hade boken med i bagaget.
Nu var boken "hemma " igen.
Under seglingen från Sydney plockades Lonely Planet boken fram och vi har
läst med stor entusiasm, det bästa är att alla resemålen vi gjort hitills
är recenserade av min kusin. Där vi nu har ankrat upp i Anchorage Bay, Abel
Tasman national park står det i marginalen AMAZING, och efter första dagens
lilla provvandring håller vi med till 100%.

Sorry Em couldn´t get a good translation, hope GoogleTranslater will help
you.

Film-Tajm

APT 08 2016

APT 09 2016

19 mars 2016

Deltagare: Två kaptener

Plats: Port Nelson, NZ

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 09/2016

Verksamhetsgenomgång:

Under veckan som gått har hela besättningen åtnjutit vederlagsledighet (komp), de två kaptenerna har gjort en roadtrip på Sydöns norra del.

Färden började med en busstrip längs den dramatiska, regniga västsidan till staden Greymouth, bussen kördes av ”driver Chris” hon körde med ett högt tryck på gaspedalen, och med jämna mellanrum kopplade hon även på sitt mikrofonheadset och med en lugn stämma berättade små anekdoter om ställen vi passerade.

Tågresan med Kiwi-train startade som sagt från ett regnigt och blåsigt Greymouth och slingrade sig sen längs olika floder österut, mot Christchurch. Resan tog sammanlagt fem timmar och den stora sevärdigheten var Arthurspass på 737 meter över havet, för att komma dit åkte tåget i en 8 kilometer lång tunnel med stigningen 1:33, Otira tunneln, som när den stod klar 1923 var världens sjunde längsta tågtunnel. På andra sidan tunneln och passet var det ett torrare och klarare klimat och vi rullade i nerförsbacke mot Christchurch.

Om Christchurch hänvisas till två tidigare blogginlägg under veckan.

Hemresan gick med buss längs den ostliga sidan mot Blennheim, där byte av buss till Nelson gjordes. Ostsidan av sydön och speciellt den nordligaste delen där vi passerade står för nästan hela Nya Zealands vin och frukt export, goda Marlborough viner växte på stockarna vi passerade och äppelträden stod i räta led.

Borta bra men hemma bäst

Övriga frågor:

Då hela besättningen varit på ledighet har inga nya frågor uppstått, och inte heller några gamla ärenden har blivit behandlade.

Trevlig helg önskar de två K

Ett ljust rum

 När katedralen blev allvarligt skadad i jordskalvet 2011, bjöd man in en japansk arkitekt Shigeru Ban. Han skapade en 21 meter hög byggnad som kallas the Cardboard Cathedral. Den invigdes redan i augusti 2013 och är den enda katedralen i världen byggd av typ wellpapp, eller snarare såna där papprör man kan köpa sina sjökort i.

 Det är ett fantastiskt ljust kyrkorum som rymmer 700 sittande åhörare.

Till och med det stora korset är av wellpapp.

 Åtta containers utgör basen för tuberna, och taket är en slags genomskinlig plast.

 Vill ni läsa mer kan ni gå in på följande webb-sida.

Stum av beundran, för den fantastiskt kreativa lösningen.

Christchurch en stad med kraft och vilja

Den 22 februari 2011 drabbades Christchurch av en jordbävning som tog 185 människoliv och drabbade byggnader i centrala staden svårt.

Vi har idag gjort en stadsvandring dels med en spårvagnstur och dels per fot. 

Överallt byggs det som här längs floden Avon

Gatukorsningar görs om och, en del byggnader stagas upp i väntan på ombyggnad 

Det är fem år sedan katastrofen men det återstår många projekt.
Katedralens ena sida är fortfarande helt raserad

Alla stora parkeringsplatser i citykärnan är egentligen gamla tomter där det rasat hus, som snart igen skall bebyggas. På många av byggnaderna som står tomma för att de var så skadade och ännu inte rivits, hade en streetartkultur uppstått, många husväggar hade vackra konstverk.

Intressant var ett köpcenter som stod färdigt 8 månader efter katastrofen helt uppbyggt av containers.

 Project Re:Start

Filmtajm

Tuffa kilometrar för tuffa sailors

Spännande bloggar

När vi närmade oss Nya Zealand damp det ner ett mejl en dag; där stod det -" Hej, kommer du ihåg att vi gick i samma klass ett tag?" och visst kom jag ihåg.
Vidare berättade Mats att de har bott på NZ några år , jobbar här och reser mycket på fritiden, och skriver en reseblogg. Jag har varit inne och läst flera gånger, det finns mycket information om olika äventyr men kan göra både på Sydön och Nordön. Här kan ni följa deras blogg och låta er inspireras till en resa på andra sidan jorden  Sanna och Mats i Auckland.
Vi hoppas kunna träffas under vår vistelse här och bjuda på lite segling, det känns som om det saknas äventyr till havs.

APT 8/2016

APT 08 2016

12 mars 2016

Deltagare: Två kaptener

Plats: Port Nelson, NZ

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 08/2016

Verksamhetsgenomgång:

Under veckan som gått har Anastasias seglats till Nya Zealand avslutats, på tisdag förmiddagen angjordes Port Nelson på norra sidan av Sydön. Som nämnts tidigare i bloggtext blev inklareringen lite mer komplicerad än vanligt, då tjänstemän hittade myror ombord. Men med smidighet och respekt både hos tjänstemän och besättning klarades även detta problem.

Verksamhetsplanering:

Mötets ordförande påminde de olika arbetsgrupperna om inlämning av kvartalsredovisningen, budgetuppföljning med tillhörande prognos, samt nyckeltal för de olika verksamheterna.

Arbetstidsfrågor:

Fråga inkom under mötet om möjlighet att ta ut kompledigt under NZ vistelsen, mötesdeltagaren ville påstå att dennes komp-ö-tidsbank nu kommit över taket på intjänande, enligt rekommendationer från Lilla Kaptensförbundet.

Svaret är enkelt, ombord på Anastasia gäller samma regler för alla, har kompbanken blivit för stor skall arbetstagaren lämna in en ansökan, som prövas av de två kaptenerna, vilka enligt arbetsordningen ombord har beslutanderätt i alla uppkomna frågor. Snabb beslutsprocess utlovades då mötetsdeltagare uppfattade detta som onödigt byråkratiskt. 

Gör din plikt, kräv din rätt

Trivselfrågor:

Hälsa och livstilscoachen har i sin Ag gjort en snabb översikt på möjligheter till rekreation, förslag finns och möjligheterna är varierande.

• Hyra cykel, det finns oändligt med möjligheter att cykla, kort långt uppför och utför.
• Vandra, här finns om möjligt ännu fler möjligheter till olika vandringsleder, kustnära leder i enkel terräng, till äventyrliga fjällturer i spåren av Bilbo Bagger.
• Besöka vingårdar med vinprovning, bästa vindistrikten ligger precis utanför dörren.
• Hoppa bungy-jump, krävs ett visst mod.
• Paddla kayak, vattenvana krävs, och intyg på simkunnighet skall kunna uppvisas.
• Klappa får och kanske klippa får, känns som ett förslag väldigt långt ifrån besättningens vardag.

Trevlig helg önskar kaptenerna

Hitchhikers

Under sin inspektion i alla matförråd ombord, i jakten på förbjudna matvaror att ta in i NZ , kom Vicky som inspektören hette fram till vårt sista skåp, det stora med alla kryddor. Plötsligt stelnade hon till och pekade MYROR, små små myror mikroskopiskt små, kanske 2 mm.

-"Såna här har vi inte i NZ konstaterade hon, och vill inte ha heller".

Nu började en febril aktivitet, har ni sett dom förut? Med fingrarna i kors bakom ryggen sa vi att vi kanske hade det, men det var nog ett år sedan...

Vicky berättade på ett mycket lugnt och proffsigt sätt vad som skulle hända, det värsta på skalan var karantän nånstans långt bort, till att båten skulle rökas med förbud att vara ombord i 14 dagar. Efter att ha gått iväg med två små minimyra-exemplar i en burk och ringt några samtal kokades åtgärderna ner till att vi skulle bli sprayade. En gigantisk stor tub kom ner till båten och med beslutsamma rörelser sprayade Vicky hela båten inne och ute. Alla ventiler bommades igen och vi var portade i tre timmar. Efter dessa timmar vädrade vi i en halvtimme och sen fanns det bara döda minimyror i kryddskåpet, för säkerhetsskull kom Vicky även nästa dag och kollade att myrorna fortfarande var döda och att vi levde.

Som bonus på detta har vi även hittat tre döda …..ja ni vet börjar på K och slutar på R i plural.

Port Nelson NZ

Nu är vi framme, glada och lite trötta. Måste erkänna att vi med viss
bävan, och mycket respekt sett fram mot den här passagen. Ett beryktat hav,
med starka strömmar, kuling/storm en gång i veckan och helt öppet söderut
mot Antarktis. Men vårt väderfönster höll, och vi har aldrig varit med om
att GRIB-filerna (väderprognoser) stämt så till punkt och pricka varje dag
under hela veckan.
Angöringen gjordes i den becksvarta natten och nu ligger vi förtöjda vid
tullkajen i PortNelson, en stad längst i norr på NZ Sydö.

40 16 S 170 56 E

Natten är svart och hela himlen är full av stjärnor, till och med ända ner
mot horisonten ser man stjärnor som lyser, varenda morgon en timme innan
dagen gryr har jag ett starkt ljus rätt i fören. Ljuset har skimrat i
olika färger så att man lätt ha kunnat missta det för en fartygslanterna,
men varje morgon är det planeten Venus som visar sig.
Jag tänker på förr när man som styrman på 4-8 vakten tog ner olika stjärnor
för att få en position. Med stjärnor kunde man få en fin och exakt fix i
sjökortet, från deras olika lägen på stjärnhimlen. Man var tvungen att se
både stjärna och horisont , så det var en stund där i skymning eller
gryning som hela arbetet skulle göras. Bäst var det om man förberett sig
och visste vilka stjärnor man ville ha och deras ungefärliga höjd. Det var
en härlig känsla när man sen ritade ut ortlinjerna i sjökortet och de skar
varandra på ett ställe. En fin fix att överlämna till dagvakten det var
något det.
Ett hjälpmedel som hade varit bra att ha då som vi har nu, hade varit appen
"Stjärna 3D" i Ipaden, tror vi har nämnt den förut, men med den appen kan
du rikta Ipaden mot stjärnhimmlen och få både namn, stjärnbild och annan
information om det du ser.
Idag 7 mars 2016 är vi långt ifrån den gamla sextanten och alla tabeller
som hjälpmedel till att hålla rätt på positionen, här ombord har vi räknat
ut att vi har 11 GPS, så i varje liten sekund vet vi exakt var vi är. Det
är också fantastiskt.

39 25 S 167 41 E

Söndagsbrunch

38 45 S 164 22 E

APT 07 2016

5 mars 2016
Deltagare: Två kaptener
Plats: Havet

Minnesanteckningar från arbetsplatsmöte 07/2016

Verksamhetsgenomgång:
Efter den lyckade kickoffen i förra veckan, återvände Anastasia med
besättning till Sydney, de sista viktiga inköpen gjordes, och busskorten
användes tills det var noll kredit kvar.
Ett stabilt högtryck placerat mitt i Tasmanhavet och avgången planerades
till tisdagen.
På fjärde dagens eftermiddag säkrades proteinerna ombord då en fyrakilos
Mahi Mahi fiskades hem, sakta men säkert halades linan in alltmedan Mahin
bleknade, trots sin relativa litenhet gjordes det sista klassiska försöket
att undfly kroken strax akter om båten. Men inget kunde hindra Ag Fisk från
att lyckas med årets första fångst. Tack havet för den fina fisken.

Verksamhetsplanering:
Q1 fortgår enligt plan.

Arbetsmiljö:
Uppkommen fråga om införandet av ett tredje lagat mål i Anastasias-till-
sjöss-rutiner diskuterades. Flera i besättningen tyckte idéen var god med
lite lagad nattamat, men i vilken arbetsgrupp ärendet skall hanteras kunde
inte klarläggas,ingen arbetsgrupp åtog sig frågan, i ärendet bör även den
ökade diskbördan vägas in som en icke oäven ingridiens.
Ärendet klassas i den tregradiga prioriteringsskalan som:LÅG

Trivselfrågor:
Röster på mötet ville börja planera för hur ankomsten till NZ skall firas,
inget hindrar till detta och Ag som ansvarar under hälso-och-
livstilscoachen aktiverades omedelbart.

Trevlig helg önskar kaptenerna

37 48 S 161 08 E

För mycket längesen, i mitten av 80-talet när vi seglade vår förra båt till
Skottland och Shetland på sommaren, träffade vi många genuina seglare. Det
man talade om med varandra på kajen eller på puben, det var tidvatten och
väder. Två aldrig sinande ämnen, båda så viktiga för seglare. Jag minns
speciellt en man som beskrev vädret som om det var a "one sweater day" or
a "two sweater day". Ett uttryck som säger allt om vädret tycker jag, ett
uttryck vi har använt flitigt sen dess.
Inatt i det Tasmanska havet är det osvikligt a "two sweater night". Dagen
är fortfarande en "shortsdag".

36 38 S 157 53 E

En lägesrapport från de Tasmanska havet:
04.00 Te och IKEAS kardemummaskorpor
07.00 Vaniljyoughurt med passionsfrukt
11.00 Brunch: Kaffe, rostat bröd med ost och marmelad, äggröra med rökt lax
vattenmelon.
15.00 EM-öl med jordnötter och spel.
19.00 Middag: Kycklingfilé fajitas med stekt lök, paprika och ingefära och
ris.
Visst är det tufft att segla, men med mat i magen och strömmen i aktern
sammanfattar vi lägesrapporten med en tumme upp.

35 08 S 154 25 E

Gud som haver barnen kär , se till mig som liten är, en liten aftonbön som
vi läste i mitt hem när jag var barn. Jag frågade alltid mamma: Hur kan Gud
hinna se alla barn? Jo för han finns i himmelen, och därifrån har man
jättebra utsikt. Okey tänkte jag,det var ju en rimlig förklaring.
Men nu när vi seglar och inte är barn längre då har vi ju den här havsguden
Ra som vakar över haven, men hur skall han hinna med? Orkaner här och
stormar där, nej jag förstår inte hur man skulle kunna ha koll på alla hav
samtidigt, och än mindre ha koll på oss som är därute, det är ju så mycket
vatten överallt.
I min spaning har jag nu kommit till en tredje viktig figur som jag tänker
ofta på när vi gör våra långseglingar. Det är Cully den stora bläckfisken
i Erik Linklaters bok "Djuphavspirater", han hade till uppgift att hålla
ihop, och även foga samman, hela latitud och longitudsnätet som ligger på
botten av alla hav, och det var jobbigt kan jag lova, men sen blev han en
hjälte också.
Läs den för era barn och barnbarn, en jättebra bok.
Så får jag fortsätta att försöka reda ut dom praktiska svaren på de
existenciella frågorna.

33 54,2 S 151 25,5 E

Australiens kust försvinner akter om oss, motorn puttrar, den lilla vinden
som finns, blåser inte ut seglen. Ganska skönt ändå att smyga igång
seglingen i ett lugn tempo, både kropp och själ hänger med.
Vi ägnar oss åt att planera hur vi bäst skall få i oss all mat och alla
godsaker på drygt en vecka, det gäller att göra slut på allt. Vi skulle
kanske ta och inrätta ett lagat mål till per dygn, undrar vad kocken säger
om det, vi lägger det i förslagslådan så får det behandlas på nästa APT.
Häng med på vår segling, mot Nelson, NZ