Vädret i Patagonien är ett spännande ting. Ena stunden ligger vi på en
halvfjösig läns och guppar i några knop, och när som helst kan det pusta
till så mycket att vi måste byta till stagfocken och kanske ta ett extra
rev. Extra rev, ja. Sen vi först upplevde dessa plötsliga, sporadiska
byarna har vi inte ens slått ut vårt första rev.
Solsken kan bytas i regn och dimma på två minuter. Man ser de stora
massorna med moln röra sig från berg till berg i detta gigantiska
landskap och till synes slå av och på sina kranar vid humör.
Nu ligger vi säkert med sex linor ut i urskogen, på hurricansäkra Caleta
Saudade och väntar ut stormen som härjar Golfo de Penas (Smärtans Bukt
har jag fått det översatt). Även denna i övrigt skyddade och nästan helt
i tiden avstannade plats drabbas av väderförändringarna. Vår lunch
avnjöts i gassande solsken med hela det södra ozonhålet mot våra
välkomnande ansikten, men fick avbrytas av ett plötsligt hällregn.
Men så är det, och vi har accepterat det. Alla förutom AK förstås. Hon
vänder sig mot skyarna när hennes sittbrunnsmys fick avbrytas och
frågade förargat "varför fattar du inte?"
Hälsningar
Erik ombord på Anastasia, inblåst i Caleta Saudade
Tuffa typer kräver tufft väder.Låter spännande om inte annat . Tur att besättningen är så kompetent!
ReplyDeleteKarin